Jag tog studenten från gymnasiet 2004.
På min gymnasieskola inne i stan existerade i princip inte rollspel som hobby.
Den handfull nördar som överhuvudtaget fanns på skolan spelade främst Warhammer och Magic, men de var i princip allihop den negativa nidbilden för en "nörd" och hade väldigt tydligt värderingar som låg oerhört långt från mina egna.
Min rollspelskrets hade formats på bruksorten utanför stan, och det var i den konstellationen av flera flytande spelgrupper som jag fortfarande spelade under gymnasiet. En av de från den kretsen gick i samma Estet-Bild klass som mig, och hon var i början av gymnasiet tillsammans med en av mina dåvarande bästa vänner, som också var en del av denna krets. När de gjorde slut blev hon istället tillsammans med en annan kille i den kretsen, som jag inte alls var lika bra kompis med, och "gänget" bröts snabbt upp på det sätt kompisgäng gör när relationsförändringar sker.
Den ena gruppen, som min klasskamrat och hennes nya kille tillhörde, fortsatte att väldigt aktivt spela rollspel. Den klick som jag och min vän (hennes ex) tillhörde tappade intresset (jag var nog den enda som aktivt försökte driva på att vi skulle spela, som Will i Stranger Things som bara vill spela DnD när kompisarna vill göra annat). Jag fortsatte att köpa och läsa rollspelsböcker, men speltillfällena blev färre.
Istället var det World of Warcraft, sprit och hasch som blev sysselsättningen för den delen av kompiskretsen jag var kvar i, och jag tröttnade och började umgås mer med mina andra klasskompisar på gymnasiet än mina gamla kompisar från bruksorten. I den kretsen var nördkultur inte närvarande överhuvudtaget, istället var det musik (punk och hardcore, indie, goth och synth), konst (mycket svartvit fotografi som framkallades i skolans mörkrum), litteratur (alla läste Jack Kerouac, Kafka och Rhinehart), festivaler (Arvika, Hultsfred och Emmaboda var pilgrimsdestinationer) och politik (anarkism, feminism och antifascism) som gällde. Jag försökte få med dem på att spela rollspel också men ointresset därifrån var kompakt, så det rann snabbt ut i sanden.
Min livlina till rollspelandet var tre personer från bruksorten som också dragit sig undan en del från det gamla gänget, hittat några nya kompisar och fortsatte spela en del. Men då vi alla gick på olika skolor och andra intressen, umgängen och åtaganden åt upp allt mer av min fritid, så var jag väldigt sällan med. När en av de fick en psykos och försvann helt och hållet från alla sociala sammanhang så tappade jag i princip kontakten med dem med. Nu i efterhand ångrar jag rätt mycket att jag inte höll hårdare i de vänskapsbanden, det var bra personer som jag fortfarande tycker om och har sporadisk kontakt med, killen med psykosen har det ändå gått ok för (han är fortfarande sjuk, men är vid liv och får hjälp).
Kort efter gymnasiet följde kanske 5-6 svåra år som jag i efterhand är glad att jag överlevde, både rent fysisk men också att jag kom ut på andra sidan utan missbruk eller dömd för något brott. Under den tiden och i den sociala miljön var ju rollspel aldrig på kartan.
Vändningen kom 2011 när jag 25 år gammal flyttade till Göteborg och helt bröt med mitt gamla liv. Det tog nog mindre än ett år innan jag blev vän med folk med rollspelsintresse som också var sugna på att börja spela igen. Från ca 2012 till 2018 blev det en "tre-fyra gånger per år grej" där det köptes och testades en hel del spel, men det kom aldrig igång riktigt regelbundet. Den verkliga vändningen kom våren 2018, och sedan dess har jag spelat relativt regelbundet (varje eller varannan vecka) med undantag av några perioder där livet kommit i vägen.
Jag är i en sån period just nu, har inte spelat rollspel sedan i September (triggad av en flytt och andra åtaganden), men gruppen är på G att starta upp igen.
så nu måste jag skilja mig också 
