Nekromanti Gris odlar äventyr???

En "grisodlare" är en liten bonnlurk som inte kan något av värde för äventyrande, typ. Som många fantasyhjältar är i början av den långa romansviten. Grisodlaräventyr blir då äventyr där rollpersonerna är vanligt folk eller på sin höjd inkompetenta äventyrare. Spelar man med dem länge kan de förhoppningsvis samla på sig erfarenhet och bli superfräcka.
 
Skulle påstå att ett grisodlaräventyr är raka motsatsen till ett episkt äventyr (som ju ofta kännetecknas av att man räddar världen, typ).
 
Rollspelet Lorder och Lodisar (släpps julen 2017) är ett rollspel anpassat för Grisodlaräventyr och värre saker än så. LoL erbjuder Råttodlarfantasy och Guttercrawl. Förmodligen marknadens bästa rollspel om man söker efter allt som är episkt på helt rätt vis. Följ din hjälte från glansdagarna rakt ner i rännstenen och sedan djupare än så. Det är LepRiskt och helt fantastiskt.
 
I min tankevärld brukar grisodlaräventyr/-system ofta medföra ganska detaljerade regler för vardagliga saker. I episka äventyr finns det liksom inget behov av regler för hur man sätter potatis.
 
En grisodlare är en enkel bonde/dräng/piga/daglönare/hemlös som inte har några användbara äventyraregenskaper.
Grisodlaräventyr är följaktligen äventyr anpassade för inkompetenta rollpersoner, t.ex. "leta reda på grisen Nöffe som rymt till skogs från grisstian".
Mer avancerade äventyr skulle leda till att grisodlaren misslyckades eller dog.
 
Jag är mer inne på Genesis' variant. Man får väl ha lite sloooo boil?
Jag använder grisodlingsreglerna i Axioms #3, "The Economics of Peasant Families".
Sen får man väl se huruvida grisodlaren Taran hittar det magiska svärdet Dyrnwyn och drar på sig lite fighter levels eller inte. Det är ju play to find out som gäller ?
 
Precis som Genesis och 2097 säger kan en grisodlare bli bättre.
Men blir grisodlaren bättre slutar denne att vara grisodlare och kan börja gå riktiga äventyr.
Många spelare tycker om att börja med sina rollpersoner "från grunden" - alla stora har en gång varit små.
 
I min erfarenhet är det gärna SL som gillar detta. "Vi börjar episka fantasy-spelet när ni bara är grisodlare", "vi börjar vampirespelet när ni bara är mänskliga taxichaffisar i Brooklyn" osv.
 
2097;n239280 said:
I min erfarenhet är det gärna SL som gillar detta. "Vi börjar episka fantasy-spelet när ni bara är grisodlare", "vi börjar vampirespelet när ni bara är mänskliga taxichaffisar i Brooklyn" osv.
Click to expand...

Jepp. Och sedan så kommer man aldrig till det episka, för kampanjen tar slut efter tre månader.
 
Kanske viktigt att skilja på grisodlare-karaktärer, och grisodlar-äventyr.

Grisodlar-karaktärer är karaktärer som har en väldigt alldaglig bakgrund, men kan åka genom "stora" äventyr ändå. Ett exempel är min kampanj där ett gäng bönder från en by i Soldarn (ingen av dem hade något särskilt bra i någon stridsförmåga) tvångsrekryterades under ett inbördeskrig. Grisodlarkaraktärer behöver inte nödvändigtvis spela äventyr utan stora händelser i dem.

Grisodlaräventyr handlar troligare om väldigt "jordnära" storys, typ disbänksrealism ala low fantasy.
 
Genesis;n239283 said:
Jepp. Och sedan så kommer man aldrig till det episka, för kampanjen tar slut efter tre månader.
Click to expand...

Konstigt att inte fler spel parerar för detta faktiskt. Vi spelar en kampanj med "grisodlare -> halvgud" som tema i Force and Destiny och använder lite olika trix (bl a en jävligt snabb progression) för att faktiskt få med hela resan. Funkar kanonbra.
 
Rasmus, detta är också varför jag lade in regeln att short rest tar en natt, long rest tar en vecka i Corsair Council-kampanjen. För att det skulle bli lite kalendrigare spel?
 
Genesis;n239283 said:
Jepp. Och sedan så kommer man aldrig till det episka, för kampanjen tar slut efter tre månader.
Click to expand...

Det där låter väldigt bekant, och det är tråkigt att kampanjen inte pågår längre. Samtidigt tycker jag, åtminstone oftast, att rädda byn från de tre elaka rövarna är roligare än att rädda galaxen från den galna halvguden.
 
Vilket påminner mig: vet någon hur termen fick sin början? Jag förstår ju att det är en lustifik försvenskning av "pig farmer", men vem var först med det? Och var det avsiktlig humor eller bara en äkta dålig översättning?
 
I ett inlägg av Sereg på detta forum 2002:

ifrån våran kära FAQ:
"Grisodlare var ett uttryck som myntades av Anders Blixt i begynnelsen. Sedan dess har det hängt med i rollspelskretsarna och nu blivit populärt igen tack vare rollspel.nu. Att vara grisodlare Codex webbforum innebär att du är en nybörjare. Allt eftersom du skriver fler och fler inlägg kommer du att öka i grad. Vi vill inte spräcka bubblan och tala om graderna eller nivån för att avancera till nästa grad. Detta är något som du kommer att märka allt eftersom."

http://oldsite.rollspel.nu/forum/ubb...isodlare?.html
 
Mundo;n239290 said:
Grisodlaräventyr handlar troligare om väldigt "jordnära" storys, typ disbänksrealism ala low fantasy.
Click to expand...

Och vilka sådana äventyr känner vi till?
 
Kan bli bra.
Tex spelarna har fått i uppdrag att skapa bosättning i viltområde där bara indianer eller orcher bor.
Förutom strid så måste man bygga hus skaffa djur och skaffa förråd innan vintern.
 
För mig är grisodlaruttrycket mer en känsla av en skitigare tillvaro, mer gritty för att använda engelska, en hårdare och blekare värld där 22% av befolkningen inte har talang för magi och där även altruistiska hjältar fumlar när de klättrar eller där de kan få foten amputerad p g a kallbrand. Rent storymässigt så handlar inte äventyren om att slentrianmässigt färdas via de Grå Hallarna för att rädda universum, att bli brickor i gudars spel eller att äventyrarna får hjälp av jätteörnar eller någon alv på en pegasus så fort det börjar bli lite farligt. När det gäller klassiska äventyr som Äventyrsspel släppte så räknar jag lätt in t ex Äventyrspaket 1 med Svart Duell och Skönheten och Odjuret, Torshemsmodulen, Dimön och Spindelkonungens pyramid som äventyr med grisodlarstuk. Inte för att de handlar om diskbänksrealism utan för att de inte handlar om att rädda Altor från ett större hot och att äventyrarna inte är Utvalda och Ödestyngda. Spindelkonungens pyramid finns liksom bara där. Det är inget annat än girighet som driver en äventyrargrupp att utforska platsen. Detsamma gäller Dimön. Varelserna på ön, troll som demon, mitt ute i vildmarken, gör varken till eller från för Altors existens. Man kan bara rida runt sjön, eller skita i att bege sig i närheten om man fruktar Dimön. Faktum är att det kanske vore smartare att INTE nämna skiten för giriga äventyrare som råkar dyka upp på ett värdshus i Utkante.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top