Hur vill du ha din rollspels-postapokalyps?

[zonk]

En annan typ av SF-postapo som tilltalar är BLAME! med ett expanderande urbant landskap som täcker hela vårt solsystem. Även … och det här skäms man ju att erkänna men … Druuna där postapo-samhället är ett gigantiskt rymdskepp.

Tillägg #2: självklart läste jag Druuna enbart för artiklarna. Som man gör. Eeh.

Blame! är helt fantastiskt, den fascinerande världen och historien som berättas indirekt, alla skruvade varelser, och så vår huvudperson som vandrar runt med Världens Jävligaste Puffra och säger så lite som möjligt. Och allt detta 100% på allvar, inget trams. Har varit frestad att köra PA i en liknande värld!

 

[Magnus Seter]

Postapokalyps är nog min tråkigaste genre, i synnerhet Mad Max-inspirerade settings (och hit räknar jag, kanske lite ogeneröst, Mutant, Dark Sun och många zombieapokalypser). De föesta historier som ryms i dessa miljöer tilltalar inte mig.

MODERERING

Om tråden inte intresserar dig, posta inte i den för att säga att den inte intresserar dig.

EDIT: Jag har fått påpekat för mig att alternativet "jag gillar inte postapok" var ett alternativ i pollen, och att det då implicit bjuder in till kommentarer om att postapok inte gillas.

Så en gång till, lite snabbt på avtryckaren av mig. Ska försöka lugna mig lite resten av veckan.

/M

 

[Kaltman]

Alltså...jag var nog ingen bra mottagare...
Jag vill ha, nästan, allt. Men det mesta landar nog kanske i Mutant/M 2 - då det begav sig. Den Grå döden m.m.

 

[Gamiel]

En annan typ av SF-postapo som tilltalar är BLAME! med ett expanderande urbant landskap som täcker hela vårt solsystem. Även … och det här skäms man ju att erkänna men … Druuna där postapo-samhället är ett gigantiskt rymdskepp.

Har sett flera mangor med temat överlevnad/utforskning i någon typ av övergiven/fallen ecumenopolis-lik värld.

 

[Magnus Seter]

MODERERING

Jag har fått påpekat för mig att alternativet "jag gillar inte postapok" var ett alternativ i pollen, och att det då implicit bjuder in till kommentarer om att postapok inte gillas.

Så en gång till, lite snabbt på avtryckaren av mig. Ska försöka lugna mig lite resten av veckan.

@verlandes.

 

[God45]

Jag är lite förvånad att Zombier inte är på listan. För Walking Dead, skjut dem i huvudet, All Flesh med mera är ju post-apokalyps. Walking Dead blir ju till och med post-post-apokalyps en bit in.

 

[Bitterknekt]

jag gillar "post-apokalyps" som är i formen av att flera apokalypser har skett, nya civilisationer har rest sig ur askan flera gånger. Spelvärlden består av mängder av lager av forna höjdpunkter och kollapser. Äventyrsplatser kan vara allt från den nutida civilisationens borgar (byggda ur ruinerna av ett kontorshus eller en galleria), till gamla radiostationer, rymdparaboler, mechas och rymdhissar. Vildmarken behöver inte bara vara öken och grav resursbrist, utan kan istället vara prunkande och vildvuxen, fylld med farliga djur och ännu aktiva robotar eller liknande.

Mad Max och Fallout gjorde starka intryck på mig under min uppväxt, men jag vet inte om ett rollspel som bara är "The Road Warrior" skulle falla mig i smaken lika mycket längre.

 

[verlandes.]

Post-postapokalyps är nog mer mitt speed. Tror det är liksom övergångsperioden som jag tycker är lite halvtrist att spela i, scarcity och pragmatisk barbarism och allt det där.

Men världar där kulturer hunnit etablera sig och nya gränser börjat dras - här kan jag ändå bli intresserad. The Book of the New Sun är ju en sådan värld och den tycker jag är otrolig. I rollspelsväg så sneglar jag ibland på Cloud Empress som också är en värld byggd ur askan. Hit faller väl egentligen Dark Sun också tekniskt sett, men den behåller mycket av den Mad Max-estetik som jag har lite svårt för.

(Obs 100% personlig preferens).

 

[Stämma]

Ge mej allt! Postapokalyps är nog den genre som jag är mest oreserverat positiv till. Nog finns fantasy- och rymdoperaberättelser som jag gillar mer, men jag är långt mer kräsen i dom genrena. Ge mej ruiner, ge mej en ensam vandrare på sprucken asfalt, ge mej nåt hotfullt som rör sej i skuggorna så har du mej!

Jag älskar dom trevande stegen ut i en förintad värld. Att man måste lära sej navigera en död stad eller ett ödeland, antingen för att man aldrig sett den förut eller för att atomvapen och lösdrivande människoätare gjort dom gamla vägarna obrukbara. Jag älskar sorgen över det förgångna förenad med känslan av hopp i att bygga nåt nytt. Det psykologiska är fantastiskt; hur människor hanterar rökens och askans tid. Blir dom apatiska av sorg och hopplöshet? Hurrar dom över den ruttna världens sammanbrott och vältrar sej i alla framtidens möjligheter? Vänder dom sina hjärtan till anden i kyrkan eller till en gudom född i kärnvapnens lågor?

Jag älskar utforskningen av ruiner, upptäckandet av den forna världens rester, storhet och teknologi. Jag älskar det märkliga: det som frammanade apokalypsen eller som förvreds av den: mutanter, zombier, giftmoln, strålvapen.

Jag älskar spänningen när man skymtar en människoskugga närma sej i ödelandet: Vad vill hen? är det en vän? Är det en rövare eller värre? Gäller den gamla världens regler och normer ännu? Kommer hen, eller jag, överleva mötet?

 

[Albrekt]

Jag kryssade för allt!

Jag hade DoD som "mitt spel" som ung, men sneglade alltid mot systerspelet Mutant förstås. Läste om det i Sinkadus. Jag fick aldrig tillfälle att spela. Tills nu.

Jag har börjat en kampanj med sex Jakarta-bor som mina spelare och hoppas köra igenom så mycket som möjligt av Mutant: År Noll. Vi är bara precis i början, men det har redan blivit: skog, träsk, spridda överlevare, knalla runt till fots, svartkrut (skrotpistoler), golfklubbor (nja, cykelkedjor, mer) och ett lasergevär!

Detta har också fått mig att tänka mycket på vad postapokalyps betyder för mina spelare... Vi befinner oss i tredje världen, så är fantasierna man har om samhällets sönderfall desamma som i Sverige? Med mina svenska ögon finns det redan många ställen i Jakarta som förefaller nästan postapokalyptiska! De har inget av det i listan, men människor omkring oss bor i hyddor av korrugerad plåt och staplade klinkerblock. Ekonomin är rena vilda västern där makt och styrka vinner över reglering varje gång. Jag vet inte svaret. Det ska bli intressant att se vad jag lär mig av att spela postapokalyps här. Jag försöker vara lyhörd.

En teori jag har är att mina spelare inte lika mycket ser civilisation som byggnader, infrastruktur och rättssamhälle. Jag tror att de kanske ser de starka sociala normerna som civilisationens grund: familj, tradition, religion. Det är bara en teori, men när de fick välja sitt första och hittills enda projekt för den svältande och försvarslösa Arken (hemmabasen), så valde de att bygga... ett TEMPEL!

Fy fan vad intressant!! Men det behöver ju inte betyda någonting. Jag intellektualiserar för mycket (igen). Vi får se hur det utvecklar sig.

Rollspel va? Kan man ha mer kul?