Nekromanti Hur började ni spela rollspel?

[Chryckan]

Den här tråden fick mig att börja funderar på hur man börjar spela rollspel.
I ovannämnda tråd så pratas det om boxar som förenklar och engelska som språk som sätter trösklar och där med hjälper eller hindrar att nytt folk börjar spela rollspel.

Men när jag läser de argumenten så känns det som ingen riktigt vet hur folk verkligen börjar med rollspel.

Så eftersom det här forumet hyser väldigt många rollspelare både nya och gamla så tänkte jag helt enkelt göra en liten undersökning för att se om det finns någon trend genom att fråga:

Hur började ni spela rollspel?

Köpte ni en konstig svart låda på Stor och Liten? Innehöll julklappen från mormor ett nytt sorts spel? Läste ni om det i Okej och ni ville pröva? Eller var det kompisarna som visade dig ett nytt häftigt spel? Eller något annat?

Snälla svara bara på frågan och försök att motså att diskutera vilket sätt ni tror är vanligast eftersom det endast kommer vara vilda spekulationer.

Så hur började jag själv med rollspel?
Eftersom det är en herrans massa år sedan så kommer jag inte ihåg exakt men jag tror att jag blev introducerad till rollspel av en kompis under ett sommarlov.

 

[Arfert]

1978, en polare hade köpt en låda med en bild av röd drake och en snubbe i struthatt.

 

[krank]

Fan, min google-fu är för svag. Annars hade jag länkat till de senaste 2-3 trådarna på samma ämne. Men sånt är livet på ett långlivat forum, vissa grejer återkommer med jämna mellanrum...

Den korta versionen: Spelade Kampen om Citadellet med några nya bekanta jag gjort mig under högstadietiden. Var annars mobbad och utstått, delvis sjävvalt. Var ganska mobbad i den här gruppen också, men här fick jag i varje fall vara med.

Senare introducerade de mig till Mutant Chronicles. Sen spelade jag typ bara det 2-3 år eller nåt, innan jag köpte In Nomine och Rifts av alla jäkla grejer. Spelledde In Nomine ett par gånger med en ny grupp. Rifts sålde jag sisådär en 7-8 år senare, ospelat.

Spelade nog Mutant Chronicles nångång i högstadiet, vilket bör ha gjort det till typ '95-96 eller nåt.

 

[Daniel Andersson]

Jag såg filmen ET, där de spelade något märkligt spel, med portabla hål. Det glömde jag, och så läste jag boken, där det där portable hålet återkom. Sedan fick jag reda på, men minns inte hur eller var, att det där spelet fanns på svenska, under namnet Drakar och Demoner. Önskade mig det i julklapp, eller födelsedagspresent, och fick det. Sedan dröjde det nog något år innan jag helt fattat vad det handlade om och började spela. Borde ha varit tretton år då, eftersom det var när jag började på högstadiet och hittade några andra som också hade det där konstiga spelet.

/Daniel

 

[Fienden]

Okej, så egentligen finns det två gånger jag "börjat" med rollspel. Först så var det min äldre bror. Han spelade rollspel hemma hos hans tyskalärare, och efter det hade han hittat massa rollspel på internet som han skrev ut (har fortfarande Zhoria och Västmark i pärmar hemma). Jag var 11, och han ville testa på att spelleda. Så, jag fick vara magiker i Zhoria och det var roligt!

Sedan ett år senare så bjöd samme lärare in mig (för då började jag plugga tyska) till att spela rollspel, tillsammans med några av mina vänner. Min lärare hade spelat sedan julen 84 om jag inte minns fel, med en av de gamla utgåvorna DoD. Vi spelade 91 + Expert + Gigant-hopkok, typ.

 

[Möller]

En polare fick DoD6:R i födelsedagspresent (av en intet förstående förälder, kan ha varit ett av de sista rollspelen som inte såldes i en renodlad specialistbutik). Detta är alltså typ 2003 tror jag.

Vi läste igenom boken, förstod väl ungefär hur spelet fungerade och lyckades upprepa ett dussin fantasy-klichéer inom en handfull första spelmöten. Typ.

 

[Big Marco]

Genom mitt fanatiska James Bond-intresse i början 80-talet. Jag såg en annons i James Bond-serietidningen om ett coolt spel där man kunde spela James Bond. Så det beställdes från USA (big deal på den tiden). När det anlände var jag hänförd. Men fattade inte så mycket.

Ett halvår senare köptes Chock och konceptet rollspel föll på plats.

 

[Brokk]

Det var julafton år 1985...min granne hade fått ett spel son hette Drakar och Demoner. Jag fastnade direkt och började först spela och sedan sporadiskt spelleda. Sen blev det Mutant och på den vägen var det. Sen många år började vi ROLLspela istället för att RULLspela

 

[Bassejr]

tidiga 2012, min passion för kort och tärningsspel, och min fascination för konstiga tärningar och kort, ledde mig i två riktningar. Tarot, som jag nu tar steget till det professionella, och rollspel, genom två vänner i gymnasieklassen över mig, som pressenterade mig för Coriolis. Jag hittade sedan till den lokala spelföreningen, och efter ungefär 6 månaders ganska repetativt Drakar och Demoner spelande, bestämde jag mig för att se om jag kunde göra det själv bättre. Jag hittade WRNU, och blev medlem på forumet, där jag fick hjälp av ännu idag aktiva forumiter till att hitta mina favoritspel: Fria Ligans Svavelvinter, där jag fick vara på en awesome release på Sci-fi bokhandeln i stockholm, och mina egenhändigt ihopsnickrade Fantasy!- och BRPkampanjer.

 

[Mundo]

När jag var sex år gammal satt jag utanför min storebrors rum och lyssnade genom dörren när han och hans kompisar spelade "Drakar och Demoner".

När jag var tio typ hade jag läst genom grundböckerna nog för att förstå konceptet med regler och spelade med ett par-tre kompisar samt min lillebror.

När jag var femton och min storebror flyttade så "ärvde" jag Mutant Chronicles, Neotech, Drakar och Demoner samt Western.

 

[God45]

Såg Vampire: Dark ages i en spelaffär när en kompis drog mig in för att han skulle ha Warhammer figurer. Blev förälskad i boken och köpte den + tärningar som de sade att jag skulle komma att behöva. Ägnade lång tid åt att lyssna på actual plays och andra podcasts om rollspelande. Främst RPPR, Fear the boot, Thaco podcast och nu insomnade Gamer: the podcasting. Spellede det första spektakulärt blodiga spelmötet under sommaren efter gymnasiet där spelarna slog ihjäl en Lasombra, reste från Paris mot Jerusalem och en spelare ghoulade en kille som de döpte till Lancelot.

Sedan var jag fast, vilka spel jag testade och sätten jag spelade på utvecklades med tiden. Men i början var där en cool bok (om vampyrer vilket jag älskade på gymnasiet) och grymma podcasts som lärde mig spelleda

 

[Tomatalven]

Kan ha gått till såhär:
En kompis i mellanstadiet tjatade om lajv hela tiden, som hans kusin höll på med. Jag var inne på Harry Potter och blev intresserad när jag fattade att man kunde vara trollkarl. Lite senare märkte jag att kamratpostens hemsida hade något besläktat, forumrollspel (extremt regellätt). Jag kom också iväg på lajvläger för barn och tyckte det var ascoolt. En annan kompis hade vuxit upp med (det numera enligt mig skitdåliga) rollspelet Zhoria i familjen och därmed blev jag introducerad till en ny form av rollspel. Med tiden har jag sen övergett lajv och gått över till bordsrollspel mer och mer. Fast jag har typ läst om det mer än jag egentligen spelat, det har jag mesr gjort de senaste 2 åren typ, med ganska långa mellanrum mellan mötena.

 

[Björn Wärmedal]

När jag börjat sjuan så for klassen iväg på någon slags utflykt i ett par dagar. På bussen på vägen hem satt jag bredvid en kille som jag inte hade pratat med än. Efter att vi presenterat oss sa han helt enkelt "jag tror att du skulle gilla rollspel".

Han bodde nära skolan, så vi stack hem till honom någon dag senare och han berättade om sina kusiner som hade introducerat honom till Drakar och Demoner. Han hade lånat Chronopia av kusinerna och lånade ut det till mig. Jag sträckläste boken och förälskade mig i bilderna, mystiken och magin. Snart därefter började hans kusiner tydligen spela Eon, så min kompis tyckte att vi skulle göra det också.

 

[Genesis]

Blev introducerad till DoD av min bror och mina kusiner. Alla mina manliga kusiner och inga av mina kvinnliga kusiner spelade rollspel. Numera är det bara jag som fortsätter spela.

 

[Organ]

Jag såg filmen ET, där de spelade något märkligt spel, med portabla hål. Det glömde jag, och så läste jag boken, där det där portable hålet återkom. Sedan fick jag reda på, men minns inte hur eller var, att det där spelet fanns på svenska, under namnet Drakar och Demoner.l

Om jag inte missminner mig så översätts Dungeons & Dragons i boken med Drakar och demoner. Så det kanske var redan där du hörde det.

/Anders

 

[Iskaral]

Året är 1987. Jag är tolv år när en kompis får rollspelet Sagan om ringen. Vi listar ut hur det fungerar. Ungefär. Vi spelar bara vi två nästan varje varje dag på kartor och med äventyr starkt influerade av Sagan om ringen och Legend of Zelda. Hitta silverpilen, det magiska svärdet, Enhörningshornet, osv. När man har allt som behövs traskar man iväg och dräper mörkrets furste som gör förvånansvärt lite motstånd. Mitt favoritminne är nog när min stenrika hob hade kommit över en krigselefant

Drakar och demoner spelade jag aldrig som barn och knappt senare heller.

 

[Johan K]

Det hela började -86 eller -87 då jag & mina vänner hade läst Sagan om ringen. En av mina vänner tittade förbi den lokala leksaksbutiken. Där fann han Sagan om ringen-rollspelet... Vi blev fast, minst sagt.
"Några" år senare så är jag fortfarande fast i denna hobby.

 

[Recca]

Någon jag kände introducerade mig till det hela när jag var tolv ungefär.

 

[dawnrazor]

Det var 1980-81. Vi spelade olika Avalon Hill-spel, som Afrika Korps och Russian Campaign. På Bosses Hobby i Malmö (enda spelaffären back then) hittade jag bredvid AH-grejerna coola tennfigurer föreställande alver, orcher och andra fantasy-figurer. Jag frågade om vilket spel msn skulle ha dem till och såg för första gången Dungeons & Dragons (Mentzers B/X). Jag fattade emellertid ingenting, trodde det var nån slags krigsspel. Sen, i 8:an på högstadiet lärde jag känna några killar som spelade detta skumma spel, och blev introducerad i deras svårt husreglade version av B/X möter AD&D. Köpte så småningom B/X D&D och började GM:a. Senare kom DoD, men de svenska spelen hade i våra kretsar dåligt rykte, såsom varandes för amatörer, och spelades mest av folks småsyskon. Lite synd, eftersom BRP (Chaosiums version) är mitt favoritsystem jämte gammal-D&D/OSR. Vi spelade mycket 81-89, en del 90-94, sen ingenting förrän jag skrapade ihop folk 2011. Nu har jag 3 aktiva spelgrupper, och har introducerat min son (D&D/S&W) och min fru (Call of Cthulhu). Och en av mina spelare har börjat GM:a Pathfinder, så att jag får spela lite!
Så ni som letar efter spelare - ge er inte på tjatfronten. Kan ni bara få till en bra session, så kommer ni att ha beroende spelare sen . Jag höll på att lobba för spel i ca ett år innan vi slutligen satt samlade med gubbar och tärningar igen. Sen dess har vi kört ca 1g/månad i över 2 år. 25-30 sessions på 6-8 timmar per gång totalt.

 

[Ulfgeir]

En kompis introducerade mig till en riktigt tidig version av Drakar och Demoner. Senare när vi började spela ordentligt så blev det Advanced Dungeons & Dragons

/Ulfgeir