Hur kul är egentligen fällor?

Ett försök från en dungeon jag pelar med:

Rum 11
Ett sandat golv framför ett stort och bottenlöst stup. En ensam kanariefågel verkar sitta och picka på tomma intet, vilket skvallrar om den osynliga bron.
  • Varje gång en rollperson når fram till en av brons olika krökar (markerade på kartan med X) måste hen klara ett slag på Kvick eller falla mot sin död - detta kan ignoreras om bron sandas eller på annat sätt görs synlig.
Cool. Kanske mer ”tricks” än ”traps”, som i OSR-sloganen ”traps and trick”. Oavsett, fin interaktivitet.

En sak som slog mig är att du som SL inte måste ge spelarna lösningen. Sanden kanske finns i en låda i ett intilliggande rum (vilket blir mystiskt). Istället står det en fantasypiasavakvast i rummet med den osynliga bron?
 
Last edited:
Cool. Kanske mer ”tricks” än ”traps”, som i OSR-sloganen ”traps and trick”. Oavsett, fin interaktivitet.

En sak som slog mig är att du som SL inte måste ge spelarna lösningen. Sanden kanske finns i en låda i ett intilliggande rum (vilket blir mystiskt). Istället står det en fantasypiasavakavst i rummet med den osynliga bron?

Något kul med D&D är när gruppen löser ett pussel genom att plocka fram den flygande mattan eller laserpistolen från en helt annat dungeon och bara löser ett pussel.
 
Det är en bra fråga,

Jag slipper gärna fällor helt, både som SL eller spelare.

Har aldrig upplevt det där med "bra" fällor som andra verkar uppleva.

Spännande att vi är olika.
 
Roligaste svartnisse-fajten vi hade i Expert var när ett tjog svartnissar föll ned ur ett träd för att anfalla de beridna rollpersonerna som passerade under. En fick benen runt halsen på en rollperson och försökte såga honom i huvudet. En annan angrep en häst med kniv och gaffel.
Stridsgaffelbeväpnade nissar, snart i en Ereb Altor-bok nära dig!
1000019551.jpg
 
Back
Top