Nekromanti I min fantasystad finns...
- Thread starter olaberg
- Start date
34. Hamnplan/Fisktorget. Staden ligger där älven möter havet. Innanför ett pålverk (med en öppning i form av en bom) ligger stadens hamn. Här omlastas det mellan de havsgående fartygen och de flatbottnade pråmar som trafikerar älven. Här finns stadens officiella våg för invägning av varor, samt fiskmarknad varje vardags förmiddag. Många affärer görs upp på de små hamnkrogar som ligger utmed torget.
Mannen i skogen
Präst
- Joined
- 17 May 2000
- Messages
- 1,301
Hus nummer 35 är barnhemmet där rollfigurerna bodde de första åren av sina liv, innan de tröttnade på vanvården och rymde till friheten i vildmarken eller gatugängen där de växte upp.
Hus nummer 36 ligger hyfsat central och där huserar den gamle eremiten Sprö, som är ständigt irriterad för att han tror att de andra invånarna är besökare som inte kan låta bli hans boplats.
I själva verket är Sprö en riktig äventyrarveteran och hans hus är fullt av kartor och olika sorters skatter. Dock så drabbades han av en förbannelse när han plundrade en kungagrav på en av sina resor och hans personlighet blev långsamt förvrängt till den han nu har. Varken Sprö eller någon annan i staden har koll på exakt hur mycket värdefullt som finns i huset, för då skulle det ha plundrats för länge sedan.
Sprö lever av att tigga mat som stadsborna gärna skänker honom. Han har blivit som en del av grannskapet och ingen tar illa upp när han hytter med näven åt dom och ropar att han vill bli lämnad ifred vid sin öde lilla stuga. Han verkar inte medveten om de omkringliggande byggnaderna, och ingen som bor kvar där är tillräckligt gammal för att minnas att Sprö en gång var en äventyrare av rang.
I själva verket är Sprö en riktig äventyrarveteran och hans hus är fullt av kartor och olika sorters skatter. Dock så drabbades han av en förbannelse när han plundrade en kungagrav på en av sina resor och hans personlighet blev långsamt förvrängt till den han nu har. Varken Sprö eller någon annan i staden har koll på exakt hur mycket värdefullt som finns i huset, för då skulle det ha plundrats för länge sedan.
Sprö lever av att tigga mat som stadsborna gärna skänker honom. Han har blivit som en del av grannskapet och ingen tar illa upp när han hytter med näven åt dom och ropar att han vill bli lämnad ifred vid sin öde lilla stuga. Han verkar inte medveten om de omkringliggande byggnaderna, och ingen som bor kvar där är tillräckligt gammal för att minnas att Sprö en gång var en äventyrare av rang.