Hur inrutad är du i ditt rollspelande?

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,832
Location
Kullavik
Inget jag är intresserad av att spela, så jag håller med dig om "inte en chans" =D

Utifrån inlägget ovan funderar jag över hur inrutade vi egentligen är i det vi spelar. När jag läste detta så tänkte jag först att det låter lite tråkigt och kantigt att skjuta ner en chans till rollspel. I nästa sekund inser jag att jag egentligen är precis likadan. Tänker jag tillbaka så tror jag faktiskt det där är något jag läst ganska ofta på WRNU. Man avfärdar på ett eller annat sätt spel eller spelstilar och ofta inte genom skepsis utan deklarerar tydligt att "sånt passar verkligen inte mig".

Så vad säger ni kära forumiter: Är ni öppna för alternativa spel och spelstilar än de som ligger er närmast? Hur mycket av inställningen är erfarenhet och hur mycket är fördomar?

Jag tänker att jag själv nämner tre saker "top-of-mind":

* System som på olika sätt krånglar till och gör att berättelsen kör fast. Förmodar att det här är en bitter erfarenhet av många 80/90-tals rollspel där regler och detaljerna ofta var viktigare än själva berättelsen.

* Regeldetaljer som finns på kort eller markörer. Tycker inte om pillet och om det t.ex. handlar om spelkort med magiformler eller prylar så får jag en jobbig känsla av att det som står på korten är officiellt. Erfarenheten här är att prylar som inte finns på spelkort inte känns officiella.

* Generisk what-ever: Det trettielfte fantasyspelet/PostApo/Cthulhu för att erfarenheten säger att de är precis som alla de andra och de ger i sig inget vettigt mervärde från att spela med ett redan befintligt regelverk.

Så vad hade då hänt om någon ändå frågade om vi skulle spela något sånt här? Är suget efter att få rollspela större än att det gäller ett spel man själv aldrig skulle få för sig att spela? Hur långt utanför din rollspelskomfortzon är du beredd att gå innan du dömer ut något?
 
Utifrån inlägget ovan funderar jag över hur inrutade vi egentligen är i det vi spelar. När jag läste detta så tänkte jag först att det låter lite tråkigt och kantigt att skjuta ner en chans till rollspel. I nästa sekund inser jag att jag egentligen är precis likadan. Tänker jag tillbaka så tror jag faktiskt det där är något jag läst ganska ofta på WRNU. Man avfärdar på ett eller annat sätt spel eller spelstilar och ofta inte genom skepsis utan deklarerar tydligt att "sånt passar verkligen inte mig".

Alltså, jag har PRÖVAT att spela sånt där. Well, inte just att spela rollspel under en skogspromenad, dåro. Men samberättande och tärningslöst. Jag har prövat på flera olika sätt att spela rollspel som ligger långt utanför mina etablerade rutor, för jag tycker det är viktigt att pröva på olika saker.

Samberättande och tärningslöst är två saker som helt enkelt inte intresserar mig. Att då göra dessa två saker medan vi promenerar intresserar mig ännu mindre.

Jag har tittat på fotboll också. Jag till och med studerade regler och annat för att sätta mig in i spelet. Och även om det var en trevlig kväll med trevligt folk så har jag kunnat konstatera att jag har absolut noll intresse av att titta på mer fotboll.

Jag har lagt ner rätt mycket "jobb" på att ta reda på vad jag gillar och inte gillar i många olika sammanhang =)
 
Jag rekomenderar förövrigt Dancon för just sånt här om man har möjlighet att delta nån gång! Så fort nån sa att de skulle spela ett rollspel som inte kändes som min grej sa jag att jag ville vara med.

Det var trevligt varje gång, och jag lärde mig mycket om vad jag faktiskt gillar och inte.
 
Jag har spelat typ allt. Från nordic larp till spel där man sjunger till Exalted till OSR till regellöst. Jag har spelat spel om att vara queera ungdomar som knullar för att döda demoner, spel där man är normala ledsna människor i en burgeoise roman, spel där man är spelar upp pjäser… Allt. Jag älskar rollspel, det är min konstform, och jag vill se alla experimenten och stilarna. Jag är dedikerad till att utforska vad som finns.

Men, man, om vi ska spela ens en mellanlång kampanj i det så är det fan en mycket smalare mängd stilar jag vill spela. Och tro mig, varje gång något läggs till på den listan som jag inte trodde jag skulle gilla så mycket är jag själaglad. Men om du kommer med Praise the Hawkmoth King och pitchar en 12 sessioners kampanj kommer jag nog säga att jag inte vill spela/spelleda det.
 
Jag är öppen för att testa det mesta. Men får jag välja mellan traditionellt eller samberättande så kommer jag alla dagar i veckan prioritera samberättande även om det innebär att jag måste avboka ett möte traditionellt rollspel med nära vänner.
 
Hur långt utanför din rollspelskomfortzon är du beredd att gå innan du dömer ut något?
Utanför komfortzonen vet jag inte. Grejen är nog snarare att min zon inom bordsrollspel generellt är ganska stor. Vi behöver nog gå över till lajv/black box etc. för att jag ska bli tveksam. Jag kan inte minnas att jag dissat spel pga spelstil eller upplägg någon gång de senaste 10 åren. Sen finns det sociala och praktiska skäl till att visst blir mer spelat än annat. (Och jag kan så klart passa på system eller settings, men då är det ju något specifikt och inte generellt.)
 
Jag är öppen för att prova det mesta. Men jag vet av erfarenhet att jag har mycket begränsat tålamod för rollspel där reglerna är för mycket i fokus och/eller rollspel där spelarna "spelar rollformuläret". Rollspel som säger sig vilja simulera någon form av verklighet går också bort.
 
Jag är rätt inrutad. Mer som SL än som spelare, skulle jag säga.

Men jag vet inte om jag ser det som ett problem. Rollspel är en hobby bland många andra; jag måste inte spela precis hela tiden och jag vet inte om det ger mig så mycket att "testa nytt". Det passar mig just nu ganska bra att spela kanske nån gång i månaden och då köra nå't som ligger inom mitt ganska smala hjulhus.

Om vi ska hålla på med långdragna strider till exempel – är det då inte mer tillfredsställande för mig att sitta hemma och programmera / spela videospel / skriva rollspel / bygga lego / 3d-modellera / se på film / etc? Jo, det är det nog. Rollspel kräver att man avsätter en hel dags lediga tid och att man åker nånstans, och det är helt enkelt för mycket för att jag ska vara intresserad av att göra det om jag tror att jag kommer att vantrivas t.ex. genom att jag tvingas improvisera alltför mycket, "vara drivande" med egen agenda eller "spela djärvt".
 
Jo, det är det nog. Rollspel kräver att man avsätter en hel dags lediga tid och att man åker nånstans, och det är helt enkelt för mycket för att jag ska vara intresserad av att göra det om jag tror att jag kommer att vantrivas t.ex. genom att jag tvingas improvisera alltför mycket, "vara drivande" med egen agenda eller "spela djärvt".
Det här, när jag insåg hur mycket tid rollspel tar så blev jag faktiskt mer restriktiv med vad jag spelar. Tycker jag rollspel är kul, ja. Tycker jag alla former av rollspel är kul, nej. Varför ska jag då sitta och kasta bort timmar på delar av hobbyn som är direkt trista för mig, istället för att använda den tiden till saker jag älskar såsom att promenera, läsa, spela taktiska spel osv.
 
Jag är på allt! Jag vill testa allt åtminstånde en gång innan jag jag ger tummen upp eller ner. Å andra sidan är jag nästan alltid på vad som helst som har med rollspel att göra oavsett genre, spelstil, spelare, lokal eller plats. Rollspel är för mig en social aktivitet och det gäller att passa på när man passerat halvlek. Livet är kort....
 
Jag är rätt inrutad. Mer som SL än som spelare, skulle jag säga.

Men jag vet inte om jag ser det som ett problem. Rollspel är en hobby bland många andra; jag måste inte spela precis hela tiden och jag vet inte om det ger mig så mycket att "testa nytt". Det passar mig just nu ganska bra att spela kanske nån gång i månaden och då köra nå't som ligger inom mitt ganska smala hjulhus.

Om vi ska hålla på med långdragna strider till exempel – är det då inte mer tillfredsställande för mig att sitta hemma och programmera / spela videospel / skriva rollspel / bygga lego / 3d-modellera / se på film / etc? Jo, det är det nog. Rollspel kräver att man avsätter en hel dags lediga tid och att man åker nånstans, och det är helt enkelt för mycket för att jag ska vara intresserad av att göra det om jag tror att jag kommer att vantrivas t.ex. genom att jag tvingas improvisera alltför mycket, "vara drivande" med egen agenda eller "spela djärvt".

Detta är väldigt likt min egen ingång till den här frågeställningen också.
Jag gillar rollspel, jag skulle till och med säga att jag älskar rollspel, det är en av mina absoluta favoritsaker i hela världen.

Men med betoning på en av, det finns massa andra saker som jag tycker om att göra också. Inte saker jag gör för att jag inte kan spela rollspel hela tiden, utan saker som i många fall konkurrerar om min tid, intresse, ork, fokus och pengar på precis lika villkor som rollspelen. Jag vill läsa böcker, teckna, skriva, lära mig nya saker (senaste året-ish har självstudier i 3D grafik och datorspelsskapande/programmering tagit mycket tid), gå på konserter, festivaler och events, resa, gå på museer och utställningar, umgås med vänner, spela datorspel, se bra film, gå på restaurang, festa, åka på utflykter och hundra saker till.

Rollspelen är inte den grej som liksom står över alla de andra sakerna, det är ett viktigt intresse bland flera viktiga intressen.
Och precis som att jag har en ganska god bild av vad jag gillar för musik, vad jag tycker om för filmer, vad jag gillar för böcker, mat, datorspel, resmål, studieämnen mm så har jag en rätt klar bild av hur jag tycker om att spela rollspel och vad jag vill ha ut av den aktiviteten. Särskilt just som spelledare, där jag under ganska många år ganska avsiktligt arbetat fram ett spelsätt som passar mig väldigt väl och gör att jag får ut mycket utav det.

Rent hypotetiskt under optimala omständigheter är jag såklart öppen för att "testa allt", men det är sällan jag liksom har en sisådär 5-6 timmar fritid att spendera på någonting bara för att upptäcka under tiden att det är helt meningslöst eller dötrist. Då kör jag isf hellre med relativt säkra kort.

Det kanske gör mig något inrutad som rollspelare, men det kan jag leva med för jag är tämligen säker på att jag inte är särskilt inrutad som person. Rollspel är en viktig del av alla de saker jag tycker om och vill göra, men de är bara en del.
 
För mig handlar inrutningen nog mest om vilken typ av spelare jag vill spela med, inte så mycket om spelsystem. Jag kan spela hex crawl osr om det är med rätt personer (och ha väldigt kul!). Det handlar om att spela med människor som är kreativa, lever sig in, satsar på spelet och tar det på allvar, och som är intresserade av att spela mänskliga rollpersoner - oavsett om rollpersonen är en älva eller ett moln av AI-drönare. Jag är mindre intresserad av de som sitter tysta, de som flamsar, de som fokuserar på regler och pill eller de som vill bli/ ha utmaningar och problem som viktigaste fokuset i spel. Inget ont alls om det, så klart! Men jag tycker inte det är kul. Så de flesta spel jag/ vi spelar tenderar att bli lika på många sätt, oavsett om det är old school Mutant, Burning Wheel, Oktoberlandet eller Kult. Och det är kanske också en grej, jag vill spela med ett gäng som fungerar som ett band, man jammar ihop.
 
Jag har inget emot att testa nytt någon gång ibland, om sessionen inte är superlång. Typ på konvent och så älskar jag att testa spel och spelsätt jag inte provat förut. Jag skulle dock inte våga testa något väldigt annorlunda under en längre kampanj eller så, av anledning att jag har svårt att få tid för att spela som det är.
 
Spelade massor med olika sorters spel förr. Nu har jag färre chanser att spela, och därmed högre eller smalare krav för att "få valuta för tiden". Och inte bara på vilka spel, utan vilka jag spelar med. Och jag blir bara grinigare för varje år som går.
 
Jag är villig att testa olika grejor men saker där jag vet att det inte hade funkat för min del blir nedskjutet från mitt håll, som till exempel spela rollspel på gående fot i skogen. Jag känner ju mig själv bäst så att säga. Men att testa rollspel på olika premisser och olika sätt kan jag vara öppen för och även positiv till. Det finns ju en del rollspel där man spelar solo och journalför som en del av spelet, det är jag för.

Att andra kör LARP eller LAJV, eller andra former av rollspel är jag helt klart för och positiv till, däremot vet jag att jag själv aldrig hade rett ut somliga av dem, men kul om andra vill testa på och blir hooked.

Asså för mycket rollspel kan aldrig bli något negativt. Enda gångerna rollspel blir negativt är när man hamnar i en grupp där en eller flera spelare är uppenbart otrevliga på olika sätt.
 
Back
Top