Radarlära
"Borde inte det finnas en hel kasse med radartorn, eller motsvarande, som ser flygplanet innan bomben släpps? Flera av dem borde även ha förmågan att se och följa bomben under dess bana. Så det borde finnas tillräckligt många människor som har dragit kopplingen flygplan-glidbomb för att spåren till dig inte ska vara svåra att dölja."
Radar är en helt egen liten vetenskap, och det blir en rätt stor vetenskap om man ska använda radar i någon form av luftövervakningsorganisation.
Civil radar är inte särskilt bra. Den är till stor del beroende av flygplanens IK-signal (igenkänningssignal), och det räcker med lite halvtaskigt väder för att IK-signalen ska vara det enda som flygledningsradarn ser.
Militär radar är en annan sak - de kan per definition inte vara beroende av IK-signaler (fienden är sällan så snäll att han kör med påslagen IK). En radar har i teorin förmågan att se en glidbomb så länge den har ett hölje av metall, men av rena praktiska skäl så använder man för territoriell övervakning inte radarns fulla kapacitet. För att man ska kunna se den måste man titta på den bredbandiga radarbilden, vilket kostar skjortan i överföring, oftast är onödigt och dessutom kräver bra mycket mer av radaobservatören. Dessutom blir automatisk målföljning omöjlig. Bredbandig övervakning är däremot synnerligen praktiskt i störd miljö med många anomalier och mycket klotter.
Istället kör man oftast med smalbandig överföring av en filtrerad radarbild, och där försvinner en så liten sak som en glidbomb väldigt lätt. Till och med små flygplan kan lätt försvinna. Smalbandig radarbild används alltid civilt, och i fredstid även militärt. Bredbandig radarbild används enbart militärt och det under övning eller krigstid eller om det förekommer väldigt kraftiga anomalier av meteorologiska skäl.
En eldlednings- eller Aegis-radar kan ypperligt lätt se en glidbomb eller kryssningsmissil och rikta eld mot den, men en sådan radar är
alltid militär och dyr i drift, eftersom den kräver så hög effekt. Sådan radarutrustning finns i princip enbart på USAs Aegis-kryssare och används i princip enbart när fartygs- eller eskaderchefen bedömer att risken för angrepp är överhängande.
Hela diskussionen blir dock akademisk om man använder en glidbomb med hölje av cellulosa. I det fallet går radarvågorna rätt igenom bomben och de få metallytor som finns (styrhuvudet och servona till fenorna) ger så små radarekon att de garanterat filtreras bort i smalbandig överföring och försvinner i övrigt klotter i bredbandig överföring. En mås ger större utslag, liksom. Kort sagt, det krävs att en Aegis-kryssare övar luftmålsbekämpning i området för att glidbomben ska kunna följas, och kan man beordra ett luftanfall av den här typen så kan man nog se till att det inte finns en Aegis-kryssare i närheten.
Flygplanet är dock inga som helst problem, trots att det är stort och syns. Man planerar rutten till ett övningsområde så att det passerar släppfönstret (den tid och plats då bomben måste släppas för att kunna glida ner mot målet). Tack vare att glidbomben inte faller, utan snarare glidflyger i brant vinkel, så kan man låta flygplanet passera en bra bit från målområdet, och dessutom helt legitimt och officiellt. Det är inget konstigt med ett eller två militära flygplan på väg från en flygbas eller ett hangarfartyg till ett övningsområde för att öva luftstrid, speciellt om flygledarna har fått uppgift i förväg om det. Lägg sedan en heldags övningar för en division på ett hangarfartyg, så kommer det alltid att vara flygplan på väg till eller från övningsområdet. I så fall blir det faktum att det råkar vara ett militärt flygplan i luften samtidigt som att det smäller inte så mycket ett sammanträffande som en naturlig konsekvens av att det är en heldags divisionsvis luftstridsövningar i området.
De enda som behöver veta om uppdraget är hangarfartygschefen, eskaderchefen, divisionschefen och piloten, och eftersom USAs marinflyg helst vill ha flygande eskader- och divisionschefer så är det i allmänhet inga problem att se till att eskaderchefen, divisionschefen och piloten är en och samma person. Däckschefen får sedan en order att ladda planet med en glidbomb av en viss typ och ställer inga frågor, eftersom det är hans jobb att helt enkelt ladda planen med det som uppdragsplanerarna (i det här fallet fartygschefen och eskaderschefen) begär och se till att planen står på rätt plats på däck vid rätt tid.
Eftersom en F/A-18 kan användas både för attack- och jaktuppdrag samtidigt så behöver man inte ens någon speciell omkonfiguration. Piloten får bekräftelse på laserutpekningen, eventuellt bekräftelse via krypterad radio, släpper bomben, slår över radarn till jaktläge och övar sedan luftstrid som om ingenting hade hänt. Det är tveksamt om ens rotetvåan skulle märka något, speciellt om man flyger i defensiv formation med ca 5 km mellanrum mellan planen.
- Krille, målobs O1/S
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="
http://www.foxtail.nu" target="_new">
http://www.foxtail.nu</A>
