Idag har jag spelat...

Swords of the Serpentine, scenariot "Losing Face", med tre trevliga spelare som jag inte träffat förut. Jättebra sittning, tycker jag, och till priset av en del problem med stadsvakten och den framtida allmänna opinionen i Sjunkstaden lyckades faktiskt gruppen förhindra ett attentat. Det här var fjärde gången jag ledde scenariot, vilket gör det till mitt mest ledda i modern tid. Bara "Bland alfer och troll" för 40 år sedan kan eventuellt konkurrera.
 
Idag på Närcon spelade vi ett DnD5e-scenario som spelledaren själv hade skrivit: Det hemsökta bageriet. Det var jag, min sambo, kompisen från förra inlägget, plus två barn i 8-9-årsåldern. Mycket underhållande scenario! 🙂

Tillägg: Dagens citat (av ett av barnen): "Våld löser allt!" 💪
 
Dolmenwood: Pubrunda i Prigwart, rykten om ett hemsökt kloster, två mystiska älvariddare ridandes på vargar och en spökdam i en sjö som önskar att apostelns stav (?) ska återställas.
 
Igår fortsatte vi beyond the witchlight och det fortsätter vara hysteriskt kul. Nu har jag öppet sagt till min spelgrupp att jag som SL kastat reglerna genom fönstret och tänker ignorera dem så länge ingen misstycker. Även varit ärlig med gruppen att det beror på hur jag känner inför DnD 5 och 2024. Istället låter jag spelet flöda på utifrån spelarnas infall utan tärningsslag - att plocka bort en majoritet av alla tärningsslag har verkligen varit befriande och gjort att jag känner en större glädje i kampanjen. Gruppen har än så länge bara reagerat positivt på det hela.

Deras framträdande gick bra - det var där spelmötet började - och spelarna som inte kunde delta förra gången kunde nu hoppa in i gruppen med sin centaur. Något som ingen av oss var beredda på var när spelaren läste upp sin egenskrivna dikt som sitt show-nummer, vilken var gjorde med illa tilltaget rim som en del i att hans rollperson förlorat sin känsla för takt och ton. Efter det så fick spelarna som var med förra gången köra sitt nummer och beskriva hur de tillsammans gjorde ett framträdande med fokus på akrobatik med ljussättning av dancing light och den bittra, humorlösa alven som presentatör.

En stor grej att det fungerar så bra ska sägas är gruppen. Just nu spelar jag för första gången på länge med en väldigt välsvarvad grupp i hemmagruppen. En grupp med spelare som lutar sig in i varandras rollpersoner och spelar ut varandras svagheter och styrkor på ett sätt som lockar till rörelse framåt.
 
Igår spelade vi Vindsjäl. Jag var esoteriker och vår grupp undersökte tre bortsprungna barn och en uråldrig ruin som börjat sväva i luften. Naturligtvis hängde detta ihop och efter att vi chockat vår spelledare med hur bra man kan slå sina tärningar gång på gång, löste vi problemet och fick vår belöning.
 
I helgen har jag och några långväga kompisar haft spelhelg i mina föräldrars sommarstuga. Mellan grillning och bad i sjön har vi hunnit spela Seven at one blow, De fördömda, Dragon Warriors och Expendable Assets. Det var en trevlig avslutning på semestern.
 
Dune AITI oneshot (som kommer bli ett speltillfälle till).

Vi landande i Arrakeen och hade två huvuduppdrag.

Det viktigaste är att ta kontakt med Dhara för att säkra en egen linje att kunna få spice utan att någon annan får reda på det. Två är att testa en liten enhet för att kunna extrahera spice direkt ur luften.

Vi lyckades hitta vår kontakt och starta förhandlingarna
 
luddwig said:
I helgen har jag och några långväga kompisar haft spelhelg i mina föräldrars sommarstuga. Mellan grillning och bad i sjön har vi hunnit spela Seven at one blow, De fördömda, Dragon Warriors och Expendable Assets. Det var en trevlig avslutning på semestern.
Click to expand...
Småsugen på Dragon Warriors då jag gillar low fantasy och lite Robin of Sherwood (tv-serien fr 80-talet)-vibbar. Men har läst att systemet, spec vid strid, omnämns som ’wonky’; man slår visst först för att träffa men det är inte säkert det gör skada (slag två) beroende på vapen och rustning (där ett tredje slag görs om jag fattat rätt).
 
P.eLL.e said:
man slår visst först för att träffa men det är inte säkert det gör skada (slag två) beroende på vapen och rustning (där ett tredje slag görs om jag fattat rätt).
Click to expand...
Vi slog ett eller två slag per anfall. Alltid för att träffa. Om motståndaren hade rustning slog man sedan för att se om attacken lyckades tränga igenom. Skadan var ett fast värde beroende på vapen. Lite udda men det funkade.
 
Körde Little Fears, som jag velat ha i 20 år. Liite besviken på innehållet, då jag själv lika gärna hade kunnat komma på det. Gjorde förskapade karaktärer då vi hade en nybörjare med. Scenariot var linjärt med fokus på "upplevelse" och spelarna ville ha mer. "Synd" att det var en one-shot. En spelare ville spela igen efter att karaktärerna åldrats några år, men hela spelet tar slut när karaktärerna fyller 14. Annars blev det en rätt skön "IT"-känsla med rätt vrickade karaktärer.

Har mitt rättesnöre att jag bara köper spel jag kan se mig spela inom tre månader. Detta var ett av tre inköp...
 
Last edited:
Äventyr i EON i staden Lagath fortsätter. En av våra spelare hade fått sin själ överförd till min kropp, vilket inte riktigt var optimalt så vi förde honom vidare till räv tills vi kunde hitta hans kropp. Det var ingen annan än en enligt min karaktär en självutnämnd Lord.

Efter en lång diskussion och ett av mig misslyckat slag för ett försöka snoka runt och efter det ett avvärjt försök av vår värd att slänga magi på mig så fick vi till slut kroppen tillbaka och vår spelare slapp springa runt i en rävkropp
 
Jag vet att det inte var idag, men häromveckan var min dotter med sambo på besök från Amsterdam och hon ville förstås få spela rollspel med pappa. Så jag köpte ett äventyr på DriveThruRpg - Into the Darkness - och konverterade det till Dunder & Drakar. Fast hennes sambo är ju nederländare och behärskar inte svenska, så jag fick konvertera det till Thunder & Dragons istället. :)

Jag gjorde färdiga rollfigurer åt dem och eftersom äventyret hade en liten dragning åt det mörka, fick de spela en grupp "Property Reclaimers" anförda av Gorthak Groincrusher, en gryle-rackare|härförare. De andra tre medlemmarna i gruppen var en illvätte-nekromant, en vätte-shaman och en kobold-trollkonstnär. Riktiga mammas gossar.

Vi hann inte klart men vi hade otroligt roligt. Och nu vet vi vad de skall spela när de kommer hit till jul. ;)

I övermorgon börjar den årliga spelveckan med min vanliga spelgrupp. Jag lär inte hinna posta om allt vi spelar, men det jag vet än så länge är ett kapitel av Masks of Nyarlathotep (Kairo) och fortsatta äventyr i Sagan om den brinnande himlen, där de är på väg genom ett levande luftskepps inre för att hitta och dräpa biomanten som skapat det. De är grad 27 just nu och närmar sig kampanjens final.
 
I går: Delta Green
Räden mot de ryska agenternas (GRU-SV8) lägenhet, som började dåligt med eldstrid, fortsätter utvecklas till en riktigt dålig dag. Vi lyckas bara nätt och jämnt genomföra operationen utan att oskyldiga skadas eller blir vektorer för skadlig information. Polisen köper våra lögner men är misstänksamma. En agent tvingas möta media (under falsk identitet) men ett lyckat luck-slag innebär att ingen som kan identifiera honom ser inslaget på lokalnyheterna. Det biologiska specimen som rymmer infångas och oskadliggörs tack och lov, men när en stulen hårddisk ska återtas blir en agent biten av stora spindlar och blir ett offer i kampen.
Edit: Och så har vi de två agenterna som hamnade i häktet för att en av dem fick för sig att köpa narkotika för att medicinera en tredje agents mentala ohälsa...
 
Last edited:
Jag ledde Swords of the Serpentine för tre av mina sex spelare under den gångna kvällen. Det var första sittningen av 10-15 stycken i vårt speltest av G. Ryder-Hanrahans kampanjmanus Pillars Built On Sand. Kul och trevligt, rälsat utan att någon var missnöjd.
 
196. Vilddjurets märke (Symbaroum). Bra stämning! Äventyret enligt förväntningarna (vilka iof är sviiin höga).

Vi är nu framme i Thistla fäste och har stött på en del olika grupper. Vi har börjat skrapa lite i historiken, men det tassas mycket på tå för att inte reta upp någon grupp. Men känslan är att förr eller senare kommer det vara omöjligt att undvika. Flåmördaren dräptes (kändes inte helt rätt när vi fått all fakta på bordet) och skallen med kopparkronan krossades.
 
Vi spelade färdigt  Wurm-äventyret Laukis klagan. Culture gaming om neandertalare i istidens sydvästeuropa. Spelet har ganska stort fokus på den dagliga överlevnaden, strapatser i naturen och att tillverka/reparera de få men värdefulla verktyg man har. Rollpersonernas animistiska världsbild gestaltas genom deras olika egenskaper och tabun baserade på totemdjur. Stammarnas relationer och sedvänjor har en framträdande roll.
Det var ett roligt och intressant scenario där vi överlevde i vildmarken, mäklade fred med en grannstam, utförde heliga begravningsriter, och jagade både ibex och bison.
Förhoppningsvis blir det fler äventyr med Svarta flodens stam!
 
terje said:
Vi spelade färdigt  Wurm-äventyret Laukis klagan. Culture gaming om neandertalare i istidens sydvästeuropa. Spelet har ganska stort fokus på den dagliga överlevnaden, strapatser i naturen och att tillverka/reparera de få men värdefulla verktyg man har. Rollpersonernas animistiska världsbild gestaltas genom deras olika egenskaper och tabun baserade på totemdjur. Stammarnas relationer och sedvänjor har en framträdande roll.
Det var ett roligt och intressant scenario där vi överlevde i vildmarken, mäklade fred med en grannstam, utförde heliga begravningsriter, och jagade både ibex och bison.
Förhoppningsvis blir det fler äventyr med Svarta flodens stam!
Click to expand...
That sounds like a super awesome experience.
 
I veckan spelade vi färdigt Tjurmannen från Kungsskär. Det tog oss 14 spelmöten.

I sann Call-anda överlevde bara en karaktär (inte min), och den karaktären var medvetslös sista halvan av "slutstriden". Så ingen överlevare vet vad som egentligen hände.

Vår grupp uppskattade verkligen äventyret.
 
Har spelat en variant av Good Society: a Jane Austen rpg där vi spelade hobbitar.
"Sense & Second Breakfast"

Vi körde 1 session med att göra karaktärerna och sätta upp delar av settingen. Sedan 3 sessioner där vi spelade ut diverse saker. Mycket kaos.

Vi började med en marknad i byn. En hobbit (Ponto Chubbs) från en annan by längre bort kom på besök och stötte ihop med en hobbittess (Esmeralda "Merry" Diggle) som var djupt ångerful för att hon råkat förstöra relationen mellan den manliga hobbitten och en fd vän till henne (Everarda Took) för 10 år sedan. En get hade ätit upp kärleksbrevet hon skulle leverera, och hon råkade säga det så väninnans föräldrar hörde det varvid de såg till att resa hem. Min huvudkaraktär (Reginald Diggle) var storebror till Merry och försökte hitta någon passande person som hon skulle kunna gifta sig med. Han hade viss rivalitet med Damanta Hornblower. både ville hela tiden visa sig vara den bästa hobbiten. I det här fallet var det en dance-off under marknaden. För er som vet Bransle Gay dar musikerna spelar snabbare och snabbare och dansarna skall visa upp sin virilitet. (ringdans med enkla steg och höga sparkar)

Vi hade även en tebjudning som Merry arrangerade, och hon hade gjort upp med Ponto att de skulle spela ett spratt med Everarda. Det gick inte så bra. Drama med missförstånd om känslor mellan Everqarda och Ponto skedde i köket, och det var upp till Reginald att försöka rädda situationen och agera som den perfekta värden. Merry hade bakat pajer som var lite väl kryddstarka. slutade med att Adamanta och Reginald åt en av dessa och båda sedan raskt sprang ner till floden för att svalka sig efter hettan. De kom överrens om att för bådas värdighet så skulle de aldrig nämna incidenten med pajen.

Merry insåg dock efteråt att hon hade verkligen ställt till saker så hon bestämde sig för att lämna byn och ge sig ut på äventyr i Shire för att baka pajer. Reginald var upprörd över detta och sprang ihop med Adamanta som hjälpte honom leta efter henne. de stannade naturligtvis till på värdshuset "The Ninth Ring" för att får Second breakfast. Världshusvärldens dotter Adaldrida "Addy" Goodbody trode att hon skulle kunna få mass apenagra genom att gifta sig med Ponto såp hon skulle kunna öppna ett eget världshus. Visade sig att han dock inte hade mcyket, och han ahde bara känslor för Everarda. Han och Everarda försonades och beslöt att gifta sig efter en del förvecklingar som involverade en "loving spoon". Slutade även med att Reginald och Adamanta gifte sig, och Merry sedan lämnade byn för att ge sig ut på äventyr..

Vi körde med konstant möjlighet för brevskrivning via discord under spelet. spelade 1 session i veckan. det gjorde att vi hade saker i bakgunden som var kaos. Ex en maid (Marigold Cotton) till Merry som skrev och klagade till Everardas gamal Nanny som var tjäsntefolk hos familjen Took. Marigolds äldre bror, som var en tidigare affärsbekant till Reginald försökte dra in honom i en get-rich-scheme i form av ett pyramidspel.

edit:
Merry och Reginald hade background "New Money", och rollerna "The Meddler" respektive "The Cornerstone
Ponto hade background "Foreign" och rollen "The New Arrival"
Adamanta hade background "Military" och hade rollen "The Socialite"
Everarda hade background "Old Money" och hade rollen "The Heir"

Flera karaktärer kan ha samma bakgrund, men rollerna är unika.

Vi konstaterade att inga andra raser i Middle Earth utom möjligtvis människor hade funkat i spelet.
 
Last edited:
Igår spelade vi klart sista delen av Another Bug Hunt till Mothership och tackade samtidigt av en spelare som varit med i min spelgrupp sedan nuvarande konstellation startade, alltså för lite mer än 7 år sedan, som hoppar av pga flytt.

Det var ett fantastiskt spelpass på alla sätt, läskigt, spännande, dramatiskt, kaotiskt och fantastiskt.

Fy fan vad det är kul att spela rollspel alltså!
 
adrian_of_arcane_lore said:
Igår spelade vi klart sista delen av Another Bug Hunt till Mothership och tackade samtidigt av en spelare som varit med i min spelgrupp sedan nuvarande konstellation startade, alltså för lite mer än 7 år sedan, som hoppar av pga flytt.

Det var ett fantastiskt spelpass på alla sätt, läskigt, spännande, dramatiskt, kaotiskt och fantastiskt.

Fy fan vad det är kul att spela rollspel alltså!
Click to expand...
Gud vad sugen jag är på att spela mer Mothership. Har spellett det exakt en gång och älskade det, sen har det bara inte blivit av igen.
 
verlandes. said:
Gud vad sugen jag är på att spela mer Mothership. Har spellett det exakt en gång och älskade det, sen har det bara inte blivit av igen.
Click to expand...

Älskart!

Reglerna är inte fantastiska, men de är inte svårhackade om det är så.
Styrkan med spelet är ju helt klart dess implicita setting, SL handledningen och de fantastiska äventyren!
 
adrian_of_arcane_lore said:
Älskart!

Reglerna är inte fantastiska, men de är inte svårhackade om det är så.
Styrkan med spelet är ju helt klart dess implicita setting, SL handledningen och de fantastiska äventyren!
Click to expand...
Helt klart modulerna och viben som är den stora styrkan. La till Gradient Descent till min backning av Wages of Sin. Har den digitalt sen innan och är duktigt sugen på att köra.
 
We set up for Mutant89. The setup is a (currently underpaid and understaffed) independent security agency, tasked with keeping an eye on budding terrorist threats and whatnot.

The initial mission involves a new drug appearing on the streets, causing massive mental overloads. They did some basic investigation and we had fun discussing how the characters were disguising themselves, as one of the players suggested that the current fashion trend in the CITY was "faux retro 80s".

Part of the idea is that the resources, gear and money they have available will be increased as they complete more missions.
 
Idag har vi haft Session Zero för vår kommande Daggerheart-kampanj. Valet föll på att köra ramverket The Witherwild med viss inspiration från Symbaroum. Sju karaktärer är skapade och det blir kanske en åttonde, om den spelaren kan stuva om i sitt schema. Vi har bestämt att vi kör varannan söndag om minst SL+3 spelare kan. Jag räknar inte med att alla kommer att kunna alla gånger.
 
Rangertheman said:
Idag har vi haft Session Zero för vår kommande Daggerheart-kampanj. Valet föll på att köra ramverket The Witherwild med viss inspiration från Symbaroum. Sju karaktärer är skapade och det blir kanske en åttonde, om den spelaren kan stuva om i sitt schema. Vi har bestämt att vi kör varannan söndag om minst SL+3 spelare kan. Jag räknar inte med att alla kommer att kunna alla gånger.
Click to expand...
Please do share details as you guys get on with it. Im super curious to hear people talk about Daggerheart.
 
Idag har jag spelat Dogs In The Vineyard för första gången. Det var skoj och gick bra. Vi löste diverse mindre konflikter i en mormonsk småstad bortom USA:s västra gräns i mitten av 1800-talet. Ingen blev skadad eller skjuten och staden brann inte ner. Jag hade stor nytta av att spela en ung from kvinna och kunna kräva ett respektabelt beteende av alla män vi förhandlade med.
 
Ivan NWG said:
Please do share details as you guys get on with it. Im super curious to hear people talk about Daggerheart.
Click to expand...

The Witherwild (Daggerheart)

Vi hade spelpass noll igår med val av kampanjramverk, CATS (Concept, Aim, Tone, Subject), karaktärsskapande, kladdkaka och allmänt snack :) Vi landade i att basera kampanjen på The Witherwild, med estetisk inspiration av Symbaroum. Planen är att köra varannan söndag om SL (jag) och minst tre av...
www.rollspel.nu www.rollspel.nu
 
Jag har spelat rollspel söndag+tisdag+torsdag+söndag senaste veckan och så tätt har jag aldrig spelat någonsin tidigare.

Söndagarna är online-gänget där vi nu hunnit med två pass Fantasy World med mig som SL. Har (i vanlig ordning) inte klickat 100% med pbta-reglerna, men det är bästa försöket någonsin!

Tisdagen var med indie-gruppen (irl) och The Black Wren. Jag spelade Floden i skogen. Jättekul att testa nya spel och utmana sig.

Torsdagen var CoC-irl-gruppen med andra/sista spelpasset för vårt uppdrag att värdera artefakter i ett stort avlägset hus. Det gick ungefär som det brukar när man hänger i stora hus i CoC (fast SL skruvade ner monster-nivån lite så min rollperson överlevde med ett nödrop). Heja lila tentakelkvinnor från Egypten!

---

En parantes att ~100% av tillfällena jag spelar med tidigare okända rollspelare så är de jättetrevliga. Det är faktiskt imponerande!
 
Last edited:
Wurm: Fortsatt culture gaming bland neandertalare i istidsfrankrike. Dåliga tider har drabbat den Svarta flodens stam, både djur och folk drabbas av sjukdom och märkliga långmän (Homo Sapiens Sapiens) har anlänt till dalen.
 
Symbaroum, förra veckan: Efter det fruktansvärda mordet under Maskernas natt drabbas Agrella av kravaller och lynchmobbar jagar efter de som genom rykten och fördomar pekas ut som skyldiga.
Jag (Dodramos, mystiker, novis i Ordo Magica) och Katlianos (mystiker, novis i kyrkan) beger oss ut på landsbygden utanför Agrella för att söka efter Katlianos syster, en medicus som inte kommit tillbaka till staden från en tur bland byarna. I sällskap med en barbarhäxa finner vi systern död, frågar ut hennes ande och spårar mördaren till en underjordisk krypta från det gamla Symbar. Där nedgör vi en kult av svartkonstnärer som visar sig inkludera en kvinna vi kännt under namnet Lusen och som vi trodde var vår vän. Efter att med nöd och näppe lyckats besegra även den vandöda styggelse som var kultens mästare återvänder vi till Agrella med sorg i hjärtat.
 
Symbaroum: Oroligheterna i Agrella har lagt sig och tiden för det stora Bryggarkadunset närmar sig, den inofficiella men väldigt populära festival där stadens bryggerier tävlar om utmärkelser för bästa dryck. Teatersällskapet Ljus och Lykta dras in i ett mysterium rörande öltunnor vars innehåll korrumperats så att de som dricker därav förvandlas till monstruösa styggelser.
 
Det var ju inte idag, men spelveckan resulterade i en TPK i CoC. Vi körde ju Kairo-kapitlet från Masks of Nyarlathotep och efter att ha smugit runt och hittat en massa ledtrådar fann sig utredarna i Nyarlathoteps hemliga tempel och kultister kom springade från alla håll. Så man tog skydd i det sämsta av alla mörka skrymslen, lyckades aktivera en portal där och transporterades till The Crawling Chaos. Ridå. Då blir det tyvärr inte finalen i Kenya nästa år. Så kan det gå.

Det gick lite bättre för dem i kampanjen Sagan om den brinnande himlen. De besegrade biomanten och dräpte hans levande luftskepp. Tyvärr hann de inte rädda sina allierade soldater innan luftskeppet krachade i backen. Lite svinn får man ju räkna med. Nu är det bara ett kapitel kvar i den kampanjen. Så det är dags att börja fundera på vad vi spelar härnäst.
 
Ett litet anti-inlägg: vår grupp har av olika skäl valt att avsluta vår Masks of Nyarlathotep-kampanj. Tråkigt, men glad att vi hann med både New York och London-kapitlet.
 
Terminsstart för bibliotekets Rollspelsklubb. Två nya spelare, kändes verkligen som att de hittat hem. Vi hann nätt och jämnt skapa två Shadowdark-karaktärer, men deras pepp är skyhög.

Känner verkligen att hela min yrkesgärning är en hämnd mot min barndom som inte erbjöd något annat än idrott och i viss mån musik.
 
Morgonspelmöte med utsökt lunch idag. Vi har nu spelat klart scenariot Presence till Delta Green efter en liten sommarpaus. Kampanjen, VITA PASCITUR VITA, går nu in i akt 3, tanken är att de ska städa upp alla lösa trådar och märkligheter som omgärdat och stört tidigare operationer sedan Ex Oblivione. Hahaha 1000025641.jpg
 
I fredags spelade vi D&D 5E 2024, satt i Ravnica. Jag spelleder en egen kampanj baserad på vad Dragon's Maze kanske handlar om, dvs det lilla jag läst om det har jag gjort en kort kampanj av. Så detta är satt tidigare än vad boken Guildmaster's Guide to Ravnica startar med. Så det är tre delar i kampanjen som jag inledde med äventyret som följer med boken. I första delen så utlyser staden/världens enda drake och en av 10 gillesledare att de magiska kontrakt som gjort att stadens gillen inte krigar ihjäl varandra och resten av befolkningen ska ersättas av nånting annat som den som tar sig genom en magisk labyrint får bestämma. Han ger en av rollpersonerna som är med i hans gille i uppdrag att försöka sig på detta. Rollpersonen i sin tur drar med sina vänner.

Han inleder med en gåta och den biten har rollpersonerna löst. Ett magiskt torn med entrén till labyrinten har dykt upp, men alla vägar är inte öppna. Det var del 1 av kampanjen. I del 2 som vi kör nu ska rollpersonerna och andra som också vill åt labyrinten försöka övertala gillena att öppna sina magiska gillesportar vilket verkar öppna gångar i labyrinten. Detta är den matiga biten av kampanjen då de måste få gillena att lita på dem, att övertyga dem om att det är en bra idé att detta görs. Just nu väntar de på att vara underhållning för en demonkult (som är ett av gillena) när de firar kulmen av 10000-årsfirandet av det magiska kontraktet. Rollpersonernas grupp är en av fyra grupper som utmärker sig men än så länge har de spelat en väldigt liten del. De andra grupperna har ett mål, och en vision för vad de vill göra istället för det magiska kontraktet medan rollpersonerna ännu inte har det, men kommer behöva sätta ord på i det möte de ska ha om de överlever att vara kvällsunderhållning för kulten.

Gruppen är en goblinsk uppfinnarbesvärjare, en aasimarbardbar och en loxodonnaturpräst.

Detta är den pågående kampanjen jag kör nu, och efter den kommer jag troligen inte spelleda nån av 5E 2024 mer. Inte för att jag tycker de är dåliga, utan för att jag föredrar 2nd eller 3rd edition.
 
Idag hade vi manfall i tisdagsgruppen så vi spelade en one shot Butter Princess till Trophy Dark.

Ifall någon inte känner till det: Trophy Dark handlar om att ta sig djupt in i en ond skog som inte tycker om dig, och försöka få tag på något värdefullt men antagligen misslyckas.

Butter Princess handlar om samma sak, fast den onda skogen är en mejerimarknad och det värdefulla är en 45 kg tung smörbyst föreställande årets smörprinsessa.

En alt-right YouTuber och en matbloggare blev utsatta för ghost pepper chocolate chip cookies, gummijuver fulla med smör-öl, sexiga getter (dräkter) och en arg patriotisk björn (inte dräkt). Båda rollpersonerna förlorades till marknaden. Youtubern blev smörprins och matbloggaren blev sexig get.

Vi hade vansinnigt kul. 5 smörpaket av 5 möjliga.
 
Last edited:
Igår hade vi fjärde sittningen med Swords of the Serpentine. Sällskapet ägnade sig enbart åt att kajka runt i Sjunkstaden, hälsa på folk och fråga ut dem om mordet på en ockrare. Inte en enda tärning slogs, men inte för att vi ignorerar reglerna. Det var för att i Gumshoe-spel slår man inte tärning för utredningsfärdigheter.
 
mrund said:
Igår hade vi fjärde sittningen med Swords of the Serpentine. Sällskapet ägnade sig enbart åt att kajka runt i Sjunkstaden, hälsa på folk och fråga ut dem om mordet på en ockrare. Inte en enda tärning slogs, men inte för att vi ignorerar reglerna. Det var för att i Gumshoe-spel slår man inte tärning för utredningsfärdigheter.
Click to expand...

I mysteriespel så föredrar jag verkligen när tärningar hålls borta från mysterielösandet.
Min personliga tier-list ser därför ut så här: CoC < Gumshoe < Kutulu. Har inte provat Cthulhu Dark än, så kan inte uttala mig!
 
Nyss en omgång Shadowdark med Rollspelsklubben (Grupp 2).

Ungdomarna lämnade Hopesend och är på väg mot Järnkorallen (vill säga, vi har påbörjat äventyret The Iron Coral från Into the Odd-boken). Några slumpmöten och en mindre strid hann vi med.
 
Last edited:
terje said:
Jag är spelare, inte sl, men jag tror det stämmer.
Click to expand...
Hoppas ni får kul! Vill tro mina spelare hade, eller vad fan, vi hade det. Började en kampanj med Ex Oblivione, och det är ännu en del grejer kvar från då som påverkar (även om mest sånt jag själv introducerat från sidan) när vi nu går in i slutfasen.

Ser fram emot att läsa om du skriver mer.
 
Deodanders said:
Hoppas ni får kul! Vill tro mina spelare hade, eller vad fan, vi hade det. Började en kampanj med Ex Oblivione, och det är ännu en del grejer kvar från då som påverkar (även om mest sånt jag själv introducerat från sidan) när vi nu går in i slutfasen.

Ser fram emot att läsa om du skriver mer.
Click to expand...
Vi utger oss för att vara fbi-agenter och har hittills talat med polisen som lett utredningen (fram till att vi nu tagit över) och obducenten, samt åkt ut och kollat genom brottsplatsen. Vi har hittat en del rörande tonårsdottern och hennes bebis som vi kommer vilja följa upp. Ett bioteknologiskt företag verkar ha med saken att göra. Pojkvännens härkomst är förmodligen också av vikt.
 
Rollspelsklubben på biblioteket. Grupp 1 har kommit in i Slottet Ravenloft - jag tog en sida ur youtubern Sly Flourishs bok och lät en enormt gästvänlig Strahd von Zarovich meddela att "om tre timmar kommer jag att döda er". Tills dess kommer ungdomarna ha fri tillgång till slottet, sen kör vi en bossfight!

(I6 Ravenloft med Shadowdark-regler)
 
Last edited:
Jag har spellett en hop 10-13-åringar i mitt lokala biblioteks regi. Vi spelade DoD23 och tog oss igenom första halvan av äventyret Fasornas isberg. Hjältarna fick slåss mot ett hungrigt snötroll och tampas med läskiga vandöda iskrigare. Kallt var det också.
 
Igår spelade vi en omgång Knight Forlorn. Det var lite stappligt och det kändes inte som att vi pushade narrativet tillräckligt hårt - vilket gjorde att det gick alldeles för bra för Riddaren i början. Men så var det också första gången vi spelade själva. Förra gången guidades vi av spelskaparen @ceruleanfive :)

Idag var det dags för spelpass 2 i vår Daggerheart-kampanj. Nu börjar det flyta på bättre. De flesta börjar greppa sin rollpersons förmågor och övrig mekanik. De fick nys om att Verra - gudinnan över Hopp och Förtvivlan, hölls fängslad någonstans i underjorden och att Keldan, gruppens Firbolg Seraph (ungefär Paladin/Cleric), kanske kunde vara Ljusbringaren som räddar henne. Spelpasset slutade med att Keldan trillade ner i ett enormt gravvalv, men räddades av att Faerie:n Bren bromsade hans fall. Men faran är inte över - locken på flera av de stora stenkistorna glider upp med ett fasansfullt skrapande. Jag gillar att sluta med en cliffhanger :)
 
Last edited:
I helgen fick vår lilla spelgrupp Kerbango (@Hakoon666, @Henkedge och jag) äntligen till en hel helgs spelande i Henkedge's sommarstuga, fredag kväll till söndag eftermiddag.

Vi spelade klart introäventyret till Star Wars D6 1e, "Rebel Breakout" (vi hade haft en sittning med det tidigare), äventyret är väldigt styrt och ganska enkelt, men vi hade kul med det och fick till riktig matinékänsla. Vi kommer nog fortsätta med fler gamla SW-äventyr framåt.

Sedan var det dags att påbörja "Dunkeldäld" till Drakar och Demoner, det hann vi långt ifrån färdigt, utan vi ser fram emot att fortsätta med det de närmaste veckorna hemma i Lund.

Vi hann även med att spela lite bräd- och frågespel och laga en massa mat. Väldigt lyckat koncept som vi hoppas kunna göra om nästa höst.
 
Första träffen med Afterworkspel, rollspel med kollegor. Något slags session noll där vi skapade karaktärer och körde en introscen där två av rollpersonerna ärver detektivbyrån Hudson & Brand.

Mina spelare fick varsin plastmapp med karaktärsblad, anteckningspapper och plastficka för eventuella handouts.

En riktigt bra start, kollegorna är superpepp - vissa har spelat någon enstaka gång förut och för andra var detta första gången.1000020498.jpg
 
Last edited:
Så vi fortsatt Witch-light.

Gruppen tog sig upp för ett torn för att frigöra en filur när de kom in Prismeer. De valde sedan att utforska tornet för att se om det fanns något av intresse i tornet som sakta sjunk ned i sankmarken. Det fanns föga att finna där, de lyckades dock förhandla bort de två ormarna som vaktade ingången till tornet.

Det blev vårt sista spelmöte. Jag som spelledare kastade in handduken då det började ta allt för mycket på mitt välmående att tvinga mig igenom det hela. Jag tror och hoppas spelgruppen fortsätter vidare, för det är en bra grupp. Bara inte rätt för mig. Så slutade mina många år med en grupp jag arbetat hårt med att hålla samman och hålla igång. Allt är i ständig förändring, inget består.
 
Sömniga Isaac said:
Så vi fortsatt Witch-light.

Gruppen tog sig upp för ett torn för att frigöra en filur när de kom in Prismeer. De valde sedan att utforska tornet för att se om det fanns något av intresse i tornet som sakta sjunk ned i sankmarken. Det fanns föga att finna där, de lyckades dock förhandla bort de två ormarna som vaktade ingången till tornet.

Det blev vårt sista spelmöte. Jag som spelledare kastade in handduken då det började ta allt för mycket på mitt välmående att tvinga mig igenom det hela. Jag tror och hoppas spelgruppen fortsätter vidare, för det är en bra grupp. Bara inte rätt för mig. Så slutade mina många år med en grupp jag arbetat hårt med att hålla samman och hålla igång. Allt är i ständig förändring, inget består.
Click to expand...

Oj. Berätta mer, på vilket sätt var det inte rätt på dig och varför tar det på ditt mående?
 
Sömniga Isaac said:
Så vi fortsatt Witch-light.

Gruppen tog sig upp för ett torn för att frigöra en filur när de kom in Prismeer. De valde sedan att utforska tornet för att se om det fanns något av intresse i tornet som sakta sjunk ned i sankmarken. Det fanns föga att finna där, de lyckades dock förhandla bort de två ormarna som vaktade ingången till tornet.

Det blev vårt sista spelmöte. Jag som spelledare kastade in handduken då det började ta allt för mycket på mitt välmående att tvinga mig igenom det hela. Jag tror och hoppas spelgruppen fortsätter vidare, för det är en bra grupp. Bara inte rätt för mig. Så slutade mina många år med en grupp jag arbetat hårt med att hålla samman och hålla igång. Allt är i ständig förändring, inget består.
Click to expand...
Tråkigt att höra! Men bra att du känner att det är rätt beslut, spel ska kännas lustfyllt eller åtminstone meningsfullt. Hoppas du hittar rätt grupp småningom!
 
Platon said:
Oj. Berätta mer, på vilket sätt var det inte rätt på dig och varför tar det på ditt mående?
Click to expand...
Nej, det är egentligen inget stort.

Har i flera år spelat i ett system jag avskyr mer än något annat. Varit spelledare. Känt mig tvingad att vara den som drar igång något om det ska hända något. Sen försökt i perioder att få andra att spelleda och ta över, men det händer inte för då går gruppen typ i upplösning. Över många års tid, trots bra spelare i gruppen, så kändes det mer och mer som ett jobb. Mer och mer som en situation där jag fick ta störst ansvar för att få igång något. Störst ansvar för att driva något i ett system alla andra gillar väldigt mycket, men som jag själv innerligt ogillar. Det blev tärande. Jag kände ofta skuld över att inte räcka till eller ha lika kul som gruppen. Press över att det låg på mig att saker skulle hända osv osv.

Inget optimalt läge att sitta med över flera års tid.
 
Sömniga Isaac said:
Nej, det är egentligen inget stort.

Har i flera år spelat i ett system jag avskyr mer än något annat. Varit spelledare. Känt mig tvingad att vara den som drar igång något om det ska hända något. Sen försökt i perioder att få andra att spelleda och ta över, men det händer inte för då går gruppen typ i upplösning. Över många års tid, trots bra spelare i gruppen, så kändes det mer och mer som ett jobb. Mer och mer som en situation där jag fick ta störst ansvar för att få igång något. Störst ansvar för att driva något i ett system alla andra gillar väldigt mycket, men som jag själv innerligt ogillar. Det blev tärande. Jag kände ofta skuld över att inte räcka till eller ha lika kul som gruppen. Press över att det låg på mig att saker skulle hända osv osv.

Inget optimalt läge att sitta med över flera års tid.
Click to expand...
Bra jobbat ändå, så länge vet jag inte om jag stått ut!
 
Sömniga Isaac said:
Mer och mer som en situation där jag fick ta störst ansvar för att få igång något. Störst ansvar för att driva något i ett system alla andra gillar väldigt mycket, men som jag själv innerligt ogillar. Det blev tärande.
Click to expand...
Förstår att det blev tärande. Jag skulle inte stå ut länge med att spelleda ett system jag inte gillar. Hoppas du kan hitta spelglädje i något annat sammanhang.
 
verlandes. said:
Första träffen med Afterworkspel, rollspel med kollegor. Något slags session noll där vi skapade karaktärer och körde en introscen där två av rollpersonerna ärver detektivbyrån Hudson & Brand.

Mina spelare fick varsin plastmapp med karaktärsblad, anteckningspapper och plastficka för eventuella handouts.

En riktigt bra start, kollegorna är superpepp - vissa har spelat någon enstaka gång förut och för andra var detta första gången.View attachment 25789
Click to expand...
Kul grej: träffade kollegorna precis, och de har börjat diskutera massa om hur relationerna mellan deras rollpersoner ser ut, vad deras nästa steg ska vara, hur de vill närma sig mysteriet osv osv. Känns asroligt att de är så inne i det!
 
198. Dark Flowers (Coriolis). Resan i mörkret mellan stjärnorna fortsätter (även om det var ett bra tag sedan sist). Spännande äventyr!
 
Idag ville vi ta en paus för något lättsamt pga externa faktorer, så vi körde ett Madagascar-inspirerat one shot i roll for shoes.

Chimpansen Djingis, honungsgrävlingen Fanny och pingvinen Pelle bröt sig ut ur djurparken. Djingis ville hämnas på mänskligheten, Fanny befria alla djur och Pelle ville hitta kärleken. De tog hjälp av dryga elefanter, tjocka tigrar och snälla capybaras och lyckades fly trots att animal control satte in stridsvagnar och helikoptrar mot dem.

De flyttade in i en lägenhet, där Pelle pantade burkar, Djingis jobbade som journalist och Fanny utförde mord åt ukrainska maffian för att klara hyran.

Djingis tog jobb på ett senapsgasinstitut och gjorde ett terrordåd mot regeringsbyggnaden (fem capybaras i en läkarrock var tydligen forskningschef på senapsgasinstitutet nu). En påfågel dök upp i sista sekund och hjälpte till.

Fanny och Elefanten sköt sig hela vägen upp i animal control-skyskrapan Matrix-style tills de stod öga mot öga med den tjocka tigern, som svikit djuren och blivit CEO av animal control. De dödade tigern och base jumpade ut från skyskrapan. Elefanten föll snabbare än han borde, fallskärmen var nog egentligen inte till för elefanter.

Pelle svajpade på tinder tills han hittade en kille som höll i en fisk och hade frack på sig. De bestämde dejt. Det visade sig vara Pelles tidigare pingvinpartner som tagits ifrån honom på djurparken eftersom djurparken var homofob. Penguins mate for life.
 
Testade Nimble med de första två äventyren ur boxen.

Allting flöt på bra tills slutbossen i andra äventyret, som var en Solo, fullständigt massakrerade partyt.

Delvis berodde detta på hur tärningarna föll, men vi misstänker också starkt att Solo/Legendary monster är kalibrerade för större grupper (det här gänget var bara 3 spelare).
 
Bolongo said:
Testade Nimble med de första två äventyren ur boxen.

Allting flöt på bra tills slutbossen i andra äventyret, som var en Solo, fullständigt massakrerade partyt.

Delvis berodde detta på hur tärningarna föll, men vi misstänker också starkt att Solo/Legendary monster är kalibrerade för större grupper (det här gänget var bara 3 spelare).
Click to expand...
Hur kändes Nimble, är nyfiken!
 
verlandes. said:
Hur kändes Nimble, är nyfiken!
Click to expand...
Spelarnas favoritord var "taktiskt". D.v.s. att de var tvungna att tänka på hur de skulle använda sina handlingar och hur de placerade sig på slagfältet.
Från SL-sidan noterade jag mest hur mycket snabbare det gick än andra spel. För den som inte visste: man slår inte för att träffa, man bara rullar skadan direkt. Rollpersoner kan använda reaktioner för att minska den inkommande skadan, men detta är ingen obegränsad möjlighet så det går inte att tanka hur mycket som helst. Så strider är över snabbt och oftast har alla inblandade tagit stryk.
 
Bolongo said:
För den som inte visste: man slår inte för att träffa, man bara rullar skadan direkt.
Click to expand...
Känner igen detta från en Electric Bastionland-kampanj jag körde för några år sen. Det är ju inte hjältefantasy, men striderna går verkligen snabbt!
 
verlandes. said:
Hur kändes Nimble, är nyfiken!
Click to expand...
Jag spelade en Paladin (fast klassen heter något annat i Nimble) och den ende som egentligen hade möjlighet att tanka. Men i och med att man bara kan använda sitt pansar en gång per runda, så är det svårt att tanka mot flera motståndare. Eller mot en boss som får attackera galet många gånger innan jag kan använda mitt pansar igen. Och mina hp, som kändes så många när striden började, försvann i ett rasande tempo.

Kanske ytterligare två spelare hade gett oss lite fler kombos, men strider kändes verkligen svingiga och farliga.
 
Ja just, jag spelledde ju Ridders rös till nya Drakar och Demoner i torsdags för några på 10-11 år på jobbet i torsdags. Eller gjorde jag?

Jag knövlar alltid om äventyret en del, och den här gången hade jag tydligen lyckats ta med mig en de tre rollpersoner jag gjort för att ha fler än de färdiga fem, och så de färdiga fem – men från nån beta-utgåva, så de hade ju hemskt mycket färre färdigheter än vad jag är van, och de hette helt andra saker. Men jag tänkte att det var bäst att gilla läget, så vi körde på. Ingen hade invändningar.

Men en deltagare blev lite bestört när jag pratade om facklor (”Du sa f-ordet!”).
 
Rollspelsklubben, grupp 1.
Spelarna utforskade slottet Ravenloft under 3 timmar, hittade Solsvärdet samt en bok om ur-vampyren "Obe-Ixx", med tillhörande karta över regnskogen Tal-Yool där hon håller till.
Sessionen slutade med att Strahd dök upp, nästa gång kör vi slutstrid i I6 Ravenloft till Shadowdark.
 
Last edited:
Jag spelledde just färdigt Music from a Darkened Room i enspelarkampanjen jag har (No Real Person Involved). Det blev lite huvudbry när en tidigare tillfällig handler skulle skäras halsen av, men det gjordes med behållning. Entiteten som skulle förvisas muttrade skrockande hsnan hsnan, 'ahsanati, 'ana faqat alrasul och försvann.
 
Delta Green: Utredningen i Yuma fortsätter. Vi slåss med en flamingo (!) på en husvagnspark och hittar ett väldigt märkligt utrymme med rester av stora armerade akvarietankar under ruinerna av en övergiven militäranläggning. Ett företag med inriktning mot marinbiologi och bioteknik fortsätter att figurera i utredningens periferi.
 
Igår spelade jag Daggerheart - Hanheims öde: Nekromantikern, på Nördhelg. Min Ribbet Guardian, Sir Froglok the Bold, dog i en Blaze of Glory och tog sånär död på BBEG. Det tog bara en attack till för att döda nekromantikern.

Idag spelledde jag Daggerheart, även det på Nördhelg. Det blev episkt när vi körde vår Witherwild-kampanj också. Och återigen tack vare en Ribbet. Han skuggvandrade in (!) i en skuggvarelse och sprängde varelsens huvud. Med sin tunga!
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top