Jag har börjat skriva en kampanj "bakifrån", nämligen utgående ifrån "ärkeskurken". Kampanjens innehåll och rollpersonernas roll har jag inte alls planerat något kring än, utom en hel del idéer.
Min tanke började i Samael Bohron. Samael är en thalaskisk medborgare av ätten harim, som kom att hamna på magins bana istället för ättens huvudsakliga sysselsättning. Han hade en normal uppväxt och gick magiakademi med allt vad det innebär. Han var framstående inom alkemi och kom att jobba i statliga laboratorium under några år. Så småningom stötte han på de magiker som arbetar med nekromanti för statens räkning, och eftersom att detta ämne fascinerat honom ända sedan ungdomen så lyckades han genom lite social manipulation få en tjänst bland dem. Efter flera år i detta arbete hade han byggt upp gedigna kunskaper och forskat en hel del. Efter detta försvann han på en rad resor, och vad Thalamur vet så reser han fortfarande runt i världen och forskar, dock återkommer han då och då för att träffa sin familj och delta i högtider.
Samael är en ganska fanatisk kille och rätt så konservativ. Han gillar verkligen inte Myrdinor och vill gärna se ätten Harims "forna" glans återställd. Han delar sin ätts huvudsakliga uppfattning om folket och ser möjligheter i magin och nekromantin. Han har ett superbt intellekt och en mycket god planeringsförmåga och är också väldigt snabblärd och uppmärksam. Dock är han något av en ensamvarg och har det lite svårt med socialt samspel. Däremot är han en god diplomat och bevandrad i etikettens regler. Få vänner alltså, men många kontakter.
Tidigare hade Samael en vision om att bygga upp en styrka av vandöda med statens tillåtelse. Men efter att ha blivit nekad tillstånd och anslag så sökte han sig andra vägar för detta. Mycket riktigt lämnade han thalamur för att resa runt i hela världen. I närmare tio år befann han sig på resande fot och besökte olika akademier, magiska platser och annat runt om hela Mundana. Ibland använde han sig av mellanhänder eller falsk identitet för att kunna komma åt olika typer av skrifter och information.
Vad som inte är känt för allmänheten är att Samael återvände från sina resor redan för femton år sedan (han är alltså ganska gammal vid det här laget). Han har funnit ett sätt att maskera sitt utseende till stor del (illusion) och utnyttjar detta för att kunna arbeta osedd i thalamur då och då.
Samael har renoverat ett gammalt klippfäste i Kholonbergen (västsidan, någon dagsmarsch norr om murens östra slut och ganska väl dolt) där han tänker verkställa sin plan om den vandöda styrkan. Hans mål är att vid ett framtida krig kunna ställa denna styrka till thalamurs förfogande och på så vis ge sin ätt "credit" och ökad status. Fästet fanns med på en gammal karta över colonan som Samael stötte på under sina resor.
Arbetet med att renovera den gamla bortglömda borgen var trögt till en början, Samael använde sig av några inhyrda arbetare ur folket som mot ganska bra betalning fraktade dit de få saker som användes som startutrustning. Först upprättades ett litet läger utanför, och borgen frilades från växter och annat succcessivt. När arbetet fortskridit en liten bit upprättades ett laboratorium, därefter använde sig samael av vandöda för att fortsätta arbetet med att bryta sig in i borgen och upprätta ännu större anläggningar.
Hela det här projektet kostar ju stora pengar och är svårt att genomföra under sekretess. Samael löser ekonomin genom att ha upprättat en sinnrik handel mellan Colonan, Thalamur och Raunerna (givetvis genom mellanhänder, flera riskmoment finns med smuggling osv.). Mestadels sker denna handel på helt andra platser än vid fästningen. Så få personer som möjligt får tillgång till information om fästet.
Även om de deltagande skulle säga något om det i thalamur så har de inga bra uppgifter om läget, känner inte till Samaels sanna identitet och flera av dem är belagda med lojalitetsbesvärjelser. Dessutom har Samael i hemlighet börjat göra sig av med många av dem.
Hela det här projektet kan naturligtvis inte skötas enbart av Samael, och det är här styrkan i hans plan kommer in.
Som medborgare och perfektionist sysslar inte Samael med ruttnande zombies och köttslamsiga skelett. Hans vandöda är mycket rena och fina, ofta svåra att skilja från de levande med blotta ögat. Till en början handlade det om zombier med oheliga förmågor (dösrikets hetta, dödsrikets stasis). Numera använder Samael sig också av belialer med motsvarande egenskaper (+ bra balsamering, smink och doftande örter) som kan utföra avancerade uppdrag. Dessa mästerverk är i det närmaste omöjliga att skilja från sina original, och har kvar sina gamla medvetanden men är bundna under Samaels vilja.
Tillgången på lik kommer dels från raundernas gravhögar (raunerna lägger sina döda på rösen eller klippor och lämnar dem åt naturen), dels från Coloniska gravar och dels från de arbetare ur den ursprungliga expeditionsstyrkan som samael börjar "göra sig av" med.
Efter femton års verksamhet är det en stor verksamhet som råder i borgen. Lägret utanför är sedan länge borta, och borgens yttre är fortfarande en ruin. Inuti borgen jobbar dock samaels tjänare för fullt med att skapa den vandöda styrkan och verksamheter som försörjer denna.
På senare tid har Samael intresserat sig mer och mer för de möjligheter det medför att använda mer bildade personer för att skapa vandöda rådgivare. Han har byggt en liten stab av olika kompetenser, några handelmän, magiker och militärer.
Han har experimenterat en hel del med olika animationer, men inte riktigt bestämt sig för hur han vill utforma sin styrka.
I borgens källare arbetar en rad olika "försöksanimationer" med allehanda uppgifter, avskillda från Samaels åsyn och dagliga verksamhet. I de större arbetssalarna går de mer lyckade versionerna. Några av dessa är också verksamma utanför borgen i det stora nätverk av handel och kontakter som Samael byggt upp. Få levande aktörer i detta nät är dock medvetna om nätets existens och syfte. Många av dem är också mindre hederliga individer som inte bryr sig särskillt mycket och inte ställer frågor.
Jag har medvetet gjort samael till en mycket mäktig person. De animeringar han utför är ibland väldigt kraftfulla och riskabla. I min egen variant sysslar han med demoner också, något som jag inte inkluderade i beskrivningen ovan. Detta gör att han blir mer främjad från thalamurs ideal, men jag vill försöka porträttera honom som en fanatiker, inte en mönstermedborgare. Stämningsinslagen har jag utelämnat till er fantasi i den här varianten.
Jag har försökt undvika inslag som "ta över/rädda världen" och "ond". (Visst kan Samael låta döda någon av folket, men detta är för ättens bästa och inte i något orchliknande infall av blodtörst. Dessutom är folket till för att främja landets bästa och det är precis vad som görs i detta fall. Och ett dött vittne talar inte.)
Samael är inte en ond nekromantiker som omotiverat bor i ett illaluktande fäste av svart obsidian omgiven av köttslamsiga vandöda för sin perverterade läggning och sitt storhetsvansinnes skull. Han är ett sofistikerat intellekt som i sin hänsynslösa fanatism och missriktade lojalitet mot sin ätt tagit sig an ett välplanerat och enligt honom själv sinnrikt uppdrag för att stärka sin ätt och sin egen position. Sen är det klart att femton år där större delen av tiden spenderats tillsammans med vandöda har gjort honom en smula avvikande.
Samael går inte i nån mörk kåpa a la The Emperor med tillhörande magisk stav. Möjligtvis kan en kåpa vara smidig och lämplig om han vill dölja sitt utseende vid något tillfälle, men annars så handlar det om praktiska arbetskläder eller thalaskiskt mode (ibland ättedräkt) beroende på tillfälle och ändamål.
Borgen, även om den är en ruin på utsidan, är inte kalla, fuktiga stengångar. Det är väl upplysta lokaler med modern (om än smugglad) utrustning. I vissa lokaler såsom sovkammare och bibliotek finns konstföremål och vackra möbler. Väggarna visar dock tydliga tecken att ha slitits av tidens tand. Eftersom att bara en del av borgen används finns det dörrar som leder in till förfallna eller igenvuxna korridorer.
De nedre delarna av borgen, där de mindre lyckade animationerna finns, kan man däremot hitta den klassiska slemborgsstämmningen. Här är det mörkt , kallt och fuktigt, och i alla fall delvis stympade vandöda (allt från trasiga lemmar till svullen hud eller liknande förekommer - de är misslyckade experiment) arbetar med olika för dem lämpliga sysslor.
Äventyrsuppslagen till detta är enligt mig väldigt många:
Rollpersonerna kanske får utreda någon händelse som utspelar sig längst ut i nätverkets ändar, och aldrig leder hela vägen fram. Med flera sådana "för-äventyr" kan man skapa en bra stämning runt den gemensamma nämnaren. De går naturligtvis bra att använda separat också.
Samael reser ibland och kan stötas på på andra platser i Mundana. Där kan han fungera som antagonist och/eller uppdragsgivare.
I mer episka kampanjer kan Samael dyka upp med sin vandöda här för att understödja den thalaskiska armén.
Vid intrigspel i thalamurs medborgarkrets kan samael figurera under sina besök där (som en färdig personlighet).
Om man spelar rakhori kan ett uppdrag utanför rikets gränser handla om just detta. Någon kanske fattar misstanke om Samaels förehanvanden utomlands. Denna utredning kan ju också skötas av andra än rakhori.
Rollpersonerna kan komma från flera möjliga kulturer som till exempel Thalamur, Raunerna, Dvärgarna i Kholon-renk Ghor (vilka torde vara Samaels största hot om hans verksamhet avslöjas) eller Colonan (vilket är ett öppet land där folk från alla möjliga kulturer ganska enkelt kan hamna).
Jag lägger ut det här för att dela med mig av mina tankar och få höra era åsikter. Har jag missat något? Några häftiga föslag på fortsättning?
Jag vet att det är svårt att smuggla ut saker ur Thalamur och att gömma sig från dvärgar i bergen. Tanken med Samaels projekt är att det till viss del ska trotsa vad som är möjligt. Det är också en av Samaels metoder att hålla sig dold. Man ska helt enkelt inte komma på tanken att det kanske kan finnas en galen thalask som animerar vandöda i bergen och ge sig av för att avsöka miltals av dött bergsområde utan en mycket god anledning.
Vad tror ni om detta?
Nordan, planerar långkampanj.
Min tanke började i Samael Bohron. Samael är en thalaskisk medborgare av ätten harim, som kom att hamna på magins bana istället för ättens huvudsakliga sysselsättning. Han hade en normal uppväxt och gick magiakademi med allt vad det innebär. Han var framstående inom alkemi och kom att jobba i statliga laboratorium under några år. Så småningom stötte han på de magiker som arbetar med nekromanti för statens räkning, och eftersom att detta ämne fascinerat honom ända sedan ungdomen så lyckades han genom lite social manipulation få en tjänst bland dem. Efter flera år i detta arbete hade han byggt upp gedigna kunskaper och forskat en hel del. Efter detta försvann han på en rad resor, och vad Thalamur vet så reser han fortfarande runt i världen och forskar, dock återkommer han då och då för att träffa sin familj och delta i högtider.
Samael är en ganska fanatisk kille och rätt så konservativ. Han gillar verkligen inte Myrdinor och vill gärna se ätten Harims "forna" glans återställd. Han delar sin ätts huvudsakliga uppfattning om folket och ser möjligheter i magin och nekromantin. Han har ett superbt intellekt och en mycket god planeringsförmåga och är också väldigt snabblärd och uppmärksam. Dock är han något av en ensamvarg och har det lite svårt med socialt samspel. Däremot är han en god diplomat och bevandrad i etikettens regler. Få vänner alltså, men många kontakter.
Tidigare hade Samael en vision om att bygga upp en styrka av vandöda med statens tillåtelse. Men efter att ha blivit nekad tillstånd och anslag så sökte han sig andra vägar för detta. Mycket riktigt lämnade han thalamur för att resa runt i hela världen. I närmare tio år befann han sig på resande fot och besökte olika akademier, magiska platser och annat runt om hela Mundana. Ibland använde han sig av mellanhänder eller falsk identitet för att kunna komma åt olika typer av skrifter och information.
Vad som inte är känt för allmänheten är att Samael återvände från sina resor redan för femton år sedan (han är alltså ganska gammal vid det här laget). Han har funnit ett sätt att maskera sitt utseende till stor del (illusion) och utnyttjar detta för att kunna arbeta osedd i thalamur då och då.
Samael har renoverat ett gammalt klippfäste i Kholonbergen (västsidan, någon dagsmarsch norr om murens östra slut och ganska väl dolt) där han tänker verkställa sin plan om den vandöda styrkan. Hans mål är att vid ett framtida krig kunna ställa denna styrka till thalamurs förfogande och på så vis ge sin ätt "credit" och ökad status. Fästet fanns med på en gammal karta över colonan som Samael stötte på under sina resor.
Arbetet med att renovera den gamla bortglömda borgen var trögt till en början, Samael använde sig av några inhyrda arbetare ur folket som mot ganska bra betalning fraktade dit de få saker som användes som startutrustning. Först upprättades ett litet läger utanför, och borgen frilades från växter och annat succcessivt. När arbetet fortskridit en liten bit upprättades ett laboratorium, därefter använde sig samael av vandöda för att fortsätta arbetet med att bryta sig in i borgen och upprätta ännu större anläggningar.
Hela det här projektet kostar ju stora pengar och är svårt att genomföra under sekretess. Samael löser ekonomin genom att ha upprättat en sinnrik handel mellan Colonan, Thalamur och Raunerna (givetvis genom mellanhänder, flera riskmoment finns med smuggling osv.). Mestadels sker denna handel på helt andra platser än vid fästningen. Så få personer som möjligt får tillgång till information om fästet.
Även om de deltagande skulle säga något om det i thalamur så har de inga bra uppgifter om läget, känner inte till Samaels sanna identitet och flera av dem är belagda med lojalitetsbesvärjelser. Dessutom har Samael i hemlighet börjat göra sig av med många av dem.
Hela det här projektet kan naturligtvis inte skötas enbart av Samael, och det är här styrkan i hans plan kommer in.
Som medborgare och perfektionist sysslar inte Samael med ruttnande zombies och köttslamsiga skelett. Hans vandöda är mycket rena och fina, ofta svåra att skilja från de levande med blotta ögat. Till en början handlade det om zombier med oheliga förmågor (dösrikets hetta, dödsrikets stasis). Numera använder Samael sig också av belialer med motsvarande egenskaper (+ bra balsamering, smink och doftande örter) som kan utföra avancerade uppdrag. Dessa mästerverk är i det närmaste omöjliga att skilja från sina original, och har kvar sina gamla medvetanden men är bundna under Samaels vilja.
Tillgången på lik kommer dels från raundernas gravhögar (raunerna lägger sina döda på rösen eller klippor och lämnar dem åt naturen), dels från Coloniska gravar och dels från de arbetare ur den ursprungliga expeditionsstyrkan som samael börjar "göra sig av" med.
Efter femton års verksamhet är det en stor verksamhet som råder i borgen. Lägret utanför är sedan länge borta, och borgens yttre är fortfarande en ruin. Inuti borgen jobbar dock samaels tjänare för fullt med att skapa den vandöda styrkan och verksamheter som försörjer denna.
På senare tid har Samael intresserat sig mer och mer för de möjligheter det medför att använda mer bildade personer för att skapa vandöda rådgivare. Han har byggt en liten stab av olika kompetenser, några handelmän, magiker och militärer.
Han har experimenterat en hel del med olika animationer, men inte riktigt bestämt sig för hur han vill utforma sin styrka.
I borgens källare arbetar en rad olika "försöksanimationer" med allehanda uppgifter, avskillda från Samaels åsyn och dagliga verksamhet. I de större arbetssalarna går de mer lyckade versionerna. Några av dessa är också verksamma utanför borgen i det stora nätverk av handel och kontakter som Samael byggt upp. Få levande aktörer i detta nät är dock medvetna om nätets existens och syfte. Många av dem är också mindre hederliga individer som inte bryr sig särskillt mycket och inte ställer frågor.
Jag har medvetet gjort samael till en mycket mäktig person. De animeringar han utför är ibland väldigt kraftfulla och riskabla. I min egen variant sysslar han med demoner också, något som jag inte inkluderade i beskrivningen ovan. Detta gör att han blir mer främjad från thalamurs ideal, men jag vill försöka porträttera honom som en fanatiker, inte en mönstermedborgare. Stämningsinslagen har jag utelämnat till er fantasi i den här varianten.
Jag har försökt undvika inslag som "ta över/rädda världen" och "ond". (Visst kan Samael låta döda någon av folket, men detta är för ättens bästa och inte i något orchliknande infall av blodtörst. Dessutom är folket till för att främja landets bästa och det är precis vad som görs i detta fall. Och ett dött vittne talar inte.)
Samael är inte en ond nekromantiker som omotiverat bor i ett illaluktande fäste av svart obsidian omgiven av köttslamsiga vandöda för sin perverterade läggning och sitt storhetsvansinnes skull. Han är ett sofistikerat intellekt som i sin hänsynslösa fanatism och missriktade lojalitet mot sin ätt tagit sig an ett välplanerat och enligt honom själv sinnrikt uppdrag för att stärka sin ätt och sin egen position. Sen är det klart att femton år där större delen av tiden spenderats tillsammans med vandöda har gjort honom en smula avvikande.
Samael går inte i nån mörk kåpa a la The Emperor med tillhörande magisk stav. Möjligtvis kan en kåpa vara smidig och lämplig om han vill dölja sitt utseende vid något tillfälle, men annars så handlar det om praktiska arbetskläder eller thalaskiskt mode (ibland ättedräkt) beroende på tillfälle och ändamål.
Borgen, även om den är en ruin på utsidan, är inte kalla, fuktiga stengångar. Det är väl upplysta lokaler med modern (om än smugglad) utrustning. I vissa lokaler såsom sovkammare och bibliotek finns konstföremål och vackra möbler. Väggarna visar dock tydliga tecken att ha slitits av tidens tand. Eftersom att bara en del av borgen används finns det dörrar som leder in till förfallna eller igenvuxna korridorer.
De nedre delarna av borgen, där de mindre lyckade animationerna finns, kan man däremot hitta den klassiska slemborgsstämmningen. Här är det mörkt , kallt och fuktigt, och i alla fall delvis stympade vandöda (allt från trasiga lemmar till svullen hud eller liknande förekommer - de är misslyckade experiment) arbetar med olika för dem lämpliga sysslor.
Äventyrsuppslagen till detta är enligt mig väldigt många:
Rollpersonerna kanske får utreda någon händelse som utspelar sig längst ut i nätverkets ändar, och aldrig leder hela vägen fram. Med flera sådana "för-äventyr" kan man skapa en bra stämning runt den gemensamma nämnaren. De går naturligtvis bra att använda separat också.
Samael reser ibland och kan stötas på på andra platser i Mundana. Där kan han fungera som antagonist och/eller uppdragsgivare.
I mer episka kampanjer kan Samael dyka upp med sin vandöda här för att understödja den thalaskiska armén.
Vid intrigspel i thalamurs medborgarkrets kan samael figurera under sina besök där (som en färdig personlighet).
Om man spelar rakhori kan ett uppdrag utanför rikets gränser handla om just detta. Någon kanske fattar misstanke om Samaels förehanvanden utomlands. Denna utredning kan ju också skötas av andra än rakhori.
Rollpersonerna kan komma från flera möjliga kulturer som till exempel Thalamur, Raunerna, Dvärgarna i Kholon-renk Ghor (vilka torde vara Samaels största hot om hans verksamhet avslöjas) eller Colonan (vilket är ett öppet land där folk från alla möjliga kulturer ganska enkelt kan hamna).
Jag lägger ut det här för att dela med mig av mina tankar och få höra era åsikter. Har jag missat något? Några häftiga föslag på fortsättning?
Jag vet att det är svårt att smuggla ut saker ur Thalamur och att gömma sig från dvärgar i bergen. Tanken med Samaels projekt är att det till viss del ska trotsa vad som är möjligt. Det är också en av Samaels metoder att hålla sig dold. Man ska helt enkelt inte komma på tanken att det kanske kan finnas en galen thalask som animerar vandöda i bergen och ge sig av för att avsöka miltals av dött bergsområde utan en mycket god anledning.
Vad tror ni om detta?
Nordan, planerar långkampanj.