G E Trent-romaner

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
16,523
Location
Göteborg
Ännu en tråd med krönikor från mig! Jag har lite olika sådana, men jag har bestämt mig för att samla mina spelrapporter från Hur man skriver en G E Trent-roman för att de ofta har återkommande hjältar, och det kan vara gött att kunna referera till tidigare äventyr för att påminna sig. Så först ska jag samla lite krönikor från tidigare spelpass. Tyvärr verkar det saknas från de flesta berättelser jag spelat. John Bilbos och Monika the Swedes första roman verkar inte gå att få tag på längre, tyvärr.

Vad jag minns av den var att de jagade Rasputin på Kolahalvön, och att John Bilbo här blev träffad av en mutationsstråle som förvandlade honom till monster. Han lyckades dock få kontroll över förvandlingen till slut och ådrog sig här egenskapen "hamnskiftare".

Den första ordentliga får bli den från GnuCon 2024:

Svalbard vaknar: Legenden om den siste maharadjan
Sedan ett pass Hur man skriver en G E Trent-roman. Romanen vi skrev var Svalbard vaknar: Legenden om den siste maharadjan. En galen pulp-historia om hur tyska tubanklädda nazister försökte väcka en uråldrig arisk maharadja under Svalbards is. De tre hjältarna Professor Jack, Boston Bo och norskan Monica the Swede (vink åt @Bunny som var med vid hennes första äventyr) kämpade för att stoppa dessa ondskefulla planer. Svårt att sammanfatta, men maharadjan hade varit inlåst under Svalbards mark i tusentals år, och djungelön och dess hemisfär hade frusits till is för att hålla honom fången, men han var nu på väg att vakna. Professor Jack, som upptäckte detta, tillkallade sin vän, våghalsen Boston Bo, som i sin tur rekryterade Monica the Swede, trots att hon försökt hålla sig borta från äventyren. Men när de skulle äta enchiladas och diskutera en plan överfölls de av kostymklädda män och kom endast undan genom en vild flykt i El queso locos enchilada-minibuss. Därefter gick expeditionen mot Norge, och efter att deras plan försökts kapas hamnade de i ett nunnekloster i Trondheim, där turbantysken Fritz höll på med ockulta experiment som förvandlade människor till gorillor, och Boston Bo förvandlades i processen till en kedjerökande och konjaksupande apa (som blev arg när han började kallas "Bobo"). Därifrån bar det av till djungelön Svalbard för att hitta och stoppa maharadjan innan turbantyskarnas Wehrmakt kom ifatt dem. Bästa citatet: "'Sultan' är inte bara ett uråldrigt namn på en ledare, utan också norska för 'hungrig'. Ditt folk har bevarat fruktan för mahardjan i sin kultur, Monika!".

Häremellan kommer också en roman som försvunnit i tidens dimmor. Det var när jag spelade i Gårdagruppen med bland annat @Björn den gode. Professor Jackson "Jack" Warren deltog här tillsammans med våghalsen Esmeralda och ingenjören Gustaf von Staahl i kampen mot den ondskefulla grevinnan Rosenkreutz, som utvecklat en ockult teknologi som lät henne besjäla och styra livlösa föremål och medelst denna skulle hon tillkalla en slumrande gammal gud och föra honom till jorden. Hon hade tagit över en tokig gammal sekt, och bjudit in skurkar från hela världen för att bevittna spektaklet. Professor Jack infiltrerade sammankomsten och Esmeralda smög sig in med hjälp av von Staahls leviterande uppfinning, som dock tyvärr slutade fungera vid ett viktigt tillfälle, och fick Esmeralda att krascha rakt ned i sammankomsten. I tumultet som uppstår skjuter professor Jack turbantysken Fritz från förra äventyret, som såklart var inbjuden, och får sin hand avhuggen av grevinnans energisabel. Slottet brinner ned.

Nästa blir från mitt besök i Falkenberg nu i helgen:

H C Andersens förbjudna saga: En rödvit drake
Den här berättelsen tog oss till Danmark, dit Monika the Swede tillkallat John Bilbo eftersom hon har fått upp spåret på misstänkta lådor som skall levereras till muséet i Köpenhamn. Vad som håller på att ske är att den mystiske järnmaskbeklädde mannen endast känd som "Den danske skallen" infiltrerat armén och skaffat sig en generalspost, och han har använt dessa resurser för att jaga rätt på ett mystiskt ägg från forntiden. Vi får även reda på detaljer om Projekt Fafnir, som för hundra år sedan forskade på en uråldrig runsten och av misstag släppte lös ett fasansfullt mörker över den danska folksjälen, som endast kan hållas i schack genom frikostigt inmundigande av pilsner. Kapten Maxwell Dænger är en flottans man som blivit beordrad att assistera Skallen i hans projekt, och ingenjör Rayleight "Ray" Thompson är en brittisk (tror jag) ingenjör, assistent till den berömde professor Jack Warren, som arbetar med ägget och dess kläckande. Men de båda börjar fatta misstankar, och Kapten Dænger tar kontakt med Monika och Bilbo för att be om deras hjälp för att störta Skallen, medan Rayleigh tar hjälp av runexperten Liselott (ett av Monikas alter egon) för att tolka lite runinskrifter, och deras farhågor besannas: Det är den gamle Nidhögg, St. Görans drake, Fafnir, eller något av alla de andra namn besten är känd under, som ska kläckas, vilket kommer att bringa ragnarök. Under undersökningarna jagas de av en fruktansvärd skugga som är den som släpptes lös för hundra år sedan och som långsamt vuxit till sig, trots danskarnas idoga pilsnerdrickande.
Till slut konfronterar kapten Dænger Skallen, och upptäcker i striden att det är ingen annan än turbantysken Fritz, vars mask döljer hans fruktansvärda brännsår från gravinnan Rosenkreutz palatsbrand. Monika, Bilbo och Ray tar sig förklädda in i muséet och stjäl ägget, och åker i rasande fart, jagade av skuggan, till Christiania, som tekniskt sett inte är dansk mark, och därför har skuggan ingen makt där. Enligt legenden finns det ett sätt att klöcka ägget, som redan uppvisar sprickor, utan att trigga undergången, och det sker genom en äkta dansk hjälte. Kapten Dænger, som är dotterson till H C Andersen, som är den som upptäckt och nedtecknat många av dessa legender, trots att regeringen förbjöd honom att göra det, är denna hjälte, och när ägget kläcks förenas han med draken, som uppträder som en tatuering på hans kropp. Den kan dock även materialisera sig, och med dess kraft strålar han ut ett himmelskt ljus som driver ut skuggan ur den danska folksjälen, och räddar världen, och Danmark, från sin undergång.
 
Tyvärr verkar det saknas från de flesta berättelser jag spelat. John Bilbos och Monika the Swedes första roman verkar inte gå att få tag på längre, tyvärr.
Lokes ögonsten, ju. Jag har sparat baksidan till den
"I en snötäckt urskog jagas Francesca av Jaffar, ridandes på den pentagramkäftade besten Bilbo. I desperation börjar hon rabbla den förbjudna ramsan medan kvinnans döda ögon stirrar upp på henne från snön. 'Juvelens hemlighet var aldrig menad för dig, kvinna!' Ovanför flyger ett ensamt propellerplan, sökandes..."
Vad är juvelens hemlighet?
Vems är liket i snön?
Och är det en vän eller fiende som svävar ovan molnen?

Själva boken var nu ett tag sedan jag läste, men det var mycket riktigt där vi introducerades för Bilbo och Monica the Swede, plus Francesca. Gruppen förenades efterhand på en resa som sträckte sig från USA, till nånstans i Skandinavien, där Monica anslöt, innan gruppens flygplan kraschade på Kolahalvön. Där höll den onde Jaffar (osäker på om det var "Jaffar Rasputin" eller om de var två olika) på med något konstigt med titelns "Lokes ögonsten", som gruppen förstås stoppade.

Lite vagt. Det är därför man ska skicka in pliktexemplar av publicerade böcker, men allt sånt struntade förstås G.E. Trent i.
 
Last edited:
Själva boken var nu ett tag sedan jag läste, men det var mycket riktigt där vi introducerades för Bilbo och Monica the Swede, plus Francesca. Gruppen förenades efterhand på en resa som sträckte sig från USA, till nånstans i Skandinavien, där Monica anslöt, innan gruppens flygplan kraschade på Kolahalvön. Där höll den onde Jaffar (osäker på om det var "Jaffar Rasputin" eller om de var två olika) på med något konstigt med titelns "Lokes ögonsten", som gruppen förstås stoppade.

Lite vagt. Det är därför man ska skicka in pliktexemplar av publicerade böcker, men allt sån struntade förstås G.E. Trent i.
Ah, toppen! Lokes ögonsten. Vilken kulturgärning! Jag kan ha fabulerat Rasputin; Jaffar känner jag igen nu! Och jag tror att Monika plockades upp då hon var servitris på en sunkig bar i Trondheim (hon är ju namnet till trots norska).

Monika var ju Bilbos ex, vill jag minnas.

En annan grej man märker är hur JRR stulit en del från G E. Namnet Bilbo, till exempel, men det fanns även en del grejer i H C Andersens förbjudna saga om hur ”de grävde för djupt” och så, som kändes lite Tolkien.
 
Recension av Gudars skymning: En domedagskarneval, av G E Trent.
I den här boken siktar vi ännu en gång flera av de personligheter som gjort Trents böcker såpass populära: Monica the Swede, Boston Bo och John Bilbo, samt en nykomling, professorn Ivanka Petronova. Det har förekommit ett flertal olika professorer och ingenjörer i Trents böcker, men ingen verkar riktigt har fastnat och blivit en stående roll. Återstår att se om det gäller Ivanka.
I princip hela först delen av boken har två parallella handlingar: En där Bo och Ivanka upptäcker en uråldrig vikingaprofetia som förutsäger ragnarök (och det är snart!), och en annan där vi får följa Monica the Swede och John Bilbo, som ”råkar” stöta ihop med varandra på Rio de janeiros gator. Efter allt Monica har gjort mot John kan man undra varför han fortfarande litar på henne, och det frågar han också sig själv, när hon leder honom till en mystisk och rikt dekorerad sal i Rios mindre bemedlade områden. Där får vi träffa hennes mormor, en gammal blind schaman, samt hennes man, den mycket yngre fransosen François. Dessa har också spått den sista striden, men till skillnad från Ivanka och Bo (och den lyckligt ovetande Bilbo) tror de inte att den kan stoppas, utan den måste iscensättas och sedan vinnas, för att förhindra undergången. Hamnskiftaren John Bilbo visar sig vara en viktig spelpjäs i denna profetia, i form av Fenrisulven, och även Midgånrdsormen, som de två förvarar i en kista i sitt tillhåll. Bilbo lyckas dock slå sig fri och stjäl ormen.
Samtidigt har Ivanka och Bobo stulit med sig en mystisk vas från den kazakstanska armén, och jagats över Atlanden av sovjetiska missilbestyckade attackballonger. Ivanka anländer med vasen och möts upp av Monica, som var den som sagt åt henne att ta med den, men där stjäl Monica vasen och en av ballongerna. Vasen innehåller Jotunheims alla fängslade jättar, och om den släpps från den högsta byggnaden i Rio så kommer de att släppas lös, och därmed även Ragnarök, i undergången.
Men Bilbo och Ivanka lyckas hitta varandra och tar sig upp i byggnaden, där Ivanka medelst svart magi teleporterar domedagsvasen till sig. Hon kastar ut den ut fönstret medan Bilbo springer nedför fasaden i en sele och släpper ut Midgårdsormen, som sväljer vasen hel. Därmed har profetian om att vasen kastas ut från en hög plats infriats, men den krossas aldrig. Dock utkämpar John Bilbo i sin hamnskiftade form som Fenrisulven en kamp mot Midgårdsormen i luften, medan de störtar mot den intet ont anande karnevalen nedanför, samtidigt som Bobos ballong drammas av ett blixtnedslag medan han skjuter ned Monicas ballong. Dessa två räddar sig på en smal avsats medan Bilbo och ormen strider på gatan. Midgårdsormen dödas till sist av Bobos maskingevärseld, efter att Bilbo anfallit den från insidan.

Boken levererar klart på sitt löfte om våld skräck och erotik (något som saknats i många av Trents senare romaner, och fått honom att anklagas för att tona ned snusket för att hoppas vinna fina litterära priser). Handlingen är möjligtvis något spretig och håller kanske inte alltid för en grund skärskådning, men den som läser boken med den attityden kommer antagligen inte att finna något nöje i den ändå. På det stora hela en stark återkomst efter en tids tystnad från den store författaren. 4/5 sovjetiska attackballonger, och jag hoppas på en till roman med professor Ivanka Petronova. Det är nog dags för lite nytt blod i G E Trents värld!

IMG_4436.jpg
 
Back
Top