Hur hamnade du i frysboxen?

Jag tror inte att jag har varit i frysboxen även om det finns perioder där spelandet av olika skäl går ner. Å andra sidan så har jag nog aldrig haft jätteaktivt spelande heller. Inte ens på gymnasiet när vi var som mest aktiva körde vi t.ex. varje helg, utan det handlade kanske om i snitt någon gång i månaden oregelbundet.

Jag tänker att det stora skulle vara om man mentalt går in i rollspelsfrysboxen. Alltså när man slutar tänka på rollspel, slutar hänga på wrnu, slutar läsa om nya spel, när man liksom inte längre riktigt bryr sig. Så har man ju gjort med andra hobbies, när man når en punkt där man inser att om någon skulle fråga "skjuter du pilbåge" plötsligt måste svara "nej, men jag gjorde det förut". Jag har gjort så med andra hobbies, men aldrig rollspel.
 
Frysboxen varade från typ 1994 till 2015 (ish). Barn och kronisk sjukdom. Ingen ork fanns. Några enstaka speltillfällen gjordes under denna period, men ingen kontinuerligt och ingen spelgrupp.
 
Kylan började sippra in redan i slutet av 80-talet när min och min brors bästa vänner flyttade iväg från Tomelilla. Då blev det betydligt glesare mellan spelmötena. I början av 90-talet blev det en del rollspel på konvent, men vi spelade mer Diplomacy, Junta och liknande där. Apropå vad som diskuteras ovan så berodde ganska mycket av frysboxvistelsen på min dåvarande fru :D

Upptiningen skedde när jag fick upp rollspelsgrejerna från pappas garage och min sambo och hennes son var nyfikna på att testa. Det var omkring 2014-15. Så en paus på drygt 20 år.
 
En liten anekdot från min gymnasietid var att jag lyckades använda "vi skall spela rollspel" som ett sätt att övertala mina föräldrar att jag skulle få åka in till stan och sova över, när jag i verkligheten skulle gå på en fest jag väldigt gärna ville gå på med alla mina nya kompisar från gymnasiet.

Det var en stor fest i en studentkorridor i en byggnad som hade fått öknamnet "feministpalatset", eftersom de som bodde där var i 16-20 års åldern, de flesta kvinnor och samtliga på oilka sätt insyltade i stadens anarkistmiljö. Det var första gången jag, som bruksortskille van med spritfyllor, var på en riktigt misärig knarkfest där rusmedlen i första hand var tjack, benzo och cannabis snarare än alkohol.

I efterhand önskade jag att lögnen hade vart verklig och det var spela rollspel vi hade gjort istället. Någonstans i samband med det insåg jag på riktigt att rollspel var någonting som inte var en aktiv del av mitt liv längre.
 
Last edited:
Back
Top