Nekromanti Hur snabbt dog din rollperson?

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,009
Location
Ereb Altor
Vi hade precis tagit oss igenom en skog full med orcher (var en jävla resa!) och kommit fram till bergets fot (detta var Trakorien) när en person närmar sig (ny RP). Det visar sig vara en halvorch som trots upprepade försök att blidka oss blev ihjälslagen på stället, och vi fortsatte vår resa.

Senare skulle samma spelare sätta in en avhoppad Rabdo Rhana-mördare som ny RP men paranoida som vi var efter åtskilliga lönnmördaröverfall så tvingade vi alla att visa underläppen (som rabdos tatuerar) och ja... rince and repeat...

Så här i efterhand låter det lite elakt men där och då fanns det inga andra alternativ :)
 

Jocke

Bäst i rollspel
Joined
19 May 2000
Messages
4,023
Location
Sthlm
Det är ju det här med investering också. I min barndom när vi körde DoD 91 så dog min rollperson som klarat sig igenom flera års spelande i marsklandet. Jag skulle åka bort över jullovet och ägnade flera kvällar åt att skriva bakgrundshistorien till min nya rollperson - en samurai! Det jag gjorde var i princip att skriva av Usagi serierna från när han växer upp, men vad fan det tog tid och blev rätt så bra. Jag hade lånat Samurai boxen av Anton (jag har kvar den, men har för mig att den ingick när han köpte av mig lite Eldar gubbers när jag slutade med 40k) och gick ner mig i reglerna. Till slut var min rollperson klar och redo att komma med i gruppen.
Det gick nån timme av mötet innan han kom ridande in för att hjälpa de andra rollpersonerna ur en strid - jag hade till och med fixat en tenngubbe som var en samurai till häst.

Han blir träffad av en pil och dör som en fluga.
 

Rangertheman

Swashbuckler
Joined
15 Dec 2015
Messages
3,148
Delvis OT: Nya versionen av PARANOIA finns för pre-order här. Jag hade 2nd Edition, som vi spelade några gånger. Fullständigt galet spel!

Edit: Finns även hos SF-bokhandeln.
 

lilonjo

Veteran
Joined
28 Sep 2016
Messages
73
Inte min karaktär, men när jag pratade lite minnen med en gammal vän så berättade han om ett DoD-spelmöte där en spelare spelade en ökänd mästertjuv som var expert på stealth. Hon smög in i ett hus där en gammal gumma bodde, men misslyckades med smyga-slaget och blev upptäckt av gumman som drämde till med en stekpanna. Perfektslag i huvudet på tjuven som inte lyckades undvika eller om det var nåt fummel involverat. Iallafall stekpannan slog i skallen på tjuven som dog efter bara några minuters speltid.

Ett annat minne är när vi skulle spela något Star Wars äventyr, minns ej vilket, men i början kom man in i nåt rum eller en bar eller nåt och det blev strid. Hela spelgruppen var död inom kanske en halvtimme. Tydligen hade ingen spelgrupp tagit sig förbi denna första striden när denna specifika spelledare spelledde.
 

Bolongo

Herr Doktor
Joined
6 Apr 2013
Messages
4,083
Location
Göteborg
Inte min RP men jag var, ähum, inblandad...

När vi spelade Rolemaster blev en helt nyskapad RP, en hobtjuv, ambushad och mördad i en gränd innan han fick uppleva ett enda äventyr.

Det var jag som gjorde det eftersom jag spelade tjuv och tyckte att han inkräktade på min nisch.

Vad kan jag säga, jag var tonåring.
 

Fjodor Pollett

Swordsman
Joined
10 Dec 2013
Messages
415
Location
Lund
Måns;n235562 said:
Så här i efterhand låter det lite elakt men där och då fanns det inga andra alternativ :)
Jag skulle säga att det var synnerligen motiverat, se bara hur det gick för min grupp som inte var fullt så paranoida.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,009
Location
Ereb Altor
Fjodor Pollett;n235760 said:
Jag skulle säga att det var synnerligen motiverat, se bara hur det gick för min grupp som inte var fullt så paranoida.

Haha, sant!
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Spelade drakar och demoner för ett antal år sedan och vi spelade ett äventyr som var menat för erfarna rp men våra rp var precis nyskapde och 10-15 minuter in så möter vi en vargflock . Sl hade inte förmågan att anpassa äventyret efter våra karaktärers erfarenhet och utesluta en varg eller två ur striden utan körde allt by the book och vi blev vargföda.

Drakar och demor återigen , vi hade en anka i gruppen och tradition i vår grupp var att spelades det en udda karaktär typ anka , vargman , bevingad alv , kattman osv osv skulle den mobbas till förbannelse ,
Vi gjorde ankan till vår slav och gruppens packåsna och tror till och med vi slog ankan i kedjor och bojor.
Vi vandrar genom.bergen och blir överfallna av rövare och en strid utbryter vi blir mer och mer skadade och skriker efter ankan som påminner oss om att vi kedjat honom vid vår vagn , då ber vi honom kasta till oss en helande dryck men då påminner ankan oss om all mobbing .
slutade med att vi dog , tror det var 30 min in i äventyret

Rouge trader mig som sl : spelarna skapar karaktärer går av sitt rymdskepp i nån rymdhamn och blir överfallna av busar beväpnade med järnrör och knivar . Jag slår alla tärningar öppet och i warhammer spelen exploderar 10 på en t10 så det är open ended skada och jag slår 10 efter 10 efter 10 och iom att jag slår tärningarna öppet kan jag inte fudgea i spelarnas fördel heller så alla dog 5-10 från äventyrets start, det spelade inte roll hur många fate points dom brände dom stendog ändå.

Mua mig som sl : det skapas karaktärer och säg en timme in i äventyret frågar den muterade kaninen funny den muterade älgen om han får låna älgens pipa . Älgen säger javisst och funny klättrar upp i ett träd med pipan och vägrar ge tillbaka den varpå älgen drar fram en hagelbrakare och skjuter funny , resultat muterat kaninmos

Vi spelar kult och befinner oss i en gummibåt i nån hamn där vi spionerar på maffian när dom upptäcker oss . sl frågar vad gör ni och personen som styr gummibåten säger jag gasar jag gasar varpå han gasar i riktningen mot maffiasnubbarna och vi dör i ett kulregn , 1 timmes spelande cirka .

Mutant 2089 eller svarta lådan som den kallades. Vi har alla haft den där påtvingade kompisen som ingen gillade men som ens föräldrar tvingande en att leka med ändå . Denne person kommer och knackar på min dörr i mitt föräldrahem och morsan släpper in hen som går ner i gillestugan där vi spelar rollspel och hen tjatar och tjatar och tjatar tills hen får skapa en karaktär och joina äventyret . Jag tror hen var med i 10-20 minuter innan sl tar död på oss alla och ursäktar sig och går hem. kanske inte så moget men vi var 12 år

Western : en av spelarna spelar en kvinna som får ett skamligt förslag och gentlemen som vi övriga är drar vi våra skjutjärn och utmanar den usla kvinnoförnedraren på duell men då steppar hans bröder in och en eldstrid utbryter där vi dör och jag tror vi spelade med dom karaktärerna 2 spelmöten innan döden
 

Benax

Veteran
Joined
19 Jul 2017
Messages
25
Kul tråd!

Mitt rekord måste nog vara i Neotech:

Hade precis skapat en riktig "brat" som RP. Han älskade sin bil utöver allt annat, om jag minns rätt var det en Aston Martin GTS Twin Engine med alla de senaste finesserna. Han var inte riktigt van vid det här med "äventyrande" men hade blivit övertalad av en bekant att "hjälpa till med en liten sak".

Det allra första vi skall göra är att skugga en person som precis landat med skytteln på stadens flygplats. Personen vi skall följa efter hoppar in i en taxi och vi börjar förföljelsen. Första slaget i äventyret handlar om att hålla koll på taxin (som kör som en biltjuv) när vi skall upp på motorvägen och ett hyfsat lätt slag krävs. En osannolik mängd sexor senare är allt som återstår två rejäla däckspår rakt över på andra sidan påfartsrampen och en liten blodig fläck på krockkudden. Och 4 personer som vrider sig i gapskratt (+en femte som börjar slå fram en ny rollperson).
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
9,896
Location
The Culture
God45;n252131 said:
MODERERING: Jag tänkte passa på att påminna om den här regeln:

6. Posta inte om du inte har något relevant att säga. Att översålla forumen med innehållslösa inlägg räknas som spammande – även om du faktiskt inte säljer något. Om du vill visa att du håller med någon utan att själv tillföra något nytt till ämnet, eller om du vill besvara en fråga och svaret ryms i ämnesraden kan det vara okej att posta ett NT-inlägg (no text, dvs. ett inlägg utan annat innehåll än vad som ryms ämnesraden) – men gör det sparsamt.
 

Rhodryn

Hero
Joined
23 Sep 2013
Messages
977
Hmm... nåra minuter, nystartade kampanjer, med nya karaktärer, i första striden eller eventuelt i kraftigt misslyckade handlingar (ramlar ner när man försökte klättra, etc). Jag har haft karaktärer som det tog mig lång tid att skapa (jag tenderar att alltid ta all tid jag är given att skapa karaktären + 1-2h, oavsätt om det är några timmar, eller några veckor), i full plåtrustning, med bra vapen och sköld, maxade värden i stridsfärdigheter från starten, som har dödats i strid på första slaget från urusla motståndare med "vapen" som inte igentligen kan klassas som något annat än "tillhygge", och med andra vapen som plåtrustning kan stoppa utan några problem som helst...

Det vi spelar är mest Eon, och en någerlunda stor del Drakar och Demoner också (en DoD91+Äldre DoD+Husregler typ utav mixad grej... vi använde perfekta slag (först en 1'a på T20'an, och sen lika med eller under frärdighetsvärdet på ett andra slag), och för oss i strid betyder ett perfekt slag att man gör max skada och den som träffades har ingen rustning... vi använde ju också särskilda slag (slå 5 eller lägre på T20'an, och sen lika med eller under färdighetsvärdet på ett andra slag), vilket betyder att den som träffas har ingen rustning men man måste slå sitt skade slag... eller var det tvärt om, hadde rustning, men man gjorde max skada? Jag minns inte riktigt just nu, vi spelar inte DoD lika mycket som Eon, var flera år sedan nu.... XD ). Eon och DoD är ju två rollspel vars skade system är rätt, till väldigt, dödliga ju.

Blodsspåren som finns backom mig och min spelgrupp under de 21 åren som jag/vi har rollspelar är inte bara stort... det är massivt, där det ser ut som om där varit ett blodigt massmord var tionde meter eller något... o_O

Specielt Eon tenderar att lämne ett stort blodspår efter sig... för den absolut största majoriteten utav karaktärer som har dött för mig, mina medspelare, och bland NPC'er, tenderar komma i från någon typ utav blödning... vet inte hur många gånger som jag har plockat NPC'er med en artär blödning eller något. Har till och med råkat döda en medspelares karaktär pga att min Tirak sparkade hans Tirak i skrevet. Has Tirak hade väckt min karaktär genom att slänga en spann iskallt vatten in i hans tält, och sedan direkt efter dragit upp varenda tältpinne... så i hämnd, efter han lyckats kravla sig ur tältet, så sparkade min Tirak honom i skrevet. Tyvärr dock så lyckades min karaktär göra en särskild skada... Inre Blödning... vilket ingen av oss kunde hantera... så hans Tirak dog en långsam död över de följande 18-24 timmarna, hängandes över min Tiraks axel när jag försökte ta honom till den närmsta staden vilket var 2 dagar bort. XD


Det är dock specielt under de senaste 15 åren som det har varit riktigt illa... jag har nog inte gått en enda kampanj utan att jag har haft minst en, om inte flera, karaktärer som dö för mig... ofta i fontäner utav blod. Samma för den andra spelaren i min grupp också.

Delar utav det kommer ifrån att vi är rätt villiga att gå in i strid, även om motståndet är överlägset på något sätt... jag försöker alltid hitta bättre lösningar för att försöka ha övertaget i strid, och eventuelt försöka undvika strid helt (även om jag skulle vilja ha striden, för att strid är en av mina favorit grejer med rollspel... jag försöker bara hålla tillbaka den tendensen så långt som mycket)... men om någon annan som vi spelar med plötsligt drar vapen och går till anfall (oavsätt motstånd), eller något händer som eskalerar till strid, så tenderar jag att rätt lätt följa med på det... för att då måste jag ju försöka hjälpa/rädda kompanjonen/erna som kastade sig in i striden. Tror vi alla är rätt "dator/tv-spels skadade" också (har ju spelar årminstone tv-spel längre än vad jag har spelar rollspel), där det ibland känns som att vi hanterade tankarna kind strid som om det hände i ett dator/tv-spel. XD

Andra delar utav det kommer ner till personen som SL'ar oss, för våran SL kör med reglerna att "Vad tärningarna visar händer, händer". Han slår sina tärningsslag helt öppet också (förutom då med tillfällen där spelarna inte bör veta vad slaget var så klart). Han kanske ger oss lite extra möjligheter att försöka rädda oss själva, en sista chans att greppa tag i en gren medan vi faller, eller ett extra "kämpa emot döden" slag, eller vad det nu än kan vara... men pga omständigheterna så är det ju inte ett slag som varken han eller vi tycker bör vara enkelt, så allt som oftast så misslyckas ju de slagen.


Sen en annan stor del utav detta kommer helt och hållet ner till tärningsslagen också till varför så många av våra karaktärer dör.

Det är specielt våran SL som detta ligger på. För bland alla personer som jag har spelar rollspel, brädspel, figurspel, etc-spel, med, så har han alltid varit den som har slagit bäst med tärningar bland oss alla. Och när man kombinerar hans tendens att slå riktigt jäkla bra + ett spel som Eon + hans regel "Vad tärningarna visar händer, händer" = så är summan utav det massor utav döda rollpersoner. Det var därför som jag valde att sätta "RP'nas Baneman" vid hans namn på tacksidan till Eon IV's IndieGoGo kampanj (jag köpte en bok till honom också vilket han inte visste att jag gjorde, där av hans namn i boken... det var faktiskt han som introducerade oss alla till Eon nån gång under första halvan av 1997). Och det kvittar faktiskt om det är tänkt att man ska slå högt eller lågt med tärningarna, han tenderar att väldigt ofta slå vad som räknas som "bra" eller "bäst" med dem.

Den andra spelaren i min nuvarande grupp (min orginal spelgrupp anser jag ha splitrasts färdigt runt ca 2003... och vad som återstod var jag och min nuvarande SL... där hans lillebror då sen började spela med oss 1 eller 2 år senare)... I alla fall den andra spelaren i gruppen, våran SL's lillebror (11 år yngre än honom), har däremot fått den totala motsatta "förmågan" med tärningar... där han tenderar att väldigt ofta slå oerhört dåligt med tärningar. Han är den personen som jag känner som slår absolut sämst med tärningar. Vilket ju leder till en hel del döda karaktrer för honom... ännu mer så i kombination med hans bror som SL. XD


Jag personligen har nog en någerlunda jämn fördelning mellan bra, medel, och dåliga slag (och om jag skulle ha nån sträng med väldigt bra slag, så komer det tillslut vägas upp med en sträng av dåliga slag).

Jag har dock förmågan att lyckas trolla fram väldigt bra slag vid en hel del situationer där allt känns som det är förlorart, där det krävdes riktigt bra slag för att lyckas/vinna/etc... specielt när jag försöker göra väldigt komplicerad manöver eller något som kan tyckas att man krånglar till det eller något (oftast så har jag spenderat en del tid med att tänka igenom vad jag måste göra för att försöka lösa problemet framför mig... så mina tillsynes helt random handlingar är allt som oftast totalt kalkulerade). Det är nästan som om jag har yrket Sprätthöks särskilda förmåga (från DoD, Krigarens Handbok), när det gäller att rulla tärningar tidsvis... XD

Där av att jag har haft situationer där jag t.ex lyckats dödade en drake med ett enda hugg. I DoD... vi kunde knappt skada draken (vi försökte ett tag), och vi kunde inte fly av någon anledning. Min karaktär visste att en drakes undersida var den minst skyddade... så i ett sista försök att vända striden så sprang min RP mot draken, kastade sig med fötterna först ner på marken och gled in under draken (särskilt slag), och där under så med båda händerna stötte jag bastardsvärdets (tror jag det var) spets uppåt (perfekt slag), och tack vare hur mycket skada min karaktär kunde göra så dödade han draken (som förklaring sa SL att jag kom åt drakens hjärtat), och sen lyckades min karaktär på något sätt rulla ut från under draken innan den föll ner till marken och krossade honom (ytterligare ett särskilt slag).

Det är sådana där strängar utav riktigt bra slag igenom en hel kontinuerlig sekvens med multipla delmoment i hela grejen, som jag tenderar lyckas med. Och inte bara i rollspel, utan i bräd/bords/figur spel också (kommer ihåg en gång där jag behövde slår rustningsslag för en 10-manna enhet utav Blood Angels SM's, där jag var tvungen till att slå 5+ på en T6 för att träffen inte skulle döda någon... var tvungen till att slå en 21-23 någit slag dock (vilket betyder att antagligen minst 2/3 delar av dem kommer dö)... av någon anledning bestämde jag mig för att slå en tärning åt gången... vilket följdes utav att jag slog arton 5'or eller 6'or på raken, misslyckades sen med det 19'onde slaget så en dog, och slog sen åter igen 5'or och 6'or på resterande utav slagen... alla av oss såg nog antagligen lite så här o_O ut efter det... min sida förlorade dock striden ändå i slutändan... det strängen av bra slag vägdes nog lite upp utav att en hel enhet utav mina Blood Angels Death Company lite så där random vandrade rakt ner i ett lava flöde och dog... XD )

Och det är något som inte är helt ovanligt för en hel del utav mina karaktärer... att döda monster/varelser/huminoider och sådant långt snabbare än vad SL förväntade sig (min nuvarande SL tenderar att facepalma varje gång jag lyckas avsluta strider långt snabbare än vad han tänkte). Har knäckte ryggen på en Mantikora med mitt första slag (min karaktär Rhodryn Callahorn gjorde det... vilket var min första rollspels karaktär någonsin, första gången jag spelade DoD också)... dödat demoner med ett eller två slag (Rhodryn igen... men även andra karaktärer)... dödat en Minoutaur med två slag (Rhodryn... XD ... Rhodryn är min favorit karaktär, den karaktär som alla andra vägs mot, ingen kan mäta sig med honom med hur mycket jag gillar honom dock... han har dock inte dödat en drake någonsin (tror inte han ens mött en drake), det var en annan karaktär jag hade ett flertal år senare)... m.fl, m.m, etc.

Men, som sagt, detta tenderas väga upp utav dåliga slag... vilket en hel del av dem har antingen direkt, eller indirekt, lett till att min karaktär har dött. Andre effekter av dåliga slag är ju mildare så klart, men sätter fortfarande käppar i hjulet för vad gruppen och min karaktär försöker göra, eftersom de rät tofta tenderar hände vid de minst lägliga tillfällen. XD

De personer som jag har spelat rollspel, brädspel, och diverse figurspel med, har sedan sista ca tredjedelen utav 90'talet sagt/ansett/kallat mig för "Han som lyckas med det omöjliga"... det var specifikt med Bloodbowl som jag fick det rycktet, men det hände ju i andra spel också redan innan Bloodbow, och i andra spel efter också. Vad alla de personerna liksom glömde bort dock var alla gångerna som jag misslyckades katastrofalt med sådant här... men folk tenderar glömma bort sådant verkar det som... så jag utnyttjade det rycktet som de givit mig så långt jag kunde, åtminstone i Bloodbowl.
 

drefk2000

Veteran
Joined
19 Oct 2017
Messages
27
I traveller är det rätt vanligt att man kolar under tiden man slår fram sin karaktär. Så det är väl det snabbaste jag dött
 
G

Guest

Guest
Fallgrop i första korridoren. Flera gånger.
Lite OT, men ett av mina tidigaste rollspelsminnen handlar om ett episkt försök att korsa en bro över en ravin med en flod. Detta var på väg till borgen, kanske 5 minuter in i spelet (introt var förmodligen: "Har alla gubbar? Ok, här är kartan!").
Bron var detaljerat utritad på rutat papper; SL frågade exakt var vi gick och den som valde fel brakade igenom. Med ett lyckat tärningsslag så fick man tag i en planka och blev hängande (tärningsslag för att ta sig upp). Misslyckande föll i vattnet och väckte tentakelmonstret (som det vid Morias port).
När de första brakat igenom bron så band vi ihop oss med rep, men taktiken bestod fortfarande i att vi prövade en ny ruta på brokartan (Vart går du? Mmm.. den rutan - nej den!. Du har redan sagt den. Slå tärningen!).
Större delen av spelmötet gick åt till att hitta rätt väg över bron och dra upp de som föll, samtidigt som vi slogs mot tentakelmonstret.
Av 7-10 karaktärer (1 per spelare) klarade sig två. Jag var inte en av dem, så när de nådde borgen var jag redan ute i parken och lekte Burken eller nåt.
 

Lambendil

Veteran
Joined
1 Jun 2017
Messages
197
Min första gång jag spelade rollspel nånsin, nånstans i början av 90-talet. Spelade Mutant 2089 och var en muterad varg med dubbla machetes. Vi skulle jobba åt en mafiaboss som i slutet av dagen bestämde sig för att vi skulle undanröjas. Han välter skrivbordet han sitter bakom och öppnar upp med hagelgevär. Jag hoppar in över bordet, missar båda mina svingar (Ambidextriös var bra grejer) och äter ett hagelgevär i huvudet.

Adjöss och goodbye.
 
G

Guest

Guest
Ram;n235270 said:
Kortaste och kortaste...

Spoilers på ett trettio+ år gammalt skräpäventyr: Vi spelade Tvillingbergen till gamla Drakar och Demoner och lyckades bli dödade vid det första encounteret mot ett par reptilmän på vägen till någon grav, startade om och dödades igen och vid tredje omstarten så lyckades vi överleva det mötet men dog direkt mot några skelett i ingången till sagda grav. Det hela var över på kanske en timme. Sedan sket vi helt sonika i det.
En gång när jag spelledde Tvillingbergen (som jag inte skulle kalla skräpäventyr) så dog en av karaktärerna av fallskada när en murken stegpinne gick av. Då hade han iofs förlorat en del SP i slumpmässiga strider på vägen till gravkumlet. En annan gång tog sig gruppen fram till kumlet, men hade inte styrka nog att lyfta bort stenskivan (eller vad det nu var som blockerade ingången) så de fick vända hem igen.

Paranoia har ju nämnts, men där är det som sagts vardagsmat att karaktärer dör. Jag minns att jag skrattade mycket då jag läste det (Paranoia 2e) första gången.
Det står något i stil med:
Some GM:s might feel bad about killing PC:s.
Dont!
Just kill´em..
.
Kill´em all!!!
 

Tony.Meijer

Ärketeknomantiker
Joined
14 Sep 2009
Messages
1,887
Location
Uppsala
Krille nämnde Paranoia.

I Paranoia kan rollpersonerna dö under det att man skapar sin roll. Jag vet, för det hände mig. Så... typ... -1 h antar jag att det är?
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
11,916
Location
Ludvika
För mig tog det ett par spelmöten. Jag gav mig på en drake, hade ungefär 50/50 chans att oneshotta den eller dö i försöket. Tärningen var inte med mig.

Annars brukar jag ha hyfsad tur med tärningar och lagom taktiskt tänk, så jag dör rätt sällan. Nog bara Warhammer 1st edition som skördat några rollpersoner för mig annars. Där dog jag med ungefär en karaktär per del av kampanjen :)
 
Top