Idag har jag läst...

verlandes. said:
Kommer förmodligen ta tillbaka en del av Tusen och en natt-estetiken från Tredje Horisonten. En av spelarna är en muslimsk sci fi-nörd, och det var just den aspekten som lockade henne när jag berättade om Coriolis. Undrar om det inte var ett misstag att tona ner den så pass mycket som de gjort i The Great Dark.
Click to expand...
Förre digitaliseringsministern Khashayar Farmanbar är scifi-fan. Som pojke läste han Jules Verne på persiska. Det var den självklara ingången till genren!
 
Drought Dragon Desolation: Ett av de senaste äventyren utgivna av Merry Mushmen.

Negativa först: Gillade inte namnet. Jag kör ofta med denna typ av allitteration själv men till skillnad från till exempel Horrendous Hounds of Hendenburg så rullade denna titel inte alls av tungan lika lätt. Petitesser vad gäller saker att klaga på men där har ni det. Sedan hittade jag mängder av stavfel och ett ställe där det bara saknades delar av en mening.

Positiva då: Jag gillade äventyret skarpt. Tror det skulle vara jätteroligt att köra om man som spelledare är beredd att ha många bollar i luften. Det är ett hexcrawl med ett centralt problem i form av en drake som karaktärerna antagligen inte kan besegra på den nivå äventyret sägs vara skapat åt. Å andra sidan finns det mängder av faktioner som kan spelas mot varandra och andra äventyrare med egna motivationer vilket öppnar för en hel del diplomati, backstabbing och allianser. Ingen situation i detta äventyr tycktes ha en enda lösning och få av dem hade lösningar som var uppenbart bättre än andra. Allt som allt tror jag att man får oerhört mycket spelande ut av detta lilla häfte. Veckor minst, men sannolikt månader.
 
TheDawn said:
Drought Dragon Desolation:Ett av de senaste äventyren utgivna av Merry Mushmen.
Negativa först: Gillade inte namnet
Positiva då: Jag gillade äventyret skarpt.
Click to expand...
Håller med, bedrövligt namn, som om någon slagit på slump tabeller och använt det som titel. Men DDD är den av MMs utgivna äventyr som tilltalar mig mest konceptuellt. Har du läst de andra? Hur tycker du DDD står sig mot dem?
 
Kraftsoppa said:
Håller med, bedrövligt namn, som om någon slagit på slump tabeller och använt det som titel. Men DDD är den av MMs utgivna äventyr som tilltalar mig mest konceptuellt. Har du läst de andra? Hur tycker du DDD står sig mot dem?
Click to expand...
Jag har läst, och håller på att spelleda, Nightmare Over Ragged Hollow och har även läst Horrendous Hounds of Hendenburg (samma författare som DDD). Jag älskar Nightmare och tyckte Hounds var intressant på papper, men DDD skruvar upp faktionstänket och problemlösningsfokusen till 11 känner jag på ett sätt de andra äventyren inte gjort. Settingen känns också väldigt fräsch. Å andra sidan tror jag DDD kräver en hel del mer av spelledaren att hålla koll på saker medan jag kan spelleda Nightmare direkt från boken trots att det var månader sedan jag läste den senast.

Har kvar att läsa Raiding the Obsidian Keep och They're Making Hostagesausage at the Dragonmeat Processing Plant! (Detta namn borde irritera mig mer än det gör bara för hur långt det är men i slutet av dagen tycker jag det är precis lagom lustigt).
 
verlandes. said:
Beställde Wonderland av Andrew Kolb till biblioteket, varit väldigt taggad på att läsa... men jäklar vad ordig den är. Hade föreställt mig att den mer skulle luta åt det kärnfullt stringenta, men den är texttung.

Har obs inte gjort mer än en flyktig bläddring, så detta är bara en snabb reflektion.
Click to expand...
Tog tag i att läsa Wonderland mer noggrant, och mina reservationer är omkullkastade. Verkligen ett inspirerande dungeoncrawl som tjänar på att den är så konsekvent i sin ton.

Detta seglar upp som ett äventyr jag vill spela med familjen - behöver nog vänta ett par år så att barnen är snäppet större. Känns som att det hade funkat otroligt med Into the Odd, både mekaniskt och tematiskt. Många av Bastions arcana kan med lätthet dumpas i Underlandet.
 
Last edited:
Fick hem PDF:erna för Dark Forest, en alternativ Redwall-inspirerad setting till Shadowdark igår och läste lite här och där idag. I min backning ingick även ett längre äventyr och "Founder's Digest", som är deras variant av Cursed Scrolls. Känns som att kombinationen av Shadowdark och Redwall kan fungera utmärkt! Får se om jag kanske styr över till äventyr i spelvärlden Antallia istället för att köra vidare i Tal-Yool (CS4) till hösten. Inte minst de yngre spelarna kan säkert uppskatta att spela djur istället för de vanliga släktena.
 
Senaste läsning blev Chaos Crier issue #1.

Lite bakgrund. För en tid sedan skrev jag ett äventyr till Black Swrod Hack som jag kallade The Hellstone Vault. Detta skickade jag inte till the Merry Mushmen för att se om de ville ha med det i någon av sina publiceringar. Svaret jag fick var ett väldigt omtänksamt nekande där de gav all möjlig feedback vilket ledde till att jag skrev om äventyret till The Hordestone Vault och lade upp på itch.io. Den huvudsakliga kritiken jag fick var dock att jag inte lyckats fånga känslan av sword and sorcery som så förknippades med BSH.

Jag har läst en del Conan och lite Elric men kan väll ärligt talat säga att jag inte riktigt ser skillnad på dessa och vanlig fantasy. Sedan är jag inte särskilt förtjust i överflödiga kategoriseringar heller. Händelsen ovan blev dock ett kvitto på att detta stämde. Jag förstod inte Sword & Sorcery.

Så det var med viss spänning som jag gav mig an detta nummer av Chaos Crier för att se vad för slags verk som lyckats fånga denna känsla bra nog för att antas till publicering. Efter att ha läst hela numret förstår jag fortfarande inte vad som gör Sword & Sorcery annorlunda. Är det den uppenbara Lovecraft-inspirationen? Är det balansgången där man hela tiden ligger och riskerar att falla in i gonzo-material? Är det den lite diffusa känslan av att ingenting riktigt behöver en logisk förklaring?

Detta är inte min kritik dock.

Det bra: Mushmen är bra på att göra saker som inspirerar och det lyckas de med även här. CC1 är gediget material och de får in många idéer och mycket material på väldigt liten yta.

Det dåliga: Problemet här är att i detta specifika fall skulle jag nog önska en lite större fokus och detaljrikedom. I nästan allt material känns det som att de missat relevant information som jag som spelledare skulle behöva. Istället för fem tresidorsäventyr kanske de skulle haft två äventyr på åtta sidor var. Det som funkar så bra i Knock! funkar inte riktigt till samma nivå i Chaos Crier tycker jag.
 
Efter mycket om och men har jag även läst Raiding the Obsidian Keep nu.

Det bra: Joseph R. Lewis är expert på att skriva intressanta encounters. Han var lite grunden till tråden jag startade om att jag tyckte mina egna encounters var lite torftiga. I detta äventyr kan varje rum leda till någon slags intressant händelse, varje random encounter kan betyda något viktigt för vad som komma skall. Vissa delar av äventyret hotar till och med att spilla över till att påverka hela kampanjen man spelar i (om man nu gör det).

Det dåliga: Förvånansvärt mycket faktiskt. Det hade jag inte väntat mig. Äventyret är i princip bara ett långt dungeon crawl (första delen är väll ett point crawl rent tekniskt sett men ändå). Det kan ibland pågå så jäkla mycket på en och samma gång att det bli överväldigande att ha koll på allting och vissa utmaningar verkade lite väl tuffa även om karaktärerna förväntas ha några levels under bältet. Sedan upptäckte jag att i alla intressanta rum börja saker snart upprepa sig (naturligt kanske i ett stort slott) och det blev nästan svårt att hålla sär på de olika rummen. Detta gjordes inte lättare av att rumen var numrerade i en ologisk ordning så jag ibland knappt kunde hitta dem på kartan.

Och sedan har vi stavfelen. Merry mushmen är väll ganska kända för att släppa igenom några stavfel varje gång och i vanliga fall bryr jag mig inte, men denna gång var de så många och uppenbara att jag kände att de kanske stressat ut produkten lite för snabbt.

Skulle jag spelleda detta? Ja. med rätt grupp. Första delen av äventyret verkar så jäkla skoj att bara det skulle vara värt det och slottet i sig kanske man kan förenkla lite. Hyvla av alla hårda kanter eller till och med gå in med överlevlade karaktärer.
 
Läste snabbt igenom Against the Horselords till OSE. Skriven av Brad Kerr som jag verkligen gillar att lyssna till i podcasten Between Two Cairns så var förväntningarna kanske lite högre än vad de borde ha varit för sådan lite produkt. Med det sagt blev jag faktiskt en aning besviken. Produkten var tydlig, och väl utformad men den kom inte riktigt med något spännande. Det var bara en plats, en vag premiss, och inte så mycket mer. Kan lätt skickas in i vilken fantasy (eller inte så fantasy) kampanj man känner för men jag kände mig bara inte eggad att komma igång efter att jag läst den. Jag skulle gå så långt som att kalla den för kompetent skriven men alldeles för oambitiös för den standard som många andra inom OSR-världen satt för den här sortens produkt.
 
TheDawn said:
Läste snabbt igenom Against the Horselords till OSE. Skriven av Brad Kerr som jag verkligen gillar att lyssna till i podcasten Between Two Cairns så var förväntningarna kanske lite högre än vad de borde ha varit för sådan lite produkt. Med det sagt blev jag faktiskt en aning besviken. Produkten var tydlig, och väl utformad men den kom inte riktigt med något spännande. Det var bara en plats, en vag premiss, och inte så mycket mer. Kan lätt skickas in i vilken fantasy (eller inte så fantasy) kampanj man känner för men jag kände mig bara inte eggad att komma igång efter att jag läst den. Jag skulle gå så långt som att kalla den för kompetent skriven men alldeles för oambitiös för den standard som många andra inom OSR-världen satt för den här sortens produkt.
Click to expand...
Brad Kerr är verkligen otroligt trevlig att lyssna till i den podden - har mest läst hans bidrag till Dolmenwood, men har tänkt att jag ska kolla på några av hans andra grejor också.
 
Nu har jag läst igenom Demidirge av Lazy Litch. Det är en funnel till Shadowdark vilket jag sannolikt aldrig kommer få chansen att prova på (känner inga som jag tror skulle vara intresserade av den upplevelsen) men var ändå nyfiken. I det stora hela vet jag inte vad jag skulle ta mig till med den här modulen. En funnel skall ju vara ett intro till resterande kampanjen men denna setting är så "out there" att jag skulle känna mig lite låst i vart jag skulle ta vägen efteråt.

Utöver det är den väldigt intressant. Stark premiss med ett lite oortodox utförande. Svår att läsa egentligen då mycket handlar om tabeller och jag tror att det är lite mer improvisationsspelande än vad Shadowdark egentligen är utformat för. Inte så att det inte skulle funka, men det tåls att säga att det är (tror jag) första produkten Lazy Litch skapat till just Shadowdark (tidigare var till OSE eller relativt system agnostiska).
 
Nu har jag läst The Crimson Night: The Vanishing of Klara Creedy. Rekommenderas inte att ni slänger ut pengar på den produkten.

Det finns ett skal här med en hex-map och flera points of interest, en intrig som går att följa från början till slut (om än lite cliché), och relativt detaljerade kartor. Efter det slutar det positiva.

Texten är både avskalad och för beskrivande på samma gång och det blandas ihop lite väl vad som kan läsas högt och vad som är spelledarinfo. Bilderna tycker jag ändå var bra (de flesta gratis att använda) men både de och kartorna hade en fruktansvärt låg upplösning i min POD kopia. Korrläset var dåligt gjort men meningar som slutade mitt i allt och text som jag tror var placeholders till senare (ett stycke slutar med det flytande ordet "item", vilket jag gissar betyder att de tänkte placera något föremål i det rummet men sedan glömde bort.

Utöver detta så är detta äventyr lite för tv-speligt med fiender som väntar i specifika rum och bara anfaller spelarna när de kommer in, en fiende som vid ett tillfälle teleporterar sig iväg trots att han inte har den besvärjelsen eller förmågan, och ett sönderrivet pergament med en ledtråd till ett pussel, men bitarna av pergamentet är utspritt fullkomligt slumpmässigt över en karta.

Sedan inför äventyret egna regler i form av XP belöningar på specifika ställen (i princip milestone levels) och ja tror inte ens att rollpersonerna skulle gå upp en level under äventyret om man inte använder dessa belöningar.

Jag skulle säkert kunna använda stommen här för att köra ett helt okej äventyr men det skulle kräva arbete. Jag skulle behöva fixa motivationer och planer för skurkarna, placera ut skatter så att levling skedde naturligt, arbeta fram schyssta NPCs och rätta till en hel del av de ledtrådar och pussel som känns lite för ologiska i världen. Kanske kan jag ta mig an det någon gång men det är inte den sortens arbete jag betalar pengar för när jag köper färdigskrivna äventyr.

PS: Författaren till detta äventyr kommer (om jag förstått det rätt) snart ha en kickstarter för ett annat projekt vid namn Dante's Shadow. En kampanjvärld till Shadowdark. Jag kommer inte backa det.
 
Inatt läste jag Cosmic Dark av Graham Walmsley [sic!]. Backade pdf:en mest för att få tillgång till ett fysiskt exemplar av hans otroliga Stealing Cthulhu, men det är först nu som jag läser själva Cosmic.

Jag vet inte riktigt, hörni. Boken är väldigt besatt av att man inte ska behöva läsa äventyren på förhand, utan att man snarare läser och följer instruktionerna vid bordet, och jag vet inte riktigt om det tillför något...?

Själva systemet känns igen från Cthulhu Dark och det känns snabbt och lätt. Tonen i boken är trevlig, kul och lite oväntat att Olga Ravn namnges som en influens.
 
Last edited:
Vi har spelat några av äventyren redan innan boken kom ut (de fanns på hans Patron), och jag kan bekräfta din misstanke: upplägget tillför ingenting; jag var SL, och tyckte mest det krånglade till saker. Systemet är likt Cthulhu Dark, men de förändringar han gjort är vissa till det sämre; vad slag på 5 och 6 betyder blev t.ex. väldigt krystat. Annat däremot var bra, som att tänka i tre akter (där SL i akt tre, som skall vara den farligaste, kan slå två istället för en tärning för motstånd). Äventyren var inte mer än halvkul tyvärr, så på det stora hela ångrar jag inte att jag backade spelet, men det var ingen klockren 10:a. Mer en sexa-sjua eller så.
 
Last edited:
Gustav Lorentz said:
Vi har spelat några av äventyren redan innan boken kom ut (de fanns på hans Patron), och jag kan bekräfta din misstanke: upplägget tillför ingenting; jag var SL, och tyckte mest det krånglade till saker.
Click to expand...
Jag undrar lite varför han valt den ingången, gissar att "no prep" är ett såpass starkt buzz word?
 
Last edited:
verlandes. said:
Jag har nog relativt lite prepp själv, men att inte ha någon öht känns svårt, samt att det inte kommer bli särskilt bra.
Click to expand...
Visst, man kan utan problem spela Fiasco utan prepp, men det är spelledarlöst. Jag vill som SL absolut inte försöka improvisera ett invecklat Delta Green-uppdrag från n0ll under sittningen.
 
mrund said:
Jag vill som SL absolut inte försöka improvisera ett invecklat Delta Green-uppdrag från n0ll under sittningen.
Click to expand...
Fast att du inte vill improvisera i ett mysterieutredningssystem som kräver tung prepp är väl ingen anledning att "fly i panik" för att ett helt annat system har en ambition att vara spelbart med noll prepp? Det blir ju lite som att säga "Hur ska jag kunna göra strider intressanta när det inte finns några monster-stat blocks i Blades in the dark? Jag skulle absolut inte försöka improvisera ett invecklat monster i DND4"

Utan att ha egen erfarenhet av Cosmic dark så är det ju ändå så att olika spel lämpar sig olika väl för olika mycket prepp, och en del helt utan prepp.
mrund said:
No prep låter fasansfullt både för spelare och spelledare.
Click to expand...
Jag tycker just spelare dyker upp till spel utan att ha preppat ganska ofta :)
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top