Först och främst är jag ju väldigt mycket i "spelaren är rollpersonen är spelaren"-campet; jag föredrar att spela "inifrån" min rollperson. Inte tänka på det vi gör som en dramaturgi eller en berättelse, utan som ett skeende man är med om som spelare/rollperson, på samma sätt som grejer jag gör i min vardag inte är berättelser där jag har en massa metakunskap. Därför vill jag ju alltid att spelaren och rollpersonen ska ha så nära informationsekvivalens som möjligt – de ska veta samma saker. Och helst också fatta samma beslut (=diegetiska beslut). Jag vill alltså absolut inte veta om de andra rollpersonernas hemligheter, om inte min rollperson gör det.
Med det sagt så är det faktiskt så att ingen vill veta var du köpt din tröja… Ingen bryr sig om dina 6 A4 med bakgrundsberättelse eller om att du i hemlighet är demondyrkare eller om att du är ute och äventyrar för att hämnas dina föräldrar. Eller, jag kan väl bry mig om det på samma nivå som jag bryr mig om mina IRL-kollegors motivationer, men det är inte som att min upplevelse kretsar kring deras skit eller att denna skit nödvändigtvis måste blandas in när vi försöker göra gemensamma projekt. Faktum är att det ofta mest blir jobbigt – helst får folk hålla sin skit för sig själva och fokusera på att lösa problemet.
Så lite så tänker jag kring hemligheter också – om min rollperson har en hemlighet så är det verkligen inget jag räknar med, eller ens vill, ska hamna i strålkastarljuset vid bordet. Det är inte det som är hemlighetens syfte. Syftet med hemligheten är att jag rent egoistiskt och subjektivt ska få känna upplevelsen av att ha en hemlighet. På samma sätt som anledningen till att jag skrivit 4 A4 om min rollpersons bakgrund är för att jag lättare ska kunna känna att jag är rollpersonen och minnas dess minnen som mina egna.
I min äldsta spelgrupp har vi en enkel överenskommelse: Ingen backstabbing. Det inkluderar att man inte har hemligheter som går ut över andra spelare. Det tycker jag är en rimlig och bra deal – man får fortfarande vara hemlig och mystisk om man tycker det är roligt, men man kan inte förvänta sig att andra tycker att man är hemlig och mystisk och om ens hemlighet och mystik försämrar någon annans upplevelse så kan man inte gömma sig bakom det.
