Hur lärde du dig att spela?

[Gurgeh]

Det här var intressant. Jag hade gissat att det vanligaste sättet var att man lärde sig från en kompis. Jag lärde mig från en granne, och sedan lärde jag i min tur några av mina klasskompisar. Intressant att det ändå är så många som lärt sig direkt från en regelbok.

 

[Bifur]

Jag och min bästa kompis lärde oss själva genom att läsa regelboken till DoD 1987. Vi var 10 och 11 år. (Möjligen stod brädspelet Drakborgen för viss indirekt inlärning.)

 

[Oldtimer]

Jag läste om det här nya konstiga spelet Dungeons & Dragons i ett amerikanskt SF-fanzine våren 1975. Beställde hem ett exemplar från TSR i Lake Geneva och började spela 18 år gammal. Jag inte påstå att jag fattade reglerna, men vi hade vansinnigt kul ändå.

 

[Christoffer]

Det här var intressant. Jag hade gissat att det vanligaste sättet var att man lärde sig från en kompis. Jag lärde mig från en granne, och sedan lärde jag i min tur några av mina klasskompisar. Intressant att det ändå är så många som lärt sig direkt från en regelbok.

Håller med! Hade gissar på omvända siffrorna, men man kan ju också fundera på om wrnu är så representativt. Hur många finns det inte som spelat rollspel en herrans massa under 80-talet tex, aldrig ägde spelet och sen inte hänger på rollspelsforum för att svara på frågor. Men oavsett, tänkte nog det hade varit omvända relationen på detta även här och än mer tiltat om man såg till rollspelare i stort.

 

[Rymdhamster]

Jag lärde mig spela och spelleda genom att lusläsa regelböckerna. Först med Mutant Chronicles. Sen med Mutant 2089 (vilket blev det första vi faktiskt spelade).

Sen har jag lagt en del tid med att lära mig att INTE spelleda på det sättet XD

 

[Bifur]

Håller med! Hade gissar på omvända siffrorna, men man kan ju också fundera på om wrnu är så representativt. Hur många finns det inte som spelat rollspel en herrans massa under 80-talet tex, aldrig ägde spelet och sen inte hänger på rollspelsforum för att svara på frågor. Men oavsett, tänkte nog det hade varit omvända relationen på detta även här och än mer tiltat om man såg till rollspelare i stort.

Lite av en fråga av var man lägger tonvikten också. Om någon visar en 2-3 gånger har denne då lärt en spela, eller bara introducerat en?

 

[Franz]

Jag fick upp ögonen för rollspel tack vare mina äldre kusiner. De spelade och pratade ofta hur häftigt det var, och jag tyckte det lät otroligt spännande. Sen visade det sig att en jämnårig kompis hade gamla Mutant, så vi började spela tillsammans och han förklarade reglerna för mig.

 

[Albrekt]

Min bror berättade att han spelat engelska D&D i en annan stad. Han berättade konceptet och jag tyckte det lät otroligt spännande. Det var nog 1983.

Ingen av mina kompisar eller släktingar pratade om detta fenomen och jag var den ende jag visste som hade intresset. Jag vet inte hur jag först fick höra om svenska DoD, men jag gick till lekaffären på Lilla Torg i Kristianstad alldeles ensam och köpte den första svarta lådan, 1984 antagligen och jag var 13 år. Jag var i stan för jag PRAOade på Vägverket och jag minns hur exalterad jag var när jag åkte hissen upp med DoD i ryggsäcken. Jag kunde inte fatta att jag snart skulle slåss mot orcher, jag! (Det här var innan dataspel ju...)

Jag gillade att läsa så regelboken blev det jag läste ett tag. Igen och igen. Jag skulle vara SL (och faktiskt inte få slåss med orcher personligen, men jag tror inte det störde mig).

I september samma år fyllde jag 14 och vi var ett litet gäng som alltid firade födelsedagar tillsammans med brädspel, mest Risk. Jag överrumplade mina tre kamrater med detta nya spel. Vi försökte oss på Sarkath Hans Gravvalv och det gick mycket dåligt. Det var den värsta spelfödelsedagen dittills.

Men en av de tre såg potentialen i spelet. Han och jag hittade två andra kompisar och försökte igen ett par veckor senare, den här gången med Spindelkonungens Pyramid. Det blev en hit.