Hur hamnade du i frysboxen?

mrund

Kummelgast
Joined
12 Jul 2013
Messages
1,562
Location
Fisksätra
Många rollspelare genomgår en lång period utan spel, ofta sammanhängande med småbarn och karriär, och återkommer till hobbyn i medelåldern. Dirk the Dice och andra engelska podcasters brukar kalla detta för the deep freeze -- man är ett monster eller en urtidsmänniska i en B-film som ligger nedfryst länge innan man tinar upp.

För min del hamnade jag i frysboxen 1997 när jag var 25, i samband med en äktenskapskris. Jag kan följa i dagboken hur jag är missnöjd under hösten med ett par av de roterande spelledarna i vårt gäng och har rätt dålig närvaro. Sedan, veckan före jul, kommer sista sittningsrapporten i dagboken:

Torsdag 971218
Tog 16:08 till stan och bullertrana till Blackeberg, köpte pizza och en chokladkaka, gick hem till N.N. Medan jag åt fick jag en genomgång av vad som skett i den militära sf-kampanjen sedan sist jag var med. Spelmötet därefter var halvskoj men jag var så trött av den gångna nattens sömnbrist [äktenskapsdiskussioner] att jag nästan somnade. Vi vaktade en utomjordisk diplomat och blev utsatta för en robot gömd i en tårta. Hem med 22:15 från Slussen, trött och ledsen och förkyld.

Det skulle dröja nästan 23 år innan jag började spela regelbundet igen, under första pandemihösten, och nu nästan uteslutande som SL.

Hur hamnade du i frysboxen?
 
Började studera på universitetet -94 och rollspelsgruppen spreds över landet. Flyttade sen hem och började jobba. Summan av flickvän, hund, hus på landsbygden och rollspelsdöden höll mig borta till ca -99. Jag var då singel igen, hade flyttat till stan, började jobba på en arbetsplats med flera rollspelare. Så fem år i frysen, mest för att jag blev "vuxen". Tur att det gick över fort.

:t6r-5: :t6b-2:
//EvilSpook
 
Flyttade till England under 9 månader, för att göra praktik på ett pappersbruk. Jag var då 21 eller 22 eller nått sånt, och där letade jag aldrig upp någon spelgrupp. Sen när jag kom hem gick det rätt snabbt att komma in i hobbyn igen, men det blev bara sporadiskt spelande förutom på koncent fram till cirka 1999 då D&D 3.0 släpptes.
 
Flyttade till England under 9 månader, för att göra praktik på ett pappersbruk. Jag var då 21 eller 22 eller nått sånt, och där letade jag aldrig upp någon spelgrupp. Sen när jag kom hem gick det rätt snabbt att komma in i hobbyn igen, men det blev bara sporadiskt spelande förutom på koncent fram till cirka 1999 då D&D 3.0 släpptes.
Och då räknar jag på fingrarna: du lade av 1969+22=1991 och låg i frysboxen i åtta år till 1999. (y)
 
Och då räknar jag på fingrarna: du lade av 1969+22=1991 och låg i frysboxen i åtta år till 1999. (y)
Nja ... jag spelade inte så mycket, men skrev desto mer, fram till 1993-1994, då jag tog en sväng till USA, vilket då gjorde att spelandet blev sporadiskt. :D

90-talet var lite kaotiskt för mig. :D

Men säg så här, 1994 - 1999 varken spelade eller skrev jag så himla mycket. :)
 
Många rollspelare genomgår en lång period utan spel, ofta sammanhängande med småbarn och karriär, och återkommer till hobbyn i medelåldern. Dirk the Dice och andra engelska podcasters brukar kalla detta för the deep freeze -- man är ett monster eller en urtidsmänniska i en B-film som ligger nedfryst länge innan man tinar upp.

För min del hamnade jag i frysboxen 1997 när jag var 25, i samband med en äktenskapskris. Jag kan följa i dagboken hur jag är missnöjd under hösten med ett par av de roterande spelledarna i vårt gäng och har rätt dålig närvaro. Sedan, veckan före jul, kommer sista sittningsrapporten i dagboken:



Det skulle dröja nästan 23 år innan jag började spela regelbundet igen, under första pandemihösten, och nu nästan uteslutande som SL.

Hur hamnade du i frysboxen?
Hur gick det med äktenskapet?
 
Jag har haft två perioder i Frysboxen.

Första gången var när alla (utom jag) i spelgruppen fick småbarn ungefär samtidigt. Då pausades den spelgruppen och jag hade så många andra roliga saker (var bland annat mitt i min "HEMA-karriär") på gång i livet att jag inte orkade söka upp någon ny spelgrupp - blev sporadiskt indragen i ett par grupper ändå men inget kontinuerligt spelande.

Min andra frysperiod kom när min dotter blev så pass gammal att alla hennes aktiviteter (speciellt hästintresset) åt upp den tid jag hade tillgängligt. Jag är fortfarande delvis i den frysperioden även om det har tinat upp lite.
 
Vi flyttade isär knappt tio månader efter den där sista spelsittningen. Med fru nummer 2 har jag däremot hållit ihop i 27 år hittills.

Men av detta kanske man kan dra en generell slutsats: om du slutar spela rollspel så blir det skilsmässa! :D
Oh shit jag är gift och har en bebis sen 6 mån och slutade spela rollspel i och med det 😢 så nu måste jag skilja mig också 😭
 
Någon gång kring 1996 rann rollspelandet ut i sanden eftersom spelgruppen i stort sett bara spelade Magic då. Sedan dröjde det till 2004 innan jag fick en reguljär spelgrupp igen, men jag hade hela tiden hängt med rollspelhobbyn online, först väldigt sporadiskt under slutet av 90-talet, sedan mer och mer på wrnu från 2000.
 
Min "frysbox" kom ganska tidigt. Det bvar inte totalfrys, men såp pass kallt att spel ägde rum 1-3 gånger per år.

Orsaken så här i efterhand var flera. Främst att vi som unga (9-17 år typ) hade ett synsätt på HUR man spelade rollspel. Vi såg rollspel som en heldagsaktivitet. oftast helhelgsaktivitet. Och hade gjort under så många år att andra sätt att spela inte ens fanns i vår tankevärld. (nu pratar vi från 1983 och framåt, så det fanns liksom inget att jämföra med hur andra spelade).
Att få till dessa heldagstillfällen med en hel grupp (vi såg dessutom på den tiden hel gruppp som minst 5-6 spelare plus SL), när vi (eller iaf delar av gruppen) börjat gymnasiet blev bara svårare och svårare. Eftegymnasiet blev det ännu värre. Så därav de få tillfällena.

Där jag återkom till att SPELA och inte bara läsa och fantrisera om att spela i hobbyn igen inträffade när jag fick ett Paradigskifte och insåg att det inte MÅSTE vara en heldagsaktivitet (vilket varit en "sanning i mitt huvud). Att man KUNDE spela bara 4 timmar efter jobbet...
Sen att man KUNDE spela online, vilket gjorde pusslet att få ihop tiden ännu lättare...samt att online blir intensivare, så att 2 timmar räcker lagom där till och med... (sen att jag inte spelar något online alls sen ett par år har andra orsaker).
Så ja... min upppfattning om "det enda sättet" och livet gick inte ihop
 
Jag tog studenten från gymnasiet 2004.

På min gymnasieskola inne i stan existerade i princip inte rollspel som hobby.
Den handfull nördar som överhuvudtaget fanns på skolan spelade främst Warhammer och Magic, men de var i princip allihop den negativa nidbilden för en "nörd" och hade väldigt tydligt värderingar som låg oerhört långt från mina egna.

Min rollspelskrets hade formats på bruksorten utanför stan, och det var i den konstellationen av flera flytande spelgrupper som jag fortfarande spelade under gymnasiet. En av de från den kretsen gick i samma Estet-Bild klass som mig, och hon var i början av gymnasiet tillsammans med en av mina dåvarande bästa vänner, som också var en del av denna krets. När de gjorde slut blev hon istället tillsammans med en annan kille i den kretsen, som jag inte alls var lika bra kompis med, och "gänget" bröts snabbt upp på det sätt kompisgäng gör när relationsförändringar sker.

Den ena gruppen, som min klasskamrat och hennes nya kille tillhörde, fortsatte att väldigt aktivt spela rollspel. Den klick som jag och min vän (hennes ex) tillhörde tappade intresset (jag var nog den enda som aktivt försökte driva på att vi skulle spela, som Will i Stranger Things som bara vill spela DnD när kompisarna vill göra annat). Jag fortsatte att köpa och läsa rollspelsböcker, men speltillfällena blev färre.

Istället var det World of Warcraft, sprit och hasch som blev sysselsättningen för den delen av kompiskretsen jag var kvar i, och jag tröttnade och började umgås mer med mina andra klasskompisar på gymnasiet än mina gamla kompisar från bruksorten. I den kretsen var nördkultur inte närvarande överhuvudtaget, istället var det musik (punk och hardcore, indie, goth och synth), konst (mycket svartvit fotografi som framkallades i skolans mörkrum), litteratur (alla läste Jack Kerouac, Kafka och Rhinehart), festivaler (Arvika, Hultsfred och Emmaboda var pilgrimsdestinationer) och politik (anarkism, feminism och antifascism) som gällde. Jag försökte få med dem på att spela rollspel också men ointresset därifrån var kompakt, så det rann snabbt ut i sanden.

Min livlina till rollspelandet var tre personer från bruksorten som också dragit sig undan en del från det gamla gänget, hittat några nya kompisar och fortsatte spela en del. Men då vi alla gick på olika skolor och andra intressen, umgängen och åtaganden åt upp allt mer av min fritid, så var jag väldigt sällan med. När en av de fick en psykos och försvann helt och hållet från alla sociala sammanhang så tappade jag i princip kontakten med dem med. Nu i efterhand ångrar jag rätt mycket att jag inte höll hårdare i de vänskapsbanden, det var bra personer som jag fortfarande tycker om och har sporadisk kontakt med, killen med psykosen har det ändå gått ok för (han är fortfarande sjuk, men är vid liv och får hjälp).

Kort efter gymnasiet följde kanske 5-6 svåra år som jag i efterhand är glad att jag överlevde, både rent fysisk men också att jag kom ut på andra sidan utan missbruk eller dömd för något brott. Under den tiden och i den sociala miljön var ju rollspel aldrig på kartan.

Vändningen kom 2011 när jag 25 år gammal flyttade till Göteborg och helt bröt med mitt gamla liv. Det tog nog mindre än ett år innan jag blev vän med folk med rollspelsintresse som också var sugna på att börja spela igen. Från ca 2012 till 2018 blev det en "tre-fyra gånger per år grej" där det köptes och testades en hel del spel, men det kom aldrig igång riktigt regelbundet. Den verkliga vändningen kom våren 2018, och sedan dess har jag spelat relativt regelbundet (varje eller varannan vecka) med undantag av några perioder där livet kommit i vägen.

Jag är i en sån period just nu, har inte spelat rollspel sedan i September (triggad av en flytt och andra åtaganden), men gruppen är på G att starta upp igen.
 
Last edited:
Konventsbesök har gjort att jag aldrig riktigt hamnat i en torrperiod och under/efter Covid är onlinespelandet rejält starkt.

Men visst, folk som flyttar eller en relationshärva i spelgruppen har gjort att jag varit utan spelgrupp IRL under flera år i taget.
 
Har aldrig varit i total frysbox från rollspel men det har gått upp och ner (som många andra vittnar om).

Det närmaste frysbox jag varit var nog när rollspelandet dog ut runt 2010-2015 (kanske något år tidigare) med den grupp jag spelade i då. Ffa. då folk hade andra prioriteringar (barn, familj och andra hobbies). Vi fortsatte spela brädspel (och gör det fortfarande), jag spelade rollspel mycket sporadiskt (kanske någon gång per år och vissa år inte alls) men höll alltid kontakten med rollspelandet via rpg.net och rollspel.nu samt rollspelande kompisar i andra delar av landet (som jag ibland åkte och hälsade på vilket brukade innebära spel).

Spelar nu mer regelbundet sen några år tillbaka igen och det är kul!

Cog.
 
Det frös väl aldrig riktigt, var mer kylskåp och kallförråd. Men, flyttade ifrån min spelgrupp för att gå gymnasiet (så vi spelade mest på helger), men fick nya vänner (och spelgrupp) dit jag flyttade. Flyttade sen vidare ifrån bägge grupperna för att plugga. Spelade lite sporadiskt via brev. Spelade några lov och sommartid. Sen fick jag barn och jobb. Vilket nog är närmast fryspunkten man kunde komma. Avfrostades med av att vi började spela över chattar, sen via andra tjänster som Wave och Docs. ... och nu senast en period Discord. Så det är lite oklart ... en hel del frostnätter men ingen helt nedfryst period.
 
Så vitt jag kan minnas började jag spela rollspel sommaren 1986, då jag gick mellanstadiet. Spelade sedan kontinuerligt med olika grupper under högstadiet, gymnasiet, universitetstiden samt under de första åren i arbetslivet. Hösten 2008 lade jag dock rollspelandet på is. Då hade jag just skilt mig, flyttat som en konsekvens av skilsmässan, höll på att renovera hus och hade dessutom en riktigt stressig arbetssituation. Min tid och energi till rollspel var därför obefintlig. Samtidigt försvann min dåvarande spelgrupps andra spelledare ur bilden och ingen annan klev fram. Jag återfick sedan spelsuget under 2013. Startade upp en spelgrupp med en blandning av nya och gamla vänner den hösten. Sedan dess har spelandet utökats med en digital spelgrupp, en hel del konventsspelande och för tillfället ytterligare en spelgrupp medan jag har paus från en annan.
 
P
Vi flyttade isär knappt tio månader efter den där sista spelsittningen. Med fru nummer 2 har jag däremot hållit ihop i 27 år hittills.

Men av detta kanske man kan dra en generell slutsats: om du slutar spela rollspel så blir det skilsmässa! :D

Aa vad bra! Hon var aldrig bra den däringa för dig, det hör man ju lång väg. Och du hade mkt vildhavre kvar i dig. Satt där på bussen till Blackeberg helt kåt.

Tur att det blev som det blev!
 
Nog har jag suttit kåt på bussar och tåg åt diverse håll. Men just i Blackeberg kommer jag inte ihåg att det har varit något. Vem vet vad jag har missat? :p
 
Back
Top