Re: Spelledarmakt
Säger du inte emot dig själv i viss mån när du skriver först Du kan inte kräva någotdera av din SL, som IMHO alltid har veto i frågan vad man får spela. men sedan Varför förbjuda folk att spela whack saker?.
Nej, det tycker jag inte. Det är inte samma sak att förbjuda folk att spela opassande saker som att förbjuda folk att spela lite ovanliga saker bara för sakens skull. Högtravande tirakaristokrat? Nää, tiraker är ju våldsamma och primitiva, står det ju i Tiraker - Mörkrets döttrar (eller whatever). En Roghandvärg från Jarla? Nää, de bor ju mest i sina egna fästen och har inte mycket för människor står det ju i Dvärgar - Stenens söner.
En Roghandvärg från Jarla när vi ska leka Hitta Rosa med fem misslor? Heeelt ur spår. Det är liksom skillnad på att förbjuda en dvärg för att det är en dvärg och att förbjuda en särskild sorts dvärg för att han är en särskild sorts dvärg och inte den som anses vara standard.
Nej, fram för spelledarmakt. Spelledaren gör hela jobbet att utveckla en kampanj, och valet av karaktärer till kampanjen är i högsta grad kritiskt för kampanjens utfall.
Eller så skriver man en kampanj som inte måste ha en viss typ av karaktärer, utan snarare en som förbjuder en viss sort. Misslekampanjen jag använde som exempel är lite extrem kanske, men om man spelar i Västländerna kanske man ska förbjuda rollpersoner som kommer alldeles för långt bortifrån, om man inte tror att det kan leda till bra eller kul rollspelande. En grupp på fem personer till en sån kampanj skulle idealt sett för mig vara fyra västländare och en utböling eller fem västländare.
Att bara låta folk välja vad de helst vill spela utan restriktioner slutar i pannkaka, eller i vilket fall en kampanj som kunde vara bättre.
Inte nödvändigtvis. De enda restriktionerna ska i såfall komma från spelarna själva - att man inte gör mer komplicerade karaktärer än att man kan få gruppen att passa ihop. Detta gäller såklart bara om SL inte redan lagt in veton mot någon speciell typ av karaktär.
