Hur ska man hantera sitt överintresse för historia (o.dyl) utan att framstå som en besserwisser-kuf?

[Hundenilunden82]

Jag tror att jag bara blivit så pass van vid att vara det hjulet att jag inte längre tänker så mycket på det. Tro't eller ej ni som träffat mig i nördsammanhang där jag antagligen mal på för mycket, men på sociala sammankomster med "mugglare" sitter jag mest tyst. Jag kan absolut glädjas med dem när de pratar om något de är entusiastiska inför, men jag har aldrig kunnat uppbåda något nämnvärt intresse för långa samtal om motorer eller sport, eller om "jag träffade Uffe igår, du vet han som gick i samma klass som mammas gamla kompis kusin, och som brukade bo där nere på Djupegatan innan han flyttade till…".

Jag missunnar dem inte de samtalen, de som har dem verkar ju trivas och så. Men tredje/femte hjulet är jag absolut.

Jag har nog helt enkelt internaliserat att Vanligt Folk™ och jag har intressen som väldigt sällan överlappar, och att det helt enkelt är något jag får acceptera. Om nån specifikt frågar mig något så kan jag svara, men annars försöker jag bara hålla mina specialintressen inombords, och tänka att jag får utlopp för dem på Discord och rollspelskonvent.

(Och på jobbet; jag har ju förmånen att få jobba med rätt nördiga elever som inte sällan har specialintressen med ganska mycket överlapp…)

Jag kan känna igen mig i det där att jag väldigt sällan kan uppbåda något varaktigt intresse en längre tid när det pratas om mugglarsaker.

Disskusioner om amortering på huset, premiepensionssparande,billån,vilket kakel som skall köpas in till badrummet,om det skall anläggas terass med utekök i trädgården, senaste familjeresan till Thailand,barnuppfostran,barnen skolgång, resultatet för favoritlaget i sportligan, samtal om kollegor,chefer eller arbetsplatsen i allmänhet har aldrig fångat mitt intresse.

Jag har också märkt att mina intressen och sådant jag finner intressant och givande att tala om sällan överlappar mugglares intressen .

Jag är dock medveten om att det säkerligen kan upplevas oerhört jobbigt och tråkigt för "vanligt" folk när jag svävar iväg i rants om mina specialintressen på samma sätt som jag upplever tristess när dom pratar om sina mugglarsaker.

 

[Rymdhamster]

Och jag börjar känna att jag inte längre kan komma dragandes med fler anekdoter som börjar med "faktum är..." eller lite casual slänga in "Katarina av Medici" i ett samtal om fransk matlagning.

Pröva med "Det påminner mig om nått jag läste när jag pluggade historia på GU..." istället.

 

[Svarte Faraonen]

Jag är medveten om att mitt starka intresse för språk kan få mig att låta jobbig och dryg, typ ”Nä, jag tittar inte på sådan populärkultur, men vad tycker du om La nouvelle vague?”. Så jag försöker att dämpa mig. Men samtidigt vill man ju sprida sitt intresse. Jag vill ju få folk att förstå hur givande det är att lära sig språk!

Jag tror dryghetsrisken är avsevärt större om man börjar förklara hur ointresserad man är av det motparten talar om, än hur intresserad man själv är av sitt favoritämne.

 

[EvilSpook]

Jag tror att ämnet är mindre viktigt än personernas behov att få prata eller konversera.

Min pappa har i femtio års tid meddelat mig sportresultat trots att han vet (eller borde veta) att jag aldrig någonsin brytt mig om sport.
Men det poppar upp i hans huvud (eller snarare på TVn) och han måsta säga det till någon i sin närhet. Det spelar ingen roll till vem eller hur det faktiskt tas emot.

Jag har trots att jag är introvert länge haft lätt att småprata. Särskilt med äldre kvinnor. De har alltid nåt som behöver dryftas, väder, familjen eller krämpor. Jag är bra på att lyssna, ställa frågor och låta dem svara i lugn och ro. Bara de får småprata lite så känner de sig sedda och bekräftade. Inget har egentligen förändrats men de har fått prata om det som rör sig i deras inre och de har haft nån som lyssnar. Det finns nån på andra sidan fikabordet att knyta ett band till. Och för en del, kanske de flesta är det väldigt viktigt.

Själv har jag bara en person i hela världen som jag t.ex. skulle diskutera skillnaderna mellan produktionsstandarderna för Rafale C, (F3, F3-R och F4 etc.). Det är inget jag skulle ta upp självmant med nån annan, inte ens de flesta flygintresserade om de först inte själva tog diskussionen i den riktningen. Men jag har å andra sidan på alltid varit annorlunda på det sättet, nästan ingen intresserar sig för min typ av intressen.

För de flesta är helt enkelt inte detaljer, analyser eller kunskaper på djupet så intressanta (eller ens begripliga ) Så samla på dig lättsmälta pop-anekdoter som är lagom långa eller lite lustiga, eller håll tyst om dina specialintressen. Det är förmodligen lättare för oss riktiga nördar att lägga band på oss än för folk med allmänna intressen, tror jag. Och att försöka rätta folk som har fel, eller predika till de som inte vill det är direkt kontraproduktivt.

Men underskatta inte förmågan till kallprat med grannar, kollegor och släktingar. Det kan kännas som rena döden mentalt till en början, men lär man sig ha lagom mycket ögonkontakt, nicka instämmande och lyssna intresserat så fyller det en social funktion. För många är det otroligt viktigt, inte minst ur ett hälsoperspektiv.

Men tricket är att separera vad man pratar om och hur man gör det, beroende på vem man pratar med och vilken typ av konversationsbehov de har.


//EvilSpook

 

[Oscar Silferstjerna]

Jag tror att samtalsteknik är en social kompetens som de flesta kan träna upp. När jag som student i Lund skulle bli mentor för nytillkomna studenter fick jag gå en kortare kurs för mentorer där vi övade på att leda samtal i grupp. Konkret och lärorikt! Ett sätt att involvera fler kan vara att använda kroppsspråk (exempelvis genom att vända sig till de tysta), ett annat att ställa frågor (också till de tysta). Det kan kanske låta självklart, men det är lätt hänt att några pratkvarnar tar över helt. I värsta fall blir det ett återkommande kollektivt mönster; några få pratar och resten reduceras till en mer eller mindre passiv publik.

I den akademiska världen har jag träffat flera helt outhärdliga monologmaskiner som aldrig lyssnar och aldrig ställer frågor. Jag tror att det enda sättet att bryta det beteendet är att ta upp det, exempelvis genom att säga ”jag uppskattar om du ställer frågor, så att vi blir fler som kan delta i samtalet”. På kort sikt kan det väcka en del irritation, men min erfarenhet är att det funkar, helt enkelt för att det är svårt att bortse ifrån att det är bra att fler får komma till tals. De blyga har ofta väl så mycket (i regel mer) att säga. Dessutom trivs de flesta bättre när fler får vara med i samtalet.

Att prata om sina specialintressen måste inte vara dominant, men det beror på hur det görs. Man kan fråga dem man pratar med om de delar samma intresse - om det nu är någon man inte känner så väl. Märker man att man har ett stort kunskapsöverläge - kanske för att man är äldre eller bara har fler högskolepoäng - så tror jag att det blir ännu viktigare att ställa frågor och lyssna på svaren. Det blir ett sätt känna in situationen och inte ta för mycket plats. Att vara försiktig med att framhäva sig själv och sin eventuella expertis brukar också vara bra. Ett sätt att förstå dynamiken i en grupp - och kanske också sin egen roll i densamma - kan vara att notera vilka som skryter mest. Det brukar säga något.

 

[krank]

Och för en del, kanske de flesta är det väldigt viktigt.

Det tog mig många, många år att verkligen greppa att det finns (många) människor för vilka samtalet är viktigare än det som faktiskt sägs. Att de liksom gillar själva den sociala biten, och att orden bara är liksom en ursäkt, något att fylla kopplingen mellan människorna som deltar i samtalet med.

Där jag väl snarare tänker mig samtal huvudsakligen som ett sätt att föra över information, och att samtalet är lite av ett… jag vill inte säga "nödvändigt ont" men det är ju mest ett medium. Har vi inget att säga kan vi väl bara sitta i samma rum utan att prata, liksom.

Men man får ju såklart anpassa sig. Eller ja, det är väldigt användbart att kunna anpassa sig.

 

[Vitulv]

Men man får ju såklart anpassa sig. Eller ja, det är väldigt användbart att kunna anpassa sig.

Det här så otroligt viktigt och något "jag är den jag är, take it or leave it"-människor har så svårt att greppa. Man kan ju så klart blankvägra att anpassa sig efter sin omgivning, men då får man också leva med att inte vara särskilt omtyckt. För vissa är det kanske ett ok liv, men jag tror att människor är flockdjur (ja, även de som anser sig vara "introverta") och behöver ha ett visst socialt utbyte med andra för att må bra.

 

[Gelékub]

Jag *gillar* att lyssna på små föreläsningar om historia och språk och allt möjligt.

Frustrationen, som andra skrivit i tråden, uppstår när personen vägrar, eller inte ens orkar låtsas, lyssna på en om man själv skulle ha något att berätta.

Så om man vill infodumpa, vilket inte är fel i sig, så är det positivt om man kan ta lite infodump tillbaka.

 

[zonk]

Jag *gillar* att lyssna på små föreläsningar om historia och språk och allt möjligt.

Frustrationen, som andra skrivit i tråden, uppstår när personen vägrar, eller inte ens orkar låtsas, lyssna på en om man själv skulle ha något att berätta.

Så om man vill infodumpa, vilket inte är fel i sig, så är det positivt om man kan ta lite infodump tillbaka.

Ja men absolut, och det gäller väl konversationer i allmänhet, inte bara specifikt specialintressen: de tröttsamma människorna är de som bara kan prata och inte lyssna, de som bara har tid för sig själv och inte för andra. Sen är det såklart enklare att snacka med folk som är intresserade av samma grejer som en själv. Men det är inte alltid där skon klämmer.

 

[Vitulv]

Så om man vill infodumpa, vilket inte är fel i sig, så är det positivt om man kan ta lite infodump tillbaka.

Ja, eller så öppnar man upp efter sin infodump med en fråga som anknyter till den; ”jo, så var det minsann i Stockholm på medeltiden, vad skulle du själv velat uppleva om du fick tillbringa en dag på 1400-talet?”. Visa att du är intresserad av personen du pratar med.

 

[Sömniga Isaac]

Ja, eller så öppnar man upp efter sin infodump med en fråga som anknyter till den; ”jo, så var det minsann i Stockholm på medeltiden, vad skulle du själv velat uppleva om du fick tillbringa en dag på 1400-talet?”. Visa att du är intresserad av personen du pratar med.

Ja, man ska inte underskatta vikten av att bekräfta och bekräftas. Att känna sig hörd och sedd är extremt kraftfulla behov. Vet inte hur många gånger konflikter och tanken om att någon är oschysst grundat sig i att den andre inte känt sig hörd eller sedd. Du kan ha ganska kraftiga meningsskiljaktigheter utan att hamna i en destruktiv konflikt om båda parter visar att de hör och ser varandra. Behöver inte betyda att vi håller med varandra.

 

[Mogger]

Nu handlar ju tråden om lite allt möjligt men for the record så ägnar iaf inte jag mig åt monologer och infodumpar

 

[Feuflux]

Nu handlar ju tråden om lite allt möjligt...

Det är så man vet att man läser på wrnu.

 

[Mogger]

Det är så man vet att man läser på wrnu.

Haha, ja, och det är ju en plats jag älskar! Ville mest förtydliga att allt snack om social (in)kompetens, infodumpning, avsaknad av lyhördhet egentligen o.s.v inte är mitt problem.

Och jag har fått många bra svar! Och många roliga svar Och som sagt en del svar i tråden som handlar om annat. Dessa kommer jag inte svara på såklart då jag inte känner att de riktar sig till mig.

 

[Conan]

Tycker du ohämmat oförblommerat ska skylta med din kunskaper.

 

[Genesis]

Haha, ja, och det är ju en plats jag älskar! Ville mest förtydliga att allt snack om social (in)kompetens, infodumpning, avsaknad av lyhördhet egentligen o.s.v inte är mitt problem.

Men vad är ditt problem, egentligen? Det här är ju ”Hjälp mig med en sak”-forumet, ändå.

 

[EvilSpook]

Men vad är ditt problem, egentligen? Det här är ju ”Hjälp mig med en sak”-forumet, ändå.

Det stod ju klart och tydligt i första posten.

Och jag börjar känna att jag inte längre kan komma dragandes med fler anekdoter som börjar med "faktum är..." eller lite casual slänga in "Katarina av Medici" i ett samtal om fransk matlagning.

Han behöver alltså nya och mer varierade inledande ord för att kunna påbörja sina monologer och infodumpar!

Så att han kan fortsätta vara en besserwisser utan att framstå som en besserwisser.


//EvilSpook

 

[Tarsus]

Att tiga är guld, så bit ihop och nicka när folk börjar prata om Hitler och romarriket och låt dem ha sitt roliga.

 

[clarence redd]

Många bra förslag. Man kan ju nästan tro att nördar är socialt kompetenta numera : )

Jag brukar tänka att det är bra att inte prata så mycket, utan lyssna mest. Sina egna funderingar har man ju redan hört (eller tänkt) många gånger. Om jag vill höra något nytt spännande är det bättre att ställa frågor. Mitt bidrag till folkbildningen blir att vara öppen och nyfiken. Inte för att vara snäll, utan av rent egoistiska skäl.

Jag brukar också tänka att ämnet inte spelar så stor roll. Det intressanta är själva passionen och reflekterandet. Den är ungefär samma hos alla, bara riktad åt olika håll. En person som samlar på antika kristallglas och mitt intresse för rollspel sammanfaller på en meta-nivå. Hur hittar man rariteterna? Är priserna på Tradera rimliga? Är det värt att ta ut några semesterdagar för att åka på mässa? Vad fick dig att börja med kristallglas/rollspel? Då kan det bli en trevlig pratstund som kanske ger nya insikter för båda.

För att koppla tillbaka till trådstarten på ett naturligt och helt okonstlat sätt: ”Om det fanns en mecenat som Katarina av Medici idag, vad tror du att hon skulle spenderat sina pengar på?” Festen skulle vara räddad.

 

[Zire]

Få saker är så cringe som när folk ska berätta vad deras rollperson har gjort. Det de säger är "vi berättade en saga där en kille slog ihjäl tre troll!" Jaha och?

Berätta istället vad ni gjorde! "Vi körde med två spelledare och fjorton spelare en gång!" Intressant berätta mer! "Våran SL beskrev en gång en begravningsceremoni i Trudvang så vackert att jag började gråta!" det vill jag höra mer om. "Min piratninja var så cool, han klättrade upp i ett torn och hade ihjäl halva covenantet!" NEJ, du kan inte skryta om saker din rollperson har gjort! Det är bara saga, det har inte hänt på riktigt. Vill du att jag ska lyssna på den sagan då får du berätta den på riktigt också, fånga mitt intresse och trollbind mig!