Idag har jag spelat...

Över helgen var jag spelare i ett Cthulhu-scenario som utspelades 1989. Jag var den ende kring bordet som verkligen kom ihåg 1989 ("De hade inget internet!!") och som kunde sjunga med i varenda sång på vår Keepers soundtrack. Trots detta var jag först att bli galen och dö... :confused:

Jag spelledde ett oneshot i Mutant År Noll där spelarna ganska snart bestämde sig för att gå den onda vägen: de mördade en rivaliserande Boss och förklarade krig mot Arkens mer demokratiska falanger. De kallade Den Gamle för "gårdagens regim". — Bra erfarenhet för mig eftersom jag tänkt att faktiskt börja en riktig MÅN-kampanj nästa vecka (med andra spelare dock)... 🤔
 
Igår spelledde jag fortsättningen på mitt äventyr till "I rikets tjänst". Denna gång över discord istället för över bord på Munkbron som vi gjorde förra gången. Det gick absolut bra och jag hade bättre koll på reglerna och allt denna gång och det flöt mestadels på bra. Fortsätter att gilla systemet väldigt mycket, att rulla en stor mängd t12 är väldigt tillfredsställande och spelet har en precis lagom mängd regler i min mening. Nästa session bör bli den sista för uppdraget så får vi se vad vi tar oss för sen med denna spelgrupp.
 
Maggad said:
Igår spelledde jag fortsättningen på mitt äventyr till "I rikets tjänst". Denna gång över discord istället för över bord på Munkbron som vi gjorde förra gången. Det gick absolut bra och jag hade bättre koll på reglerna och allt denna gång och det flöt mestadels på bra. Fortsätter att gilla systemet väldigt mycket, att rulla en stor mängd t12 är väldigt tillfredsställande och spelet har en precis lagom mängd regler i min mening. Nästa session bör bli den sista för uppdraget så får vi se vad vi tar oss för sen med denna spelgrupp.
Click to expand...
Med risk för att hijacka igen, hade du varit intresserad av en modul till Foundry för att kunna spela där?
 
DocUlmus said:
Med risk för att hijacka igen, hade du varit intresserad av en modul till Foundry för att kunna spela där?
Click to expand...
Det är nog inget för mig. Har jag stått emot att lära mig foundry under alla år jag spellett dungeons and dragons så lär jag fortsätta även nu.
 
Våra DnD hjältar Rangrim, Njord, Caspar och Daeran fortsatte jakten på den mäktiga odöda i nekrpolen under Montclair. Efter att besegratmumier och flygande skallar hittade det laboratorium där de listar ut att den odöda var en mäktig trollkvinna vid namn Thelasa och att de försvunna paladinerna fortfarande var vid liv.

De rusade in och konfronterade Thelasa, som framkallade två demoner av blod. En vild strid utbröt men hjältarna gick segrande därifrån och lyckades hitta 2 paladiner vid liv. De fick reda på två andra paladiner vänta till ondska.
Efter striden fick de ett erbjudande av häxkonugen som regerar i nekropolen att börja arbeta för honom. De valde i stället att återvända till ytan med de levande paladinerna.
 
Symbaroum: Vi spelar in två nya rollpersoner som ersättning för de som stupade på dödens ö. En ambrisk präst och en svartalfs-häxa, goda men omaka vänner, deltar i ett försök att finna de som angripit handelskaravaner i skogarna. Vi dräper en styggelse, möter läskiga alver och anar ugglor i mossen.
 
Har blivit några sessioner sen jag senast skrev in. Vi har nu klarat Dimmorna Dal.

Efter senaste gången där vi oftast har rådfrågat eller blivit tipsade om platser att besöka valde vi att självmant dra till en plats på kartan där vi inte varit, och där fanns den sista delen av statyn vi behövde. Tyvärr hittade vi en portal till en annan dimension och dit gick vår bard och kom aldrig tillbaks. Surt att inte få moraliskt musikaliskt stöd. Med statyn ihopsamlad så drog vi till Utkante, vår hembas. Där kunde vi sen bli vägledda till där den skulle användas och få tag på ett magiskt svärd som var bra att ha, både om man ville göra sig av med ondskan eller om man var ondskan.

Vi tänkte att ondska säkert har en massa skatter om man spöar den så vi drog iväg till där folk trodde storondskan fanns. På väggen dit hittade vi en ny bard som gärna följde med. Vi flottade ut till en karg ö, spöade ett spöke, höll på att drunkna men räddas av en medföljande riddarinna och hittade in i ondskans högkvarter. Till skillnad från tidigare så var det inte bara en massa strider (det har varit några enstaka tillfällen av tänkanden och diplomati) utan här var det gåtor och tänkande tills vi kom in i ondskans rum. Lite våld senare så är dalen räddad, och vårt lilla gäng ska vara klara för att påbörja Ärans väg. Det blir nån gång efter att vi kört lite Animal Adventures i 5.5E.

In Search of the Unknown, blev det väldigt få strider på grund av tärningarna, och också väldigt få skatter. Det var dock riktigt fullt med konstigheter och märkligt konstruerad arkitektur trots att det inte var Gygax som låg bakom. Tillbakakomna så fick de veta att anledningen till att kaosgrottorna och vägen skulle säkras inte var för att fixa handeln med grannlandet i norr utan för att dom själva i hemlighet ska kunna ta en av de 7 magiska kristallerna till säkerhet i grannlandet i norr då deras lands kung börjat intressera sig för kaotiska sätt att få sin familj tillbaks till livet igen.
Med utrustning fixad så bär de nu på ljusets kristall och när vi avslutade har de precis kontaktats av en kristallande som bett dem att hämta mörkrets kristall från Silverprinsessans palats.

De har nu att välja på att gå dit, gå genom Fasornas Berg, en annan modul, för att ta sig till en hamnstad, eller gå norr genom en öken där det finns karavaner. Tar de sedan vattenvägen norrut så kommer de få spela Isle of Dread och ökenvägen leder till Den förlorade staden.
 
Albrekt said:
Mina spelare (modifierat Djupets Fasor i 'gamla' Ereb Altor, DoD23 på engelska)...
Click to expand...
Mina spelares RPer, vandrande längs den underjordiska Handelsvägen, hittade spår efter strid som sopats undan och kamouflerats. Kattmannen Luk, som kan magi, hittade ett grottsvin vars bleka kropp han kunde ta över. Grottsvins-Luk fick upp ett spår som ledde till en undangömd skreva i den enorma grottans vägg.

En tunnel vidgades till en grotta fylld med gamla vapen och rustningar. En snabb undersökning visade att många hade slagits sönder av en stor morgonstjärna.

Nästa gång tunneln vidgades till en grotta hittade de en hög med benknotor och skelettdelar. Luk var nu så trött av sömnbrist att han kollapsade. Dags att slå läger. Damdam, gruppens orch, använde benrester för att konstruera ett enkelt larmsystem. Alex, vargmannen, och Dara, dvärgkvinnan, tog första vaktskiftet.

Efter ungefär fyra timmar gick larmet. Alex smög närmre och hörde mer än såg någon komma. Minst tre individer som gick i takt. Han tog sig tillbaka till Dara och konfererade om de skulle väcka sina kamrater eller låta dem sova. Samtidigt som de bestämde sig för att väcka kamraterna vandrade tre skelett i tunga rustningar in i grottan. Sedan tre till. Sedan en bjässe till skelett med en stor morgonstjärna (en Dödsriddare förstås).

Vi har kommit överens om ett enkelt system för hur lång tid det tar att ta på sig en rustning under strid: lika många SR som rustningens RV. Detta system användes nu desperat när skeletthorden vandrade rätt in i RPnas läger.

Det blev en tuff fajt. Ruth, piratdottern som välsignats av sin mammas religion, Lysande Vägen, kände ett djupt hat växa mot dessa odöda styggelser. Detta manifesterades i strålar av ljus från hennes händer som fick dödsriddaren att vråla i ursinne. Ruth såg en stor fladdermus flyga över striden, men hade inte tid att undersöka. Damdam bröt ett ben och Alex revbenen, men våra hjältar gick till slut segrande ur striden.

Dödsriddaren upplöstes och försvann efter att han slagit i grottgolvet. Av fladdermusen fanns inte ett spår.
 
Idag har vi i Umeå haft en strålande fin sommardag med behaglig temperatur strax över 20 grader. Själv har jag suttit inne på det lokala kulturhuset där Grottröj 55 har hållits. Jag fick äntligen chansen att prova på Mothership med äventyret Another Bug Hunt. Vår grupp av frilansande problemlösare åtog oss uppdraget att åka ned på en djungel-planet till en bas man tappat kontakten med för att hämta några prover tagna från en främmande livsform. Det var ren tur att vi alla överlevde den skitstorm av våld, vansinne, krabbmonster, telepatiska infektioner och skräck som mötte oss.
 
Spelträff i Mythic Bastionland-kampanjen. Idag spolade vi fram spelvärlden så att riddare nådde mogen ålder, vilket innebär att vi la rätt mycket tid på världsbyggande (men de han också kämpa, och förlora mot, en nyuppväckt lich).
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top