Förre digitaliseringsministern Khashayar Farmanbar är scifi-fan. Som pojke läste han Jules Verne på persiska. Det var den självklara ingången till genren!
Idag har jag läst...
- Thread starter verlandes.
- Start date
TheDawn
Warrior
- Joined
- 1 Feb 2024
- Messages
- 263
Drought Dragon Desolation: Ett av de senaste äventyren utgivna av Merry Mushmen.
Negativa först: Gillade inte namnet. Jag kör ofta med denna typ av allitteration själv men till skillnad från till exempel Horrendous Hounds of Hendenburg så rullade denna titel inte alls av tungan lika lätt. Petitesser vad gäller saker att klaga på men där har ni det. Sedan hittade jag mängder av stavfel och ett ställe där det bara saknades delar av en mening.
Positiva då: Jag gillade äventyret skarpt. Tror det skulle vara jätteroligt att köra om man som spelledare är beredd att ha många bollar i luften. Det är ett hexcrawl med ett centralt problem i form av en drake som karaktärerna antagligen inte kan besegra på den nivå äventyret sägs vara skapat åt. Å andra sidan finns det mängder av faktioner som kan spelas mot varandra och andra äventyrare med egna motivationer vilket öppnar för en hel del diplomati, backstabbing och allianser. Ingen situation i detta äventyr tycktes ha en enda lösning och få av dem hade lösningar som var uppenbart bättre än andra. Allt som allt tror jag att man får oerhört mycket spelande ut av detta lilla häfte. Veckor minst, men sannolikt månader.
Negativa först: Gillade inte namnet. Jag kör ofta med denna typ av allitteration själv men till skillnad från till exempel Horrendous Hounds of Hendenburg så rullade denna titel inte alls av tungan lika lätt. Petitesser vad gäller saker att klaga på men där har ni det. Sedan hittade jag mängder av stavfel och ett ställe där det bara saknades delar av en mening.
Positiva då: Jag gillade äventyret skarpt. Tror det skulle vara jätteroligt att köra om man som spelledare är beredd att ha många bollar i luften. Det är ett hexcrawl med ett centralt problem i form av en drake som karaktärerna antagligen inte kan besegra på den nivå äventyret sägs vara skapat åt. Å andra sidan finns det mängder av faktioner som kan spelas mot varandra och andra äventyrare med egna motivationer vilket öppnar för en hel del diplomati, backstabbing och allianser. Ingen situation i detta äventyr tycktes ha en enda lösning och få av dem hade lösningar som var uppenbart bättre än andra. Allt som allt tror jag att man får oerhört mycket spelande ut av detta lilla häfte. Veckor minst, men sannolikt månader.
Kraftsoppa
Trädgårdsmästaren
- Joined
- 22 Sep 2025
- Messages
- 151
Håller med, bedrövligt namn, som om någon slagit på slump tabeller och använt det som titel. Men DDD är den av MMs utgivna äventyr som tilltalar mig mest konceptuellt. Har du läst de andra? Hur tycker du DDD står sig mot dem?
TheDawn
Warrior
- Joined
- 1 Feb 2024
- Messages
- 263
Jag har läst, och håller på att spelleda, Nightmare Over Ragged Hollow och har även läst Horrendous Hounds of Hendenburg (samma författare som DDD). Jag älskar Nightmare och tyckte Hounds var intressant på papper, men DDD skruvar upp faktionstänket och problemlösningsfokusen till 11 känner jag på ett sätt de andra äventyren inte gjort. Settingen känns också väldigt fräsch. Å andra sidan tror jag DDD kräver en hel del mer av spelledaren att hålla koll på saker medan jag kan spelleda Nightmare direkt från boken trots att det var månader sedan jag läste den senast.
Har kvar att läsa Raiding the Obsidian Keep och They're Making Hostagesausage at the Dragonmeat Processing Plant! (Detta namn borde irritera mig mer än det gör bara för hur långt det är men i slutet av dagen tycker jag det är precis lagom lustigt).
verlandes.
rollspelskollektivet
Tog tag i att läsa Wonderland mer noggrant, och mina reservationer är omkullkastade. Verkligen ett inspirerande dungeoncrawl som tjänar på att den är så konsekvent i sin ton.
Detta seglar upp som ett äventyr jag vill spela med familjen - behöver nog vänta ett par år så att barnen är snäppet större. Känns som att det hade funkat otroligt med Into the Odd, både mekaniskt och tematiskt. Många av Bastions arcana kan med lätthet dumpas i Underlandet.
Last edited:
Rangertheman
Myrmidon
- Joined
- 15 Dec 2015
- Messages
- 4,765
Fick hem PDF:erna för Dark Forest, en alternativ Redwall-inspirerad setting till Shadowdark igår och läste lite här och där idag. I min backning ingick även ett längre äventyr och "Founder's Digest", som är deras variant av Cursed Scrolls. Känns som att kombinationen av Shadowdark och Redwall kan fungera utmärkt! Får se om jag kanske styr över till äventyr i spelvärlden Antallia istället för att köra vidare i Tal-Yool (CS4) till hösten. Inte minst de yngre spelarna kan säkert uppskatta att spela djur istället för de vanliga släktena.
TheDawn
Warrior
- Joined
- 1 Feb 2024
- Messages
- 263
Senaste läsning blev Chaos Crier issue #1.
Lite bakgrund. För en tid sedan skrev jag ett äventyr till Black Swrod Hack som jag kallade The Hellstone Vault. Detta skickade jag inte till the Merry Mushmen för att se om de ville ha med det i någon av sina publiceringar. Svaret jag fick var ett väldigt omtänksamt nekande där de gav all möjlig feedback vilket ledde till att jag skrev om äventyret till The Hordestone Vault och lade upp på itch.io. Den huvudsakliga kritiken jag fick var dock att jag inte lyckats fånga känslan av sword and sorcery som så förknippades med BSH.
Jag har läst en del Conan och lite Elric men kan väll ärligt talat säga att jag inte riktigt ser skillnad på dessa och vanlig fantasy. Sedan är jag inte särskilt förtjust i överflödiga kategoriseringar heller. Händelsen ovan blev dock ett kvitto på att detta stämde. Jag förstod inte Sword & Sorcery.
Så det var med viss spänning som jag gav mig an detta nummer av Chaos Crier för att se vad för slags verk som lyckats fånga denna känsla bra nog för att antas till publicering. Efter att ha läst hela numret förstår jag fortfarande inte vad som gör Sword & Sorcery annorlunda. Är det den uppenbara Lovecraft-inspirationen? Är det balansgången där man hela tiden ligger och riskerar att falla in i gonzo-material? Är det den lite diffusa känslan av att ingenting riktigt behöver en logisk förklaring?
Detta är inte min kritik dock.
Det bra: Mushmen är bra på att göra saker som inspirerar och det lyckas de med även här. CC1 är gediget material och de får in många idéer och mycket material på väldigt liten yta.
Det dåliga: Problemet här är att i detta specifika fall skulle jag nog önska en lite större fokus och detaljrikedom. I nästan allt material känns det som att de missat relevant information som jag som spelledare skulle behöva. Istället för fem tresidorsäventyr kanske de skulle haft två äventyr på åtta sidor var. Det som funkar så bra i Knock! funkar inte riktigt till samma nivå i Chaos Crier tycker jag.
Lite bakgrund. För en tid sedan skrev jag ett äventyr till Black Swrod Hack som jag kallade The Hellstone Vault. Detta skickade jag inte till the Merry Mushmen för att se om de ville ha med det i någon av sina publiceringar. Svaret jag fick var ett väldigt omtänksamt nekande där de gav all möjlig feedback vilket ledde till att jag skrev om äventyret till The Hordestone Vault och lade upp på itch.io. Den huvudsakliga kritiken jag fick var dock att jag inte lyckats fånga känslan av sword and sorcery som så förknippades med BSH.
Jag har läst en del Conan och lite Elric men kan väll ärligt talat säga att jag inte riktigt ser skillnad på dessa och vanlig fantasy. Sedan är jag inte särskilt förtjust i överflödiga kategoriseringar heller. Händelsen ovan blev dock ett kvitto på att detta stämde. Jag förstod inte Sword & Sorcery.
Så det var med viss spänning som jag gav mig an detta nummer av Chaos Crier för att se vad för slags verk som lyckats fånga denna känsla bra nog för att antas till publicering. Efter att ha läst hela numret förstår jag fortfarande inte vad som gör Sword & Sorcery annorlunda. Är det den uppenbara Lovecraft-inspirationen? Är det balansgången där man hela tiden ligger och riskerar att falla in i gonzo-material? Är det den lite diffusa känslan av att ingenting riktigt behöver en logisk förklaring?
Detta är inte min kritik dock.
Det bra: Mushmen är bra på att göra saker som inspirerar och det lyckas de med även här. CC1 är gediget material och de får in många idéer och mycket material på väldigt liten yta.
Det dåliga: Problemet här är att i detta specifika fall skulle jag nog önska en lite större fokus och detaljrikedom. I nästan allt material känns det som att de missat relevant information som jag som spelledare skulle behöva. Istället för fem tresidorsäventyr kanske de skulle haft två äventyr på åtta sidor var. Det som funkar så bra i Knock! funkar inte riktigt till samma nivå i Chaos Crier tycker jag.
TheDawn
Warrior
- Joined
- 1 Feb 2024
- Messages
- 263
Efter mycket om och men har jag även läst Raiding the Obsidian Keep nu.
Det bra: Joseph R. Lewis är expert på att skriva intressanta encounters. Han var lite grunden till tråden jag startade om att jag tyckte mina egna encounters var lite torftiga. I detta äventyr kan varje rum leda till någon slags intressant händelse, varje random encounter kan betyda något viktigt för vad som komma skall. Vissa delar av äventyret hotar till och med att spilla över till att påverka hela kampanjen man spelar i (om man nu gör det).
Det dåliga: Förvånansvärt mycket faktiskt. Det hade jag inte väntat mig. Äventyret är i princip bara ett långt dungeon crawl (första delen är väll ett point crawl rent tekniskt sett men ändå). Det kan ibland pågå så jäkla mycket på en och samma gång att det bli överväldigande att ha koll på allting och vissa utmaningar verkade lite väl tuffa även om karaktärerna förväntas ha några levels under bältet. Sedan upptäckte jag att i alla intressanta rum börja saker snart upprepa sig (naturligt kanske i ett stort slott) och det blev nästan svårt att hålla sär på de olika rummen. Detta gjordes inte lättare av att rumen var numrerade i en ologisk ordning så jag ibland knappt kunde hitta dem på kartan.
Och sedan har vi stavfelen. Merry mushmen är väll ganska kända för att släppa igenom några stavfel varje gång och i vanliga fall bryr jag mig inte, men denna gång var de så många och uppenbara att jag kände att de kanske stressat ut produkten lite för snabbt.
Skulle jag spelleda detta? Ja. med rätt grupp. Första delen av äventyret verkar så jäkla skoj att bara det skulle vara värt det och slottet i sig kanske man kan förenkla lite. Hyvla av alla hårda kanter eller till och med gå in med överlevlade karaktärer.
Det bra: Joseph R. Lewis är expert på att skriva intressanta encounters. Han var lite grunden till tråden jag startade om att jag tyckte mina egna encounters var lite torftiga. I detta äventyr kan varje rum leda till någon slags intressant händelse, varje random encounter kan betyda något viktigt för vad som komma skall. Vissa delar av äventyret hotar till och med att spilla över till att påverka hela kampanjen man spelar i (om man nu gör det).
Det dåliga: Förvånansvärt mycket faktiskt. Det hade jag inte väntat mig. Äventyret är i princip bara ett långt dungeon crawl (första delen är väll ett point crawl rent tekniskt sett men ändå). Det kan ibland pågå så jäkla mycket på en och samma gång att det bli överväldigande att ha koll på allting och vissa utmaningar verkade lite väl tuffa även om karaktärerna förväntas ha några levels under bältet. Sedan upptäckte jag att i alla intressanta rum börja saker snart upprepa sig (naturligt kanske i ett stort slott) och det blev nästan svårt att hålla sär på de olika rummen. Detta gjordes inte lättare av att rumen var numrerade i en ologisk ordning så jag ibland knappt kunde hitta dem på kartan.
Och sedan har vi stavfelen. Merry mushmen är väll ganska kända för att släppa igenom några stavfel varje gång och i vanliga fall bryr jag mig inte, men denna gång var de så många och uppenbara att jag kände att de kanske stressat ut produkten lite för snabbt.
Skulle jag spelleda detta? Ja. med rätt grupp. Första delen av äventyret verkar så jäkla skoj att bara det skulle vara värt det och slottet i sig kanske man kan förenkla lite. Hyvla av alla hårda kanter eller till och med gå in med överlevlade karaktärer.