Nekromanti Goda Nekromanticker

"Jag har en fråga gällande en neckromantickers betende, är nästan alla neckromanticker så onda som man kan bli"

<sarkastiskt>Självklart är alla nekromantiker jävelondast. De är ondare än de ondaste. De är så onda att de har ångest så fort någon är snäll, och invaderar ett mindre land varje gång det händer!</sarkastiskt>
 
Dette varierer med typen fremvisning spillederen har. En "god" nekromantiker gjør fortsatt "onde" saker i og med at at vekker de døde.

Men du kan også sette det i det perspektiv:
En våpensmed som lager et sverd.
Sverd er til for å drepe. (ingen tvekan)
Er da våpensmeden ond?

En nekromantiker lager en vandød tjener. (slave.)
Vandøde kan enten være offensive, defensive, eller nøytrale. (hente toalettpotta, gå ut med søpla e.l.) Med andre ord gjøre det nekromantikeren vil at denne skal gjøre.
Er da nekromantikeren ond?

Mitt svar: Nei. En nekromantiker er ikke ond fordi han er en nekromantiker. En nekromantiker KAN BLI "ond" hvis denne velger det. Akkurat som han kan bli "god".

Livet en et skyggeland, og variasjoner vil forekomme. Men med tanke på at nekromantikere faktisk kan skape udøde mot deres "vilje" så kan det regnes som en "ond" handling.
bare ikke fordøm dem før de får forklare seg.......
 
Som Baelor och Krille redan uttryckt det, nej.

En nekromantiker är inte nödvändigtvis ond, en malefikator är det, en reanimatör må vara det, en svartkonstnär behöver inte vara det och en nekrolog skall inte vara det.
Många är de nekromantiker jag spelar (okej, två stycken) som inte alls är speciellt intresserade utav att döda och ta över land. Jag ser dem mer som forskare som har gått lite över gränsen och utvecklat en liten grej för de döda.

Du skriver nekromantiker på två olika sätt i ditt inlägg, och inget av dem är rättstavat... "neckromanticker" , "nekromanticker" .

Snälla, allihopa, det stavas N-e-k-r-o-m-a-n-t-i-k-e-r. Nekromantiker.
 
Nu har jag ju inte läst V&N så jag ska väl egentligen inte uttala mig... men... uhm... jag gör det ändå.

Ondska i sig är väl egentligen att vara avvikande på ett i omgivningens ögon negativt sätt. Till exempel så anses det vara ondskefullt att vara egoistisk, vilja döda andra på grund av bla bla eller att lattja med lik. Ne[color:\\"red\\"]c[/color]kromanti[color:\\"red\\"]c[/color]ker ses ofta på som ondskefulla för att de gör avvikande och tabubelagda saker, och förväntas nästan vara riktigt jävelonda (mest på grund av fördomar), vilket leder till förtryck, vilket leder till att de vill hämnas på bla bla eftersom att de har blivit förtrycka, och de blir således en fiende, och eftersom att de är en minoritet blir de onda.

Kan dock inte tänka mig att de ser sig själva som ondskefulla.
"Hmm, vad ska jag göra idag? Offra spädbarn för nöjets skull? Nej, det är inte tillräckligt ondskefullt... jag ska våldta döda spädbarn... och sedan äta dem..."
Nej nej, absolut inte. Eller kanske någon som har råkat ut för något väldigt otrevligt som barn eller har blivit förtryckt, trackasserad, misshandlad osv i en längre tid, men inte standard-nekromantikern. Han har nog snarare olika mål i livet, precis som tavernaägare och bönder, men han uppnår dem på ett annat sätt på grund av olika moraliska och världsliga värderingar.

Att vilja ta över land behöver ju inte heller vara särskilt ondskefullt - de kanske tänker göra landet mer... uhm... trevligt. Eller nåt. Om du frågar honom om han är ond så kommer han förmodligen inte svara "oh ja! Det är mitt enda syfte i livet!" :gremwink:.

Det närmaste ondskefull (som i standardfjantasybemärkelse) jag tror att man kan komma är att man har slutit någon pakt med en demon eller gud som har helt andra mål än de andra gudarna, och i gengäld för att man tjänar honom så får man en del grejer. Girighet alltså - hur naturligt som helst. Hade bonden snubblat över en säck med guld så hade han knappast gått till stadsvakten med den och sagt "titta vad jag hittade, någon måste ha tappat den" och därmed kastat bort sin enda chans att göra något vettigt av sitt, sin frus och sina barns liv.

Så för mig finns det egentligen ingen riktig ondska, hur man än vänder och vrider på det... är väl vad jag ville komma fram till...

Så ser jag på det iaf. :gremsmile:

"Snälla, allihopa, det stavas N-e-k-r-o-m-a-n-t-i-k-e-r. Nekromantiker."

Qadosh är värre. Förstår inte varför alla vill få det till "Quadosh"...
Att 'nekromantiker' förvrängs så är nog för att det första "e"-et är kort och därför vill man få in ett "c" före "k"-et för att understryka det. Att slänga in ett andra "c" är även det för att "i"-et är kort (neeekromantiiiker... :gremgrin:), så det är mycket mer naturligt att man stavar fel på det än Qadosh, som uttalas "kadosh". Har aldrig riktigt fått grepp om det där... snälla, ändra det till Quadosh i Eon 3 för allas bästa :gremtongue:.
 
Goda Nekromantiker (spoiler Mörkret, V&N mm.)

I min kommande Mörkerkampanj kommer nekromantikerna med sina vandöda horder att spela en ganska stor roll, men de står inte utan fiender. Motståndet utgörs av de nekromantiker som kan betecknas som något "goda", dvs. icke-stereotypa forskare i dödens mysterier som mer eller mindre slagit sig samman för att kontra hotet från Dibukkulterna. Folkfronten för Schyssta Nekromantiker(TM) inkluderar Väktarinnan Avala (som får nys om Zathuri och Lutharions deal med Xinu), Teraval Tarabum (och hans "lärling" Ninna Sol och Måne), samt Juubuls lärjungar, som är fientliga mot andra nekrokulter. Kanske kan ge dig lite uppslag till intriger?
 
_Så_ kort är väl inte "i"-et?

Precis vad jag menade, fast du var lite bättre på att uttrycka dig (verkar det som) :gremwink:.

"Har aldrig riktigt fått grepp om det där... snälla, ändra det till Quadosh i Eon 3 för allas bästa. "

Jag tycker det fungerar ganska bra, bara man påpekar att det stavas Qadosh och uttalas "kadosh" - cirka en tjugofemtusen gånger eller så :gremtongue:
 
Ska man vara riktigt noga …(förmodligen OT)

… så stavas det »nekromant«, n-e-k-r-o-m-a-n-t. I alla fall på svenska.

Ordet »nekromantiker« är rollspelssvenska och används för första gången i Drakar och Demoner. Troligen en försvenskning från engelskans »necromancer«, gjord av någon som inte kände till att det redan fanns ett svenskt ord (eller att ordet ursprungligen är grekiskt, vilket gör att det borde följa samma form som andra grekiska låneord: diplomati–diplomat, nekromanti–nekromant).

Det har tydligen bitit sig fast i rollspelskretsar, för jag känner ingen som inte säger »nekromantiker« (jag gör det själv emellanåt – även om jag tycker att det ger felaktiga associationer till »romantik«, vilket å andra sidan kan höra samman med att jag sett den tyska experimentella kärleksfilmen »nekromantik«).

Så vem vet, en dag kanske »nekromantiker« finns med som synonym till »nekromant« i SAOL och SAOB.
 
Vandöda & odöda [OT]

Nån som vet varför det heter vandöda i Eon men odöda i DoD? Jag har fått för mig att vandöda är mer korrekt, men när används termen annars? I skräckfilmer?
 
Angående vandöd/odöd … (fortfarande OT)

Båda orden finns i svenskan.

»Odöd« är ett fornsvenskt ord som betyder, typ: våldsam död, för tidig död, ond död, etc.

»Vandöd« torde vara det korrekta ordet för »de levande döda«.

Att »odöd« blivit beteckningen för zombies, vampyrer, animerade skelett, osv. beror nog på att någon direktöversatt engelskans »undead«.

Hatten av för Neogames som använder »vandöd«.
 
Re: Ska man vara riktigt noga …(förmodligen OT)

Hmm.. det visste jag faktiskt inte. Tack för att du rättar mig :gremsmile:
 
"snälla, ändra det till Quadosh i Eon 3 för allas bästa"

Bättre då att ändra det till "kadosh". Det är ju ett ord på hebreiska från början, och "quadosh" blir ju då bara påhitt. Har till och med för mig att jag i NE sett ordet stavas just "kadosh", så det beror kanske på vilken form av transkription från hebreiska alfabetet man använder.

Hmm, varför känns det som om den här tråden har mer än sin beskärda besserwisser-andel?
 
Ont och gott är subjektivt. Vad någon ser som ont kan för en annan vara gott. Om nekromantens (tack, Dante!) hemstad hotas av en barbarhord och nekromanten skänder stadens kyrkogård för att skapa en odöd armé som sedan skyddar staden, är då detta en ond eller god handling? För de anhöriga är det en fråga om de ska bli upprörda över den skändade kyrkogården eller hylla nekromanten som räddade deras liv. Ur barbarhordens synvinkel är det en solklart ond handling att döda deras kamrater, därtill att utnyttja vandrande döda! Ur nekromantens synvinkel är det en god och altruistisk handling - han lade ju ner mycket tid och arbete på att rädda livet på alla stadens invånare. Allt är en fråga om perspektiv. För barbarhorden är staden hem åt en Ond Svartkonstnär som måste förgöras, för stadsborna är det en seger som vunnits till ett fruktansvärt pris, för nekromanten är det tid att hitta ett nytt ställe att bo på (om inte folket är synnerligen pragmatiskt och tolerant).

Och nej, alla nekromanter behöver inte bli sadistiska och egoistiska i sina relationer med andra, men om alla förföljde dig skulle du nog också bli lite småsur. Om du sedan vet att du har makt att förgöra de som är mot dig, skulle det inte vara frestande...
 
"<sarkastiskt>Självklart är alla nekromantiker jävelondast. De är ondare än de ondaste. De är så onda att de har ångest så fort någon är snäll, och invaderar ett mindre land varje gång det händer!</sarkastiskt> "

<sarkastiskt>Det känns skönt att du är så förstående och uppmuntrande även när någon oinsatt kommer med frågor. Och att du dessutom ger så relevanta svar. Tack för att du hjälper till med att bibehålla forumets höga kvalité!</sarkastiskt>
 
"Det känns skönt att du är så förstående och uppmuntrande även när någon oinsatt kommer med frågor. Och att du dessutom ger så relevanta svar. Tack för att du hjälper till med att bibehålla forumets höga kvalité!"

Håller helt med. Fast utan att vara sarkastisk.

--Björn, för det är jag värd
 
Re: Nekromantiker

Varför inte blåsa liv i en gammal tråd?

En mantiker är väl rimligen en person som sysslar med mantik, alltså förutsägelser, vilket var stort under till exempel antiken (till exempel pyromantik med flera typer). Nekromantik borde följdaktligen vara en spåkonst som rör dödens domäner, kanske att få förutsägelser genom att tillfråga de döda.

En nekromantiker blir då en sådan spåkonstnär.
 
Re: Nekromantiker

Varför inte blåsa liv i en gammal tråd?

En mantiker är väl rimligen en person som sysslar med mantik, alltså förutsägelser, vilket var stort under till exempel antiken (till exempel pyromantik med flera typer). Nekromantik borde följdaktligen vara en spåkonst som rör dödens domäner, kanske att få förutsägelser genom att tillfråga de döda.

En nekromantiker blir då en sådan spåkonstnär.
En god nekromantiker blåser liv i döda saker.
 
Jag såg något på discord om att det egentligen heter nekromant.

Jag vet inte om jag håller med om det. Jag spelar inte rollspel som utspelar sig i antikens grekland. Genrelt sett uspelar de sig inte alls i vår värld och det är sålunda okej om ord inte alltid matchar deras betydelse 100%.

Sålunda behöver bredsvärd inte ha någon korg. Nekromantiker behöver inte pyssla med spådommar. Och dungeons behöver inte finns i toppen av ett torn.

För att koppla till trådens faktiska ämne i fall nekromatniker kan vara goda; varför inte?

Alltså som en uppriktig fråga riktad till spelledaren och settingen. Kanske finns det anledningar i settingen till att de som använder magi för att rubba balansen mellan liv och död oundvikligen dras mot mörkret även om de försöker använda krafterna i det godas syfte.

Eller så kanske nekromanti är en fullt legitim syssla och övervakas av en välvillig dödsgud som låter de levande kommunicera med sina döda släktingar. Kanske firas de dödas dag varje år med en faktisk procession av odöda där nära och kära som skiljts åt får spendera ännu en dag tillsammans och glädjas åt goda minen?
 
Jag såg något på discord om att det egentligen heter nekromant.

Jag vet inte om jag håller med om det. Jag spelar inte rollspel som utspelar sig i antikens grekland. Genrelt sett uspelar de sig inte alls i vår värld och det är sålunda okej om ord inte alltid matchar deras betydelse 100%.

Sålunda behöver bredsvärd inte ha någon korg. Nekromantiker behöver inte pyssla med spådommar. Och dungeons behöver inte finns i toppen av ett torn.

För att koppla till trådens faktiska ämne i fall nekromatniker kan vara goda; varför inte?

Alltså som en uppriktig fråga riktad till spelledaren och settingen. Kanske finns det anledningar i settingen till att de som använder magi för att rubba balansen mellan liv och död oundvikligen dras mot mörkret även om de försöker använda krafterna i det godas syfte.

Eller så kanske nekromanti är en fullt legitim syssla och övervakas av en välvillig dödsgud som låter de levande kommunicera med sina döda släktingar. Kanske firas de dödas dag varje år med en faktisk procession av odöda där nära och kära som skiljts åt får spendera ännu en dag tillsammans och glädjas åt goda minen?
Instämmer om orden, bara involverade är med på vad som avses. Tycker bara det är intressant att börja i ordens egentliga betydelse även om man sedan skrivar på dem eller bygger ut dem i en fantasivärld. Ibland också ursrpungsidén vara mer intressant än vad ett begrepp blivit när det lagts på allt möjligt, det vidgats och tappar sin skärpa.

Att nekromantiker skulle behöva vara onda ser jag inte alls som nödvändigt. Det beror ju på spelvärlden, vad nekromantikern gör och hur och vem betraktaren är. Den enes goda handling är den andres styggelse. Ser man till vår värld som jag gillar att inspireras av så har det i mer än en kultur, exempelvis antika kulturer runt Medelhavet, varit självklart att man kan kommunicera med de döda. Familjeöverhuvuden ansågs kunna göra någon sorts vördnadsritual som sände ngåon form av energi och omtanke till de döda förfäderna som om de kände sig vederbörligen omtänkta förmodades stödja de levande, förvisso på det mest indirekt vis men ändå. På något vis ansågs de kunna på verka sina levande släktingar både till det bättre och sämre. De dödas dag(-ar) och snarlika högtider förekommer ju också i mer än en kultur och processioner och ritualer som på något vis ansågs påverka de döda så de kände att de vill påverka de levande på ett positivt sätt är inte konstigt ur ett historiskt perspektiv. Om det var så i vår verklighet, varför inte i en fantasivärld? Sedan gör man så klart som man vill.

Dualismen i gott och ont är väl dessutom i vårt hörn av världen något som endast fanns i zorastrismen och sedan med kristendomen. De andra religionera och mytologierna så vitt jag kan påminna mig talar inte om gott och ont på det sätter. Det ena eller andra utförande kan vara mot tingens ordning och det är dåligt, det är alltid dåligt att bryta mot hur världen fungerar. Den ena eller andra handlingen är acceptabel för den ene men inte för den andre och gudomarna är neutrala egoistiska arsliga mäktiga mafiosos som man måste blidka för att inte drabbas av men också kan få hjälp av genom att deal:a med dem. Ibland bara drabbar de en utan att man hade något att säga till om. Dödsgudomar eller andra underjordsgudomar är inte onda även om man så klart som levande kan invända mot att någon hämtas i förtid. Det betyder dock inte att underjordsväsena är onda och det ka ske inte rä dödsgudomens fel utan de bara hämtar själen till någon som dog av annan anledningen. De är bara en del av tingens ordning liksom människor, illerfolk, djur, naturandra och vad man nu har i sin värld. Att betvinga en själv och tvinga den att återvända till sin kropp kan så klart anses dåligt men att sträcka ut en hand över dimensioonsgränserna och fråga om den döde vill komma närmare och svara på frågor eller rent hjälpa till emd något. Varför skulle det vara ont? Å andra sidan, om den barriären är tänkt att vara absolut kan det så klart vara hur fel som helst.

Personligen tycker jag det är intressantare än en starkt dualistisk klassificerad spelvärld (alldeles oavsett hur mycket inspiration man tar ur vår verkliga värld eller ej).
 
Back
Top