Idag har vi börjat spela Krilloan.
Egentligen var fokus ganska mycket på en improv/rollspelsfokuserad prolog, där RP är unga ädlingar, depraverade och arroganta, som besöker Gamla Staden en het sommarnatt för att festa loss. Fickorna är fulla med guld, droger och alkohol flödar, och man svinar runt bland basarer, danshus och opiumhålor. Dom lokala gycklartrupperna och musikanterna trakasserar man eller slänger pengar åt. Med sig har man så klart en livvakt (den tredje spelaren) ifall någon skulle våga opponera sig.
Det var en rolig studie i priviligierad svinaktighet
Äventyret sätter igång när de är på väg hem, och de blir ägare av Silverkalken.
Själva äventyret skapar en del frågetecken för mig som spelledare, och jag inser att jag kommer behöva reparera en del luckor. Det är väldigt många namn och många småkaraktärer som inte är särskilt viktiga. Det saknas också en del gestaltande text kring sådant som torde vara oerhört fascinerande och spektakulärt, som att man tidigt besöker det 200 meter höga Ordo Magika, och hälsar på i demonologins cirkel, för att prata med mästerdemonologen. Jag fick lägga ganska mycket tid på att själv lägga ut texten och konstruera detaljer för att skänka detta erforderligt djup.
När jag läser vidare i boken upptäcker jag att det finns en del lösa trådar. Både Svarta Rosens Brödraskap och Demonologmästaren erbjuder RP enorma summor för att köpa kalken, med den lilla brasklappen "hoppas RP inte nappar", typ. Men sedan följer ett tiotal scenarier som alla handlar om att SRB försöker stjäla kalken, förgifta RP för att sedan ta kalken, råna dom på kalken, frammana en magisk hand som ska ta kalken, etc etc. Det handlar alltså om åtskilliga spelkvällar som handlar om något som inte ens blir aktuellt ifall RP gör det enda logiska och säljer kalken för de tusentals guldmynt de blir erbjudna.
Kanske är det ett barn av sin tid, på den tiden då man helt enkelt räknade med att RP alltid gjorde det som förväntades av dom, i stället för att skapa en stark egen motivation eller drivkraft. Men tidigt i boken finns att läsa "Om RP på fullt allvar vill sälja kalken kommer SRB ta kontakt med RP för att göra upp affären", men denna tråd tar man inte upp igen, och för övrigt skulle äventyret hamna i en limbo om så skedde. Den stora finalen triggas av att den verkliga skurken blir trött på SRBs misslyckade försök att komma över kalken, och börjar animera odöda och låta helvetet bryta loss i staden.
Med allt detta sagt så uppskattar jag ändå kampanjmaterialet till Krilloan. Den här spelgruppen har mestadels kört ganska low-fi fantasy hittills, med sporadiska borgar och riddersmän och ett och annat grottkomplex, så att få spela i en riktigt världsmetropol, som ett Konstantinopel med extra allt, har definitivt varit en rolig kontrast.
Jag hade blivit bannad och med alla rätta.
