Hur lärde du dig att spela?

Hur lärde du dig att spela rollspel?

  • Jag och mina kompisar/släktingar lärde oss själva från en regelbok

    Votes: 36 56.3%
  • En kompis/släkting i min ålder lärde mig

    Votes: 21 32.8%
  • En äldre släkting lärde mig

    Votes: 4 6.3%
  • Jag lärde mig på något offentligt event (spelkonvent/bibliotek eller liknande)

    Votes: 2 3.1%
  • Annat

    Votes: 1 1.6%

  • Total voters
    64

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
11,320
Location
The Culture
I tråden om rollspelande barn dök frågan upp, så jag startar en poll här. Hur gick det till när du spelade rollspel första gången?
 
83, brorsan övertalade mig att vi skulle köpa drakar och demoner istället för tjuv och polis.

Han hade hört att andra spelade rollspel men vi kunde inget, och tråcklade ihop från vår egen tolkning.

Först (ett bra tag...) fattade vi inte hur man spelade människa, det fanns ju inte med bland monstrena som troll och svartalf.
 
Jag köpte ett rollspel i en affär efter någon som ville köpa Warhammer stuff drog med mig in. Lärde mig spelleda genom podcasts och bloggar.
 
Hur gick det till när du spelade rollspel första gången?
Citerar mig själv i en annan tråd.
Min granne fick DoD (Svarta boxen) av sin pappa hösten -84. Han läste soloäventyret i början av boken och friformade sedan utifrån det. Det var alltid sammma äventyr - vi var ninjor som skulle storma ett fort (Folkvagnsbubblor, kaststjärnor och automatvapen). Vi dog varje gång.

När jag fyllde 10 (våren -85) önskade jag mig ett eget ex. och blev smått förvånad över att det inte liknade det vi spelat alls. Jag läste snabbt reglerna (inga problem alls) och så började vi spela DoD "på riktigt".
:t6b-5: :t6r-2:
//EvilSpook
 
För min del lärde jag mig utifrån de två grupperna jag var/är med i, till att börja med. Men sen i januari-24 började jag gå till Alphaspel och lärde mig allra mest där.
 
Jag fick Drakar och Demoner i julklapp och lärde mig det i praktiken på egen hand. Min morbror spelledde visserligen det första passet, på juldagen, men det var en väldigt stor del av reglerna som han inte hade hunnit läsa in sig på.
 
Mina kompisars storebröder spelade rollspel och på nåder fick ibland vi småungar vara med. Det dröjde inte länge innan vi fick tillräcklig koll för att kunna spela på egen hand. Och på den vägen är det. Ett par av dem spelar jag fortfarande spel med.

Så alternativ två således.
 
Min då bästa kompis @Davio såg till att jag började. Han såg även till att jag började med amatörteater och lajv och gav mig femtioelva fantasyboktips.

Tror jag borde köpa honom en glass eller något, så här i efterhand.
 
Började spela Drakar och Demoner -91 samt Mutant (och även Warhammer Fantasy) med några klasskompisar i mitten av 90 talet.
Fick börja som spelare men blev snabbt utsedd till spelledare istället och har fortsatt spelleda sedan dess.
 
När jag var 10 år gammal så var det en kompis som var ett år äldre som lärde mig genom att vi spelade Drakar och Demoner.
Jag tror han hade lärt sig från en äldre bekant, möjligtvis typ kusin eller liknande.

Det var väldigt mycket att vi bara satte oss ner och spelade, tror nog man kan sätta stora citationstecken kring "Drakar och Demoner" här för jag tror ärligt talat inte vi varken kunde eller ens brydde oss om att lära oss reglerna. Utan det var "du är i en grotta, framför dig finns en dörr, vad gör du?" och så var vi igång.

Jag gick väldigt snabbt över till att vara SL istället för spelare, till stor del för att jag inte tyckte de äventyr min kompis hittade på var sådär jätteroliga (det var väldigt mycket grottor, väldigt mycket dörrar framåt, till höger och till vänster, och väldigt många Orcher som blev arga när man öppnade dem). Men jag såg nog potentialen direkt, och tänkte att detta kan man ju hitta på mycket roligare grejer själv kring. Sedan var det liksom igång bara.
 
Två äldre bröder. Den ena introducerade rollspel till oss genom Nya Mutant (jag har kvar rollformuläret till min första karaktär!), rimligtvis runt 1994. Min andra bror fastnade och köpte varenda DoD-bok han kom över efter det, och vi spelade Drakar och Demoner typ varje gång vi träffades eller så. Eller ja, jag gjorde nya rollpersoner varje gång vi träffades eller så. Alla rollpersoner utgick från antingen Tjuvar & Lönnmördare eller Kaos väktare.

Good times.
 
Jag lärde mig själv från Stjärnornas krig rollspelet, tillsammans med mina bröder och diverse kompisar. Mina tidigare erfarenheter av solo-äventyr (och det faktum att ett sådant inkluderades i spelet) ledde till att mina första försök till scenarion bestod av i förväg skrivna händelser med fasta valalternativ. Men det lossnade lite allt eftersom.
 
Jag har berättat om det många gånger men: Jag bjöds med in i en existerande grupp för att spela Mutant Chronicles. Som jag minns det användes Kampen om Citadellet som inkörsport. Det var högstadiet, jag hade inga vänner sedan innan. Jag minns att det var svårt att minnas reglerna men att det var roligt att skapa rollperson. Och att själva aktiviteten, alltså inte regelanvändandet utan rollspelandet, kändes väldigt lätt att greppa.

Med andra ord: Inte speciellt mycket har förändrats.
 
En kompis i skolan berättade om att de spelat något som hette Drakar & Demoner. Det måste varit 1985 så jag önskade mig det i present till födelsedagen och mamma läste igenom reglerna för oss när vi satt runt omkring. Vi gjorde några karaktärer och körde skelettbyns hemlighet följt av Spindelkonungens pyramid... där det blev TPK men vi har helt fast.
Mutant 2 det en kompis, samma sak Sagan om Ringen.
 
Back
Top