Hur mycket tropes har ni med i spel?

Jim Profit said:
Efter att ha sett ännu en serie med "ömtålig viruscontainer" för att skapa drama, så tog jag mig en funderare på hur mycket tropes folk har med i spel. Trots att vi ofta försöker dekonstruera tropes när vi spelar rollspel har vi nog med en hel del egentligen - "easy non-lethal", "less (no) collateral damage" (iaf när det kommer till dödsfall), "head trauma knockout" (ibland), "climax waits", med mera.
Click to expand...
Jag bygger mycket runt troper när jag skriver scenarion och spelleder, dels för att spelare ska känna igen sig, men också för att själva följandet av troper gör brotten mot desamma mer spännande när de dyker upp. Författaren Willy Kyrklund sade en gång ungefär att en bra författare följer så många regler att läsarna förstår vad som händer, och bryter mot så många att läsarna tycker att det skrivna är intressant. Detta var också grunden till att han ifrågasatte sin egen kvalitet som författare (han kände att han ständigt gjorde såväl förlag som läsare besvikna).
 
Varierar väldigt mycket beroende på spel och kampanj. Ibland väljer vi medvetet att spela "by-the-tropes" och ibland väljer vi att inte göra det.

Generellt så väljer vi tropes efter spel. Spelar vi DnD så är det mycket tropes - helst så mycket som möjligt. När jag spelleder mina egna spel och världar så är det relativt lite.
 
Genesis said:
Jag spelar ju främst olika typer av vardagsdrama, och där finns det såklart också troper, men inte lika många? Eller inte lika populärkulturellt identifierade? Eller så är det bara jag som var mindre koll på dem. Men det finns ju helt klart återkommande mönster. De är användbara eftersom de ofta ger bbra drama, men sedan gör man gärna en liten variant på dem. Och ibland tröttnar man och säger ”Kan vi ha något annat än giriga släktingar som slåss om arvet, för det har jag spelat en del på sistone?”.

TILLÄGG: Spelar jag däremot typ Hur man skriver en G E Trent-roman så är ju att pricka troperna en del av spelet, som andra säger.
Click to expand...
Arvstvister och Norénjul och sånt är mer övergripande och närmast en del av setup, men jag tänker att troper är väldigt användbara och något man ofta använder för att kommunicera och ge öppningar i spel.

Ömsesidigt missförstånd (One dialogue, two conversations) funkar som en inbjudan till den andra spelaren att också missförstå om jag går in i en diskussion och undviker att tala rakt ut om ett ämne jag missuppfattat. Tropen att avslöja oväntade föräldraskap (Luke, I am your father) gör att man kan slänga ut en vag hint om att föräldraskapet är lite osäkert och sen är det fritt fram för någon annan att plocka upp.
 
Eftersom det är en trope att försöka undvika alla troper så har jag svårt att se folk spela helt utan troper...

Men hur mycket troper och klichéer som är tolereras varierar säkert mellan grupper, kampanjer, och till och med spelmöten. Har man inte spelat CoC på länge kanske man längtar till ett pseudo-1920 med "lagom" med pulp och att få avsluta kampanjen med att dö/bli vansinnig när någon great old one är på väg att träda in i vår värld, men har man staplat CoC-kampanjerna på varandra på sista tiden kanske man faktiskt vill köra något annat CoC-scenario härnäst.

Som andra påpekat är ju troper annars ett ganska bra verktyg att prata kring förväntningar i kombination med den kampanj och genre eller spelvärld man ska spela. "Vi kör fantasy, det kommer vara alver, dvärgar, etc, men snälla vi undviker klichéerna om att alla dvärgar gillar guld och smide, vi försöker göra dem mer varierade här, dessutom kommer alla odöda vara tänkande varelser". "Vi kör all in 5e D&D nu! Alla troper och klicheer är ok, jag vill att minst 3 av er spelar rollpersoner vars bakgrund börjar med "half" och att ni har skrivit 5 meningar om hur ni blev föräldralösa när orcherna attackerade er by. Fast eftersom ni alla kommer vakna upp med amnesi fångade av ett monster så behöver ni inte lägga detaljerna på minnet, jag kommer använda dem för att bygga en BBEG och en hög rälsade dröm-scener där ert förflutna avslöjas medan ni tar er från Råttor-i-värdshusets-källare till hobgoblins-i-skogen och vidare till doppelgangers-i-stadsrådet-som-intrigerar-mot-beholders-i-tjuvgillets-kloaker.".

(Ps, hatten av för @Hägerstrand som mitt under arbetsdagen blev först med att länka till den förbjudna sidan som slukar all tid i denna tråd.)
 
Jim Profit said:
Hmm, mycket intressant! Jag trodde nog att det var mindre, om jag ska vara ärlig. Kanske skulle vara fruktsammare och fråga vilka troper som *inte* är med? (Men som annars skulle tillhöra genren, sas)
Click to expand...
The Chosen One brukar vara ovanligt i rollspel (i alla fall bland rollpersonerna). Även portalfantasy.
 
Last edited:
Svarte Faraonen said:
Jag har väl ett lite kluvet förhållande till troper och klichéer. Vissa tycker jag om, till exempel vissa ganska konventionella karaktärstyper. Andra tycker jag är rätt trista. Dessa rör framför allt förutfattade bilder av hur olika samhällen ser ut – det är väl en konsekvens av mina historiska och antropologiska intressen som gör att jag vill ha något annat där.
Click to expand...

Jag har personligen förklarat en intifada mot flera fantasytroper som jag inte orkar med, men som gärna visar sitt tryne när det än får chansen.
 
Det beror mycket på vad för setting spelet har. Jag tar och svarar på frågorna i OP:

Easy non-lethal: I vissa spel använder jag det. I alla spel så är skadesystemet overkligt för att karaktärer överlever mer och får inte permanenta efterverkningar av skador till samma grad som i verkligheten.

Less (no) collateral damage: Det använder jag sällan.

Head trauma knockout: Det använder jag sällan, men jag kan göra specialregler för sådana situationer som gör det mer troligt.

Climax waits: I vissa spel så väntar det ganska ofta, i andra händer det aldrig. Jag lutar mot att det aldrig väntar när karaktärerna vet när på ett ungefär det ska hända. Jag har haft två kampanjer som avslutats abrupt för att spelare har vad jag kallar “dataspels syndromet”:

Den första var att de for till en ö som ingen kommer tillbaka ifrån. Alla SLPs de pratade med förklarade varför det var så och underströk att det var så och att de inte kan segla dit, men i slutändan tänkte de “Ääh, vad vet alla dessa personer. Vi är ju hjältar!” och reste iväg. Då var det bara att slå på epilogmusiken och dra kampanjens epilog.

Den andra var i slutet av en kampanj när slutstriden skulle stå och alla SLPs som var involverade i det förklarade att det var dags att dra, och drog iväg. Spelarna ville dock träna någon vecka extra för att få in de där sista erfarenhetspoängen och få nästa förmåga, så de sa “vi kommer snart”. Så det var bara att slå igång epilogmusiken och berätta om den dystra framtiden där skurken vann, för han spawnade när han skulle spawna, inte när karaktärerna anlände.

Mina världar måste vara konsekventa, så för mig handlar frågan mycket om vad som är konsekvent i världen och vad för setting den har. Vissa spel går ut på att vara en samling tropes, då måste man använda sig av just dem som världen vill lyfta fram då det är världen man valt att spela.
 
Nero said:
Berätta mer!
Click to expand...

Min personliga hat-favorit är in the blood, som är mycket vanlig inom fantasy. Senaste worst-offender som jag kommer ihåg på rak arm är från säsong 2 av House of the dragon.

Där massrekryterar man nya drakryttare för att vinna ett krig. I boken är där en drakryttare som inte har valyrian blood som ändå lyckas rida en drake, hon är den enda i loren vi känner till som klarar av att rida en drake utan att ha valyrian blood. I tv-serien har man tagit bort den karaktären och ersatt henne med någon som faktiskt har valyrian blood.

Så den enda i värld fylld av utvalda kungar och viktigt blood som gör goda människor goda och till rättmätiga kungar, så tar man bort den enda anti-faktorn. Det triggade mig som fan.
 
Mundo said:
Min personliga hat-favorit är in the blood, som är mycket vanlig inom fantasy. Senaste worst-offender som jag kommer ihåg på rak arm är från säsong 2 av House of the dragon.

Där massrekryterar man nya drakryttare för att vinna ett krig. I boken är där en drakryttare som inte har valyrian blood som ändå lyckas rida en drake, hon är den enda i loren vi känner till som klarar av att rida en drake utan att ha valyrian blood. I tv-serien har man tagit bort den karaktären och ersatt henne med någon som faktiskt har valyrian blood.

Så den enda i värld fylld av utvalda kungar och viktigt blood som gör goda människor goda och till rättmätiga kungar, så tar man bort den enda anti-faktorn. Det triggade mig som fan.
Click to expand...
Fast det är väl uppenbart i boken att Nettles har valyriska förfäder någonstans, eftersom det är det enda sättet det här någonsin funkar på?
 
JohanL said:
Fast det är väl uppenbart i boken att Nettles har valyriska förfäder någonstans, eftersom det är det enda sättet det här någonsin funkar på?
Click to expand...

Nej, det är (medvetet) oklart. Någon kommenterar att det nog är så, någon annan kommenterar att de inte tror att det är fallet. Hon är också den enda som faktiskt jobbar på att bygga relation med draken innan man hoppar på den, de andra bara tutar och kör typ. Hon sätter ju en plan i verket som tar en lång tid att utföra.
 
När jag tänker på troper är det inte sådana här färdiga myter jag tänker på alls. Mer …

Riddaren går alltid omkring i sin plåtrustning.

Magi märks för att det sprakar och ryker.

Spöken är halvgenomskinlig och har tyger som fladdrar.
 
Hur många som helst. Rollspel är ett av de få medium (medier?) som mår bra av övertydlighet och igenkänning. Spelledare ska inte vara subtila.
 
Kan någon ge ett exempel på något som hänt under deras spelmöte som inte kan beskrivas som en trope (och då menar jag inte den klassiska termen, för det gör ingen annan heller :) ) ?
 
Mogger said:
Kan någon ge ett exempel på något som hänt under deras spelmöte som inte kan beskrivas som en trope (och då menar jag inte den klassiska termen, för det gör ingen annan heller :) ) ?
Click to expand...
osv.
 
chrull said:
osv.
Click to expand...
Ja, exakt. Det var därför jag undrade om det fanns något som någon på riktigt skulle våga hävda var unikt på riktigt? :)
 
Quadrante said:
Vad jag själv tror om mitt spelledande ska nog bedömas av dem som spelat med mig.
Click to expand...
Ja, alltså. Jag tror ju inte att mitt spelande är utan troper på något sätt alls. Det bygger nog till 99% på dem. Det jag alltså inte förstår är att det skulle kunna vara på något annat sätt för någon.
 
Mogger said:
Ja, alltså. Jag tror ju inte att mitt spelande är utan troper på något sätt alls. Det bygger nog till 99% på dem. Det jag alltså inte förstår är att det skulle kunna vara på något annat sätt för någon.
Click to expand...
+1 på den. Tänker att de är där oavsett om jag vill det eller inte och de saker jag tror är innovativa är nog inte så innovativa som jag önskar.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top