I lördags var det äntligen premiär för Hantverksklubben i år. Jag, @Lukas och Anne spelade en omgång på temat ”Bleed”, som rimligen borde heta ”överblödning” på svenska. För den som inte känner till termen så handlar det om en känslomässig överföring mellan spelare och rollperson, antingen där spelaren upplever sin rollpersons känslor (bleed in) eller där spelarens känslor gör att hen spelar sin rollperson som om denne känner dessa känslor (bleed out). I det här temat pratade vi mest om inblödning, där rollpersonen upplever vissa känslor och dessa gör att spelaren själv känner dem, genom en sorts ”immersion”.
Vi talade en hel del om vad det är och pratade en del om personliga upplevelser, och Lukas nämnde hur han känner att han upplever mindre överblödning nuförtiden än han gjorde förr. Eventuellt kan det ha att göra med att man känner saker starkare när man upplever dem för första gången, men det kan också ha att göra med att man spelar med mer fokus på berättelsen, vilket inte ger den här immersionen i rollpersonen på samma sätt. Vi diskuterade när det händer, olika typer, varför det överhuvudtaget är eftersträvansvärt och när det faktiskt blir en negativ upplevelse, och såklart även hur man kan lägga upp spelet för att göra överblödningen troligare. Nedan är vår diskussionslista:
Det skulle bli en dubbel parresa till Mallis, men strax innan resan blev Johannes dumpad av Cilla, så nu är det han, Rasmus och Milla som åker på tre. Millas och Rasmus relation gör naturligtvis att Johannes känner sig än mer ensam. Det är lite av lågsäsong på hösten, plus vem åker till Mallis längre? Till råga på allt regnar det. Milla och Rasmus verkar inte bekymrade. Johannes lider. Men den där kvinnan han sett vid strandbaren … han verkar stöta på henne igen och igen. En kväll förändras allt när Rasmus får en anafylaktisk chock av kroppsfärgen på en erotisk paraktivitet och åker in till sjukhus där han läggs på dialys och ligger i koma. Milla kollapsar av sorg. Johannes försöker att stötta henne bäst han kan och tvingas bort från sin självömkan. Och kvinnan från strandbaren sätter sig vid hans frukostbord och de börjar prata …
I kontrast till hur vi vanligtvis gör i Hantverksklubben hade vi fasta rollpersoner i den här berättelsen, för att främja immersionen. Vi tog oss tid, jobbade med mycket detaljer, mycket gestaltning, vilket jag kände verkligen gav en tyngd och atmosfär till berättelsen. Jag älskade ”Mallis på dekis”-stämningen vi fick till, samtidigt som vi hade riktigt fina små ögonblick mellan Rasmus och Milla, medan Johannes kämpade med sin ensamhet. När jag sedan bröt den stämningen totalt när Rasmus kollapsade så blev atmosfären såklart helt annorlunda, på gott och ont. Men på det stora hela var det en riktigt härlig berättelse som jag uppskattade mycket.
Blev det någon bleed, då? Nja, jag är ju inte riktigt en bleed-person, och förutsättningarna var nog inte optimala när man spelar via nätet, kom vi fram till, men Lukas fick i alla fall lite små bleedkänslor i två olika scener — en gemytlighetskänsla i ett samtal vid hotellfrukosten och en pinsamhetskänsla när kvinnan från strandbaren låg och solade topless bara ett par meter från Johannes. Den intressanta slutsatsen är dock att alla de här sakerna vi jobbade med för att ge potential till bleed — ta tid, ge detaljer, gestalta — gjorde jättemycket för berättelsen och spelet som helhet. Det blev en sådan jäkla kvalitet på berättandet när vi tog bort fokus från vad som hände och lade det på hur det kändes.
Jag vet inte hur många gånger jag har fått den här insikten, att det blir mycket bättre om man tar sig tid och lägger fokus på detaljer och beskrivningar, och ändå så glömmer man bort det, och kör snabba scensättningar, rakt in i dialogerna, med fokus på att det ska hända intressanta saker. Ibland känns det som att jag lyckas integrera det här tänket i mitt vanliga spel, men sedan glider jag tillbaka i gamla hjulspår igen.
Vi talade en hel del om vad det är och pratade en del om personliga upplevelser, och Lukas nämnde hur han känner att han upplever mindre överblödning nuförtiden än han gjorde förr. Eventuellt kan det ha att göra med att man känner saker starkare när man upplever dem för första gången, men det kan också ha att göra med att man spelar med mer fokus på berättelsen, vilket inte ger den här immersionen i rollpersonen på samma sätt. Vi diskuterade när det händer, olika typer, varför det överhuvudtaget är eftersträvansvärt och när det faktiskt blir en negativ upplevelse, och såklart även hur man kan lägga upp spelet för att göra överblödningen troligare. Nedan är vår diskussionslista:
- Bleed minskar med erfarenhet?
- Första gången är starkast när det gäller flera olika typer av upplevelser
- Utifrånperspektiv kommer i vägen för bleed
- Något klickar med egna erfarenheter
- Playing close to home
- Bleed in vs bleed out
- Fokusera på vardagliga detaljer, spela ut rutinsakerna
- Gestaltande för att öka inlevelsen
- Bleed = negativa känslor? Kanske inte?
- Bleed kan vara jobbigt, trigga en på sätt man inte visste på förhand
- Rollpersoner måste kännas som riktiga människor
- Beskriva små detaljer för att få det tt kännas mänskligare
- Delade rollpersoner, mer berättarperspektiv, mindre bleed?
- Spela någon annans inre tankar, bu eller bleed? Potentiellt kan hjälpa, men oftare stjälpa?
- När man väl spelat ut sina viktiga känslor/erfarenheter första gången, så kan man inte göra det lika starkt igen?
- Skapa en koppling till rollpersonen genom att inkludera något av sig själv i hen.
- Sätta rollpersonerna i situationer där de reagerar känslomässigt
- Starkare bleed-potential om man inte vet att situationen som framkallar känslan ska uppkomma i förväg? För vissa. Beror på vad det är för känsla?
Det skulle bli en dubbel parresa till Mallis, men strax innan resan blev Johannes dumpad av Cilla, så nu är det han, Rasmus och Milla som åker på tre. Millas och Rasmus relation gör naturligtvis att Johannes känner sig än mer ensam. Det är lite av lågsäsong på hösten, plus vem åker till Mallis längre? Till råga på allt regnar det. Milla och Rasmus verkar inte bekymrade. Johannes lider. Men den där kvinnan han sett vid strandbaren … han verkar stöta på henne igen och igen. En kväll förändras allt när Rasmus får en anafylaktisk chock av kroppsfärgen på en erotisk paraktivitet och åker in till sjukhus där han läggs på dialys och ligger i koma. Milla kollapsar av sorg. Johannes försöker att stötta henne bäst han kan och tvingas bort från sin självömkan. Och kvinnan från strandbaren sätter sig vid hans frukostbord och de börjar prata …
I kontrast till hur vi vanligtvis gör i Hantverksklubben hade vi fasta rollpersoner i den här berättelsen, för att främja immersionen. Vi tog oss tid, jobbade med mycket detaljer, mycket gestaltning, vilket jag kände verkligen gav en tyngd och atmosfär till berättelsen. Jag älskade ”Mallis på dekis”-stämningen vi fick till, samtidigt som vi hade riktigt fina små ögonblick mellan Rasmus och Milla, medan Johannes kämpade med sin ensamhet. När jag sedan bröt den stämningen totalt när Rasmus kollapsade så blev atmosfären såklart helt annorlunda, på gott och ont. Men på det stora hela var det en riktigt härlig berättelse som jag uppskattade mycket.
Blev det någon bleed, då? Nja, jag är ju inte riktigt en bleed-person, och förutsättningarna var nog inte optimala när man spelar via nätet, kom vi fram till, men Lukas fick i alla fall lite små bleedkänslor i två olika scener — en gemytlighetskänsla i ett samtal vid hotellfrukosten och en pinsamhetskänsla när kvinnan från strandbaren låg och solade topless bara ett par meter från Johannes. Den intressanta slutsatsen är dock att alla de här sakerna vi jobbade med för att ge potential till bleed — ta tid, ge detaljer, gestalta — gjorde jättemycket för berättelsen och spelet som helhet. Det blev en sådan jäkla kvalitet på berättandet när vi tog bort fokus från vad som hände och lade det på hur det kändes.
Jag vet inte hur många gånger jag har fått den här insikten, att det blir mycket bättre om man tar sig tid och lägger fokus på detaljer och beskrivningar, och ändå så glömmer man bort det, och kör snabba scensättningar, rakt in i dialogerna, med fokus på att det ska hända intressanta saker. Ibland känns det som att jag lyckas integrera det här tänket i mitt vanliga spel, men sedan glider jag tillbaka i gamla hjulspår igen.
Last edited: