Utifrån inlägget ovan funderar jag över hur inrutade vi egentligen är i det vi spelar. När jag läste detta så tänkte jag först att det låter lite tråkigt och kantigt att skjuta ner en chans till rollspel. I nästa sekund inser jag att jag egentligen är precis likadan. Tänker jag tillbaka så tror jag faktiskt det där är något jag läst ganska ofta på WRNU. Man avfärdar på ett eller annat sätt spel eller spelstilar och ofta inte genom skepsis utan deklarerar tydligt att "sånt passar verkligen inte mig".
Så vad säger ni kära forumiter: Är ni öppna för alternativa spel och spelstilar än de som ligger er närmast? Hur mycket av inställningen är erfarenhet och hur mycket är fördomar?
Jag tänker att jag själv nämner tre saker "top-of-mind":
* System som på olika sätt krånglar till och gör att berättelsen kör fast. Förmodar att det här är en bitter erfarenhet av många 80/90-tals rollspel där regler och detaljerna ofta var viktigare än själva berättelsen.
* Regeldetaljer som finns på kort eller markörer. Tycker inte om pillet och om det t.ex. handlar om spelkort med magiformler eller prylar så får jag en jobbig känsla av att det som står på korten är officiellt. Erfarenheten här är att prylar som inte finns på spelkort inte känns officiella.
* Generisk what-ever: Det trettielfte fantasyspelet/PostApo/Cthulhu för att erfarenheten säger att de är precis som alla de andra och de ger i sig inget vettigt mervärde från att spela med ett redan befintligt regelverk.
Så vad hade då hänt om någon ändå frågade om vi skulle spela något sånt här? Är suget efter att få rollspela större än att det gäller ett spel man själv aldrig skulle få för sig att spela? Hur långt utanför din rollspelskomfortzon är du beredd att gå innan du dömer ut något?
