Hur hamnade du i frysboxen?

Zire said:
Problemet är väl om du hade tyckt att det var jättetråkigt och slutat med det (för att aldrig ta upp det som vuxen eftersom minnet är att rollspel = tråkigt) bara för att det var tråkigt att spela med tolvåringar.
Click to expand...
Jag hör att du aldrig har haft tolvåriga mig som spelledare! :D
 
Har svårt att se min paus som positiv, men det är klart den var ju huvudsakligen ofrivillig (även om det också handlade om personlig prio). Men det är klart att man alltid kan få med sig oavsiktliga fördelar av att göra ett uppehåll.
 
Jag har nog inte haft någon frysboxsperiod. Jag började söka typ 2002 i högstadiet och sen har det bara ångat på.

Man lämnade ju gamla kompisgänget när det var dags att plugga, men träffade två kursare som var taggade.
Bytte studieort och hittade nya spelsugna kursare.

Dom flyttade med tiden i väg eller fick annat för sig. Men då hittade jag nytt trevligt folk i spexsammanhang och de spelar jag med fortfarande. Oklart hur länge längsta uppehållet varit. Ett par tre månader gissar jag...
 
mrund said:
Många rollspelare genomgår en lång period utan spel, ofta sammanhängande med småbarn och karriär, och återkommer till hobbyn i medelåldern. Dirk the Dice och andra engelska podcasters brukar kalla detta för the deep freeze -- man är ett monster eller en urtidsmänniska i en B-film som ligger nedfryst länge innan man tinar upp.

För min del hamnade jag i frysboxen 1997 när jag var 25, i samband med en äktenskapskris. Jag kan följa i dagboken hur jag är missnöjd under hösten med ett par av de roterande spelledarna i vårt gäng och har rätt dålig närvaro. Sedan, veckan före jul, kommer sista sittningsrapporten i dagboken:



Det skulle dröja nästan 23 år innan jag började spela regelbundet igen, under första pandemihösten, och nu nästan uteslutande som SL.

Hur hamnade du i frysboxen?
Click to expand...
LÄTT
Jag hade för dåligt självförtroende för att "hålla på med barngrejer"
Under min uppväxt hade jag dåligt självförtroende till jag vände det med kampsport = "kan slåss nu" och mycket lyckade studier på universitet ("Jag kan", blev tom lite odräglig ett tag)
Under uppväxten levde jag mycket i min fantasi sedan tog jag tag i livet (långt senare än mitt rollspelsstopp tyvärr så jag kunde spelat 10 år till) och fokuserade på verkligheten. Från ca 20 år
SEdan 40+ insåg jag att verkigheten är överskattad som fan (plus "fixad för jag hade nån slagskarriär) och började gradvis vända mig tillbaka till fantasins värld där jag lever stor del av min liv nu
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top