Hur förvärvar man vetenskaplig kunskap om olika former av rollspel?

Skarpskytten said:
En dimension av detta är vetenskapens större relevans eller vad målet med forskningen är. Vi kan ju forska för att lära oss att göra bättre spel (vilket både kan handla om själva reglerna men också hur de kommuniceras, psykologin vid bordet, etc) eller för att vi vill förstå eller förklara rollspel som ett socialt och kulturellt uttryck i ett större samhälleligt sammanhang. Det kan handla om allt från rollspelarnas demografi till kritiska maktanalyser av hur genus och sexualitet har gestaltats i rollspel genom åren und so weiter.
Click to expand...
För egen del tycker jag nog grundläggande kratläggning om spelpraktik vore de mest intressanta. Alltså i stil med 6 typerna som länkades i här men som faktiskt är träffsäker och också fångar in "allt". I stil med de övergripande statsvetenskapliga teoribildningarna om internationell politik eller liknande. Det skulle ge verktyg att diskutera spelutveckling på ett helt nytt sätt.
 
Basenanji said:
En liten allmän fundering kring teori och metod.

Förut tänkte jag ofta att det fanns ”rätt” teori och metod, eller åtminstone en ”användbar” eller ”önskvärd” teori/metod för en viss forskningsfråga.

Nu tänker jag oftare ”ok, om du använder den här teorin/metoden, vad uppnår du då?”
Click to expand...
Det betyder i princip att du växlar forskningsansats från en (post-) positivistisk till en pragmatisk. I pragmatismen är man på teorin i termer av vilken nytta den kan göra i att hantera en viss situation. Inom kritisk realistisk forskning jobbar man mer med metaforer än modeller som får en att se på fenomenet på nya sätt. De olika ansatserna skiljer sig också åt vad gäller världssyn (ontologi) och kunskapssyn (epistemologi).

Lite grovt indelat, men nu tror jag vi är på väg OT mot generell vetenskapsteori.
 
Last edited:
Skarpskytten said:
När det gäller mitt eget ämne, historia, så kan jag å en sida känna en stark vetgirighet, jag vill förstå vissa delar av vår hobbys historia, och i så måtto kan vi tala om en slags existentiell relevans.
Click to expand...
Håller med och gillar Petersons böcker.

Men kan du som historiker känna tvekan inför hans resultat? Jag har alltid känt det här tvivlet inför texter som deklarativt berättar om vad som ägt rum. För mig är det en stor sak att lägga till: ”utifrån de här källorna och min läsning av dem”, men jag kanske är alltför skeptisk eller för naiv. Eller det kanske bara är allmänt vedertaget att när man skriver att TSR gjorde si eller så, så tänker läsaren sjäkv ”jaja, enligt Peterson då..!”.
 
Svarte Faraonen said:
På svenska talar vi ju dock också om konstvetenskap, litteraturvetenskap, etc, i enlighet med tyskt snarare än engelskt språkbruk – Wissenschaft, inte science, och därmed en bredare term. En ”rollspelsvetenskap” i analogi med dessa är därmed en möjlighet.
Click to expand...
Det är antagligen oerhört mycket lättare att studera rollspel som litterär produkt, ja. Då behöver man bara läsa böckerna. Problemet är att det då också bara resulterar i en personlig tolkning, och man missar hela grejen med hur det faktiskt utförs - litet som om man studerar en pjäs uteslutande som text och inte hur den sätts upp på scen. Att studera rollspel som text och rollspelande som aktivitet är två väldigt olika saker.

Och man måste nog börja med att ställa upp sitt syfte - vad vill man egentligen uppnå, utöver att ens karriär behöver publikationer? Är en vetenskaplig granskning ens rätt sätt att uppnå detta på?
 
Basenanji said:
Håller med och gillar Petersons böcker.

Men kan du som historiker känna tvekan inför hans resultat? Jag har alltid känt det här tvivlet inför texter som deklarativt berättar om vad som ägt rum. För mig är det en stor sak att lägga till: ”utifrån de här källorna och min läsning av dem”, men jag kanske är alltför skeptisk eller för naiv. Eller det kanske bara är allmänt vedertaget att när man skriver att TSR gjorde si eller så, så tänker läsaren sjäkv ”jaja, enligt Peterson då..!”.
Click to expand...
När jag läser historia skriven av människor som inte är vetenskapligt tränade, och jag räknar Peterson dit, så är det sällan jag känner att empirin, källhanteringen eller källkritiken brister. Tolkningarna är ofta rimliga och sanna i den meningen att de underbyggs med källor. Det hantverket är ofta bra.

Nästan alltid finns det dock brister i kontextualisering och forskningsläge, och - kopplat till det senare - så saknas ofta resonemang om nyhetsvärde, alltså vad vi nu vet som vi inte visste tidigare och varför det är viktigt.

Till detta kommer att frågeställningarna (om de finns) ofta är deskriptiva och därför också också analyserna.

Jag litar på Petersen. Han är en otroligt skicklig arkivråtta. Men om han varit tränad historiker hade hans analyser blivit mycket vassare och intressantare.
 
JohanL said:
För att man inte har en budget, och det är väldigt ont om befintlig forskning att starta ifrån?
Click to expand...
Jaja, jag trodde du menade metodologiska svårigheter. Men visst, så klart är det osannolikt att någon institution väljer att satsa på rollspelsforskning (även om jag nog tror man kan komma ganska långt med små medel).
 
Basenanji said:
Det här låter i mina öron ... väldigt utmanande.
Click to expand...
Särskilt om man vill få verkliga och solida resultat - 1900-talets psykologiska forskning är ju numera ett kraterlandskap av teorier som antingen inte reproducerar eller visat sig vara rena falsarier, och då var det ändå extremt intelligenta personer med akademisk utbildning och budget som gjorde den.
 
Last edited:
JohanL said:
Det är antagligen oerhört mycket lättare att studera rollspel som litterär produkt, ja. Då behöver man bara läsa böckerna. Problemet är att det då också bara resulterar i en personlig tolkning, och man missar hela grejen med hur det faktiskt utförs - litet som om man studerar en pjäs uteslutande som text och inte hur den sätts upp på scen. Att studera rollspel som text och rollspelande som aktivitet är två väldigt olika saker.

Och man måste nog börja med att ställa upp sitt syfte - vad vill man egentligen uppnå, utöver att ens karriär behöver publikationer? Är en vetenskaplig granskning ens rätt sätt att uppnå detta på?
Click to expand...
Därav att jag tog upp receptionsstudier, som ju också ingår i dessa ämnen. Att studera inte bara verket i sig, utan också hur det tas emot och i fallet med rollspel används.
 
Basenanji said:
Håller med och gillar Petersons böcker.

Men kan du som historiker känna tvekan inför hans resultat? Jag har alltid känt det här tvivlet inför texter som deklarativt berättar om vad som ägt rum. För mig är det en stor sak att lägga till: ”utifrån de här källorna och min läsning av dem”, men jag kanske är alltför skeptisk eller för naiv. Eller det kanske bara är allmänt vedertaget att när man skriver att TSR gjorde si eller så, så tänker läsaren sjäkv ”jaja, enligt Peterson då..!”.
Click to expand...

Som ickehistoriker, men en som läst en hel del historia så hoppas jag att de flesta läser historia som att det som skrivs är enligt författarens förståelse, tolkning och baserat de källor som författaren har tillgång till. Det behöver för min del inte stå "enligt vad jag tror och den här källan" framför varje mening som beskriver något som eventuellt hänt.

Sen skriver olika författare på olika sätt. Jag läste ju andra versionen av Playing at the world och där skriver ju Peterson att nya källor dykt upp efter att första boken kom ut och en ny källa kan ju ha enorm betydelse för förståelsen av ett skeende. Jag har även för mig att han tar med när olika personer sagt olika saker om samma händelse.

I värsta fall så är författaren dålig, har en agenda som gör att de medvetet eller omedvetet tolkar saker illvilligt eller positivt eller liknande.

Jag vet också med mig att jag har större tilltro till samtida källor än många historiker som verkar basera sin tilltro på tillgängliga fysiska bevis.
 
Bra topic, många intressanta svar hittills!

Sen tycker jag inte man ska underskatta värdet av att bara beskriva det som finns och har funnits. Kanske ta ett lite idéhistoriskt perspektiv och försöka hitta strömningar och generella mönster, utan att för den skull få ut några p-värden eller hypotestester. En god genomgång av det som existerat är ju ändå grunden för mycket annat tänkande och teoretiserande - det vore märkligt att försöka förstå sig på litteraturhistorien, arkitekturens historia, eller för den delen vår vanliga historia, utan att börja med att försöka reda ut vad som finns och har funnits, och vilka mönster man vid en anblick kan tycka sig skönja. Även empiri börjar ju med ett iakttagande av verkligheten, som grund för hypoteser och tester. Där experimentell vetenskap ter sig svårare, är deskriptionen ändå av stort värde.
 
Sen slår det mig att den vetenskapliga studie nog inte är skapt, som inte en forumit skulle kunna läsa och säga "jag håller inte med". Sen må den vara hur konstfärdigt utförd och vetenskapligt fullödig som helst.
 
Svarte Faraonen said:
Efter att ha läst den här tråden funderade jag på det här med hur man egentligen ska förvärva kunskaper om olika former av rollspel. Vad duger egentligen för att kunna säga något åt det ena eller andra hållet?

Till att börja med funderar jag kring det här med "vetenskaplighet" i sammanhanget. Att prata om någon form av strikt empirisk avgränsning känns inte vidare enkelt – för mig skulle det vara som att kräva en strikt, objektiv måttstock kring vilka konstnärliga strömningar olika texter eller konstverk ingår i. Vi kan inte göra en objektiv, reproducerbar studie på ifall en tavla bättre beskrivs som manierism eller barock, och på samma vis tänker jag att det är omöjligt att dra upp en strikt modell för att avgöra ifall ett spel är "neotrad" eller "OSR" eller vad man nu vill beskriva det som. Man är dock rätt sträng om man menar att detta gör sådana termer oanvändbara, eller att de inte alls hör hemma i ett vetenskapligt sammanhang.

Ett sätt att närma sig diskussioner om "stilar" hos rollspel är att hantera dem som en form av genealogisk fråga. Man tittar på ett visst spel, försöker utröna vilka andra spel som påverkade det, därefter i sin tur vilka spel som påverkade dessa, och så vidare. Har man tur kan man hitta otvetydiga uttalanden från när spelen designades, i andra fall kan man behöva göra mer eller mindre kvalificerade bedömningar. På samma sätt kan man också försöka utröna i vilken mån spelen påverkats av någon form av teoribildning, manifest eller liknande. Att försöka gruppera spel blir då i någon mån en fråga om att skapa "släktträd" och försöka hitta inflytandespår mellan dem.

En annan metod är att försöka sig på någon sorts analytisk ansats mot spelen, där man beslutar sig för att jämföra dem i fråga om sådant som vilken spelstil de förmedlar i text, vilken spelstil de faktiskt belönar regelmässigt, vilka grundantaganden de tycks vila på och liknande. Här behöver man såklart till att börja med välja vilka saker som är mest relevanta att jämföra som grund för en uppdelning – något som också innebär att man måste göra ett antagande kring vilka aspekter som främst påverkar hur spelandet yttrar sig i praktiken.

Båda de ovanstående hållningarna lägger sig nära spelet-som-text, vilket innebär att de i mindre grad orienterar sig mot spelet-som-aktivitet. Hur spelet faktiskt har spelats kan ju vara annorlunda än hur man analyserar att det befrämjar att spela, eller hur dess "föregångare" spelades. Ett typexempel på detta är att jämföra faktiskt D&D-spelande på 70-talet med rekonstruerat OSR-spelande – det senare orienterar sig för det mesta starkt åt en analytisk hållning till speltexten, där man lägger stor vikt vid sådana element man anser har glömts bort (guld-för-xp, vandrande monster, reaktionsslag, följeslagare, etc). Detta innebär i sin tur att en hel del som faktiskt spelade D&D på 70-talet inte känner igen sig – de gjorde ju helt annorlunda! Om man vill fördjupa sig i sådant behövs kanske snarare någon form av oral history-hållning till undersökningen, där kunskapsinhämtningen sker genom att tala med folk som faktiskt var del av någon särskild strömning eller spelmiljö. Detta låter sig sannolikt enklare göras ju mindre och mer specifik denna miljö var. Att få en muntlig historia kring den svenska friformsscenens framväxt på konvent är sannolikt lättare än att få en kring "tradspel på åttiotalet". I samtiden skulle man, antar jag, också kunna ägna sig åt olika former av kulturantropologiska studier av rollspelsgrupper, bredare diskussioner kring rollspel, etc. Detta är såklart också en hållning som i någon mån behöver frigöra sig från att kategorisera utifrån "vilket rollspel man spelar". Samma rollspel kan spelas av spelgrupper med vilt skilda spelkulturer (AD&D 1e spelades väl till exempel såväl av folk som låg rätt nära den rekonstruerade OSR-stilen, och folk som körde stenhårt på rälsade hjältekampanjer).

Min poäng är väl mest att jag tänker att det borde finnas metoder för att bedriva någon form av vetenskapligt arbete kring även mer undflyende begrepp kring subkulturer, stilar och liknande. Grejen är väl att även en sådan mer stringent analys behöver ta sitt avstamp i mer ovetenskapliga betraktelser – de är de omedelbara observationerna och tankarna som ger uppslag till vad man vill undersöka närmre.
Click to expand...

Svarte Faraonen said:
På svenska talar vi ju dock också om konstvetenskap, litteraturvetenskap, etc, i enlighet med tyskt snarare än engelskt språkbruk – Wissenschaft, inte science, och därmed en bredare term. En ”rollspelsvetenskap” i analogi med dessa är därmed en möjlighet.
Click to expand...
Stort medhåll på båda. Jag har pluggat konstvetenskap och det arbetssättet skulle gå att använda för rollspel.

Konst har varit ett otroligt brett område sedan åtminstone 1900 och konstverk där publiken är en del av verket har utforskats sedan 1960-talet. En konstvetare kollar på det fysiska verket, undersöker konstnärens tankar, publikens interaktioner och deras tankar, vilka andra konstnärer och teorier som går att koppla ihop (både bakåt och framåt i tid), eventuella regler som konstnären förhöll sig till och drog in betraktaren i, vad recensenterna skrev och hur världsläget såg ut.

Alltihop är en bra början för forskning inom humaniora. Sedan kan man borra ännu djupare, ifrågasätta utgångspunkter, hitta nya perspektiv och så vidare. Tills allting börjar om med en ny generation forskare.

Går det att göra samma sak om rollspel? Ja, absolut. Och för mig skulle det både vara kul att läsa och utveckla mig som spelskribent.
 
Jag tänker ibland att rollspelandet har gjort mig till en bättre landskapsarkitekt (inte för jag jobbar som det just nu, men jag har examen!). Det är nåt med att hålla på med miljöbeskrivningar och att öva på att föreställa sig hur man befinner sig kroppsligt och socialt i miljöerna. Det finns nån sorts potential för forskning i korsningen rollspel/arkitektur!
 
Gelékub said:
Jag tänker ibland att rollspelandet har gjort mig till en bättre landskapsarkitekt (inte för jag jobbar som det just nu, men jag har examen!).
Click to expand...
Min kusin Hedvig är landskapsarkitekt, och jobbar med det.

Jag brukar säga att det är ett av de mest AI-proofade jobb som finns, eftersom det kombinerar höga formella kompetenskrav med konstnärlighet. Kanske andraplats efter rörmokare?
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top