Hur mycket tropes har ni med i spel?

Jim Profit

Swordsman
Joined
24 Jun 2000
Messages
582
Location
Stockholm
Efter att ha sett ännu en serie med "ömtålig viruscontainer" för att skapa drama, så tog jag mig en funderare på hur mycket tropes folk har med i spel. Trots att vi ofta försöker dekonstruera tropes när vi spelar rollspel har vi nog med en hel del egentligen - "easy non-lethal", "less (no) collateral damage" (iaf när det kommer till dödsfall), "head trauma knockout" (ibland), "climax waits", med mera.
 
En hel del av dem vet jag säkert inte om, men ja. Ett par stycken, sådär på rak arm:

Fantasy-varelser: alver, dvärgar, goblins, demoner, skelett. Gör det lite snabbare o enklare att spela fantasy.

Dungeons: det finns underjordiska platser med skatter och faror som är värda att utforska (ja, de måste inte vara underjordiska, men i typfallet, så..)

Agens: Din RP kan påverka hur saker och ting blir, allting beror inte bara på större system (eller systemfel)

Power trip: Din RP kan vara mäktig och göra saker andra bara skulle drömma om

Combat as sport: Strid kan vara lite som i en actionfilm, häftigt och fartfyllt, man kan känna sig tuff, och vinna genom fantastiska grejer man kan göra
 
Min erfarenhet är att rollspel har skyhög tolerans för klyschor och troper. Det funkar bättre än i kanske något annat medium.
Skulle vilja vrida det till att nördar har skyhög tolerans för klyschor och troper, och med minst en och en halv fot i fantastiken så tenderar rollspelare att ha ungefär samma toleranser som nördar. :)
 
Massor. Jag gillar att spela på troper. Ibland när jag skriver rollspel brukar jag kolla upp om det finns någon passande trop som jag inte känner till eller inte kommer att tänka på just då men som jag skulle kunna använda.
 
Rollspel kan nästan (eller iaf ofta) beskrivas som ett spel som handlar om troper. Det är ofta troperna som får folk till bordet. Spelare kommer med förväntningar som bygger på dessa troper. Endorfiner händer i hjärnan när förväntningar uppfylls.

Sedan kan man, som SL eller rollspelskonstruktör, vända på och dekonstruera troper, som du säger. Andra, lika starka, endorfiner händer i hjärnan när vi överraskas av att våra förväntningar inte uppfylls som vi trott. Det är också häftigt.
 
Mängder med klyschor och troper.

De troper och kylschor man kan förväntar sig av genren finns där.

Är det inte på ett vis troperna man är ute efter eller som nån skrev här ovan som man kommer till bordet med förväntningar om.
 
Troperna tangerar ofta genren. Därför blir troperna också något att göra research om.
I de flesta settingar är troperna nödvändiga, men jag tycker att det är bra att åtminstone ibland försöka bryta mot dem. Det blir en kreativ utmaning att göra det intressant och försöka hitta något nytt och överraskande.
 
Jag spelar ju främst olika typer av vardagsdrama, och där finns det såklart också troper, men inte lika många? Eller inte lika populärkulturellt identifierade? Eller så är det bara jag som var mindre koll på dem. Men det finns ju helt klart återkommande mönster. De är användbara eftersom de ofta ger bbra drama, men sedan gör man gärna en liten variant på dem. Och ibland tröttnar man och säger ”Kan vi ha något annat än giriga släktingar som slåss om arvet, för det har jag spelat en del på sistone?”.

TILLÄGG: Spelar jag däremot typ Hur man skriver en G E Trent-roman så är ju att pricka troperna en del av spelet, som andra säger.
 
Jag spelar ju främst olika typer av vardagsdrama, och där finns det såklart också troper, men inte lika många? Eller inte lika populärkulturellt identifierade? Eller så är det bara jag som var mindre koll på dem. Men det finns ju helt klart återkommande mönster. De är användbara eftersom de ofta ger bbra drama, men sedan gör man gärna en liten variant på dem. Och ibland tröttnar man och säger ”Kan vi ha något annat än giriga släktingar som slåss om arvet, för det har jag spelat en del på sistone?”.

TILLÄGG: Spelar jag däremot typ Hur man skriver en G E Trent-roman så är ju att pricka troperna en del av spelet, som andra säger.
Termer som ”Norénjul” och ”misärporr” är väl exempel på troper som framför allt kommer från den typen av fiktion?
 
Termer som ”Norénjul” och ”misärporr” är väl exempel på troper som framför allt kommer från den typen av fiktion?
Ja, det låter rimligt. Har som sagt dålig koll. Norénjul har vi ju ett helt rollspel för (Jonas Linderoths Aftonen), medan ”misärporr” låter mer som en genre än en trop, kanske?
 
Jag försöker, som jag hoppas att några redan vet, att för det mesta åstadkomma något nytt när jag skriver. Samtidigt ska man inte förakta sådant man plockat från annat håll, inklusive klyschor och tropes, eftersom allt är bra utgångspunkter för nyskapande, kanske främst genom att vrida lite eller att spela på mottagarens redan etablerade förväntningar för att överraska. Det mesta, om inte allt, kommer ju någonstans ifrån, och jag tror att det är nästan omöjligt att få en läsare / spelledare att relatera till något de inte redan delvis har i sig. Detta är en gammal tanke.

Redan Aristoteles sade:
”Inget finns i intellektet som inte först fanns i sinnena.”

Och David Hume:
"But though our thought seems to possess this unbounded liberty, we shall find, upon a nearer examination, that it is really confined within very narrow limits, and that all this creative power of the mind amounts to no more than the faculty of compounding, transposing, augmenting, or diminishing the materials afforded to us by the senses and experience."

Man kan koka många soppor på samma gamla spik, eller som William Blake uttrycker det:
"To see a World in a Grain of Sand
And a Heaven in a Wild Flower
Hold Infinity in the palm of your hand
And Eternity in an hour."
 
Hmm, mycket intressant! Jag trodde nog att det var mindre, om jag ska vara ärlig. Kanske skulle vara fruktsammare och fråga vilka troper som *inte* är med? (Men som annars skulle tillhöra genren, sas)
 
Ja, det låter rimligt. Har som sagt dålig koll. Norénjul har vi ju ett helt rollspel för (Jonas Linderoths Aftonen), medan ”misärporr” låter mer som en genre än en trop, kanske?
Ja, det stämmer nog att det är mer av en genrer. Jag tänkte på den här sortens litteratur, där en majoritet av boktipsen är på temat "ung flicka far illa".
 
Ganska mycket. Grejen med tropes är att de är bra berättarverktyg. Man kan säga ganska mycket med ganska lite prat. Det är tex ganska lätt att direkt etablera en bad guy bara genom några troper.

Det innebär inte att man ska bli lat och bara använda dem, men de har en plats.
 
Jag har väl ett lite kluvet förhållande till troper och klichéer. Vissa tycker jag om, till exempel vissa ganska konventionella karaktärstyper. Andra tycker jag är rätt trista. Dessa rör framför allt förutfattade bilder av hur olika samhällen ser ut – det är väl en konsekvens av mina historiska och antropologiska intressen som gör att jag vill ha något annat där.
 
Back
Top