Dewil
Skrivbordsgeneral
Precis. 
(NT)
NT = No Text (Ingen text)
(NT)NT = No Text (Ingen text)
Nekromanti Hatlåtar
- Thread starter Organ
- Start date
Dewil
Skrivbordsgeneral
Re: Reklamradio, coverband och uteserveringstrubadurer
Jag tycker t.o.m. att det borde vara obligatoriskt för ett band att göra en cover på varje spelning!
Dewil
Jag tycker t.o.m. att det borde vara obligatoriskt för ett band att göra en cover på varje spelning!
Dewil
Rosen
Myrmidon
Covers
Jag tycker t.o.m. att det borde vara obligatoriskt för ett band att göra en cover på varje spelning!
Och det måste alltid vara samma cover! För alla band! MWUAHAHAHAA!!
Öh, ja...
Njå, covers kan vara kul om de tillför nåt till låten, men nog brukar väl majoriteten av dem mest vara musikalisk misshandel?
--
Åke
Jag tycker t.o.m. att det borde vara obligatoriskt för ett band att göra en cover på varje spelning!
Och det måste alltid vara samma cover! För alla band! MWUAHAHAHAA!!
Öh, ja...
Njå, covers kan vara kul om de tillför nåt till låten, men nog brukar väl majoriteten av dem mest vara musikalisk misshandel?
--
Åke
DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,990
Re: Covers
Jag tycker det är jäkligt kul med band som gör covers som en liten hyllning till nåt band de gillar och har absolut inget emot om de bara kör den rakt av som originalet eller så omstukad de nu behöver göra den för att det ska funka. Jag tycker det blir som lite smågodis för publiken; dels är det kanske nån känd låt (även om rena publikfriarcovers helst får lysa med sin frånvaro) och så säger det ju nåt om bandet jag gått och tittat på. Häju kul!
Jag tycker det är jäkligt kul med band som gör covers som en liten hyllning till nåt band de gillar och har absolut inget emot om de bara kör den rakt av som originalet eller så omstukad de nu behöver göra den för att det ska funka. Jag tycker det blir som lite smågodis för publiken; dels är det kanske nån känd låt (även om rena publikfriarcovers helst får lysa med sin frånvaro) och så säger det ju nåt om bandet jag gått och tittat på. Häju kul!
Ceram
Tvättbjörn
Vissa av alla i tråden är givetvis vilseledda eller korkade men ett par träffar har vi här. You Ain’t Seen Nothing Yet” med Bachman-Turner Overdrive, Joan Osbourne - What if god was one of us. Dessa två låtars vidrighet tänkte jag instämma i innan jag bidrar med lite fler.
Hand over feet – Alanis Morisette. Denna stackars låt finns på en skiva från 1995. Jag minns att jag då som ung och korkad uppskattade den. Efter en tid blev den uttjatat och började ge mig migrän, illamåendekänslor och behov för självmord eller lustmord av musikanläggningar och dess hanterare. De flesta nittiotalslåtar passerar numera smärtfritt men denna ger mig fortfarande känslan av att vilja sticka en kniv i magen eftersom det vore behagligare än den illamåendeklump som där bildas.
S8ter boi - Avril Lavigne. Avril må vara ett försök att göra Britney Spears men med rockattityd men hon har förvånansvärt starkt material. Många av låtarna är bra på riktigt men i media och så vidare förpestas vi ändå med denna vidriga låt. Melodin är simpel och dåligt sjungen. Kompet och arrangemanget är avskyvärt löjlig och texten är så fasansfullt dålig att jag när jag hör den funderar på om det inte varit bättre att inte kunna engelska för att slippa höra så mycket dumt.
I just called to say I love you – Stevie Wonder. Det finns någon underlig idé om att Stevie Wonder är en av världens bästa artister. Han hyllas lite omotiverat i lite alla möjliga kretsar och verkar bland vissa ses som en artist som ju faktiskt alla tycker är bra. Detta är givetvis jättefel, Stevie är en medelmåttig artist som gjort vissa bra låtar och många mediokra. Just denna låt som nämns ovan omnämns ofta som en uppmuntrande och klassisk låt. Det stämmer förståss inte. Istället lägger sig tristessen och energin läggs istället på varför personen i fråga inte väljer att spela eller spela upp någon av de hundratals bättre låtar man på rak arm kan komma på innan låten tar slut.
Hand over feet – Alanis Morisette. Denna stackars låt finns på en skiva från 1995. Jag minns att jag då som ung och korkad uppskattade den. Efter en tid blev den uttjatat och började ge mig migrän, illamåendekänslor och behov för självmord eller lustmord av musikanläggningar och dess hanterare. De flesta nittiotalslåtar passerar numera smärtfritt men denna ger mig fortfarande känslan av att vilja sticka en kniv i magen eftersom det vore behagligare än den illamåendeklump som där bildas.
S8ter boi - Avril Lavigne. Avril må vara ett försök att göra Britney Spears men med rockattityd men hon har förvånansvärt starkt material. Många av låtarna är bra på riktigt men i media och så vidare förpestas vi ändå med denna vidriga låt. Melodin är simpel och dåligt sjungen. Kompet och arrangemanget är avskyvärt löjlig och texten är så fasansfullt dålig att jag när jag hör den funderar på om det inte varit bättre att inte kunna engelska för att slippa höra så mycket dumt.
I just called to say I love you – Stevie Wonder. Det finns någon underlig idé om att Stevie Wonder är en av världens bästa artister. Han hyllas lite omotiverat i lite alla möjliga kretsar och verkar bland vissa ses som en artist som ju faktiskt alla tycker är bra. Detta är givetvis jättefel, Stevie är en medelmåttig artist som gjort vissa bra låtar och många mediokra. Just denna låt som nämns ovan omnämns ofta som en uppmuntrande och klassisk låt. Det stämmer förståss inte. Istället lägger sig tristessen och energin läggs istället på varför personen i fråga inte väljer att spela eller spela upp någon av de hundratals bättre låtar man på rak arm kan komma på innan låten tar slut.
Dewil
Skrivbordsgeneral
Re: Covers
Näe? När _riktiga_ band (dvs. inte coverband) gör covers brukar det ofta vara bra och intressant. Kan man dessutom få höra både Tori Amos och Marilyn Manson göra sina versioner av "Personal Jesus"(*) blir det extra intressant.
Dewil
(*) Var det inte t.o.m. ett tredje band som gjorde den?
Näe? När _riktiga_ band (dvs. inte coverband) gör covers brukar det ofta vara bra och intressant. Kan man dessutom få höra både Tori Amos och Marilyn Manson göra sina versioner av "Personal Jesus"(*) blir det extra intressant.
Dewil
(*) Var det inte t.o.m. ett tredje band som gjorde den?
Rosen
Myrmidon
Jag tycker nog för bra om BTO för att riktigt kunna förstå kritiken mot just den låten, men ok... åas vet jag en del folk som skulle ha funderat på att skicka inhyrda MC-gäng på Rising för att han inkluderade Smoke on the Water. 
I just called to say I love you – Stevie Wonder.
Som nån musikjournalist sa, "USA:s första bidrag till dansbands-genren."
--
Åke
I just called to say I love you – Stevie Wonder.
Som nån musikjournalist sa, "USA:s första bidrag till dansbands-genren."
--
Åke
Dewil
Skrivbordsgeneral
Fast inte på Hultsfred -05 (NT)
NT = ...öh
NT = ...öh
Dewil
Skrivbordsgeneral
Ingen aning, jag tänkte inte så långt. (NT)
Är det någon musik som jag skyr mer än pesten & mina svettiga strumpor så är det sådan musik som är somamrplågor. Jag bara avskyr den, varken mer eller mindre. T. ex Las Ketchup & deras musik. Den är bara vedervärig. elelr den där sången om Zlatan... Huga.
Kunde inte säga det bättre själv !
Kan inte annat är att hålal med dig i det mesta här. Känns som du sammanfattar det hela ganska bra i vad jag tycker om hatlåtar.
Det enda jag inte riktigt kan hålla med dig om är psalmer.. De är ganska vackra, trotts allt.
& ja, jag tillhör den delen tondöva pöbbel !
Kan inte annat är att hålal med dig i det mesta här. Känns som du sammanfattar det hela ganska bra i vad jag tycker om hatlåtar.
Det enda jag inte riktigt kan hålla med dig om är psalmer.. De är ganska vackra, trotts allt.
& ja, jag tillhör den delen tondöva pöbbel !
Mina hatlåtar är:
1. Klassiker som knycks av en annan artist (företrädelsevis någon hiphopartist) som gör en egen version.
Ex: Why worry av Dire Straits som gjordes om till en hiphopvariant och förvandlades från världens finaste sång till ett barn till nåt riktigt obehagligt. Eller Den blomstertid nu kommer som Lill Lindfors gjort en om möjligt ännu långsammare och släpigare version av.
2. Religiös hänryckning i låtar. Carolas Genom Eld passar bäst på tältmöte tycker jag.
3. Låtar där Leila K skriker Leila K
4. Låtar med wail-missbruk, Carola återigen...
Men min musiksmak är annars ganska tillåtande, jag gillar flera av era hatlåtar och trubadurer får gärna plinka på för mig bara de inte börjar waila.
1. Klassiker som knycks av en annan artist (företrädelsevis någon hiphopartist) som gör en egen version.
Ex: Why worry av Dire Straits som gjordes om till en hiphopvariant och förvandlades från världens finaste sång till ett barn till nåt riktigt obehagligt. Eller Den blomstertid nu kommer som Lill Lindfors gjort en om möjligt ännu långsammare och släpigare version av.
2. Religiös hänryckning i låtar. Carolas Genom Eld passar bäst på tältmöte tycker jag.
3. Låtar där Leila K skriker Leila K
4. Låtar med wail-missbruk, Carola återigen...
Men min musiksmak är annars ganska tillåtande, jag gillar flera av era hatlåtar och trubadurer får gärna plinka på för mig bara de inte börjar waila.