Glömda ord

Tänker på ord som användes när jag växte upp men som man sällan eller aldrig hör numera vilket kanske är likabra

Björnfitta= en sån där stor luden mössa med öronlappar som man knöt under hakan och som såg ut som någon skjutit en björn och gjort en mössa av den

Bögslunga=midjeväska
 
Tänker på mer ord som användes flitigt när man var ung men som jag sällan hör folk använda idag.

Guss = tjej, fan vem är den där nya gussen i paralellklassen hon är fet fresch asså.

Keff=dålig , fyfan vad tråkigt det var hos benke igår ,ja det var en fett keff fest asså

Jiddra=mucka, tjaffsa,snacka strunt.sluta jiddra nu, du jiddrar bara

Tagga = dra härifrån,gå nånstans , kan du inte bara tagga härifrån. vi skall tagga ned på stan

Fetglöm=det kan du bara glömma

Fett/fet = för att förstärka ord.

fett bra= riktigt bra, det var en fett bra fest igår .

Fett dåligt = riktigt dåligt,hur gick det på matteprovet - fett dåligt.

Fan vad fet jacka du har= fan vad snygg din jacka är

Fresch= snygg,cool. Den där gussen/grabben är fett fresch asså
 
Rampamuffsknollande baggbölare.

Det är en person som lägger upp vad som på engelska kallar "screw inserts" i prydliga rader på en stubbe från ett träd som han fällt utan lov på annans mark.
 
Åh! Hoppas ingen sagt Oomkullrunkeligt än!

Oomkullrunkeligt har med ordet runk att göra som betyder typ att skaka. Så helt enkelt oskakbart. Det här använder man t.ex. om någon presenterar ett väl underbyggt faktum i text eller tal. Då kan du eller någon säga: Det där ni, det var oomkullrunkeligt faktum.

Ett annat ord jag älskar är Ohemul! Min förståelse för ordet är inte lika bra men man kan använda det i sammanhang där man annars skulle rynka på näsan i någon slags oangenäm upplevelse av en annans inställning eller uttryck i något sammanhang. "Det där var riktigt ohemult av dig."
 
Åh! Hoppas ingen sagt Oomkullrunkeligt än!

Oomkullrunkeligt har med ordet runk att göra som betyder typ att skaka. Så helt enkelt oskakbart. Det här använder man t.ex. om någon presenterar ett väl underbyggt faktum i text eller tal. Då kan du eller någon säga: Det där ni, det var oomkullrunkeligt faktum.
Minns med fasa hur vår farfar brukade skrika åt oss att "runka inte på stolen" när vi satt och vägde på stolarna hemma hos honom. Han syftade såklart på att vi liksom "skakade" dem, men jäklar vad generade vi blev.
 
Last edited:
Ett annat ord jag älskar är Ohemul! Min förståelse för ordet är inte lika bra men man kan använda det i sammanhang där man annars skulle rynka på näsan i någon slags oangenäm upplevelse av en annans inställning eller uttryck i något sammanhang. "Det där var riktigt ohemult av dig."
Ohemult tänker jag används när något är orimligt. "Han har ohemult mycket pengar".
 
Ett annat ord jag älskar är Ohemul! Min förståelse för ordet är inte lika bra men man kan använda det i sammanhang där man annars skulle rynka på näsan i någon slags oangenäm upplevelse av en annans inställning eller uttryck i något sammanhang. "Det där var riktigt ohemult av dig."
Jag har svårt att inte tänka på Hemulen i Mumintrollen...

Men enligt SAOL:

o|hemul​

adjektiv ~t ~a
  • grundlös, obefogad:
    • ohemula krav
 
Jag har svårt att inte tänka på Hemulen i Mumintrollen...

Men enligt SAOL:

o|hemul​

adjektiv ~t ~a
  • grundlös, obefogad:
    • ohemula krav
Etymologin går tillbaks till 1300-talet där det tydligen återfinns i nån slags laga förfarelse. Ohemul har med att lägga beslag på annans egendom att göra och Hemul är där nån slags laglig rätt till egendomen, såg jag. Men om vi tar SAOL's definition eftersom det är ju logiskt så är det nästan besläktat med oomkullrunkeligt iom att om du påstår att ditt argument är det, det vs oomkullrunkeligt, så kan jag säga; "Hah! Den här byfånen kallar sitt ohemula förslag oomkullrunkeligt!" Och det gillar jag.
 
Igår pratade jag med mina lärarkollegor och vi alla hade märkt att eleverna idag, och även vissa kollegor ska erkännas, inte kände till ordet obstinat.
 
Minns med fasa hur vår farfar brukade skrika åt oss att "runka inte på stolen" när vi satt och vägde på stolarna hemma hos honom. Han syftade såklart på att vi liksom "skakade" dem, men jäklar vad generade vi blev.
I Britt G. Hallqvists översättning av The Hobbit från 1962 runkar dvärgarna på skäggen. Att Britt själv tyckte det var rimligt är kanske inte så konstigt: hon var psalmdiktare och hade väl inte så snuskig fantasi. Men det är helt obegripligt att redaktören släppte igenom det.
 
Back
Top