Nekromanti Han, hon, hen en
- Thread starter obak
- Start date
Jag använder ofta 'folk' istället för 'Man' där det är möjligt grammatiskt. Jag skriver även om meningar för att bli av med ordet 'man'.
Exempelmeningar:
Men det har man fått för sig...
Men det har folk fått för sig...
Man har en tendens att tycka så...
Folk har en tendens att tycka så...
Men oftast försöker jag att inte skriva så allmängiltigt utan försöker precisera vilka jag menar med "man/folk".
Att ersätta 'man' med 'en' ogillar jag. Jag tycker att det stör läsningen. När jag måste använda 'man' för att jag inte kan använda 'folk' så använder jag helt enkelt 'man' för att jag ogillar de substitut som idag finns att tillgå. Jag skulle vilja ha ett annat ord för det allmängiltiga 'man', för helst vill jag inte använda det.
Exempelmeningar:
Men det har man fått för sig...
Men det har folk fått för sig...
Man har en tendens att tycka så...
Folk har en tendens att tycka så...
Men oftast försöker jag att inte skriva så allmängiltigt utan försöker precisera vilka jag menar med "man/folk".
Att ersätta 'man' med 'en' ogillar jag. Jag tycker att det stör läsningen. När jag måste använda 'man' för att jag inte kan använda 'folk' så använder jag helt enkelt 'man' för att jag ogillar de substitut som idag finns att tillgå. Jag skulle vilja ha ett annat ord för det allmängiltiga 'man', för helst vill jag inte använda det.
Men det där blir väldigt mycket mer otrevlig och exkluderande ton. När du använder "volk" så exluderar du dig själv, när "man" används så inkluderar du dig själv.Mukwa said:
Om man ska ha ett allternativ till "man", varför inte börja använda "hanne"?
krank said:
Jag tycker inte att ditt exempel är relevant. Menar du att för att vissa människor tror att ordet "man" syftar på en man så skall det bytas ut mot ett annat ord? Eller att om man skriver ordet "man" tillräckligt många gånger, oavsett betydelse, så förstärker det "normen" att en person är man? Vad säger man då om en man på ett lejon? Skall det också bytas ut? Kanske bör man bränna upp alla gamla uppslagsverk som nämner "man"" eftersom det kan förleda människor att tänka män som normen?
Genesis said:
"En får inte vara dum"?
Genesis said:
Om meningen skrivs såhär då: "En dödar orcher lätt", "man dödar orcher lätt"?
Är jag helt språkligt obegåvad om jag tycker att skillnaden försvann?
Att byta ut ord rakt av i en mening känns lite oärligt, ibland behöver en omformulera.
(jag erkänner att jag är på tunn is, detta är verkligen inte mitt område)
Sum Caligini said:
Mitt exempel var menar att illustrera poängen "ett ords historia har mycket litet att göra med vad ordet betyder idag", eftersom du uttryckte svårigheter att förstå vad jag menade när jag skrev det.
Har jag skrivit "det ska bytas ut"? Försöker du få det här att glida till någon form av situation där jag vill skicka språkpolisen på alla som väljer att fortsätta skriva 'man'?
Så för att göra det väldigt, väldigt enkelt för dig: Nej, jag menar inte att ordet nödvändigtvis "ska bytas ut" sådär i allmänhet. Det är mer som att jag gärna skulle se en utveckling där det fasades ut. Men jag ämnar inte göra speciellt mycket åt saken själv. Som jag skrivit längre upp har jag själv ingen jättestark åsikt i frågan. Men jag förstår de som kan tänka sig att själva göra en minimal förändring i sitt språk för att försöka verka för en god sak.
Sum Caligini said:
Nope.
Sum Caligini said:
Alltså... Är det här saker du på riktigt tror att jag - eller någon annan som tycker att 'man' i den betydelse som diskuteras här, som opersonligt pronomen eller vad det heter - tycker? Allvarligt?
Eller försöker du göra dig lustig? Trolla? Jag förstår ärligt talat inte riktigt vad du vill med den sortens överdrifter.
Jag kan försöka ta det igen, om det hjälper. Märk väl, jag har ingen superstark åsikt i frågan själv; jag använder "man" i Rotsystem till exempel eftersom jag inte tycker att den dialektala känsla "en" har i dagsläget passar min vision. Men i alla fall:
Just nu är mannen norm. Det betyder att när någon ombeds föreställa sig en "person" så är det en överväldigande majoritet som föreställer sig en man, inte en kvinna eller en okönad person. Vi pratar om "fotboll" när det är herrfotboll men "damfotboll" när det är fotboll som råkar spelas av kvinnor. Säger man inget annat, dvs är det inte ett undantag, så är det en man. Det är det man menar med att mannen är norm. Lite som att vi i sverige oftare beskriver en svart person som "svart" än vi beskriver en vit person som "vit" (vithetsnormen).
Med så långt?
Ordet "man" används idag i två betydelser. Det är inte speciellt långsökt, tycker jag, att tänka sig att det finns associationer dem emellan. De låter likadant, och det passar dessutom himla bra ihop med ovan nämnda mansnorm. Detta oavsett ordets historia.
Att då använda "en" istället för "man" i sitt eget språk - vilket en del människor väljer att göra, utan att på något vis tvinga till exempel dig att göra det - signalerar en medvetenhet inför det här. Att man fattar grejen, och vill luckra upp manlighetsnormen. Det betyder inte att man kommer att Rädda Världen genom att skriva "en" istället för "man". Eller ens att man har det som mål. Det är i hög grad en signal, en symbolhandling: Man signalerar sin medvetenhet, och arbetar därmed inkluderande för de som upplever att de åsidosätts av den nuvarande normen. Lite som att använda ord som "cis" om icke-transpersoner.
Och det sker som sagt på högst individuell basis. Jag har inte sett någon fördömas för att hen vägrar byta "man" mot "en". Eller ens kritiseras, tror jag. Ibland ser jag försiktiga förfrågningar och förslag, men inte mer än så.
Och allt detta har naturligtvis hemskt lite att göra med den dystopi du av någon anledning finner det nödvändigt att måla upp.
Vad vet jag, kanske är det mest menat som en språkkonservativ symbolhandling...
Om det här också blir bemött med vanvettiga överdrifter eller att du hittar på saker jag inte sagt vet jag att min förmåga att förklara vad jag menar tydligen är undermålig i det här sammanhanget och hoppas att någon annan kan förklara bättre.
Krille
Lord
Gurgeh said:
Mä'föschöen, kan ent' stassfôlk läre sej å prate som fôlk, så en slepper sånt därna trams! En annen bler ju alldeles trött på'em som ent' fatter va en mener mä "en"!
Per Folmer
Swordsman
krank said:
Jaså, det förklarar en hel del.
Så, säg att normen är att Sverige är strukturellt rasistiskt, vilket jag skulle kunna anta att Alexandra skulle kunna stötta. Jag tycker det är ett maktutövande hon pysslar med om en åsikt som knappt utmanar denna norm yttras och vars röst behöver påminnas om sin plats.
Snacka om intersektionalitet. Här har vi alltså en vit kvinna som berättar för en vit kvinna att hennes åsikt är dum för att hon är en vit kvinna och därför kanske inte har en aning om hur andra känner.
Skulle inte Jimmie Åkesson kunna dra till med att invandrare borde inte yttra åsikter därför att de kommer från en annan kultur och har ingen förståelse för vårt land?
Visst, han är privilegierad som Alexandra inom vissa kategorier, men i andra så kan han helt enkelt hänvisa till massornas oförståelse. Låter smart.
1) Sverige är strukturellt rasistiskt. (vet du inte?)
2) Ingen märker det (förutom vi) vilket bevisar punkt 1.
2b) Människor märker det men vill inte göra något för 1.
Diskutera så om du vill, men det kommer vi inte så långt på.
Mogger
Hipsteranka
Per Folmer said:
Jorå. Han både vill, kan och gör. Det är liksom SD:s grundbult, att det främmande hotar det svenska och förstör det och att det enda räddningen är att det främmande slutar vara främmande och blir svenskt (eller försvinner härifrån).
Att vara vit, europé, frisk, man, arbetande, medelålders och utbildad är så priviligerad man kan bli. Det innebär inte att man är dum, eller att ens åsikter är dumma (men betyder inte heller att ens åsikter är sunda
), men det innebär att man befinner sig i en problematisk situation som man bör vara medveten om. Vilket inte är så lätt alla gånger. Tillhör du den här gruppen kan du lätt missa strukturella orättvisor som är vardag för minoriteter och utsatta grupper, och då kan det vara bra att någon annan påpekar det för dig.
Sedan kan man ju göra det mer eller mindre smidigt, men det hör egentligen inte till saken.
Per Folmer
Swordsman
Måns said:Per Folmer said:
Jorå. Han både vill, kan och gör. Det är liksom SD:s grundbult, att det främmande hotar det svenska och förstör det och att det enda räddningen är att det främmande slutar vara främmande och blir svenskt (eller försvinner härifrån).
Att vara vit, europé, frisk, man, arbetande, medelålders och utbildad är så priviligerad man kan bli. Det innebär inte att man är dum, eller att ens åsikter är dumma (men betyder inte heller att ens åsikter är sunda
Tillhör du den här gruppen kan du lätt missa strukturella orättvisor som är vardag för minoriteter och utsatta grupper, och då kan det vara bra att någon annan påpekar det för dig.
Sedan kan man ju göra det mer eller mindre smidigt, men det hör egentligen inte till saken.
Ja, se där. Då var vi väl tillbaka på noll, vad?
Mm, det är risken med den typen av argumentation.
I mångt och mycket så går detta att likna med religion. En troende ser gud i ganska många saker och har svårt att övertyga en icke-troende om det hela.
För min del så tror jag som krank i sak men jag håller inte med om honom vad gäller magnituden på konsekvenserna.
I mångt och mycket så går detta att likna med religion. En troende ser gud i ganska många saker och har svårt att övertyga en icke-troende om det hela.
För min del så tror jag som krank i sak men jag håller inte med om honom vad gäller magnituden på konsekvenserna.
Mogger
Hipsteranka
Per Folmer said:
Noll? Om person X berättar för person Y att det finns orättvisor som inte är synliga i Y:s vardag så är det väl raka motsatsen till att gå tillbaka till noll. Såvida inte Y avfärdar det hela som skitsnack, men annars så har ju Y lärt sig något.
Eller missförstår jag dig?