Mina spelare (modifierat Djupets Fasor i 'gamla' Ereb Altor, DoD23 på engelska) kom till Nordsal, en stad i Underjorden. De gick genast till rådhuset för att fråga hur man tar sig ur det här grottsystemet. Och helst så att man kommer ut bakom Häxmästarens linjer. Borgmästaren, en dvärg, berättade att staden Nordsal var under blockad. Det var vättarnas fel!
Spelgruppens dvärgköpkvinna, Dara, gjorde ett starkt intryck på dvärgborgmästaren och uppskattade själv hans gästfrihet och alkoholhaltiga dryckjom. Resten av gruppen gav sig ut för att hitta mer information. Dara stannade i rådhuset.
Gruppen hittade ett bibliotek där de fann att en Baron Ulfgard (en släkt förknippad med Häxmästaren i vår kampanj) en gång anlänt i Underjorden och byggt ett slott. Han skulle ha tagit sig ner genom "en gång från Svarta Tornets Kungarike". Aha!!
Dara och borgmästaren hade det trevligt under tiden. Alkohol konsumerades och Dara (svaghet: lättlurad) övertygades om vättarnas skuld i den pågående krisen. Hon övertygade i sin tur borgmästaren att anfall är bästa försvar!
Resten av gruppen kom tillbaka och var varken övertygade om vättarnas skuld eller Nordsals chanser i ett konfrontationskrig. Damdam, gruppens orc (INT: 8), ville bevisa att strategin var feltänkt: "Damdam mot bäste kämpen! Om Damdam vinner är ni inte redo!" skrek Damdam.
Det blev envig till dess blodvite uppstår. De tunga rustningarna gjorde att varje attack gjordes med "Hitta glipa" och därför måste pareras. Damdam var först med att verkligen hitta glipan. Hans tvåhandssvärd gled in under vaktkaptenens ringbrynja och skar djupt. För djupt.
Kaptenen segnade ner och blodet gjorde rännilar i markens tjocka stendamm. Tystnaden i den väldiga grottan bröts av ett hjärtskärande "Neej!! Min man!!" och en kvinna kom springande...
Borgmästaren verkade plötsligt spiknykter. Han var askgrå i ansiktet. "Lämna Nordsal. Kom aldrig någonsin hit igen!"
Spelgruppens dvärgköpkvinna, Dara, gjorde ett starkt intryck på dvärgborgmästaren och uppskattade själv hans gästfrihet och alkoholhaltiga dryckjom. Resten av gruppen gav sig ut för att hitta mer information. Dara stannade i rådhuset.
Gruppen hittade ett bibliotek där de fann att en Baron Ulfgard (en släkt förknippad med Häxmästaren i vår kampanj) en gång anlänt i Underjorden och byggt ett slott. Han skulle ha tagit sig ner genom "en gång från Svarta Tornets Kungarike". Aha!!
Dara och borgmästaren hade det trevligt under tiden. Alkohol konsumerades och Dara (svaghet: lättlurad) övertygades om vättarnas skuld i den pågående krisen. Hon övertygade i sin tur borgmästaren att anfall är bästa försvar!
Resten av gruppen kom tillbaka och var varken övertygade om vättarnas skuld eller Nordsals chanser i ett konfrontationskrig. Damdam, gruppens orc (INT: 8), ville bevisa att strategin var feltänkt: "Damdam mot bäste kämpen! Om Damdam vinner är ni inte redo!" skrek Damdam.
Det blev envig till dess blodvite uppstår. De tunga rustningarna gjorde att varje attack gjordes med "Hitta glipa" och därför måste pareras. Damdam var först med att verkligen hitta glipan. Hans tvåhandssvärd gled in under vaktkaptenens ringbrynja och skar djupt. För djupt.
Kaptenen segnade ner och blodet gjorde rännilar i markens tjocka stendamm. Tystnaden i den väldiga grottan bröts av ett hjärtskärande "Neej!! Min man!!" och en kvinna kom springande...
Borgmästaren verkade plötsligt spiknykter. Han var askgrå i ansiktet. "Lämna Nordsal. Kom aldrig någonsin hit igen!"
