Har rollspelsteori gett er bättre upplevelser?

Jag vet inte om någon teori i sig har gett så mycket mervärde, men att man funderat på de frågor som teorier leder till, har definitivt gjort det.

Jag ett tag funderat på att starta en annan tråd i forumet om hur lätt det är att falla tillbaka till att spela som man gjorde 1984 trots alla goda föresatser och teoretiska kunskaper man har. Jag har idag väldigt svårt att spela med personer jag spelade med på 80-talet, för det gör det ännu lättare att falla tillbaka i gamla hjulspår.
 
Måns said:
Ja, jag har bokstavligen ägnat år att försöka förklara begrepp, som har en tydlig definition men där belackare hellre använt en egen definition, utan stöd i annat än att de just hittat på den själva :)
Click to expand...

Det bästa sättet mänskligheten har kommit på för att vinna internetdiskussioner är att definiera om begreppen så att man själv inte kan ha fel!

Alla som ägnar sig åt sådant (som Zak S) kommer att brinna i en särskild krets i rollspelshelvetet (hoppas jag); typ den där man måste spela Phoenix Command i en evighet.

aknaton said:
Jag ett tag funderat på att starta en annan tråd i forumet om hur lätt det är att falla tillbaka till att spela som man gjorde 1984 trots alla goda föresatser och teoretiska kunskaper man har. Jag har idag väldigt svårt att spela med personer jag spelade med på 80-talet, för det gör det ännu lättare att falla tillbaka i gamla hjulspår.
Click to expand...

Jag känner igen det här. Själv har jag gjort slut med gruppen jag spelade med mellan 1994 och 2012. "Det är inte ni, det är jag ...", typ.
 
Last edited:
I viss mån har jag fått bättre upplevelser, men det har framförallt gjort mig bättre på att skriva material! Nuförtiden har min spelgrupp tyvärr inte särskilt mycket tid åt rollspel, så när vi väl spelar gör vi det på det gamla beprövade sättet utan något nytt (vi törs inte riktigt experimentera och riskera att vårt sen länge planerade spelpass blir trist).

Men jag skriver rollspelsmaterial minst fyra dagar i veckan och alla intressanta diskussioner här på forumet gör mitt material bättre och bättre :)
 
Så här, om du jobbar som en byråkrat i en organisation ska du ha läst Weber. Jobbar du som socialarbetare ska du ha läst Goffman. Så jag har läst dem, kunskapen som de förmedlar är viktiga för mig att ha i mitt jobb. Men det betyder inte att jag sitter och tänker på intrycksstyrning varje gång jag jobbar.

Rollspelsteori är likadant. Med en skillnad och det är att rollspelsteori är superungt och mestadels pseudo-vetenskap. För rollspel är bara från 70-talet! 47 år. Så vi vet nästan inget om ämnet ännu. Men vi vet vissa saker och de grejerna är bra att veta.

Den första långfilmen kom år 1906. Hur avancerat var film och akademiska ämnen om film 1953? Det är där vi är nu.
 
Nej inte på det minsta möjliga sätt . Jag är jag och jag kommer att spela på ett vis som är passande för mig och tillfredsställande för mig. Jag kunde inte bry mig mindre om hur Kalle och Sara ANSER att man bör spela för att få den rätta spelupplevelsen och inte blir jag lyckligare och uppnår nått innre nirvana eller AHA-upplevelse genom att läsa Olles spelmanifest..

Dom flesta rollspelspelteorier är bara en massa ordbajseri som för min del är fullkomligt irrelevant för min spelupplevelse .
 
För mig har jag hittat sätt att skapa rollspel som är helt nya spelstilar för mig.

Mina spel har, genom att omvända teori till praktik, lär mig mer om min hobby.
 
En av anledningarna till att jag inte upplever att rollspelsteoridiskussionerna gett mig något positivt, är att en mycket stor del av utrymmet tas upp av diskussioner (bråk) om vad det egentligen är man diskuterar.
 
entomophobiac said:
Det intressanta för mig är att de spel jag läst som inspirerades av konversationen ofta är riktigt bra. Resonemangen också. Men på platser som wrnu tycker jag sällan det blir konstruktivt när teoribyggena kommer in i konversationen.
Click to expand...

Jo, och det är väl "nackdelen" med en plattform som wrnu, att det, trots att det handlar om "vanligt jävfla rollspel", rymmer en del under paraplybegreppet rollspel. Kommer någon in på wrnu och frågar:

"Ge mig ert bästa samurajspel!"

Så kommer svaren variera mellan:
  • DoD Samuraj
  • The Mountain Witch
  • Legend of the Five Rings
  • Blossoms are Falling
  • Sengoku
  • Mörk Borg
  • Apocalypse World
  • Etc
Och alla kommer ha rätt bra underlag för just sitt förslag, men de flesta kommer ha helt fel, för frågeställaren har inte riktigt förklarat vad hen vill åt, eller så missförstår alla för vår terminologi är bristfällig.
 
Måns said:
Jo, och det är väl "nackdelen" med en plattform som wrnu, att det, trots att det handlar om "vanligt jävfla rollspel", rymmer en del under paraplybegreppet rollspel. Kommer någon in på wrnu och frågar:

"Ge mig ert bästa samurajspel!"

Så kommer svaren variera mellan:
  • DoD Samuraj
  • The Mountain Witch
  • Legend of the Five Rings
  • Blossoms are Falling
  • Sengoku
  • Mörk Borg
  • Apocalypse World
  • Etc
Och alla kommer ha rätt bra underlag för just sitt förslag, men de flesta kommer ha helt fel, för frågeställaren har inte riktigt förklarat vad hen vill åt, eller så missförstår alla för vår terminologi är bristfällig.
Click to expand...

Det är ju Eon!
 
Måns said:
[D]e flesta kommer ha helt fel, för frågeställaren har inte riktigt förklarat vad hen vill åt
Click to expand...

I inga fall tycker jag det är frågeställarens fel. Men det finns ett drag av gatekeeping i det. Tror dock det är närmast helt ofrånkomligt i ett community med så lång livstid.
 
entomophobiac said:
I inga fall tycker jag det är frågeställarens fel. Men det finns ett drag av gatekeeping i det. Tror dock det är närmast helt ofrånkomligt i ett community med så lång livstid.
Click to expand...

Jag tänker att även frågeställaren har ett ansvar att förtydliga sin fråga när hen ser att förslagen inte matchar det som frågeställaren söker. Kommunikation bygger på att alla parter är villiga att vara lyhörda, gå tillbaka och korrigera för att komma så nära en gemensam bild som möjligt. Det handlar inte om rätt och fel, det handlar om en vilja att mötas upp och förstå varandra. Utan den viljan faller all kommunikation och det är där jag ibland upplever att diskussioner om rollspelsteori faller, när deltagarna inte vill ta ett gemensamt ansvar för kommunikationen. Rätt och fel är föga givande, jag diskuterar inte för att hitta rätt och fel, jag diskuterar för att förstå. Vill jag ha rätt eller fel kan jag gå till ett debattforum istället.
 
entomophobiac said:
I inga fall tycker jag det är frågeställarens fel. Men det finns ett drag av gatekeeping i det. Tror dock det är närmast helt ofrånkomligt i ett community med så lång livstid.
Click to expand...

Ett visst mått av instegströskel är, skulle jag säga, inte bara oundvikligt, utan ibland till och med positiv i ett community. Det är ju ett tecken på att vissa diskussioner har hafts så pass många gånger, att vissa slutsatser har nåtts, så att man inte behöver börja varje diskussion från början. Visst, när man kommer in som ny så kan det kännas som en rejäl vägg när någon säger "vi har diskuterat det här i femton år, det här är vad vi har sagt". Men det är också ett bra sätt att slippa ha samma diskussioner i femton år till.
 
svumpyn said:
Det handlar inte om rätt och fel, det handlar om en vilja att mötas upp och förstå varandra.
Click to expand...

Definitivt! Mitt personliga problem med teoretiserandet kring rollspel handlar oftast om att jag tycker det derailar samtalet. Om ett ämne tas upp (och rena speltipsfrågor räknas inte hit riktigt), och första svaret är typ “jaha, precis som Strompf von Flädersaft skriver i sin obskyra blog menar du, guldfiskscancerprincipen!” - då blir det närmast omöjligt för den som inte är inläst på jargongen att hänga med.

Samtalet dör som konsekvens.
 
svumpyn said:
Kommunikation bygger på att alla parter är villiga att vara lyhörda, gå tillbaka och korrigera för att komma så nära en gemensam bild som möjligt. Det handlar inte om rätt och fel, det handlar om en vilja att mötas upp och förstå varandra.
Click to expand...
Just det här med "lyhörda" är viktigt.

Jag känner att en stor mängd här, antagligen för att vi lärt oss debatt från skolan och sedan i akademisk bakgrund opponera sig, mer skiter i trådstartaren och kör sitt egna race och skulle någon komma med en annan åsikt så ska man bekämpa den åsikten, för om parten möter opposition så blir den bara bättre.

Ett rätt toxiskt beteende, enligt mig. Vi ser det beteendet tydligt i Det stora facitdilemmat där många till och med börjar säga "Jag förstår inte vad vi pratar om" efter flera sidors diskussion. Tja, de kanske kunde ha bett om förtydliganden först, istället för att köra över andras åsikter med sina. Har senaste tiden börjat förstå varför folk lämnar wrnu - jag själv tillhörde opponerings-skolan, där jag tyckte det var sunt att mina åsikter möttes andras, istället för att försöka förstå andras åsikter och diskutera utifrån det.
 
Att ha nån slags ord för att prata om genre, regeler och sånt med har definitvt vart givande för mig och kul. Men jag vet inte om det gjort mig till en intressantare/bättre spelare eller spelskapare.
Helt vanlig kunskap om design har nog gjort mig bättre på rollspelsskapande än rollspelsteori om jag ska försöka på någon slags självransakan.
 
entomophobiac said:
I inga fall tycker jag det är frågeställarens fel. Men det finns ett drag av gatekeeping i det. Tror dock det är närmast helt ofrånkomligt i ett community med så lång livstid.
Click to expand...

"Hej! Ge mig ett tips på ett bra vin. Gärna rött"
"Jag ska köpa bil. Vilka är bra?".
"Vi ska flytta, vilken skola är bäst i kommunen?"

Visst, inget fel i detta. Men risken är rätt stor att man inte alls kommer få det svaret man vill. Min personliga strategi är att årminstone lära mig så mycket jag kan innan jag ställer en fråga. Det tycker jag är rätt hövligt, och jag inser att svaren inte ändå kommer ge mig något om jag inte förstår ämnet.

"Jag har funderat, vilken är den bästa atomen?"
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top