Hur ska man hantera sitt överintresse för historia (o.dyl) utan att framstå som en besserwisser-kuf?

[Hundenilunden82]

Jag tror att jag bara blivit så pass van vid att vara det hjulet att jag inte längre tänker så mycket på det. Tro't eller ej ni som träffat mig i nördsammanhang där jag antagligen mal på för mycket, men på sociala sammankomster med "mugglare" sitter jag mest tyst. Jag kan absolut glädjas med dem när de pratar om något de är entusiastiska inför, men jag har aldrig kunnat uppbåda något nämnvärt intresse för långa samtal om motorer eller sport, eller om "jag träffade Uffe igår, du vet han som gick i samma klass som mammas gamla kompis kusin, och som brukade bo där nere på Djupegatan innan han flyttade till…".

Jag missunnar dem inte de samtalen, de som har dem verkar ju trivas och så. Men tredje/femte hjulet är jag absolut.

Jag har nog helt enkelt internaliserat att Vanligt Folk™ och jag har intressen som väldigt sällan överlappar, och att det helt enkelt är något jag får acceptera. Om nån specifikt frågar mig något så kan jag svara, men annars försöker jag bara hålla mina specialintressen inombords, och tänka att jag får utlopp för dem på Discord och rollspelskonvent.

(Och på jobbet; jag har ju förmånen att få jobba med rätt nördiga elever som inte sällan har specialintressen med ganska mycket överlapp…)

Jag kan känna igen mig i det där att jag väldigt sällan kan uppbåda något varaktigt intresse en längre tid när det pratas om mugglarsaker.

Disskusioner om amortering på huset, premiepensionssparande,billån,vilket kakel som skall köpas in till badrummet,om det skall anläggas terass med utekök i trädgården, senaste familjeresan till Thailand,barnuppfostran,barnen skolgång, resultatet för favoritlaget i sportligan, samtal om kollegor,chefer eller arbetsplatsen i allmänhet har aldrig fångat mitt intresse.

Jag har också märkt att mina intressen och sådant jag finner intressant och givande att tala om sällan överlappar mugglares intressen .

Jag är dock medveten om att det säkerligen kan upplevas oerhört jobbigt och tråkigt för "vanligt" folk när jag svävar iväg i rants om mina specialintressen på samma sätt som jag upplever tristess när dom pratar om sina mugglarsaker.

 

[Rymdhamster]

Och jag börjar känna att jag inte längre kan komma dragandes med fler anekdoter som börjar med "faktum är..." eller lite casual slänga in "Katarina av Medici" i ett samtal om fransk matlagning.

Pröva med "Det påminner mig om nått jag läste när jag pluggade historia på GU..." istället.