Jag är så jävla trött på D&Ds dominans

Status
Not open for further replies.
Jag har en vän som verkade nyfiken, men inte såld, på rollspel. Jag tror inte hon har mycket till övers för fantastik överlag, och det har nog varit ett hinder. Hon blev dock riktigt intresserad när jag förklarade konceptet bakom "Night Witches". Så jag tror att det absolut finns en målgrupp som sällan eller aldrig hittar till rollspelen för att det är för mycket drakar, demoner och strålkanoner.
 
Genesis said:
Ja, så är det ju. Och många av de som tänker att rollspel är inte bara fantasy tänker ”Det är ju scifi och skräck också!”. :gremsuck::gremgrin:
Click to expand...

Va?! Jag trodde vi alla var överrens om att det utöver fantasy även var romans och drama :gremtired:

Skämtåsido har du en poäng, frågan är om det är kopplat till att rollspel varit dominerat av en publik bestående av folk som dras mot manligt kodade värden och intressen.
 
Sömniga Isaac said:
Va?! Jag trodde vi alla var överrens om att det utöver fantasy även var romans och drama :gremtired:

Skämtåsido har du en poäng, frågan är om det är kopplat till att rollspel varit dominerat av en publik bestående av folk som dras mot manligt kodade värden och intressen.
Click to expand...
Mer nördigt kodade. Nördkultur och därefter gamerkultur. Men det var ju i sin tur länge en manlig grej, så det är väl relaterat.
 
Jag undrar om det inte kan ligga ett smärre missförstånd bakom intention här och i flera andra fall. Var målet att göra ett nytt rollspel? Eller var syftet att göra en kampanjsetting till ett befintligt rollspel? Jag har absolut sett exempel på det förra (folk som bokstavligt talat släppt egna rollspel OCH sen släppt en 5e-variant), men i det här fallet får i alla fall jag klara vibbar av det senare.

Och jag ser ärligt talat inget konstigt med det. Det verkar ganska klarlagt att DnD är det mest spelade rollspelet, så det väl inte särskilt konstigt att det därför finns många 5e-spelare som skapar egna tillbehör? Och sen många andra 5e-spelare som lyfter fram just de produkterna. DnD har typ uppnått kritisk massa. Ett svart håll som suger åt sig allt som kommer i närheten av rollspel.

Och det kan man så klart ha åsikter om, och jag skulle ju exempelvis gärna se att Warhammer-rollspelen fick ta betydligt mer plats på världsscenen.

Men samtidigt, som någon som också spelar 5E och har sett en handfull Ghiblifilmer, så låter en ghibliinspirerad kampanjsetting riktigt coolt. Finns massor av det estetiska från exempelvis Spirited Away som skulle vara skitcoolt att ha som kuliss för en 5E-kampanj. Sen är jag på intet sätt är något stort "Ghiblifan", så har inga som helst kopplingar till eventuella antivåldsrelaterade budskap.

Jag gillar mest stilen.

Gerkub said:
Nån får gärna rätta mig, men är det inte vanligt nuförtiden att spela DnD 5e som ett mys-pys-spel? Lite i nån sorts ”system doesn’t matter”-anda.
Click to expand...

Absolut! Och även om det är svårt att sticka under stolen med att 5e har rätt stort fokus på strid, så är det också svårt att förneka att exempelvis Kalle Anka kan vara väldigt våldsam ibland. Våld måste inte handla om blod och ond bråd död i rollspel, utan man kan ha en approach som ligger mycket närmare barslagsmål i komedier.

Baserat på hur "odödligt" många klagar på att 5e kan jag känna att det till och med kanske är en av avsikterna.
 
Åtminstone Nausicaä, Mononoke Hime, Slotten Cagliostro och Porco Rosso har ju massor av våld i sig. Så även om budskapet i sig har drag av anti-krig finns det gott om heroiska krigare i Miyazakis skapelser.
 
Sömniga Isaac said:
Skämtåsido har du en poäng, frågan är om det är kopplat till att rollspel varit dominerat av en publik bestående av folk som dras mot manligt kodade värden och intressen.
Click to expand...
Jag kanske är blåögd och naiv, men de kvinnor jag känner som spelar rollspel tycker alla om att banka på fiender. Så i mitt huvud är det inte inget typiskt manligt kodat.
 
Zeedox said:
Jag kanske är blåögd och naiv, men de kvinnor jag känner som spelar rollspel tycker alla om att banka på fiender. Så i mitt huvud är det inte inget typiskt manligt kodat.
Click to expand...

Alternativt: Det rollspel som folk överhuvudtaget stöter på består till större delen av våld, så de kvinnor som stannar kvar och fortsätter spela är ofta de som tycker om att banka på fiender.

Det sker ju så att säga viss utsållning.

(När Vampire var som störst och lockade spelare så såg det lite annorlunda ut; de kvinnor som lockades av och började spela Vampire var ganska ointresserade av att banka på fiender – och Vampire, så som det spelades i de grupperna, handlade inte om att banka på fiender.

Eller ja, ibland blev det väl så att man, öh, bankade på en fiende.)
 
Zeedox said:
Jag kanske är blåögd och naiv, men de kvinnor jag känner som spelar rollspel tycker alla om att banka på fiender. Så i mitt huvud är det inte inget typiskt manligt kodat.
Click to expand...

Bara för att något är manligt kodat betyder det inte att kvinnor inte kan gilla det. I mitt fall syftade jag mer på att rollspel växt fram ur krigs- och konfliktspel som varit manligt kodade, eller som @Genesis bättre uttryckte det nördigt kodade där nördkulturen länge dominerats av män även om det förmodligen alltid funnits kvinnliga nördar också, bara inte lika framträdande som den manliga motsvarigheten.
 
Zeedox said:
Åtminstone Nausicaä, Mononoke Hime, Slotten Cagliostro och Porco Rosso har ju massor av våld i sig. Så även om budskapet i sig har drag av anti-krig finns det gott om heroiska krigare i Miyazakis skapelser.
Click to expand...
Just Porco Rosso är min favorit av alla Ghibli-filmer. Vet inte om jag skulle säga att den har massor av våld. Den har ju under filmens gång tre spännande jaktscener med flygplan, men jag skulle nog inte säga att någon av jaktscenerna är särskilt våldsam. Sedan urartar ju det hela i en slutstrid, men där blir ju filmen väldigt meta. Striden blir en slags festival med hurrande åskådare som vet att de betraktar just en slutstrid och stämningen är näst intill absurd (åskådarna ser jag som representant för biobubliken). Sen blir ju slutstriden ett totalt antiklimax (fullt medvetet) där de båda deltagarna som blåslagna pucklar på varandra bara framstår som sorgliga och patetiska, vilket jag tycker är en kul drift med machonormen. Framförallt när de slåss för två kvinnor som egentligen inte alls behöver deras ”räddning”.
 
Sömniga Isaac said:
Bara för att något är manligt kodat betyder det inte att kvinnor inte kan gilla det. I mitt fall syftade jag mer på att rollspel växt fram ur krigs- och konfliktspel som varit manligt kodade, eller som @Genesis bättre uttryckte det nördigt kodade där nördkulturen länge dominerats av män även om det förmodligen alltid funnits kvinnliga nördar också, bara inte lika framträdande som den manliga motsvarigheten.
Click to expand...
Har inte detta mer med att göra med att den sortens föreningskultur fokuserad på fritidsunderhållning varit mer manligt rekryterande?
 
Quadrante said:
Känns som ett missat tillfälle att lansera rollspel till en ny grupp, de skulle ändå inte förvänta sig att det är D&D.
Click to expand...
Om vi förutsätter att de inte knipit både licenserna för Ghibli och Zelda så har du chansen att göra just det! ;)
 
Quadrante said:
Jo det är det, men skulle vara lika misslyckat med mig bakom spakarna.
Click to expand...
Kanske exakt vad 1985 Games kände.

De beskriver ju trots allt sig själva som "just a group of friends that love D&D and Board Games.". De kanske inte kände att de var rätt personer att överge spelet de älskar för att försöka frälsa nya människor med något helt annat ;)

Lika lite som att du känner att du är rätt person.
 
Status
Not open for further replies.
Back
Top