Hur mycket tropes har ni med i spel?

Tänker att de är där oavsett om jag vill det eller inte och de saker jag tror är innovativa är nog inte så innovativa som jag önskar.

Jag tror att ni har fått fram den ultimata rollspelstropen här. Alltså att vi säger (eller tänker) att den här gången har jag skrivit ett annorlunda äventyr/skapat en annorlunda SLP/skapat en annorlunda rollperson, men i själva verket har vi reproducerat troper. Igen.

Jag vet att jag sett andra göra det och det borde betyda att jag också gjort det!
 
Jag tror att när jag började spela rollspel tänkte jag att vi skapade en berättelse - nu tänker jag att vi skapar ett berättande. En berättelse är en färdig produkt och vill därför ha något slags verkshöjd, medan det gemensamma berättandet är en aktivitet och har inget behov av verklig orginalitet.
 
Last edited:
Kan någon ge ett exempel på något som hänt under deras spelmöte som inte kan beskrivas som en trope (och då menar jag inte den klassiska termen, för det gör ingen annan heller :) ) ?
Spelarna upptäcker att världen är en bubbla de lever i, som finns i en jättes ölglas, vilket skapar stor panik i världen om domedagen då de förr eller senare antingen når ytan och spricker, eller blir uppdruckna.
 
Spelarna upptäcker att världen är en bubbla de lever i, som flyter i en jättes ölglas, vilket skapar stor panik i världen om domedagen då de förr eller senare antingen når ytan och spricker, eller blir uppdruckna.
Simpsons did it!
 
Jag tror att när jag började spela rollspel tänkte jag att vi skapade en berättelse - nu tänker jag att vi skapar ett berättande. En berättelse är en färdig produkt och vill därför ha något slags verkshöjd, det gemensamma berättande är en aktivitet och har inget behov av verklig orginalitet.
Fan vad smart det här var, det satte rätt ord på något jag tänkt fel på ganska länge <3
 
Ja, exakt. Det var därför jag undrade om det fanns något som någon på riktigt skulle våga hävda var unikt på riktigt? :)
I pågånde Noir-äventyr är rollpersonerna på jakt efter en befläckad seriemördare som ritualistiskt förtär nykteristers levrar för att lindra sin egen levercirros.
Säkerligen finns det liknande storys, men det är inte direkt något jag personligen har kommit i kontakt med tidigare.
 
Jag tror att när jag började spela rollspel tänkte jag att vi skapade en berättelse - nu tänker jag att vi skapar ett berättande. En berättelse är en färdig produkt och vill därför ha något slags verkshöjd, medan det gemensamma berättandet är en aktivitet och har inget behov av verklig orginalitet.
...och berättelsen är vad vi får ut av speltillfället, inte vad vi skapar innan speltillfället. Berättelsen är vad som sker när vi tittar tillbaka på och lägger ihop alla tidigare bitar med varandra.
 
Spelarna upptäcker att världen är en bubbla de lever i, som finns i en jättes ölglas, vilket skapar stor panik i världen om domedagen då de förr eller senare antingen når ytan och spricker, eller blir uppdruckna.
Ja, det är ju helt klart ett ovanligt rollspelsäventyr. Men är det fullständigt unikt? Både "domedagen nalkas" och "världen är egentligen en [bubbla/snowglobe/liten myrstack i Central Park/etc] och det är superfarligt!" har man ju definitivt sett.

Min poäng här är att just TV-troper är helt onödiga att förhålla sig till. De täcker allt, så varför bry sig?

Alla som svarat "alla" har svarat rätt. Typ. :)
 
När man tänker sig att skapa något nytt och unikt och inte tänker på etablerade troper som språk, så strävar man hellre efter tungotal än budskap. Man gör sig själv till ensam uttolkare, för ingen annan vet vad det betyder ...
 
Ja, det är ju helt klart ett ovanligt rollspelsäventyr. Men är det fullständigt unikt? Både "domedagen nalkas" och "världen är egentligen en [bubbla/snowglobe/liten myrstack i Central Park/etc] och det är superfarligt!" har man ju definitivt sett.

Min poäng här är att just TV-troper är helt onödiga att förhålla sig till. De täcker allt, så varför bry sig?

Alla som svarat "alla" har svarat rätt. Typ. :)

Menar du att det bör vara helt unikt i varje aspekt? För en trope är inte bara något återanvänt, utan ett välkänt berättelsemönster som bär en färdig tolkningsram; något som liknar tidigare exempel både i form och funktion, så att publiken redan vet vilken roll det spelar. Om det behöver vara unikt för att inte vara en trope, så använder jag tropes hela tiden. Jag har med människor, språk, matematik, kläder, politik, mat och allt möjligt.
 
Back
Top