Ställer samma fråga här som jag ställde i ett annat rollspelsforum:
Hur hanterar ni när rollpersoner har hemligheter för varandra? Tar gärna emot tips och anekdoter både från spelledarperspektiv och spelarperspektiv.
Jag tror inte jag är ensam om att finna det väldigt dramatiskt tillfredställande när en hemlighet det byggts upp en massa spänning kring äntligen avslöjas. Men min erfarenhet är att man måste veta vad man gör för att få till det. Om en RP frågar en annan RP om något, och får en lögn eller ett undvikande svar, så brukar det avstanna där. Åtminstone om inte spelarna ifråga metaspelar och känner till att det är en bluff, då kanske det börjar rullas på Genomskåda (eller motsvarande) eller frågas mer.
Vi har nog alla varit med om den som försökt spela någon svår och mystisk, men så fort folk frågar om det, så vägrar de säga något - de suger på karamellen så länge att hemligheten aldrig har en chans att komma fram. Vilket i praktiken för resten av spelgruppen, kan bli som om hemligheten aldrig ens fanns. Bara en knäppgök vars motiv man inte riktigt förstår, och den tillfredställande klimaxen där hemligheten avslöjas händer aldrig. Spelaren med sin hemlighetsfulla RP överskattade de övrigas nyfikenhet och envishet. De har väl fullt upp med att hitta skatten eller styra kungariket, och bryr sig inte om deras allierade kanske har ett drogproblem, liksom.
En ganska genial husregel som vi hade i början på en kampanj i Eon, var att vi fick alla hitta på rykten om våra rollpersoner (båda falska och sanna) och skicka dem till de andra spelarna. På det sättet kunde man så nyfikenhet hos varandra, för en del av ryktena var ganska skandalösa, men utan att vi visste exakt vad som stämde och inte. Det kunde till och med vara motsägelsefullt.
Ett spel som försöker få in det där med RP som har hemligheter är ju Nordiska Väsen. I regelboken står det:
" Din Mörka hemlighet är ett problem du skäms för och inte berättar för andra. Den kan vara kopplad till ditt Trauma eller så kan det vara något helt annat, men den ska hur som helst vara aktiv i spel – den ställer till svårigheter för dig, både i Upsala och när du reser iväg. Du kan till exempel vara jagad av statens agenter, dölja att du är alkoholiserad, kämpa med vanföreställningar eller så finns det saker som sker i din familj som ingen bör få reda på. "
Jag har uppfattat det som att inget i regelboken säger att spelarna ska hålla dessa saker hemliga för varandra: det är bara viktigt att RP vill hålla det hemligt för andra RP. Så när jag spellett så har jag ibland låtit alla spelarna berätta sina mörka hemligheter för varandra, så att man kan försöka peta på varandras ömma punkter. Men en grupp jag spelade med nyligen tolkade det som att även om SL givetvis ska känna till allas mörka hemligheter, så ska spelarna inte känna till dem förrän de avslöjas i spel. Här kanske man kan jämföra med att det finns deckarfilmer och -böcker där det både finns sådana där publiken är menad att veta lika mycket som detektiven, och får därmed reda på den skyldige först mot slutet - och sådan verk där publiken får reda på mördaren mycket tidigare än detektiven, och spänningen ligger i att se hur detektiven kommer till rätt slutsats.
Lång text. Sorry
Men ungefär såhär:
Tycker du det är kul när RP har hemligheter för varandra? Bättre eller sämre om spelarna känner till dem innan deras RP gör det? Vad kan spelledare göra för att underlätta kul spelande på det här temat? Vad kan spelare göra för varandra för att göra det kul att hålla och avslöja hemligheter?
Hur hanterar ni när rollpersoner har hemligheter för varandra? Tar gärna emot tips och anekdoter både från spelledarperspektiv och spelarperspektiv.
Jag tror inte jag är ensam om att finna det väldigt dramatiskt tillfredställande när en hemlighet det byggts upp en massa spänning kring äntligen avslöjas. Men min erfarenhet är att man måste veta vad man gör för att få till det. Om en RP frågar en annan RP om något, och får en lögn eller ett undvikande svar, så brukar det avstanna där. Åtminstone om inte spelarna ifråga metaspelar och känner till att det är en bluff, då kanske det börjar rullas på Genomskåda (eller motsvarande) eller frågas mer.
Vi har nog alla varit med om den som försökt spela någon svår och mystisk, men så fort folk frågar om det, så vägrar de säga något - de suger på karamellen så länge att hemligheten aldrig har en chans att komma fram. Vilket i praktiken för resten av spelgruppen, kan bli som om hemligheten aldrig ens fanns. Bara en knäppgök vars motiv man inte riktigt förstår, och den tillfredställande klimaxen där hemligheten avslöjas händer aldrig. Spelaren med sin hemlighetsfulla RP överskattade de övrigas nyfikenhet och envishet. De har väl fullt upp med att hitta skatten eller styra kungariket, och bryr sig inte om deras allierade kanske har ett drogproblem, liksom.
En ganska genial husregel som vi hade i början på en kampanj i Eon, var att vi fick alla hitta på rykten om våra rollpersoner (båda falska och sanna) och skicka dem till de andra spelarna. På det sättet kunde man så nyfikenhet hos varandra, för en del av ryktena var ganska skandalösa, men utan att vi visste exakt vad som stämde och inte. Det kunde till och med vara motsägelsefullt.
Ett spel som försöker få in det där med RP som har hemligheter är ju Nordiska Väsen. I regelboken står det:
" Din Mörka hemlighet är ett problem du skäms för och inte berättar för andra. Den kan vara kopplad till ditt Trauma eller så kan det vara något helt annat, men den ska hur som helst vara aktiv i spel – den ställer till svårigheter för dig, både i Upsala och när du reser iväg. Du kan till exempel vara jagad av statens agenter, dölja att du är alkoholiserad, kämpa med vanföreställningar eller så finns det saker som sker i din familj som ingen bör få reda på. "
Jag har uppfattat det som att inget i regelboken säger att spelarna ska hålla dessa saker hemliga för varandra: det är bara viktigt att RP vill hålla det hemligt för andra RP. Så när jag spellett så har jag ibland låtit alla spelarna berätta sina mörka hemligheter för varandra, så att man kan försöka peta på varandras ömma punkter. Men en grupp jag spelade med nyligen tolkade det som att även om SL givetvis ska känna till allas mörka hemligheter, så ska spelarna inte känna till dem förrän de avslöjas i spel. Här kanske man kan jämföra med att det finns deckarfilmer och -böcker där det både finns sådana där publiken är menad att veta lika mycket som detektiven, och får därmed reda på den skyldige först mot slutet - och sådan verk där publiken får reda på mördaren mycket tidigare än detektiven, och spänningen ligger i att se hur detektiven kommer till rätt slutsats.
Lång text. Sorry
Men ungefär såhär:
Tycker du det är kul när RP har hemligheter för varandra? Bättre eller sämre om spelarna känner till dem innan deras RP gör det? Vad kan spelledare göra för att underlätta kul spelande på det här temat? Vad kan spelare göra för varandra för att göra det kul att hålla och avslöja hemligheter?