Hur bygger man vanor?

[erikt]

Skrivandet av den boken är dock ett exempel på vad jag pratar om. Jag gjorde inte det som någon mödosam strävan, inte någon jobbig process. När jag ser hur andra personer som skriver beskriver sina vedermödor känner jag inte alls igen mig, så det känns mer som om jag bara leker författare.

Varför skulle det varit någon jobbig process eller någon mödosam strävan? Det är väl bara bra att det inte var det?

Jag hoppas du inte inbillar dig att alla andra som skriver har en massa vedermödor för att skriva något, för det är helt enkelt inte sant.

 

[Franz]

Ja, absolut. Men då blir det ju svårt att bättra mig inom något där jag inte tycker det är lika roligt.

Precis, och därför tror jag att det bästa knepet är att hitta ett sätt att göra det på så att det blir roligt. Det finns ju oändligt många sätt att både teckna och träna på, så försök hitta det sättet du tycker är mest kul

Vad gäller tecknande kan jag verkligen rekommendera kroki. Det är superkul och får en att glömma att det måste vara snyggt!

 

[Svarte Faraonen]

Varför skulle det varit någon jobbig process eller någon mödosam strävan? Det är väl bara bra att det inte var det?

Jag hoppas du inte inbillar dig att alla andra som skriver har en massa vedermödor för att skriva något, för det är helt enkelt inte sant.

Skrivande bekanta, varav många har publicerat avsevärt mer än vad jag har, tycks älska att skildra hur hårt de arbetar, hur mycket de anstränger sig och vilket slit det är att vara författare. Jag läser detta, känner inte igen mig, och känner mig som om jag är mindre TRVE.

 

[Svarte Faraonen]

Precis, och därför tror jag att det bästa knepet är att hitta ett sätt att göra det på så att det blir roligt. Det finns ju oändligt många sätt att både teckna och träna på, så försök hitta det sättet du tycker är mest kul

Vad gäller tecknande kan jag verkligen rekommendera kroki. Det är superkul och får en att glömma att det måste vara snyggt!

Krokikurser ges bara något kvarter från mig, och jag har önskat mig en sådan i födelsedagspresent. Jag har även tidigare gått tecknarkurser. Problemet är att hålla uppe ångan när jag väl avslutat kursen.

 

[Franz]

Krokikurser ges bara något kvarter från mig, och jag har önskat mig en sådan i födelsedagspresent. Jag har även tidigare gått tecknarkurser. Problemet är att hålla uppe ångan när jag väl avslutat kursen.

Är du aktiv på forum och i grupper där det sysslas med teckning? Jag fick ovärderlig hjälp på seriefrämjandets forum när jag tecknade serier för tusen år sen och hjälpen och responsen här på wrnu på de rollspelsrelaterade saker jag skrivit har också varit sporrande och ovärderligt!

 

[Svarte Faraonen]

Ja? Naturligtvis är det så. Jag hoppas du inte väntade dig något annat.
Skall man bli bra på något så är det en massa övning och repetition som behövs. Finns tyvärr inga genvägar runt det.
Är det något man inte tycker är särskilt roligt så blir all den där övningen ganska tråkig och jobbig. Lyckligtvis så blir de flesta aktiviteter lite roligare när man börjar behärska dem.

Det som är problemet här är att jag har svårt att uppbåda den där disciplinen och förmågan att hålla på med något jag inte gillar. Andra tycks ha den i högre grad än jag.

 

[Svarte Faraonen]

Är du aktiv på forum och i grupper där det sysslas med teckning? Jag fick ovärderlig hjälp på seriefrämjandets forum när jag tecknade serier för tusen år sen och hjälpen och responsen här på wrnu på de rollspelsrelaterade saker jag skrivit har också varit sporrande och ovärderligt!

Nej, det är jag inte. Jag är lite för nervös för att visa upp det jag gör än så länge.

 

[Franz]

Nej, det är jag inte. Jag är lite för nervös för att visa upp det jag gör än så länge.

Hoppas att den nervositeten släpper snart För mig lossnade det verkligen när jag fick respons på det jag gjorde samt kunde nörda ner mig i andras diskussioner. De flesta som är på såna forum, och här också för den delen, är ju väldigt hyggliga och välvilliga när det kommer till respons Den bästa responsen jag fick var att jag hade talang men var alldeles för valpig i mitt tecknande. Den formuleringen satte verkligen huvudet på spiken för mig och jag tar det med mig än idag

 

[erikt]

Skrivande bekanta, varav många har publicerat avsevärt mer än vad jag har, tycks älska att skildra hur hårt de arbetar, hur mycket de anstränger sig och vilket slit det är att vara författare. Jag läser detta, känner inte igen mig, och känner mig som om jag är mindre TRVE.

Det är kanske sant för dem, men det betyder ju inte att det är någon universell sanning för alla skribenter, och det betyder absolut inte att det SKA vara svårt att skriva. För en del människor är det jobbigt och slitigt, för andra är det inte det.

 

[Conan]

Ja, det är frågan. Mitt fysikideal är ju att se ut som en slank, elegant alvprins. Tyvärr tycker jag det är vedervärdigt att springa (känslan av att få svårt att andas ger mig panikkänslor och stark självförebråelse) och är stel som en planka i leder och senor. Vardagsmotionen jag får in är att promenera överallt och bo på fjärde våningen utan hiss.

Att du blir stel som en planka i senor och leder handlar troligtvis om att du går fram för snabbt.

Vad gäller träning, och särskilt, löpning är ett vanligt misstag för många att man går ut för hårt. Börja istället med promenader som gradvis blir längre och sen blir snabbare för att sedan börja springa vissa sträckor och sen längre sträckor. Helst ska det aldrig generera någon träningsvärk.

Själv lyssnar jag på poddar vid lågintensivt träning och musik på högintensiv träning. Om motionen dessutom kan förenas med bra väder, trevliga miljöer och ett lagom tempo blir det för många en rätt behaglig upplevelse.

Men med det sagt låter det inte som du har något större behov av vardagsmotion om du redan promenerar mycket.

 

[PhilArt]

Det som är problemet här är att jag har svårt att uppbåda den där disciplinen och förmågan att hålla på med något jag inte gillar. Andra tycks ha den i högre grad än jag.

Om vi tar exemplet att teckna här så får du det att låta som att du är intresserad av att va bra på att teckna och att vinna andras erkännande för det - men att du inte upplever själva aktiviteten att teckna som vidare njutningsfull eller tillfredsställande - är det rätt tolkat?

 

[Dimfrost]

Skrivande bekanta, varav många har publicerat avsevärt mer än vad jag har, tycks älska att skildra hur hårt de arbetar, hur mycket de anstränger sig och vilket slit det är att vara författare. Jag läser detta, känner inte igen mig, och känner mig som om jag är mindre TRVE.

Tvärtom. Det visar att du är bra. Jag menar, man kan gilla att skriva och vara bra på det trots att man har problem med motivation och slit och ångest, men det är absolut inget krav, snarare tvärtom.

 

[Anchorman]

Det låter som du har fastnat i något med att jämföra dig med andra. Vilket nog i sig inte är så bra.

Vissa människor är duracell kaniner, de går upp tidigt och tränar, jobbar hårt lagar värsta lunchen, jobbar hårt igen samtidigt som de drycker sin hemmagjorda teblandning, går å skiter samtidigt som de lär sig ett nytt språk på babbel och skriver en bok på kvällen efter att de har hjälpt alla deras 7 barn med läxorna, sen avslutas dagen med kama sutra sex innan de somnar till en ljudbok om ekonomiska utvecklingen på Tasmanien i 70-talet.

Man behöver inte vara sån. De lever inte ett bättre liv för att de gör alla dessa grejor, de är inte bättre personer. Man kan leva ett helt vanligt Svennson liv Måndag till Fredag med ölhäng på helgen och det funkar lika bra det.

Bara det faktum att du skriver rollspelsböcker innebär att du gör mer än vad genomsnittspersonen gör.

Så gör saker som skänker dig glädje snarare än saker som "Är jobbiga men som andra verkar göra ändå." Sen tror jag också att många överdriver deras produktivitet, eller också överdriver hur jobbigt det är. Jag tycker inte alltid det är kul att träna, men överlag skänker det mig mycket glädje. Hade jag tyckt det var svintråkigt varje gång hade jag slutat för länge sen.

 

[PhilArt]

Det Anchorman skriver är en viktig poäng, men om jag tolkar saken rätt så missar det lite poängen också. Problemet som jag förstår det är inte att TS tycker att andra har bättre liv, utan att TS skulle vilja ha ett eget liv som ser annorlunda ut än det gör, där TS i högre grad utvecklar vissa färdigheter, men att TS upplever de metoder som andra använder för att utveckla färdigheter som onåbara/mycket svårimplementerade.

 

[RasmusL]

Jag har tränat 2-5 gånger i veckan sedan jag var sex år, så vanan är ju redan där, men jag hade en period för tre år sedan när jag bodde jäkligt avsides och inte kunde komma på schemalagda träningar på ett vettigt sätt. Då föll vanan direkt. Alla är ju olika men jag har verkligen inte självdisciplin att se till att träna själv, jag behöver en klubb och fasta träningstider.
Som nybörjare är kampsport bra. Medel-nybörjaren har ingen mega-fysik så behöver inte känna sig värdelös. Grupp att träna med utan att den egna prestationen kan sabba för andra. Vill du ha ordentligt med motion så håll dig borta från de japanska, kör thaiboxning eller taekwondo eller liknande istället.

Själv kör jag off-brand crossfit just nu, kan vara något om de har en "crossbox"-klubb nära dig. Åtminstone hos oss är det rätt chill och "sköt dig själv"-mentalitet utan det där infernaliska peppandet och prestationshets som jag fått för mig är standard i on brand-crossfit. Dock verkar det vara jäkligt mycket skador och tyvärr lite "tränar fast är skadad"-kultur men det är ju valbart liksom. Selling points för mig är 1) fast schema för träning tre gånger i veckan (kan missa en och ändå känna mig nöjd) och 2) jag kan anpassa träningen helt efter min egen förmåga.

Min lösning är alltså att inte bygga en ny vana (Det kan jag inte) utan att istället haka på en redan etablerad, typ träningstid.

 

[w176]

Har du värdelösa väntetider någon gång under dagen? Gör det då. För jag tror att skapa vanor handlar mycket om att skapa tid och använda tid.

Till exempel: Jag tycker det är drygt att plocka in och ur diskmaskinen. Men gör jag det medan tevattnet kokar upp och teet drar är det lättare att få det gjort än om jag ska specifikt ska ta hand om disken. Liksom jag stökar undan det när jag ändå står där och väntar.

Ett annat exempel är att jag ofta glömmer att stretcha. Eftersom jag jobbar på labbså har vi många väntetider medan vi väntar på intrument eller på att kemin ska göra sin grej. Stretchar jag när jag har en lagom lång tråkig väntetid så får jag det gjort.

 

[w176]

Ja, det är frågan. Mitt fysikideal är ju att se ut som en slank, elegant alvprins. Tyvärr tycker jag det är vedervärdigt att springa (känslan av att få svårt att andas ger mig panikkänslor och stark självförebråelse) och är stel som en planka i leder och senor. Vardagsmotionen jag får in är att promenera överallt och bo på fjärde våningen utan hiss.

Erm... Visst har du någon gång kollar dig för astma? Jag har haft skrämmande många vänner som jag fått diagnostiserade med astma när de är 30+, och man påpekat att det inte är normalt att få den typen av andingsproblem varje gång man går upp i puls. Utan de har bara gått omkring och trott de var dåliga, och otränande närde egentligen har ahft astma hela livet.

 

[Svarte Faraonen]

Erm... Visst har du någon gång kollar dig för astma? Jag har haft skrämmande många vänner som jag fått diagnostiserade med astma när de är 30+, och man påpekat att det inte är normalt att få den typen av andingsproblem varje gång man går upp i puls. Utan de har bara gått omkring och trott de var dåliga, och otränande närde egentligen har ahft astma hela livet.

Min fru har ju tämligen nyligen fått klart för sig att hon har astma, och har fått en inhalator som har gjort att promenader helt plötsligt inte är en plåga längre. Men det har varit i jämförelse med mig – jag har varit den uthållige i jämförelse. Jag har ändå gjort vissa saker som krävt långsiktig uthållighet, typ den där gången jag cyklade till Paris. Men numera är jag en nedbruten ömkling som inte pallar något.

Och det har i vart fall ingen relevans när det kommer till min övriga dålighet i ämnen i stil med sömnad. Redan när jag var i gymnasieåldern var jag pissdålig i jämförelse med de jämnåriga vänner som i dag avancerat till en nivå där de förmår sy hela kostymer till sig själva. Jag är alltid enormt impad när jag ser vad de har presterat, men jag får intrycket att när de tittar på vad jag gör i fråga om skrivande så är de aldrig met imponerade än vad artigheten kräver. Ingen blir blown away av vad jag kan prestera – ej heller här på forumet, där "helt okej" rollspelskribenter är tretton på dussinet. Nu råkar jag ha fördelen att jag har varit här och lärt känna folk sedan mina tonår för tjugo år sedan, men hade jag börjat skriva här igår hade ingen bevärdigat mina prestationer med annat än en nick och ett "jaja, fortsätt du".

 

[w176]

Men det har varit i jämförelse med mig – jag har varit den uthållige i jämförelse. Jag har ändå gjort vissa saker som krävt långsiktig uthållighet, typ den där gången jag cyklade till Paris. Men numera är jag en nedbruten ömkling som inte pallar något.

Ofta vid astma kan man klara mer lågintensivt uthållighet, tex cykla eller fjällvandra hela dagen medan man får andnöd och svårt att andas om man måste skynda till bussen. Men det här var mer ett stickspår, men värt att fundera över utifrån din beskrivning hur du upplever löpning med inte promenader eöler trappor. Liksom har du en bra grundkodis för att du går mycket men får andnöd av läpning så tyder det på astma

 

[Svarte Faraonen]

Jag hade dock ansträngningsastma när jag var barn. Tror aldrig jag fick någon indikation på att det egentligen tog slut. Anyway, jag var sjukt kass på helt orelaterade gympagrejer ändå, typ fick gå på en specialgrej för barn med dålig motorik. Fick nog aldrig riktigt någon uppföljning där heller, nu när jag tänker på det. Hatade slöjden också.