Nekromanti God45

[God45]

Jag är God45. Några saker jag skrivit på det här forumet som jag är nöjd med

I fantasy är det för att, i alla fall i Dungeons & Dragons, det i stort sätt är en krigsfilm där karaktärerna kommer in med en bakgrund och sub-plots och några av dem dör för att visa att det här är allvar. Plus, den ideala D&D karaktären överlever i 10 minuter, stjäl, mördar och och begår sociopatiska dåd av folkmord mot raser med grönt skin och dör sedan av en save or die effekt. De som blir level 14 är speciella eftersom, holy shit, någon överlevde till level 14. När levlande kräver en blandning av feghet, paranoia, mod, inteligens och viljan att mörda din alv kompis för hans magiska skor blir det något speciellt.

Plus, den som dödar dig i Vampire? Är anagligen en annan spelare. Det är få saker som är så kul som att konspirera mot varandra och försöka komma åt den andra spelaren sammtidigs som han försöker komma åt dig. Är döden inte ett alternativ här så förvandlas denna coola konflikt till tjafsande och käbblande vilket är mycket mindre roligt. Visst, det suger lite när en annan spelare dödar dig och dansar på din grav, men det får dig att försöka hårdare nästa gång.

Bara en grej jag tänkt på, The technocracy måste väll vara de objektivt godaste i hela gammla world of darkness? De fixade saker som tryckpressen, internet, pencilin och en ekonomi baserad på pengar istället för land eller kor. De är de effektivaste monsterjägarna i hela owod med sina plasmavapen, attackhelikoprar och cyborg HITmarks som basicly är terminators som de använder till att ha ihjäl onda vampyrer, wyrm andar och allt annat otrevligt övernaturligt. De till och med dödade Ravnos antedeluvianen när den vaknade med hjälp av sateliter som reflekerade solljus och spirit-nukes. De har dessutom en rymdflotta som skyddar jorden från chthulu och hans polare från bortom horizont gränsen.

Om vi ser på några andra faktionerna i gammla world of darkness i jämförelse:

The Cammarilla: Backstabbing, själviska monster som dödar folk och förstör liv

The Sabbat: Det samma fast till ett Rob Zombie soundtrack.

Pentex: Captain planet skurkar.

The Garou: galna eco-terorrister och hustru misshandlare.

Black spiral dancers: Galna Captain planet skurkar och hustru misshandlare.

The Giovanni: Syster och lik k-ande necromancer gansters.

Ravnos: Lögnare och tjuvare.

Followers of set: Dedikerade till att korrumper andra och dyrka en ond gud av ondska.

The order of hermes: Vill bli magiker gud-kungar och styra männskligheten.

Sons of ether:Vill bli teknologiska gud-kungar och styra männskligheten.

Verbenna och Euthanos: Det är dags för torsdagens blot och människooffer, för in oskulderna.

The Celestial chorus: Vill skapa en värld där du hamnar i helvetet om du är homosexuell och låg bakom inquisationen, annars ganska trevliga.

Dreamspeakers: Du har vredgat andarna så nu kommer du och hela din familj bli sjuka, detta är ditt eget fel och du förtjänar det.

Akashic brotherhood: Vill att en upplyst elit ska styra samhället. Annars också ganska trevliga.

Cult of Ecstasy: Hippi knarkar date-rapists.

Viritual adepts: Föreställ dig ett internet flame-war mellan folk som kan ändra på verkligheten...

Hollow ones: Goths!!!!!

Så min slutsatts är att technocraterna är de goda.

Jag blev uppmanad till att skapa en tråd om varför old school D&D och BRP fantasy pch liknande rockar. (Jag tänker på innan 1:ed men ni som vill skriva om AD&D är också välkomna )

Det rockar för att:

- Du vill aktivt undvika att använda reglerna. Om du hamnar i en ärlig fight istället för att släppa en vagnfull med olja på trollet och kasta facklor så är du eller dina vänner döda. En ärlig fight när du har 7 hitpoints på level 3 och din rustning är skit? Hell no.

- Gm:en kommer hitta på skit. Det finns inga regler för att simma. Nej jag vill inte se din hemmabryggda lista över modifiers beroende på salt mängd, vad i helvetet är fel på dig? Så Gm:en hittar på något vid bordet. Och nästa gång, ifall det var bra och ni kommer ihåg det, så använd det igen.

- Det finns ingen balans! Ingen! Tjuvarna suger ibland, fightern suger ibland och magikern suger ibland. Det viktigaste att tänka på är att "Klasser" kanske finns men rullar magikern bättre än dig så dör du. För du har, som sagt, 7 HP.

-Allt är slumpat! Slumpade listor för vapen, stats, hårfärg, mutationer! Allt är slumpat!

-Farliga monster du inte vill slås mot! Nästan all xp kommer från skatter, nästan ingen xp kommer från att döda saker. Så du dödar bara folk för att få skatter och bara om du måste. Du vill inte slåss mot draken, du vill bara ha hans guld.

-Girighet! Ni är inga hjältar som Lancelot och Roland, ni är Connan eller Elric! Antihjältar som är här för guld, magi, skatter, bitches och mer skatter! Sno de där grejerna, ta droger, döda dina vänner och dumpa deras kroppar i grottor och slut avtal med demoner! Erövra england, örfila Kung Arthur, dyrka Hastur och stjäl laservapen från Carcosa!

Det kan finnas människor vars själ inte sjunger vid tanken på att gå ner i ett grottsystem fyllt med magiska monster och ta sig därifrån rik som ett troll med hjälp av list, stål, tro och kanske lite magi. Men jag är inte en av de människorna och jag vet inte vad som är fel på dem

Varför älskar/hatar du old school fantasy rollspelande? och det är bäst att peta på svarsfältet med en 10 fot lång stav innan du svarar ifall det finns en fälla där

Jag har aldrig tidigare spelat en halv-alv och har ärligt talat inte gillat dem särskilt mycket. Vill jag spela låg fantasy eller historier där man ska identifiera sig med karaktärerna föredrar jag mäniskor. Vill man ha någonting som man inte kan identifiera sig med och som kan vara både förundrande eller skrämande så kör man riktiga alver. Varför ha ett mellanting?

I bästa fall är halv-alverna aningen mer ghetto alver som Elrond och i värsta fall gnäller de över hur utstötta och missförståda de är.

Men sedan kom jag att tänka på en sak. Halv-alver är nästan alltid rangers i D&D och andra rollspel. Rangers är en klass som är definierade av sin "favored enemy" som gör att de slåss bättre mot en viss grupp av varelser eftersom de hatar den typen av varelse. Alltså är halv-alver rasister! Men är inte det märkligt? De är inte ens en egen ras. Från detta kom min ide för vad som definierar halv-alverna. Att de är precis mellan alver och mäniskor gör dem galna!

I fiction är människor alltid mindre svarta/vita i hur de är än de andra raserna. Mänskliga karaktärer velar fram och tillbaka och våndas över sina beslut. De är sällan helt goda eller helt onda och när de är det är den intressanta historien varför de blev så. Alver å sin sida är alltid goda och utan tveksamheter eller interna strider. Ända tills de blir onda och då blir de riktigt, riktigt onda. Drow style med bytad hudfärg och hela köret.

Halv-alverna har fått det värsta från båda sidorna. De kan inte ligga i mitten, de är antingen goda eller onda. Hedervärda eller uslingar. Moraliskt svarta eller vita. Men sammtidigt har de alla kvalen och kamperna som människorna lider av. De ifråga sätter sig själva, de förändras av vad de ser och av vad de hör. Men detta är ingen gradvis process som hos mänsikor, när de får en inre konflikt slår de rakt över från goda till onda eller tvärtom. Kanske bara när det kommer till saken de har en inre stridighet över. Detta leder till att halv-alver kan vara glada, trevliga och goda personer ända tills de ser en ork. Men när de ser den där orken slår de över till full mordisk vrede och börjar använda svartalvs metoder.

Tycker ni det här verkar vara är ett intressant sätt att spela halv-alver på? Har ni några tankar på hur man kan förbättra konceptet? Eller har ni något annat sätt som ni brukar köra halv-alver på? Jag är nyfiken på hur ni brukar göra.

 

[God45]

Saker jag gjort på forumet som jag är nöjd med:

Lund för Mage: the acension

Anledningar för en munk att äventyra

Mord-a-palozza

Nya OSR D&D klasser

Resident evil vs Army of Two vs Prototype vs Metal gear

En hög Wushu rpg kampanjer