Nekromanti hur många spelare??

Fem, för då kan man få med en krigare, en tjuv, en magiker, en präst och en jägare i samma party och därmed har man en perfekt mix för att kunna ge partyt rimliga och roliga utmaningar i olika miljöer. Det blir dock inte så många personer att hålla reda på att det blir för rörigt. Tyvärr vill inte mina spelare hålla sig till den, enligt mig, optimala partymixen (att ingen vill spela Cleric - den förmodligen bästa och roligaste klassen i D&D 3E är för mig en gåta)...
 
Cleric [OT]

Eller så kan man vända på det och säga att Cleric inte har riktigt samma tyngd i sina spells som en Wizard och definitivt inte samma tyngd vad det gäller strid som en Fighter(Palladin, Ranger etc.).

Men jag håller med om att Cleric är en bra class. Jag ville bara vända på argumenten lite :gremwink:

C.
 
4-5 spelar är lagom. Tillräckligt många för att man kan ge dem ganska ordentliga utmaningar men inte så många att det blir fältslagskänsla i strider.

Det tillåter också en möjlighet till en bra mix mellan olika karaktärer och yrken (i de spel där det finns yrken), förmågor osv.

Ju fler spelar desto större krav på disciplin vid spelbordet ställs och jag tycker det blir tråkigt om man måste reglera alltför mycket kring hur man bör "uppföra" sig kring spelbordet.

C.
 
Om spelarna är en dynamisk duo funkar det här

Som Batman och Robin den kanske mest kända "dynamiska duon" :gremcool:

"Holy dice Batman, let´s use Batantidragonspray on that firebreathing dragon!!" :gremwink:

C.
 
4-5 spelar är lagom. Tillräckligt många för att man kan ge dem ganska ordentliga utmaningar men inte så många att det blir fältslagskänsla i strider.

Vist sagt! Ska det vara action drar jag gärna ned på spelarantalet, då är fyra (max fem) lagom. Mer relationsinriktat spel så skadar det inte med fler :gremgrin:
 
Vist sagt! Ska det vara action drar jag gärna ned på spelarantalet, då är fyra (max fem) lagom. Mer relationsinriktat spel så skadar det inte med fler

Tackar!

Ju fler spelare desto mindre speltid med SL(eller uppmärksamhet från SL) får respektive spelare vilket, i mitt tycke, kan vara problem även om man inte har mycket strider utan spel som är mer inriktat på sociala engagemang och/eller relationer o.dyl. För även där uppstår en del situationer som SL bör moderera eller lösa med tärningsslag. Men jag håller med om att det är av mindre vikt hur många spelare som sitter vid bordet för den typen av spel.

C.
 
Smack! Pow! Zap!

Det är så jag spelar. Två semiakrobatiska rollpersoner i trikåer, en skurk med en långsökt gimmick och en stridsscen med ett gäng klumpiga mooks och, inte att förglömma, en lian. Jag är en man med enkel men bestämd smak.
 
Mitt exempel skulle vara Fafhrd & Grey Mouser; personer som egentligen ligger rätt nära varandra i kompetensområde, men skiljer sig i personlighet så att de kan bli ett komplement till varandra. (Men Batman & Robin är kanske ett ännu bättre av samma typ.)

Dock, med t ex bara två rollpersoner tror jag det blir viktigare att man koncentrerar sig på att avsiktligt skapa den typen av dynamik. Har man fyra-fem finns det hyffsat goda utsikter för att några schyssta kombinationer uppstår vad gäller att komplettera varandra personlighets- eller kompetensområdes-mässigt redan utan att man medvetet bygger in det, eftersom det finns mer att "välja på".
 
Re: Cleric [OT]

Jag håller förviss med dig. Problemet med prästen är att han lätt blir en supportkaraktär, eftersom han varken är bäst på att slåss eller kan kasta coola eldballar. Dock är prästen oumbärlig i ett party p g a sina defensiva kvaliteter och det är dessutom tacksamt för spelledaren att ha med en präst (eller paladin) i partyt eftersom det gör det enklare att motivera för dem varför de skall besöka just det där hemska grottkomplexet. Det är bara att slänga in ett par människooffrande fientliga demonpräster i grottan och vips så har prästen tillräckliga motiv till att dra dit och fördriva dem och oftast får han med sig resten av partyt.
 
Men det är väl skillnad på det optimala antalet spelare om alla ska få lika mycket speltid och det optimala antalet spelare för att man ska kunna garantera regelbundna spelmöten? När vi spelar USCM till exempel så har vi kanske 20-25 potentiella spelare vilket brukar garantera att vi får ihop de fem som brukar efterfrågas. För i praktiken så verkar ju dina spelgrupper för det mesta bestå av fyra till fem personer som dyker upp varje gång. Nu verkar du ju inte uppfatta det som något problem och det här är inte någon kritik mot dig heller. Men hade jag haft 12 spelare i en kampanj och trots detta underlag ändå inte kunnat uppbåda mer än tre till sju inför varje spelmöte så hade jag nog försökt sålla ut de mest tillgängliga av dessa eller lagt ner kampanjen helt och hållet i ren besvikelse. Dessutom måste det vara ett litet helvete att försöka planera ihop något som håller för plötsliga skiften i spelgruppens sammansättning och storlek. Jag vill ha regelbundna spelmöten och inte fler spelare än att de får utrymme och möjligheter att påverka och då tycker jag att tre till fyra spelare är alldeles lagom.
 
Fämm ist optimalt

När fem spelar brukar tre vara aktiva medan två kan vila upp sig innan det är deras tur att bli mer aktiva. Färre spelare innebär att det kan bli för intensivt spelande för samtliga närvarande. Fler innebär att för många får sitta passiva för länge.

//erik. trettio
 
Re: Cleric [OT]

Vi sa aldrig att det var en bra eller dålig klass. Vi sa att den var rolig att spela. Bra eller Dålig behöver ju inte ha en tillstymmelse med saken att göra.
 
Re: Cleric [OT]

Nä, du gör inte det i ditt inlägg.

Men
(att ingen vill spela Cleric - den förmodligen bästa och roligaste klassen i D&D 3E är för mig en gåta)...
är ett citat från det här inlägget. Och där står det ju uttryckligen att Hunk tycker att Cleric är bra. Eller?

C.
 
Re: Cleric [OT]

Ja, en präst i gruppen är näst intill ett måste med tanke på deras kapacitet att hela mycket.

Och visst har du helt rätt att en supergod präst eller palladin är ett smidigt sätt att rikta spelarna mot potentiella äventyr :gremwink:

C.
 
Re: Smack! Pow! Zap!

Jag tror det är så bordsrollspel var tänkt att spelas när det skapades någon gång i tidernas begynnelse :gremwink:

C.
 
Men hade jag haft 12 spelare i en kampanj och trots detta underlag ändå inte kunnat uppbåda mer än tre till sju inför varje spelmöte så hade jag nog försökt sålla ut de mest tillgängliga av dessa eller lagt ner kampanjen helt och hållet i ren besvikelse.

Fast när det gäller mina helgkampanjer så strävade jag efter den dynamiken, det var rätt skönt att kunna med två veckors varsel boka spelhelg och se folk komma från andra orter för det. Samtidigt var det problem om alla plötsligt kunde, mer en åtta spelare var för rörigt och trångt. Visst var helgen när bara fyra kom (och en blev sjuk natten till lördag så vi körde på tre) lite trist, samtidigt så hyrde två av dem bil och körde upp från Linköping för helgens skull, vilket kändes som en mysig komplimang.

Helgerna är också lite för att hålla igång spelande med folk som inte bor i samma stad som jag längre och då jag har en stor mängd sånna som jag vill spela med, mångt fler än vad jag kan ha vid ett speltillfälle, är det skönt med den dynamik jag hittat, men fler spelare än vad som är troligt kan med de varsel jag presterar :gremlaugh:
 
Jonglering

Jonglera med 3 funkar utan problem, man kan till och med trixa lite. Med 4+ får man anstränga sig till max och trixande kan man bara glömma - tappar man någon rullar den jäveln alltid in under soffan så att man får leta efter den. :gremgrin:
 
det beror på vad det ska vara för spel och man själv tycker. jag har en grupp på 6 spelare och det funkar inte så jag tycker som dig en grupp på 4 till 5 spelare :gremgrin: :gremlaugh:
 
Back
Top