Hur lärde du dig att spela?

Hur lärde du dig att spela rollspel?

  • Jag och mina kompisar/släktingar lärde oss själva från en regelbok

    Votes: 55 51.9%
  • En kompis/släkting i min ålder lärde mig

    Votes: 41 38.7%
  • En äldre släkting lärde mig

    Votes: 6 5.7%
  • Jag lärde mig på något offentligt event (spelkonvent/bibliotek eller liknande)

    Votes: 2 1.9%
  • Annat

    Votes: 2 1.9%

  • Total voters
    106
Dåligt som att det blev en TPK eller dåligt som att ni hade tråkigt med äventyret?
Tackar som frågar. Det var ju en väldigt lärorik upplevelse för mig, så passar in i tråden.

Jag hade överpreppat, men på fel saker (använde en historisk karta över Kristianstad som staden där äventyret började) och jag var berusad av möjligheterna med rollspel.

Jag släppte lös spelarna i staden och tappade all kontroll. Tjuven försökte förstås ficktjuva. Och det gick inte, så det blev kalabalik på torget. Upplopp. Stadsvakten kom rusande. Jag hade ingen aning om hur jag skulle hjälpa spelarna ur en sådan situation.

Jag hade väl en idé om att världen tog hand om sig själv liksom... De stackars spelarna kom aldrig ur startgroparna! Brutalt nedskjutna vid första försöket att göra något alls. Jag kommer inte ens ihåg exakt var vi var när det var dags för mina mentalt misshandlade gäster att gå hem. Ingenstans ungefär...

Kort sagt: jag var en idiot och allt gick åt helvete. Men jag lärde mig mycket den kvällen om hur rollspel verkligen fungerar!!
 
En skolkamrat snarare introducerade mig till rollspel än lärde mig att spela rollspel och sedan fick väl en kombination av min kreativa lusta+mitt kontrollbehov mig att axla rollen som spelledare och sålunda läsa in mig på reglerna till spelen som vi spelade
 
Jag bytte skola mellan lågstadiet och mellanstadiet och kompisarna jag fick i min nya klass höll redan på med rollspel (tror jag, eller så började de samtidigt, det är lite suddigt). Vi körde någon mix av DoD svarta lådan och Expert. Måste ha vart runt -89.

Vi gjorde karaktärer i massor, och spelade mest vad som idag skulle kallats one shots. Vi lyckades aldrig få igång någon riktig kampanj vad jag minns.

Vi hade ingen referens, så vi visste inte om vi spelade som man skulle. Men vi spelade mycket så till slut hade vi nog kommit in i det hyfsat.
 
Jag är helt självlärd, jag tror inte träffade någon som ens visste vad rollspel var förrän jag började gymnasiet.

Jag minns inte riktigt hur gammal jag var eller hur jag upptäckte det, men jag kanske var 10-12 när jag övertalade mina föräldrar att beställa drakar och demoner Trudvang boxen. Jag satt och lusläst den nästan varje kväll och fantiserade om alla äventyren man kunde ha. Jag gjorde några misslyckade one-shots men det dröjde kanske 10 år innan jag fick till en återkommande grupp.
 
och fantiserade om alla äventyren man kunde ha.
Detta tycker jag är superviktigt att rollspel ska få fram. Dagens rollspel gör det jättebra. Brädspel gör det jättebra i mekanik i och med att det är emergent komplext då många element påverkar varandra. Här hade rollspel kunnat lära sig.

Lyssnade på Dead Letter-podcasten och en sade att han inte ville ha en sammanfattning av äventyr i början för han ville få samma avslöjande av historien på nästan samma sätt som spelarna skulle få. Det må verka knäppt, men han har en poäng. Äventyren skulle exempelvis kunna skrivas så att det är många element som påverkar varandra. Utgången av detta blir något läsaren kan fantisera kring.
 
I tråden om rollspelande barn dök frågan upp, så jag startar en poll här. Hur gick det till när du spelade rollspel första gången?

Mitten/slutet 80-talet. En kompis hade köpt Drakar och Demoner som han spelat med en annan kompis. Vi spelade (jag hade antingen en dvärg eller en minotaur-magiker) och jag var hooked. Senare samma år fick jag Mutant 2089 (så det var nog 1989 när jag tänker på det) och resten är historia :)

Cog.
 
Annat, år 2016, D&D 5e. Jag skapade ett konto på roll20 och svarade på en annons i deras dåvarande LFG-funktion. Började spela online med fem-sex främlingar från övriga Europa och USA och merparten av oss höll ihop i typ fem år. Flera av oss var nybörjare och lärde oss tillsammans.
 
Jag släppte lös spelarna i staden och tappade all kontroll. Tjuven försökte förstås ficktjuva. Och det gick inte, så det blev kalabalik på torget. Upplopp. Stadsvakten kom rusande. Jag hade ingen aning om hur jag skulle hjälpa spelarna ur en sådan situation.

Jag hade väl en idé om att världen tog hand om sig själv liksom... De stackars spelarna kom aldrig ur startgroparna! Brutalt nedskjutna vid första försöket att göra något alls. Jag kommer inte ens ihåg exakt var vi var när det var dags för mina mentalt misshandlade gäster att gå hem. Ingenstans ungefär...

Kort sagt: jag var en idiot och allt gick åt helvete. Men jag lärde mig mycket den kvällen om hur rollspel verkligen fungerar!!
Tre årtionden senare föds OSR-rörelsen och hyllar ditt spelledande den kvällen som idealet att eftersträva!
 
En kompis några år äldre storebror, vilket jag tror i min generation skulle få överväldigande majoritet i omröstningen om alternativet fanns med 🙂
 
Hittade andra utgåvan av DoD inklämd mellan Monopol och Fia med knuff i en släktings barndomsrum. Tyckte att det verkade häftigt. Sedan utsattes både yngre syskon och jämnåriga vänner av något som förmodligen var mer friform med DoD-smak än regelrätt rollspel.
 
Ärligt talat tog det ett tags spelande innan jag läste regelboken utöver kapitlet för hur man skapar en rollperson. Efter att ha spelat en gång hade jag fattat reglerna till DoD och hade allt jag behövde memorerat. Det var följande:

Om du hoppar, klättrar eller söker dolda ting ska du slå under eller likamed ditt färdighetsvärde med 1T100.
Om du slåss mot ett monster turas ni om att försöka slå likamed eller under ert färdighetsvärde i att attackera med 1T100. Om ni lyckas slår ni vapenskada, drar av eventuell rustning och drar av resultatet från motståndarens kroppspoäng. Upprepa tills någon är död.

Klart! Vem behöver tjocka regelböcker?
 
Min mammas nya kille hade med sig Expert-lådan och använde karaktärsskapandet som ett diplomatiskt verktyg då han visste att jag var skeptiskt mot honom men ett fan av spel. Efter att vi gjort en karaktär så blev jag hooked. Jag började göra karaktärer till bl.a. drakar och demoner & gamla mutant. Efter typ ett år så fick jag min mamma att spelleda mig och honom, vi spelade aldrig klart det äventyret men jag fick sug att själv börja spelleda och så över spannet av några år spelledde jag 2-3 one shots med bl.a. cyberpunk 2020 och DCC för dem. Sen i gymnasiet fanns det en rollspelsklubb och då jävlar tog det fart.
 
Om du hoppar, klättrar eller söker dolda ting ska du slå under eller likamed ditt färdighetsvärde med 1T100.
Om du slåss mot ett monster turas ni om att försöka slå likamed eller under ert färdighetsvärde i att attackera med 1T100. Om ni lyckas slår ni vapenskada, drar av eventuell rustning och drar av resultatet från motståndarens kroppspoäng. Upprepa tills någon är död.
Det där är faktiskt alla regler som behövs. Det finns egentligen ingen anledning att ha regelkapitel som är längre än sådär.

Det där plus karaktärsskapandet, liksom. Klockrent.
 
Som barn av millenieskiftet och allmän nörd har rollspel alltid funnits i utkanten av mitt medvetande. Ett av barnkanalens häftigare program var Barda. Där fick två ungar per avsnitt fantasy-alter egon och skickades ut i en magisk värld iförda lajvarbrynjor och med boffersvärd i hand. Där fick dom hugga ner orcher och äventyra och ha sej i största allmänhet. Jag minns min irritation när jag försökte slå upp vad orcher var för ena på Wikipedia och bara hittade en massa ovidkommande humbug om nån Tolkien-tjomme. Jag ville ju ha Barda-lore!
På SVT.se fanns bakgrundsvideor om stridskoreografi, utrustning och sånt. Där pratades en del om lajv och rollspel. Jag tyckte det lät häftigt, men var för liten för att det skulle vara aktuellt. Där fanns också, en numera förlorad, Diablo-klon som jag vältrade mej i. I många timmar sökte ajg stugan där det skulle finnas en gömd AK-47, enligt min kompis Adam (jag har inte förlåtit dej, Adam). I Barda titulerades Karl Ytterberg spelledare och, då vi delar förnamn, såg jag det som min givna roll, även om jag inte riktigt visste vad det betydde.
En av mina käraste ägodelar i 10-årsåldern var en bok om att teckna drakar. Där fanns en massa illustrationer av någon som hette Todd Lockwood, och hans grejer var ju ascoola. Han hade visst jobbat på nåt spel också, men det visste jag inte var det var för något.
Rollspelen fanns alltid där i ögonvrån, och jag hade aningar till intresse. Men det var inte förrän jag fick ett par lärare i högstadiet som sysslat med rollspel som unga som det faktiskt blev av. Dom gamla rävarna visade lite, men framförallt fick jag läsa i en kopia av spelexemplet från DoD85. Sen följde några inköp av spel: jag minns Svavelvinter, Mutant År 0, Järn och Fantasy!. Själva spelandet bestod av några få, kortlivade, rastspelmöten. Dagdrömmarna var den större delen av rollspelen för mej. Mitt stackars ex av Svavelvinter bar jag runt i ryggan så mycket att boksaten föll isär för något år sen. Det är först på senare år som jag faktiskt kunnat spela halvregelbundet.

Så lärare + läsning + internet för min del, kanske?
 
liksom @EvilSpook hänvisar jag till mitt svar i en annan tråd

Senare halvan av 80-talet går jag på mellanstadiet, min 3 år äldre granne har fått Mutant och har ingen annan att spela med. Jag fascineras av spelet och blir nästan lite kär i den gröna kvinnan på boxen om det inte vore för Nadascia i min klass och Katrin Krabbe förstås,
Sören (min granne) har också en bok, jag har för mig att den hette Jackaroo, så ska min rollperson bli, en snubbe med trekantshatt, mask och dubbla pistoler. Sen läser vi i reglerna och muterade djur är ju så mycket ballare än IMM och illustrationerna är trollbindande så jag skapar en muterad vessla som heter Jackaroo. Har för mig att han blev uppäten av en landhaj i ett slumpmöte på väg till Mos Mosel.
Sören tröttnar fort så jag köper spelet av honom och börjar spela med några klasskompisar.
Nadascia flyttar och Katrin Krabbe åker dit för doping men kärleken till Mutant består!

så svaret på pollen är alternativ 1
 
Back
Top