Hur lärde du dig att spela?

Hur lärde du dig att spela rollspel?

  • Jag och mina kompisar/släktingar lärde oss själva från en regelbok

    Votes: 42 50.0%

  • En kompis/släkting i min ålder lärde mig

    Votes: 33 39.3%

  • En äldre släkting lärde mig

    Votes: 5 6.0%

  • Jag lärde mig på något offentligt event (spelkonvent/bibliotek eller liknande)

    Votes: 2 2.4%

  • Annat

    Votes: 2 2.4%
  • Total voters
    84
Det här var intressant. Jag hade gissat att det vanligaste sättet var att man lärde sig från en kompis. Jag lärde mig från en granne, och sedan lärde jag i min tur några av mina klasskompisar. Intressant att det ändå är så många som lärt sig direkt från en regelbok.
 
Jag och min bästa kompis lärde oss själva genom att läsa regelboken till DoD 1987. Vi var 10 och 11 år. (Möjligen stod brädspelet Drakborgen för viss indirekt inlärning.)
 
Gurgeh said:
Det här var intressant. Jag hade gissat att det vanligaste sättet var att man lärde sig från en kompis. Jag lärde mig från en granne, och sedan lärde jag i min tur några av mina klasskompisar. Intressant att det ändå är så många som lärt sig direkt från en regelbok.
Click to expand...

Håller med! Hade gissar på omvända siffrorna, men man kan ju också fundera på om wrnu är så representativt. Hur många finns det inte som spelat rollspel en herrans massa under 80-talet tex, aldrig ägde spelet och sen inte hänger på rollspelsforum för att svara på frågor. Men oavsett, tänkte nog det hade varit omvända relationen på detta även här och än mer tiltat om man såg till rollspelare i stort.
 
Jag lärde mig spela och spelleda genom att lusläsa regelböckerna. Först med Mutant Chronicles. Sen med Mutant 2089 (vilket blev det första vi faktiskt spelade).

Sen har jag lagt en del tid med att lära mig att INTE spelleda på det sättet XD
 
Christoffer said:
Håller med! Hade gissar på omvända siffrorna, men man kan ju också fundera på om wrnu är så representativt. Hur många finns det inte som spelat rollspel en herrans massa under 80-talet tex, aldrig ägde spelet och sen inte hänger på rollspelsforum för att svara på frågor. Men oavsett, tänkte nog det hade varit omvända relationen på detta även här och än mer tiltat om man såg till rollspelare i stort.
Click to expand...
Lite av en fråga av var man lägger tonvikten också. Om någon visar en 2-3 gånger har denne då lärt en spela, eller bara introducerat en?
 
Jag fick upp ögonen för rollspel tack vare mina äldre kusiner. De spelade och pratade ofta hur häftigt det var, och jag tyckte det lät otroligt spännande. Sen visade det sig att en jämnårig kompis hade gamla Mutant, så vi började spela tillsammans och han förklarade reglerna för mig.
 
Min bror berättade att han spelat engelska D&D i en annan stad. Han berättade konceptet och jag tyckte det lät otroligt spännande. Det var nog 1983.

Ingen av mina kompisar eller släktingar pratade om detta fenomen och jag var den ende jag visste som hade intresset. Jag vet inte hur jag först fick höra om svenska DoD, men jag gick till lekaffären på Lilla Torg i Kristianstad alldeles ensam och köpte den första svarta lådan, 1984 antagligen och jag var 13 år. Jag var i stan för jag PRAOade på Vägverket och jag minns hur exalterad jag var när jag åkte hissen upp med DoD i ryggsäcken. Jag kunde inte fatta att jag snart skulle slåss mot orcher, jag! (Det här var innan dataspel ju...)

Jag gillade att läsa så regelboken blev det jag läste ett tag. Igen och igen. Jag skulle vara SL (och faktiskt inte få slåss med orcher personligen, men jag tror inte det störde mig).

I september samma år fyllde jag 14 och vi var ett litet gäng som alltid firade födelsedagar tillsammans med brädspel, mest Risk. Jag överrumplade mina tre kamrater med detta nya spel. Vi försökte oss på Sarkath Hans Gravvalv och det gick mycket dåligt. Det var den värsta spelfödelsedagen dittills.

Men en av de tre såg potentialen i spelet. Han och jag hittade två andra kompisar och försökte igen ett par veckor senare, den här gången med Spindelkonungens Pyramid. Det blev en hit.
 
Som många andra så är det här antagligen en berättelse i repris. Döda Skogen (DoD) i grannens trädgård. Dock har jag senare dragit mig till minnes ett ännu tidigare rollspel i form av ett hemmasnickrat dungeconcrawl som dagmammans son SL:ade. Måste varit något år tidigare. Tippar på att detta var någon gång 1984-85.
 
en kompis äldre släkting lärde oss (dvs kategori "annat"). han improviserade ihop enkla t6-baserade regler allt eftersom det behövdes. vi var typ 8 och tyckte det var alla sorters awesome.
 
Första gången jag stötte på rollspel, var några grannar jag såg spela. Var inte med själv. Sen hittade jag på ett system med t6:or och försökte spela med klasskamrater när vi hängde på bibblan. Sen köpte en av oss DoD, så jag gick och köpte ett eget. Sen läste vi in oss och ”spelade på riktigt”. Så, direkt ur regelboken, tillsammans. Men i samma veva så bjöds jag även in att spela med äldre på högstadiet. Så, även upplärd av äldre.
 
ingefära said:
en kompis äldre släkting lärde oss (dvs kategori "annat"). han improviserade ihop enkla t6-baserade regler allt eftersom det behövdes. vi var typ 8 och tyckte det var alla sorters awesome.
Click to expand...
Jag hade godkänt svaret "en äldre släkting lärde mig" även om släktingen var släkt med en av de andra deltagarna. :)
 
Jag lärde mig av kompisar som spelade ADD1. Sedan tog det en handfull år innan jag hittade Over the Edge och på egen hand lärde mig att spela på ett sätt som faktiskt tilltalade mig (för mig var ADD och liknande system mest en plåga; jag hade kul TROTS reglerna).
 
1990 kanske? Norpade mina storebröders gamla Drakar och Demoner-böcker när de fick andra intressen. En vanlig historia. Men hade bara tillgång till Expertreglerna så det blev lite trixigt. Minns ångesten varje gång jag läste "se grundreglerna" för en färdighet eller besvärjelse. Lånade av en kompis ibland och skrev av det viktigaste för hand.
 
En kompis, tror vi gick i åk 7 eller 8. Körde med någon grund från något spel. Vi hade dock ingen regelbok så tillslut landade vi i något system med endast 1T6 och improviserade mest. Jäklar vad lite vi behövde egentligen. Upplever nog att saker aldrig blev bättre av regelböckerna senare.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top