Precis det här vill jag tala om. En grupp definieras av ett gemensamt intresse. En korvkö är en grupp för att alla vill ha korv. Den som inte längre är sugen går hem. Stänger korvmojen upphör gruppen - annat vore konstigt. En förutsättning är därmed att det gemensamma målet förväntas vara uppnåeligt i och med gruppens samverkan.krank;n332265 said:...börjar snarare fundera på hur man kan konstruera hjälpsamma verktyg för SL att uppnå det här. Punktlistor, goda råd, färdiga strukturer att kasta in eller använda som skelett… Vad man uppmuntrar när gruppen rollpersoner skapas, vad man kompletterar med i form av SLP:er för att bygga välfungerande, intressanta konflikter.
I spelet som Krank talar om ovan är man en grupp utstötta som det större samhället motvilligt behöver. Om gruppen gör bra ifrån sig belönas alla. Om en enskild missköter sig beslutar gruppen om de vill utesluta denne eller dela straffet. Tråden avser diskutera hur man skriver verktyg för att bäst konstruera en funktionell, intressant grupp. PvP och "rage-quit"/solo-fasoner kännetecknar dysfunktionell grupp, alltså precis det vi vill undvika i det här fallet. Här talar jag utifrån ett specifikt projekt, men resonemangen torde vara överförbara till alla spel där gruppen förväntas samarbeta för att uppnå något mer långsiktigt.
Jag tror inte att man kommer undan behovet av någon sorts gemensam moralkod, eftersom detta styr både tänkbara medel och önskvärda mål. Låter det sig punktas upp på ett överskådligt och meningsfullt sätt? En tanke är att spelarna diskuterar följande:
Gruppen: vad slags regelbrott och underlåtelser delar vi straff för? Vad accepterar vi inte?
Den egna organisationens andra grupper: medarbetare eller konkurrenter? Uppriktighet och svek? Hur långt drar vi det?
Tredje part: ger vi bort matransoner till nödställda? Vad riskerar vi för deras skull?
Uppdraget: vad är vi beredda att göra för att uppnå målet (och avancera)?
Fienden: förhandla eller bekämpa? Vilka medel? Vad gör vi med dem som ger upp?
Jag övervägde ett tag att låta gruppen rangordna dessa. En riktigt mysig grupp skulle värdera andras liv - även fienders - högre än uppdraget. “Uppdraget först” blir kyligt och pragmatiskt, medan “Gruppen först” inrymmer både själviskhet och broderskap. Motfrågan är förstås om detta går att generalisera: tänk om just det här uppdraget är särskilt viktigt, eller om man tycker särskilt illa om just den här fienden. Är det fortfarande användbart som riktmärke? Vad vore bättre?
Inom den funktionella gruppen bör det samtidigt finnas utrymme för växlande relationer och personliga mål, vid sidan av de gemensamma. Jag ser gärna att man plitar ner på formuläret hur man förhåller sig till var och en av de andra rollpersonerna. Här vet jag att det finns en uppsjö av olika lösningar - vilken är din favorit?
Gruppen måste dock fortsätta vara funktionell: spelbar friktion - inte splittrande motsättningar.