Introduktion av nya spelare

Jag spelar med ett gäng barn just nu, de är mellan 6-11 år. Detta är sånt som jag får förklara ganska ofta:

Vad får du bestämma och vad får SL bestämma
Många vill hitta på vad SLP:erna säger och gör.

Hur vinner man?
Ingen vinner, det är bara en saga vi gör tillsammans. Men det finns ett problem ni kan försöka lösa tillsammans.

Det är en specifik påhittad värld
Vi spelar ett fantasy-spel så New York "finns inte". Likaså vet ingen vad en bil är för något. Och nej, du har ingen hagelbössa.

Kan min karaktär heta Chilla Gorilla?
Nej. Eller, vafan. Visst det är klart att den kan. Du är alltså en kobold-druid som heter Chilla Gorilla. Nu kör vi!

När börjar själva spelet?
Det är detta som är spelet. Vi bara sitter och pratar.
 
Min upplevelse, nu var det ett tag sen jag hade nya spelare.

De vill ta för sig av spelvärlden och helheten på ett helt annat sätt än vana spelare. De är inte lika inkörda i att SL bestämmer allt om världen, ting i världen och personer i världen. De vill istället ta för sig och vara medskapare av helheten, vilket jag tycker är kul, men samtidigt vet är något som stör spelare som är vana vid att SL är världen, spelarna sina rollpersoner.
 
De gånger de senaste åren (typ från 2016 och framåt) som jag mött nya spelare som aldrig spelat förut har jag blivit förvånad över hur lätt det gått och vilken bra koll de nya spelarna har. Tror att det handlar om att information om vad rollspel är för något är mycket mer utbredd och lättillgänglig än när jag var ung. Många som jag mött som aldrig spelat tidigare har exempelvis följt AP-poddar och klurat ut hur det funkar därifrån.
 
Rickard said:
Här önskar jag att rollspelare var mer lyhörda och insåg att detta är saker som faktiskt utvecklar vårt spelande; att finna nya sätt att spela rollspel på.
Click to expand...
Jo asså, det finns ju massor av spel som luckrar upp den uppdelningen och jag har spelat många av dem. Men om det nu är ett väldigt trad-speligt spel vi kör så kan det finnas en poäng i att inte helt kasta ut alla konventioner.

Edit: just detta är en lustig sak när man spelar med barn då de är vana att köra hitte-på-lekar och gör det hela tiden. Och där den största skillnaden mellan det och rollspel är att man inför en massa märkliga begränsningar.
 
Last edited:
Det var inte så mycket en pik till just dig, för jag har gjort precis samma sak. Hade en nybörjare som meta-spelande och hon sade högt vad hon egentligen ville göra med dom andra rollpersonerna och vi rättade henne, men jag har i efterhand börjat tänka "Varför kan man inte spela så?"

Lemur said:
Edit: just detta är en lustig sak när man spelar med barn då de är vana att köra hitte-på-lekar och gör det hela tiden. Och där den största skillnaden mellan det och rollspel är att man inför en massa märkliga begränsningar.
Click to expand...
Ja, en anekdotisk historia, då det skedde bara en gång, men vi körde Once Upon a Time på en efterfest och icke-rollspelarna var asgrymma på att berätta sagor. För mig har kortspelet varit en absolut smidigaste ingången till rollspel jag någonsin varit med om (Ja, det spelet är rollspel för mig).
 
Jag har kört senaste 20 åren på konvent och då fått en hel del nybörjare.

Tärningstyper
Jag har velat köra mer och mer med bara vanliga tärningar eftersom då slipper jag förklara saker som 3T8.

Göra rollperson
Det är så bakvänt att göra en rollperson eftersom spelaren inte vet vad mekaniken ska användas till. Hur ska man förklara färdighet utan kontext? Det är jätteskumt. Om vi börjat spela och blivit bekväma i det hade det varit enklare att väva in mekanik allt eftersom. Det är så jag kör med erfarna spelare när det kommer till nya spel. Det enda jag går igenom i början av spelmötet är hur man slår ett slag.

Spelledare
Minns när vi körde på NärCon och cosplayarna frågade mig "Ska inte du ha någon roll?" när jag körde ett spelledarstyrt spel, eftersom dom aldrig kört med spelledare i sina tidigare möten med oss.

End condition
Jag brukar hellre vilja köra spel där man uppnår ett mål, för det gör spelarna mer fokuserade.
 
Last edited:
Min erfarenhet är att flera nybörjare sett fram emot att rulla konstiga ”rollspelstärningar”, så när jag bara använt vanliga sexsidiga tärningar har det ibland funnits en påtaglig besvikelse.

Mysterier har nog aldrig gått hem hos dem jag spelat med, heller, men det kan vara en kombination av slumpen och pitchen - för mig är det så naturligt att äventyr innebär att undersöka mysterier att jag lätt tappar spelare pga att de inte ser poängen att undersöka dem. Lättare med grottor, skattar och monster på det viset!
 
Rickard said:
Jag har kört senaste 20 åren på konvent och då fått en hel del nybörjare.

Tärningstyper
Jag har velat köra mer och mer med bara vanliga tärningar eftersom då slipper jag förklara saker som 3T8.

Göra rollperson
Det är så bakvänt att göra en rollperson eftersom spelaren inte vet vad mekaniken ska användas till. Hur ska man förklara färdighet utan kontext? Det är jätteskumt. Om vi börjat spela och blivit bekväma i det hade det varit enklare att väva in mekanik allt eftersom. Det är så jag kör med erfarna spelare när det kommer till nya spel. Det enda jag går igenom i början av spelmötet är hur man slår ett slag.

Spelledare
Minns när vi körde på NärCon och cosplayarna frågade mig "Ska inte du ha någon roll?" när jag körde ett spelledarstyrt spel, eftersom dom aldrig kört med spelledare i sina tidigare möten med oss.
Click to expand...
Av alla dessa anledningarna tycker jag att Fiasco är så himla bra för vuxna nybörjare.

Men sen är det många som vill ha den där klassiska upplevelsen, som i stranger things. Med barnen kör jag D&D nu, mest för att jag själv tycker att det är skoj.
 
Jag är ju best på att förmedla min personliga stil av rollspel, men då jag vet att jag bara är en i mängden brukar kag börja med att ge en generell beskrivning av ett urval av olika spelstilar innan jag zonar in och fokuserar på immersivt, karaktärsdrivet drama-spel genom att beskriva mina bästa erfarenheter av detta. <3
 
clarence redd said:
Vilka Actual Plays är bra som intro för nya spelare? (Critical Role gills inte)
Click to expand...
Shameless plug here, skulle säga att den podd jag är med i, Rollspel Bortom Gränserna är ett bra val - inte för att den fokuserar på att lära ut regler, utan för att vi tenderar att fokusera på historien som sker tack vare reglerna (klipper bort det mesta av regelpratet utom just tärninggslagen) så en lyssnare för följa en story och dess karaktärer, med lite tärningsslag och imporivserade dialoger och handlingar.
Om det gillar detta kan de ju börja kolla djupare på regler och andra detaljer.
 
Last edited:
Quadrante said:
Är actual-play bra för nya spelare? Varför?
Click to expand...
Det är väl rejält indiviuellt, men att observera folk som spelar för att få ett humm om hur det funkar är inte en dålig idé. Jag skulle dock hoppas att den nya spelaren också blir varse om olika spelstilar och typer, för att få en god uppfattning om de möjligheter som finns.
 
Tänker själv att det som talar för, är att det är ett format som påminner om annat man konsumerar. Likt det sätt många lär sig.

Emot. Att rollspel främst är en subjektiv, introvert upplevelse i grupp, inte ett framträdande. Mono no aware, att rollspelsupplevelsen är bara för den som upplever den i stunden, inget bestående.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top