Nekromanti Gnälliga spelare

Douggie

Warrior
Joined
16 Oct 2000
Messages
332
Location
Norrköping
Vad ska man göra med folk som är sådana dåliga förlorare att de inte klarar av att en gubbe dör för dem och sedan vägrar spela mer?

Douggie
Try to defeat me, but try in vain. When I win I end your pain.
 

Milrik

Veteran
Joined
6 Aug 2000
Messages
184
Location
Västerås, Sverige
Sluta spela med han?

Näh, ha ett snack me honom o berätta att det hela är är ett spel, och det är meningen att man ska ha skoj!
Funkar inte det så får du upplysa honom om att det är kanske bäst att han inte spelar spel där han kan förlora??

Milrik av Remos

Ph'nglui mglw'nafh Cthulhu R'lyeh wgah'nagl fhtan
 

Pendragon

Swashbuckler
Joined
5 Aug 2000
Messages
3,030
Location
Malmö, SKÅNE
vill han inte spela mer, så tvinga inte honom... så enkelt e det... tycker det är störigare med personer som låter sina rp begå självmord när något dåligt händer... de blir rånade på alla sina häftiga vapen t ex.... sådana blir (eller blev) kortlivade i min spelgrupp.

Den förste som klagar på offensiv får äta Ripperdocs kängor.
 

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
17,469
Location
Helsingborg
Har spelaren en anledning att klaga? Dog han bara av en slump (elaka tärningar), hade denne ingen chans att klara sig eller satte rollpersonen sig själv i den situationen?
För det kan bero på dig också. Kanske du är lite för hård? Fuska lite med tärningarna för att se till att RP:na lever lite längre.

Själv brukar jag inte lyda tärningarna när jag vet att spelaren lagt ner lite tid på karaktären och fått till en rolig gubbe. Mitt sätt att belöna. Synd bara att de inte vet om det.. =\

Spelaren får dock skylla sig själv om när han springer till den ökända drakgrottan för att få HP när han dödar draken. Då ska han bara döööööö².

/[color:green]Han</font color=green> som själv dödat allt för många RP:er på sistone
 

Renfield

Swordsman
Joined
20 Feb 2001
Messages
567
Location
Linköping
Jag hade en person i min spelargrupp som var helt ny, dvs det var hans första kampanj, och hans första gubbe. Själva grejen gick ut på att de skulle spela fe äventyr för att hitta en drakskatt, som var ovaktad. De gjorde det (äventyren var enormt svåra), men vilken SL låter en grupp RP ha en hel drakskatt? Inte jag. Det sista draken gjorde innan han dog var att lägga en besvärjelse. I samma stund som de började plocka i högen började rummet skaka, det började ramla grus och stenar från taket och de hade en viss tid på sig att ta vad de kunde bära och sticka. Att taket skulle rasa in var uppenbart. De visste inte hur länge de hade på sig. Jag slog dolt, och kom fram till att de kunde få slå max fem slag på en fyndtabell jag gjort. De som stannade kvar för en sjätte gång dog. Han stannade så länge, trots ökad mängd stenar som föll ner från taket.

Dagen efter var han skitlack på mig, kallade mig för "en bögjävel som kan dra åt helvete och tror han är kung över hela världen där han sitter med sina papper och tärningar."

Direkt efter han dött den kvällen stack han hem till sin flickvän, en nära vän till mig. Jag har efteråt fått veta att han faktiskt låg och grät i hennes famn. Han hade alltså spelat fem helger med gubben.

Senare ångrade han sig, efter att jag förklarat att det bara var ett spel, att jag inte kunde rädda dem hur som helst (SL-integritet), och att det bara var fantasi. Han verkade koppla efter typ två veckor, bad om ursäkt, och har sedan dess varit helt sansad...

"He who conquers the past, commands the future.
He ho commands the future, conquers the past."
 

Nightfang

Warrior
Joined
22 Jan 2001
Messages
230
Location
Home is where ever I sit down...
Jag tycker det är lite mysko hur folk reagerar igentligen, när man ändå vet att det är ett spel... hmm...

Det är lite finurligt det här med att en spelare råkar dö (av misstag eller med flit). Jag minns själv när jag spelade en alvisk paladin på mina DoD 91 spelande dagar. Vi var på ett uppdrag i en magikers(?, minns inte) grotta och jag skulle möta en annan grupp eller nåt. Då kommer en annan spelare som var lönnmördare och kastade något mysigt gift i ansiktet på mig så jag blev blind. Jag viftade för jäves med mitt svärd men lyckades inte åtskakomma något... jag föll för kniven i halsen... och blev lite tjurig över det hela. Speciellt för att jag dog så oädelt...

Det hela är att man måste ju försöka prata med folk som blir ledsna/arga nära deras karaktärer dör. Vad man definitivt inte skall göra är att skrika åt dom att "acceptera det! Det är bara ett spel!" Det funkar inte... man måste ta mer pedagogiskt. Och om det går, låta ens karaktär dö "ädelt".

Nightfang som tur är har kommit över sånt nu... kanske.../images/icons/smile.gif

I am finding myself walking into insanity, and I have crossed the point of no return...
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Finns det så mycket att göra egentligen ??
De tvet ju att karaktären kan dö, det är ju spelets regler. Eller hur. Så det är bara att säga att de får välja, sluta spela eller aceptera att karaktärerna kan dö & att de får göra nya. Det är ju sånt som händer...

[color:red]Nemo saltat sobrius, nisi forte insanis !</font color=red>
 

larten

Veteran
Joined
17 Jan 2001
Messages
117
Location
Munkfors, Sverige
låt gud trycka handen i huvudet på dem, eller skit i dem, är de så löjliga är de inte värda att spela rollspel... säg åt dom att växa upp, sånnt är livet

A metall heart is hard to tear apart
//Larten
 

larten

Veteran
Joined
17 Jan 2001
Messages
117
Location
Munkfors, Sverige
Det är fantastiskt hur man kan leva sig in i spelet.. låta dem dö ädelt? Visst, men om (som i fallet före) de håller på och plockar en drakskatt och är för giriga för att sticka när de får taket i huvudet, vet inte om man kan kalla det ädelt.... nej, man skall dö i strid med yxan i hand!

A metall heart is hard to tear apart
//Larten
 

Shadar Fal

Veteran
Joined
12 Mar 2001
Messages
184
Location
Bankeryd, Sverige
Ja, jag är ledsen för att din Paladin (Svartalv?) dog så oädelt, dels var väl inte jag så mogen vid tillfället och sen är det svårt när en annan spelare dödar en.
Tja men du har förhoppnings vis kommit över det Nightfang, du slog iallafall inte på mig sist vi träffades.

Han såg ljuset i slutet av tunneln, det var en eldkastare.
 

Maggan

Swordsman
Joined
7 Feb 2001
Messages
746
Location
Ekshärad i Värmland
Liknande grej...

...hände när vi spelade DoD 6 härisist...
En vän upptäckte att hans präst inte kunde bli helig krigare nästa yrkesnivå eftersom han hade för låga grundegenskaper. Därför sket han helt enkelt typ helt i sin Rp när det blev strid så han dog...
Lite tråkigt tycker jag, för jag tyckte hans Rp både var rolig och bra som han var... :O(

/Magnus

"If i´ll ever meet you, i´ll control alt delete you..."
 

Nightfang

Warrior
Joined
22 Jan 2001
Messages
230
Location
Home is where ever I sit down...
Jovisst är det lite smått svårt att dö "ädelt" i det fallet men vad jag menade var att man skall försöka få dom att dö ädelt om tillfället går...

Nightfang

I am finding myself walking into insanity, and I have crossed the point of no return...
 

Nightfang

Warrior
Joined
22 Jan 2001
Messages
230
Location
Home is where ever I sit down...
KOMMIT ÖVER DET!?

Jo visst lite... eller rättare sagt helt. Men det är rättså skoj när man tittar tillbaka på det hela, hur omogen man var och sånt. Och speciellt när man tittar på hur mycket man lever in sig i spelet ibland, kanske lite väl mycket ibland... nää! Det går inte, eller /images/icons/smile.gif

Nightfang

I am finding myself walking into insanity, and I have crossed the point of no return...
 

Pendragon

Swashbuckler
Joined
5 Aug 2000
Messages
3,030
Location
Malmö, SKÅNE
Spelare som dödar varandra får man vara försiktiga med, så de inte hämnas med nästa rp eller nåt dumt... vår lokala självmordskandidat hade en tendens att göra såna grejor, samt att bli sur om inte de andra gav hans nya rp den gamle rpns prylar... sheesh

Han spelar inte med oss längre... inte så att jag slängde ut honom ur gruppen, men jag började ta livet av hans rp när han var jobbig och han tröttnade på att dö så småningom.

Den förste som klagar på offensiv får äta Ripperdocs kängor.
 

Nightfang

Warrior
Joined
22 Jan 2001
Messages
230
Location
Home is where ever I sit down...
Låter som en djävligt jobbig spelare... ibland får man skatta sig lycklig att våran RP mördare åtminstånde klantar sig för jämnan... /images/icons/smile.gif

Ush... fy vilken attityd... hur stog ni ut med honom Pendragon?

Nightfang skulle aldrig stå ut med en sån person i gruppen

I am finding myself walking into insanity, and I have crossed the point of no return...
 

Pendragon

Swashbuckler
Joined
5 Aug 2000
Messages
3,030
Location
Malmö, SKÅNE
Det gjorde vi inte... de andra spelarna tog livet av hans rp ganska ofta när han började hota dem om han inte fick "sina" grejor och till slut tröttnade han.

Den förste som klagar på offensiv får äta Ripperdocs kängor.
 

Nightfang

Warrior
Joined
22 Jan 2001
Messages
230
Location
Home is where ever I sit down...
ush... hur kan man spela så igentligen??? Vad finner sådana personer för något skoj i att rollspela, bara att hota om att få tillbaka sin gamla utrusting är absurt...

Nightfang

I am finding myself walking into insanity, and I have crossed the point of no return...
 
Joined
5 Feb 2001
Messages
273
Location
Göteborg (om det inte ändrats igen).
hmm... påminner om ngt (ot)

<blockquote><font size=1>I svar till:</font><hr><p>De visste inte hur länge de hade på sig. Jag slog dolt, och kom fram till att de kunde få slå max fem slag på en fyndtabell jag gjort. De som stannade kvar för en sjätte gång dog. <p><hr></blockquote><p>
Sa någon Drakborgen?

"Go, my lord. Your Puck will stay,
the last hobgoblin of a dreary world."
R. Goodfellow
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Richard Lindmark skrev ett gäng kåserier om "Farorna med rollspel" (andra faror än de man vanligtvis hör om) i gamla Hypnosis. Ett av dem handlade om när spelare (med honom själv som exempel) blir alltför förtjusta i rollpersoner som de har spelat länge, och som en följd blir RP:na helt paranoida och agerar uteslutande utifrån att hålla sig vid liv vad som än händer - inklusive att ge uppdragsgivare ett blankt nej för att uppdraget låter farligt.

Själv har jag slutat lira långa kampanjer, just för att jag vet att jag blir alltför fäst vid RP:n om jag spelar honom/henne för länge. Då är det lättare att slappna av och ha kul i kortkampanjer och enskilda äventyr.

--
Åke
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
4,971
Location
Linköping
Har spelaren en anledning att klaga? Dog han bara av en slump (elaka tärningar), hade denne ingen chans att klara sig eller satte rollpersonen sig själv i den situationen?
För det kan bero på dig också. Kanske du är lite för hård? Fuska lite med tärningarna för att se till att RP:na lever lite längre.


En enda gång har det hänt att jag "räddat livet" på en RP. Då spelledde jag tre klasskompisar (i sjunde klass tror jag det var) som nästan aldrig hade spelat innan. Hon jag fuskade lite för att rädda hade en ganska egendomlig stridtaktik som ledde till att en monster fick fritt fram att hugga yxan i henne, vilket tärningen tyckte han gjorde perfekt. Hon verkade dock inte vara typen man ska döda mitt i ett äventyr så jag låt monstret missa...kalla det fel om ni vill. Det var den lösningen som var roligast för alla inblandade parter.

Själv brukar jag inte lyda tärningarna när jag vet att spelaren lagt ner lite tid på karaktären och fått till en rolig gubbe. Mitt sätt att belöna. Synd bara att de inte vet om det.. =\

Jepp. Visst händer det att jag som SL "manipulerat" lite med tärningarna för att få ett resultat som förhöjer stämningen. Ser inget fel i det, och det är ju bara jag som vet om det...

Spelaren får dock skylla sig själv om när han springer till den ökända drakgrottan för att få HP när han dödar draken. Då ska han bara döööööö

Precis. Man ska inte utmana ödet. Ödet brukar nämligen vinna.../images/icons/smile.gif


//[color:red]Feuflux säger:
´Nag ach tlawdiau heb iaith achrofynt mar yochliau!</font color=red>
 
Top