Jag gillar att Jaime framstår som mer nyanserad i sina interaktioner med folk. I de två första böckerna ser vi honom enbart genom ögonen på folk som misstror honom från början, så han framstår som mer skurkaktig där än han gör inför kamerans mer objektiva perspektiv. Jag gillade särskilt hans nostalgiska lilla snack med Jory -- det twistar till det faktum att han senare dödar honom.
På tal om det snacket, ja. De jobbade verkligen på att etablera saker om familjen Greyjoy i det här avsnittet, eller hur?
När min flickvän såg Littlefinger snacka med Sansa om brännskadorna i The Hounds ansikte tyckte hon att Sansa kunde gifta sig med honom i stället för Joffrey. Om hon bara visste. I övrigt vet jag inte riktigt vad storyn vinner på att de låter Littlefinger berätta historien innan The Hound gör det.
Jag uppskattar hur kungen går från att verka vara en tjock och gemytlig gubbe som är berättigat kort i tonen mot sin onda hustru till att framstå som ett försupet, småsint vrak.
De första avsnitten känns mycket riktigt som lite transportsträcka. Jag undrar om folk känner sig snuvade på den sorts iszombieaction som antyds i prologen. Lite kul att de har bytt huvudsaklig terminologi från "The Others" till "The White Walkers". Jag antar att Lost sabbade det för dem.