Kampanjen är död, länge leve kampanjen

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,574
Location
Uppsala
Innan kampanjen började skrev jag och undrade här om folk hade tankar kring kampanjer med väldigt stora grupper. En bit in i kampanjen hade jag lite reflektioner kring problem som uppstått och hur vi försökt hantera dem.

Nu har sista spiken slagits i kistan, och det känns värt att dela lite reflektioner. Även om väl konsensus inför kampanjen var "don't do it!"

Varför kampanjen är död
Under de sista två spelsessionerna (av totalt 25) uppstod tjafs av den typ där en spelare blockerar hela spelet för alla andra. Olika spelare var de som "stonewallade" spelet. Detta har varit en återkommande grej och skulle jag gissa har det hänt i någon form kanske 10-15 av de 25 spelsessionerna. Kanske fler, men i mindre skala. Viss av dessa dödlägen har totalt stoppat spelet och har kunnat leda till tjafs i två timmar. Det har också lett till att jag fått agera terapeut för spelgruppen, med telefonsamtal under veckorna från spelare som "funderar på att hoppa av", etc. Av de 11 spelare som totalt deltagit är det bara tre som aldrig sagt någon form av "jag funderar på att hoppa av", följt av peptalks och snack i olika former.

Så efter två sessioner i rad får jag ett till sånt samtal och känner att allt mitt nöje med kampanjen gått förlorat längs vägen. Den har tjafsats och stonewallats sönder. Jag beslutar att lägga ned kampanjen helt och får inte särskilt mycket motstånd när det beslutet fattas. Förståeligt!

Men hur tusan kan något gå så långt? Hur tusan kan vuxna människor hamna i lägen där tjafs om låtsassaker gör att de säger ord som "ångest" och kanske är nära att gråta ett par gånger?

Jag har ett par tankar såklart.

Värdet av att känna varandra
En sak som jag underskattade i början av kampanjen är att flera spelare inte känner varandra sedan tidigare. Det är bara jag som är en gemensam nämnare. Det här har lett till att folks attityd, välvilja, ton, etc., har ifrågasatts och rentav lett till personliga konflikter där den ena parten känt sig åsidosatt och blivit ledsen men den andra parten har inte ens förstått att det funnits ett problem.

Efter ett tag började fler använda video via Discord, och det hjälpte långt mycket mer än jag trodde för folk att kunna se varandras gester, kroppsspråk, etc. Men det var nog tyvärr redan lite försent när vi väl började göra detta.

Värdet av att vilja delta
Varje gång jag hörde "jag funderar på att hoppa av" - oftast på grund av en av de nämnda personliga konflikterna som inte alla förstod att de fanns - så upplevde jag det som ett enormt missförstånd. Som att dra saker till 11 när de verkade vara närmre 5. Men efter ett tag slutade jag försöka övertyga folk om att vara med, och sa istället åt dem att de gör vad de gillar. Om de inte vill vara med är det bättre att de inte är med. Men faktum är att antalet avhopp har varit minimalt, och endast i ett fall på grund av kampanjen i sig. (Ett par personer har också hoppat av av personliga skäl utanför spelandets inflytande.)

Jag har sett det här på arbetsplatser också ett par gånger. Personer som säger, "fan jag slutar asså!" Fine. Sluta då. Jag borde ha haft den inställningen i kampanjen från starten, istället för att försöka lappa och laga eller ha upprepade pepp talks med folk som ju faktiskt inte har roligt.

Värdet av att respektera det gemensamma nöjet
Tidigt, på grund av ett par av de här "stonewalling"-incidenterna, satte vi upp två förhållningsregler som jag i grund och botten tycker är skitbra men som folk kort sagt inte följde som det var tänkt. Dessa är Vart leder den här konversationen? och Är det här roligt för de andra deltagarna?

Den första har handlat om att eskalera saker till hot för ofta, och att det i praktiken bara kan sluta på ett sätt i D&D - "slå initiativ!" - om det dras för långt. Det är ett utfall ingen vill ha inom gruppen, helt enkelt för att D&D i sin femte utgåva är ett bamsedåligt spel för att hantera konflikter inom gruppen.

Den andra har missbrukats sönder. Idén med att reflektera över om andra spelare har roligt med det du just nu föreslår var att undvika allt för hårddragna beslut. Exempelvis all forskning som brändes på bål av några karaktärer, när det fanns andra karaktärer som ville läsa den. Då hade det varit bättre om den brändes, men några böcker klarade sig, eller en liknande kompromiss för att hjälpa det gemensamma nöjet. ("Yes, and...; Yes, but...)

Vad som istället hände är att folk använde det för att klaga. "Tänk på att det skall vara kul FÖR MIG också! Är det roligt för andra deltagare?" Så förhållningsregeln som var till för den goda nyttan i gruppen blev istället ett sätt att stonewall:a ännu mer.

Värdet av eftersnack
Vi har upplevt problemen tillsammans och vi har även samtalet om dem efter varje spelsession. Initialt kändes det här skitbra, diplomatiskt, och gav upphov till förhållningsregler och riktigt konstruktiva samtal. Vi utvecklade vårt spelande tillsammans. Cumbaya, glädje och regnbågar!

Men med tiden blev det uppenbart att vi hade samma problem session 20 som session 2. Att flera av de spelare som i praktiken ledde till problemen tyckte att de inte var del av problemet, eller inte såg det så, och därför att det var alla andras ansvar att repa sig.

Det fanns dock exempel på god utveckling också. Som spelaren vars rollperson dog, och som valde att skapa en rollperson som var diplomatisk, icke-konfrontativ, och aktivt hjälpte gruppsammanhållningen. Andra körde på och "min karaktär är sån" eller "jag ville bara ha en kul scen" eller andra dåliga undanflykter för att köra över det gemensamma nöjet. Oavsett hur många gånger dessa saker togs upp.

Slutsats—City of Guilds
Har lärt mig skitmycket av detta. Att jag både gillar och inte gillar D&D 5E. Att "don't split the party" är ett direkt krav för att D&D 5E:s balans inte skall bli superknasig. Att det kan vara riktigt skoj med omfattande prepp - något jag generellt undviker (prep as play!). Att jag är skitkass på att beskriva High Fantasy-grejer och måste ha långa påminnelselistor för att komma ihåg att världen har magi, zeppelids, jättar, och så vidare. Men återigen har jag också lärt mig att gruppdynamik är vad som gör att rollspel fungerar. Eller inte fungerar.

Och såklart—jag har allmänbildat mig själv i Dungeons & Dragons!
 
Last edited:

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,574
Location
Uppsala
En sak jag fumlade bort är - det var aldrig antalet spelare som orsakade problem. Åtminstone inte bortom att ett större antal spelare givetvis gjorde det mer sannolikt med sociala konflikter. Och det kan ju i slutänden vara skäl nog att låta bli. :D
 

.Per.

Rollspelsverket
Joined
3 Feb 2018
Messages
410
Fint att du delar med dig! Många bra poänger, särskilt det där med att lappa och laga. Det räcker liksom att preppa en kampanj, kan en spelare inte förstå det arbetet så ja, good riddance. Jag förstod nog aldrig varför ni var så många, dessutom via nätet? Är nu i en fin grupp med 5 personer men vi hade nog inte kunnat var så många fler än så.
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
1,928
Location
Örebro
Imponerande att det höll så länge, jag tänker jag kan tycka det är svårt på grupper med 3-5 spelare att få alla att dra jämnt alla gånger och inse att vad som är roligt inte är samma för alla. Sen är jag förvisso den där jobbiga personen som alltid ställer frågan "OK, vad gömmer sig bakom värdeord X och hur visar det sig för dig?"
 

Rangertheman

Swashbuckler
Joined
15 Dec 2015
Messages
3,059
Känner igen mig i en hel del av det du skriver. Spelare som kör "men min rollperson är på det viset" är svåra att ha att göra med, vare sig det rör sig om rollpersoner som kör sitt eget race, eller som i vårt fall, rollpersoner som är så extremt försiktiga att de inte nappar på några krokar.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,613
Location
Göteborg
Bra med reflektioner! Det låter verkligen jobbigt. Den där typen av problem hade jag i spelgruppen när vi var 15, men jag trodde inte att sådant inträffade med vuxna spelare. Jag hade nog misstänkt att antalet spelare var en del av problematiken.
 

Minimoni

Homelander
Joined
6 Mar 2003
Messages
3,298
Location
Karlstad Sverige/Hiroshima Japan
Jag har själv varit en svår spelare när andra varit SL och har även haft ”svåra” spelare som delvis gjort att kampanjer gått i krass. Jag tror dock inte detta har varit på grund av att gruppen i sig varit stor(det var den visserlige) men egentligen berott på andra saker. Min högst personliga erfarenhet är att de spelare som bidragit mest och givit mig som SL absolut störst nöje som SL, samtidigt har varit de med potential och risk att krascha en kampanj. Jag tror detta i mina kampanjer i stort berott på att de som givit mest av sig själva och känslomässigt, tidsmässigt och vidare investerat mest för att kampanjen skall bli bra också blir de som reagerar starkast när andra spelare eller jag som SL gör misstag.

Jag vet att jag som SL tex kunnat lösa en hel del kampanjknutar som uppstått dels på grund av mig men också på grund av konflikter mellan spelare eller/och deras rp, på ett bättre sätt än jag i en del fall gjort. Jag tror att de spelare som varit inblandade i dessa ”konflikter” förmodligen anser att de också kunnat lösa det på ett bättre sätt än vad som faktiskt gjordes. För precis som i ditt fall Entomophobiac, så utgjordes min grupp av vuxna människor som började konflikter(jag var en av dem) på grund av vår hobby där vi låtsas vara saker som inte finns. Men som sagt, min personliga slutsats är att de som investerar mest energi, tid och liknande är de som enklast kommer överreagera när kommunikationen går snett.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,574
Location
Uppsala
Jag hade nog misstänkt att antalet spelare var en del av problematiken.
Absolut. Men det jag trodde skulle orsaka problemen—den praktiska logistiken kring många spelare—var aldrig ett bekymmer. Tvärtom, nästan. Men däremot var ju antalet egon som kunde hamna på kollisionskurs större. :D

Har själv aldrig upplevt något ens i närheten av detta på drygt 30 år som rollspelare…
 

Björn den gode

Swashbuckler
Joined
5 Jun 2001
Messages
3,308
Location
Göteborg
Absolut. Men det jag trodde skulle orsaka problemen—den praktiska logistiken kring många spelare—var aldrig ett bekymmer. Tvärtom, nästan. Men däremot var ju antalet egon som kunde hamna på kollisionskurs större. :D

Har själv aldrig upplevt något ens i närheten av detta på drygt 30 år som rollspelare…
Jo, sen tänker jag också det andra du pratade om, det där att känna varandra innan, det torde även online vara riktigt svårt att hitta en grupp på 11 spelare där alla känner alla innan. Antalet par av egon som kan kollidera blir ju också väldigt många fler med många spelare, får det till att i en grupp med 4 spelare så har du 6 par av relationer men i en grupp av 11 spelare så har du 55 par av relationer, det är många fler så att säga.

Sen köper jag definitivt ditt resonemang om att inte försöka 'tvinga kvar' spelare i kampanjen som funderar på att hoppa av, men jag tror det också är ganska riskabelt att inte göra det, för jag ser en risk att det blir en kedjeeffekt 'jaha nu hoppade Anna också av, våra rollers relation var ju den roligaste', men också att dom som blir kvar är dom som har skött spelet 'sämst' eftersom dom ju antagligen inte tröttnar på att köra sitt race.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,574
Location
Uppsala
[O]ckså att dom som blir kvar är dom som har skött spelet 'sämst' eftersom dom ju antagligen inte tröttnar på att köra sitt race
Det här var faktiskt en av de två droppar som fick min bägare att rinna över till slut. När nästa tjafs i ordningen äger rum, och det får en av spelarna som tröttnat att backa bandet i ren frustration. "Okej, skit i det! Jag la inte besvärjelsen alls!" Då insåg jag att vi aldrig skulle få bukt med det och att de enda spelare som slutligen skulle få sin vilja igenom var de som orsakade problemen.

Då fick det vara nog. :)
 

Luftslottet

Warrior
Joined
15 Oct 2014
Messages
222
Det är fint att du delar med dig. Låter dock oerhört trist och väldigt betungande.

Nu i efterhand finns de nått som hade kunnat lösa situationen?

Vad hade hänt om man efter 5 ggr sagt, nä vi kör ett annat spel där det kanske är enklare att få dynamiken att fungera?

Hade två grupper som jobbade med varandra kunnat fungera utifrån att man delade upp spelgruppen?

Du kanske redan tänkt på allt detta men jag funderade på vad du tror hade hänt om man ändrat om rejält.

Utöver de hur orkade du med så många spelmöte än med konflikter?
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,574
Location
Uppsala
Nu i efterhand finns de nått som hade kunnat lösa situationen?
Situationen är jag osäker på om den gått att lösa. Men jag tror det finns flera saker jag kunde gjort som spelledare faktiskt.
  • Kunde agerat moderator mer. Stoppat samtal som spårade ur i sin linda och styra spelet mer.
  • Kunde rälsat mer och tagit bort elementen av sandboxande och öppet äventyrande som ofta var det som det bråkades om.
  • Kunde ifrågasatt spelarnas beslut mer från de frågor vi satt upp och varit mer av en hjälpreda för gruppens samhörighet.
  • Kunde styrt karaktärsskapandet och settingens relationer mer. Det uppstod läger i gruppen som var kopplade till karaktärers grupptillhörigheter som ofta var grund för konflikter.
Jag valde aktivt att inte moderera eller styra så mycket. Det ångrar jag idag. Skälet var från början att jag tänkte dels 1) det är vuxna människor (ingen under 36), och 2) jag tycker inte om att spelleda på det sättet.

Vad hade hänt om man efter 5 ggr sagt, nä vi kör ett annat spel där det kanske är enklare att få dynamiken att fungera?
Tror det hade varit för tidigt. Andan i början var mycket "det här löser vi!" eftersom vi hela tiden förde samtal om problemen öppet. Kampanjen fick två-tre dalar i praktiken, men däremellan hade vi oftast roligt. Det var när det blev dags igen som den lades ned.

Hade två grupper som jobbade med varandra kunnat fungera utifrån att man delade upp spelgruppen?
På sätt och vis hade vi det upplägget ändå, genom gruppspotlights. Gruppen med fokus spelade och den andra väntade. Det här var något jag var skeptisk till först, men som funkade väldigt bra. Alla var såpass investerade i vad som hände att de gärna lyssnade och tog del av vad som hände även om de inte själva var delaktiga just nu.

Utöver de hur orkade du med så många spelmöte än med konflikter?
Är ju lätt att fokusera på det negativa i en post av det här slaget, men mellan tjafsen hade vi ju förbaskat roligt också! 25 sessioner på vardera mellan 4 och 6 timmar är ju en förbaskad mängd tid i slutänden, och alla spelare var ju inte involverade i tjafsen varje gång.

I slutänden är det nog mest jag som fått vara centrum av varje tjafs, men som observatör. :D
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
4,957
Location
Linköping
Tänkte du någonsin "spelare 4, 6, och 9 genererar återkommande tjafs... om jag utesluter dem så försvinner >80% av all irritation och vi kan fortsätta ha kul"?
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,574
Location
Uppsala
Tänkte du någonsin "spelare 4, 6, och 9 genererar återkommande tjafs... om jag utesluter dem så försvinner >80% av all irritation och vi kan fortsätta ha kul"?
Vid två specifika tillfällen hade jag samtal med spelare som var i centrum av mycket friktion. Men båda gånger blev det rätt mycket förvåning från de här spelarna, som sedan genast försökte bättra sig. Sen var det bättre ett tag. Och sen kom problemet tillbaka. :)

När det kom tillbaka var det inte heller alltid med samma spelare.
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Jag skulle nog ha sett samband mellan antalet spelare och den problematik som uppstod

the more people u have around u the more drama u will get .

i en social gemenskap som rollspel ändå är så kommer för eller senare med tid konflikt och skav mellan individer att uppstå och ju fler personer du blandar in i leken ju större chans är det att du kommer få med problemindivider .
 

Luftslottet

Warrior
Joined
15 Oct 2014
Messages
222
Situationen är jag osäker på om den gått att lösa. Men jag tror det finns flera saker jag kunde gjort som spelledare faktiskt.
  • Kunde agerat moderator mer. Stoppat samtal som spårade ur i sin linda och styra spelet mer.
  • Kunde rälsat mer och tagit bort elementen av sandboxande och öppet äventyrande som ofta var det som det bråkades om.
  • Kunde ifrågasatt spelarnas beslut mer från de frågor vi satt upp och varit mer av en hjälpreda för gruppens samhörighet.
  • Kunde styrt karaktärsskapandet och settingens relationer mer. Det uppstod läger i gruppen som var kopplade till karaktärers grupptillhörigheter som ofta var grund för konflikter.
Jag valde aktivt att inte moderera eller styra så mycket. Det ångrar jag idag. Skälet var från början att jag tänkte dels 1) det är vuxna människor (ingen under 36), och 2) jag tycker inte om att spelleda på det sättet.
Generellt tänker jag tänker att vi som spelleder oftast är bra på just det men att hantera grupper är en annan sak. Man kan ju självklart vara bra på det med men min tanke är att det inte är en självklarhet.
Förslagsvis så kanske de till och med kan vara så att det är två skilda saker som man behöver ta i beaktning, SL Rollen samt gruppens dynamik och sammansättning.
Delvis tänker jag att flera av oss gjort detta under årens lopp. Flertalet av oss har bytt ut personer eller hoppat av spelgruppen man inte fungerat med för att försöka hitta rätt.
Intresset för rollspel medverkar ju inte till att vi ser på saker på ett gemensamt sätt. Något som jag tänker att forumet illustrerar. 😁

Men jag tror att man generellt gör lite som du redan beskrivit, man antar att folk är vuxna och tar ansvar för gruppen och spelet. Med all sannolikhet så är ju folk där av olika anledningar även om de flesta skulle skriva under på frasen ”ha kul”.

Tänker även på de du skrev om att man inte tycker om att spelleda på ett visst sätt. Jag är likadan, men jag funderar nu på huruvida man ibland kanske borde ge upp premissen vad man gillar för att få det att fungera. Sen om det blir så kul för en själv går väl att diskutera.

Låter som du gjort ett bra jobb trots att det tillslut tog stop. Hoppas dina spelare uppskattar den tid du lagt på kampanjen.
 

dancodan

Swordsman
Joined
14 Aug 2017
Messages
574
Tack för att du delar med dig, ger mig lite mer insikt i hur det kan se ut i vissa sammanhang.

Jag personligen har ingen erfarenhet av det spårat ut så mycket men jag styr ganska hårt. Märker jag att det är på väg att spåra ut i någon sorts konflikt så stoppar jag spelet, meddelar spelarna att detta är spelförstörande och kommer upphöra direkt. Passar det inte så är det bara att lämna sessionen (Ingen har lämnat än).
Jag tillåter alltid konflikter mellan spelare så länge spelarna är med på det och har roligt. Så fort någon sida börjar bli för känslostyrd så avbryter jag.
Kan tillägga att vi alla är vuxna människor (förutom en tonåring), så samtliga har en viss förståelse i hur man beter sig rent socialt (även om man själv inte alltid är helt nöjd med händelseförloppet).

Jag kan nog vara ganska hård där men meningen är att en grupp människor ska ha roligt tillsammans. Att en person ska känsloagera eller ta över sessionen på bekostnad av de andra spelarnas glädje är inte acceptabelt, (det är även väldigt egoistiskt enligt mig, då man endast tänker på sig själv och inte de andra spelarna).
Vid ett tillfälle så tog jag en spelare åt sidan och pratade med henne, fick säga att hon överreagerade på situationen och sen fastnade i sitt eget huvud. Hon insåg tillslut sitt misstag och gled snabbt in vid bordet igen och allt kunde fortsätta som vanligt, hon spelar fortfarande med oss två år senare vilket leder mig till att tro att hon fortfarande är nöjd och belåten.

Jag har ju dock aldrig varit spelledare för 11 personer samtidigt. Det skulle jag aldrig klara av. Mitt maxtak är 4-5 personer, aldrig mer. Det tappar för mycket fart annars.
 

EvilSpook

Tämligen dålig överlag.
Joined
15 Oct 2008
Messages
1,804
Location
Off grid
Har själv aldrig försökt nåt svårare än några nattpass på konvent för 7-8 tonåringar, några med uppenbara ADHD-diagnoser.

Det är en fin balansgång och man får vara uppmärksam på vad som sker runt bordet. Man får också sänka förväntningarna en del och uppskatta om de trots allt är kvar ingame.
Det har dock alla gångerna varit hysteriskt kul (för de flesta verkar det som).

Konventspassen gör det dock enklare, både äventyrsmässigt och relationsmässigt tror jag.

Jag får dock intrycket av att Entofoben medvetet utsätter sig för sånt här och liksom dras till ”riskerna” med det!? Jag själv hade nog istället börjat med lagom stora tuggor och sen ökat när jag såg att det funkade.

//EvilSpook
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,574
Location
Uppsala
Jag personligen har ingen erfarenhet av det spårat ut så mycket men jag styr ganska hårt.
Det har inte jag heller! Och dessutom brukar vi spela med mycket gruppkonflikter och har aldrig någonsin varit ens i närheten av det här tramset. Personkemi, helt enkelt.

Tempot har faktiskt varit högt, utanför tjafsen. Det finns mer att utforska med stora grupper!
 
Top