Gårdsräkenskaper

Lägger in en sida om gårdens folk och hur resonemanget gått, samt en kommentar om arbetsinsats.

Markyta vet jag inte om jag ska kommentera mer än att Mantal används som enhet (även om yta ger merarbete när marken är karg och man behöver större yta) eller att skörden ger merarbete om den är stor.
 
Quadrante said:
var det någon specifik detalj du ville att jag ska titta på/justera som skaver? I mitt förslag alltså?
Click to expand...
Nej. Det var skrifter jag tänkt dela i tråden innan du delade ditt förslag, borde kanske varit tydlig med det. Jag har själv läst alla tre texterna för en (oavslutad) uppsats o tror därför att de är informativa - om du vill kan jag dela mina tre summeringar av texterna.
 
Gamiel said:
Nej. Det var skrifter jag tänkt dela i tråden innan du delade ditt förslag, borde kanske varit tydlig med det. Jag har själv läst alla tre texterna för en (oavslutad) uppsats o tror därför att de är informativa - om du vill kan jag dela mina tre summeringar av texterna.
Click to expand...

Gör gärna det. Man lär sig alltid något och kanske upptäcker något man missat eller missförstått.
 
Fållnäs gård, Några nedslag i ett Södertörns-gods är en bok, utgiven av Kungliga skogs- och lantbruksakademin (KSLA), som innehåller två arbeten som båda bygger på material från Fållnäs gård[E1] s godsarkiv, ett gods i Sorunda på Södertörn (i nuvarande Nynäshamns kommun). Det första arbetet är Människor och ekonomi under 200 år av Magnus Toll, den andra är En gårdsfogdes brev av Göran Samuelsson, Jag kommer presentera dessa arbeten var för sig.

Människor och ekonomi under 200 år av [ab2] Magnus Toll är en lantbrukshistorisk uppsats där Toll skildrar Fållnäs gårds historia och utveckling, då med fokus på de senaste 200 åren.[1] Toll var vid skrivandets stund den dåvarande äger och brukare av Fållnäs gård, och en lantmästare[2] med en nästan 50-årig erfarenhet av lantbrukssektorn samt lika långt intresse för lantbrukshistoria. Vilket betyder, som han själv påpekar, att uppsatsen ej är skriven fackkunnig historiker.[3] Uppsatsens källmaterial är i stor del hämtat från Fållnäs gårds godsarkiv, som innehåller (vid skrivandets stund) löpande journaler, årsbokföring, rättegångs- och lantmäterihandlingar, brevkopior, värderingar, lönelistor, arrende- och torparkontrakt, samt almanacksanteckningar. Allt som allt ca. 8 hyllmeter (varav delar av arkivserierna är förkomna, så den borde vara längre).[4]

Uppsatsen presenterar ett antal olika benämningar på olika typer av bönder – självägande bonde, skattebonde, landbonde, kronobonde, – och deras olika typer av skatte skyldighet, adelskapets ursprung med dess ursprungliga skyldigheter och rättigheter, olika benämningar på olika typer av jordinnehav – frälsejord, ypperligt frälse, allmänt frälse, skattehemman, kronohemman, frälsehemman[5] – och vad dessa innebär. Det ges även en presentation av fördelningen av jordinnehav (mellan krono-, kyrko-, frälse-, skattejord) och dess förändringar, i

[1] Samuelsson, Göran & Toll, Magnus, Fållnäs gård : några nedslag i ett Sö-dertörns-gods agrara historia, Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin (KSLA), Stockholm, 1994, sid. 10
[2] Lantmästare – utbildning av kvalificerad driftsledare med praktisk förankring, inriktad på företag, lantbruk/koncerner inom lantbrukssektorn. Utbildningen ger en helhetsbild av lantbruksföretagande och är också intressant för arbetsuppgifter inom försäljning, rådgivning m.m. inom lantbrukssektorn, men även utanför. / Utbildningen (180 poäng) bedrivs av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) på Alnarp i Skåne. / Källor Wiki + SLU
[3] Samuelsson & Toll, sid. 10
[4] Samuelsson & Toll, sid. 10
[5] Här kan nämnas att även om Toll nämner frälsehemman här och senare använder sig av olika varianter av ”frälsebönder” så nämns inte den termen tillsammans med de andra på sidan 13.


procentandel av all jord, under Medeltidens slut, Gustaf Vasas död,[1] 1700, 1772, 1825, 1910, och 1981 respektive.[2]

Därefter börjar själva presentationen av Fållnäs tidigare historia: från dess tidigaste omnämnande (1291 med anknytning till riksrådsman Magnus Johansson Ängel), när den blev ett säteri (1320-talet), att den var del av Arvid Trolles stora jordinnehav (vars jordebok är mycket detaljerad och ger läsaren översiktlig uppfattning om odling och brukning).[3] Här görs även uppsatsens första presentation av omkostnader för arbetare och anställda, från änkan Helena Flemings ”Förslagsräkning hur Fållnäs herrgårds årliga indräkt och nytta emot dess årliga besvär och utgift svarar” från [tita upp årtal i Fållnäs ägare och bebyggelse], från vilken Toll också räknar upp dessa förtäring.[4][5] Han räknar även upp 1667 år skörd. [6]

Enligt Fållnäs mantalslängd från 1773 är 259 personer uppförda på Fållnäs säteri och i Lisö rote. Dess uppgifter är detaljerade i fråga om social ställning och åldersgrupp och har även i flertalet fallbeskrivningar av de boende, som ”fattig”, ”döv”, ”skröplig”, med mera. Och ger bild av de sociala förhållandena vid Fållnäs säteri under 1700-talets sista decennium.[7]

Toll ger en presentation av jordbruket och dess organisation under senare 1700-talet/tidiga 1800-talet, med förklaringar av vissa av de val av odling, kreaturshållande, fiske eller liknande som man hade gjort baserat på Fållnäs omständigheter. Den typen av dagsverk som bönder respektive torpare hade, vilka dagsverk som främst gjordes av kvinnor, vad som räknades som dagsverk och hur man bokförde utförda dagsverk.[8] Vilken typ kreatur man höll och hur mycket av vad (antalet hästar ska ha varit anmärkningsvärt stort), hur man födde upp dessa, deras vikt för långvarigt bibehållande av åkermarkens produktionskraft.[9] Vad det är man odlar och hur stor skörd man får in, vad skörden gick till (skatt, kyrkotionde, utsäde, egen konsumtion, och försäljning) och att under hela 1700-

[1] Varken medeltidens slut eller Gustaf Vasas död anges med årtal i uppsatsen.
[2] Samuelsson & Toll, sid. 13
[3] Samuelsson & Toll, sid. 14-15
[4] Samuelsson & Toll, sid. 15
[5] ”För bakning, matlagning och brygd räknades fyra tunnor spannmål per tjänare och år. Kosten i övrigt bestod av salt fläsk, salt eller torkat kött, salt strömming, bönor och ärtor. Smör redovisas blott två skålpund = ett kg för alla tio personerna under året”, Samuelsson & Toll, sid. 15
[6] Samuelsson & Toll, sid. 15
[7] Samuelsson & Toll, sid. 24
[8] Samuelsson & Toll, sid. 25-26
[9] Samuelsson & Toll, sid. 26-27


talet och fram till 1820-talet så var det dåliga år med små marginaler mot svält. Det senare kunde inte heller köpas bort så lätt eftersom transporten av ett så tungt varuslag som spannmål kostade[1] – här ger även Toll en listning av växtodlingens skördestatistik vid Fållnäs åren 1796-1800.[2] Vilken typ av jakt och fiske som förekom på sätteriet och vad den användes till, bl.a. till försäljning och naturaavlöning.[3] Vad det var för varor som sätteriet producerade och försålde till bl.a. Stockholm och Nyköping.[4] Hur man transporterade dessa varor, varför man välde dessa transporter, den tid det tog, och vägunderhållsskyldigheten.[5] En ekonomisk redovisning för tiden 1/10 1798 - 30/9 1799 angående inkomster för försålda varor, arrenden samt landbo- och skattehemrnansräntor. Tyvärr, skriver Toll, finns det inte någon fullständig utgiftsredovisning kan man inte ställa godsets inkomster mot dess utgifter.[6] De ekonomiska förhållanden som landbors, torpares och befattningshavarna hade och att man under missväxtåren beroende av godsherrens sinnelag och ekonomiska möjligheter, att t.ex. efterskänka dessas skulder.[7]

Efter denna presentation tar Toll upp att mellan 1498 (Trolles jordebok) och 1799 (Brodins sista brev) så ska den grundläggande strukturen och levnadsförhållandena förändrats väldigt lite. Men detta skulle ändras under 1800-talet.[8]

Under 1800-talets första delar ska sätteriets dåvarande ägaren, Carl Henric Anckarsvärd, inrättade en krukmakeriverkstad med kakelugnstillverkning, ett mejeri, en ria med järnugn och skorsten för torkning av otröskad säd,[9] en spannmålssilo,[10] anskaffades hjulångaren Engelbrecht,[11] Karta kalkbruk, och införskaffat mekanisk utrustning för väderkvarn, hackelsekista,[12] sågutrustning, och transportabelt tröskverk för två hästar.[13] Man avskaffade tvåsädet,[14] och

[1] Samuelsson & Toll, sid. 27
[2] Samuelsson & Toll, sid. 28
[3] Samuelsson & Toll, sid. 29
[4] Samuelsson & Toll, sid. 29
[5] Samuelsson & Toll, sid. 30
[6] Samuelsson & Toll, sid. 31-32
[7] Samuelsson & Toll, sid. 32
[8] Samuelsson & Toll, sid. 34
[9] __
[10] För 1. 000 tunnor, med fyra fickor och luftningsbalkar efter engelskt mönster, sannolikt den första i sitt slag i landet, Samuelsson & Toll, sid. 35
[11] Samuelsson & Toll, sid. 43
[12] __
[13] Samuelsson & Toll, sid. 35, 40
[14] Samuelsson & Toll, sid. 37

inordnades landbönderna godsets nya organisation som torpare eller statdrängar och de förlorade därmed sin ställning som husbönder.[1]

Återger en tabell visande lantbruket i Sorunda socken 1845 skriven av föromnämnda Anckarsvärd. Tabellen har en uppräkning (indelat i sätterier & frälse, skatte & krono, samt torp & lägenheter) av mantal, utsäde, skörd, lass hö, folk i åkerbruket, kreatursavel, och skogstillgångar, följt av en presentation av jordmån, redskap, brukningsätt, avsättning, transport och kommunikation, och binäringar. Följt av Tolls egna kommentarer om vad man kan uträkna av denna information tillsammans med vad man från annat håll (ex. att den stora mängden djur innebar ett intensivt skogsbete, som förklarar varför ett antal hemman inte hade skog till husbehov).[2]

Presentation av när landbönderna ersattes av gårdsdrängar med stat- eller kosthåll, som börjar med en beskrivning av landböndernas situation och roll innan förändringarna – bl.a. att 80 % av Sveriges frälsejord av brukades av landbönder vid 1700-talets slut, att de (trots sin beroendeställning) varit företagare med husbondeställning över egna drängar och pigor. Även om förändringarna ska ha pågått innan så var det efter 1825 som antalet landbönder minskade drastiskt och blev ersatta av arrendatorer, torpare, gifta statdrängar och gårdsdrängar i sätteriets hushåll deras platser/uppgifter.[3] Dessa nya arbetarna var årsanställda med lön, antingen i form av penningar och natura eller enbart natura – Toll presenterar de olika arbetarna fick i lön under 1825 och varför många föredrog natura framför penningar.[4] Naturalön ersattes helt på Fållnäs 1939.[5] Toll skriver upp att p.g.a. jordbruksarbetarnas löneeftersläpningar jämfört med industriarbetarna från 1800-talets andra hälft fram till 1920-talet så fick statanställning en nedsättande innebörd. Och följer upp med att skildringen av statarlivets tillvaro som förnedrande misär med total rotlöshet, i många fall inte var hela sanningen, med många stater arbetande upp sig i livet och havande en yrkesstolthet och självkänsla.[6]


[1] Samuelsson & Toll, sid. 40
[2] Samuelsson & Toll, sid. 41-43
[3] Samuelsson & Toll, sid. 44
[4] Samuelsson & Toll, sid. 44-45
[5] Samuelsson & Toll, sid. 45
[6] Samuelsson & Toll, sid. 45-46

Sätteriet fick en fideikommissarie 1896, Hans Henning von Horn, som påbörjade upprustning av ägorna med bl.a. nybyggnad av bostäder, djurstallar och övriga ekonomihus på sätteriets gårdar. Även om de gamla strukturerna bestod, för ingen insåg vilka förändringar av arbetsbehov och driftsenheter som den snabbt utvecklande mekaniseringen innebar.[1] 1914 en råoljedriven motorplog som även kunde bogsera harv som tog över dragoxarnas roll, 1917 elektrifierades södra Södertörn med möjligheter till effektivare produktion.[2] Under 1920-talet började en ekonomisk nedgångsspiral då man redan var skuldbelagd och arbeten för att effektivisera saker kostade vilket bara ökade på skuldbördan innan förändringarna hinner inbringa bättre ekonomi, den allmänna lågkonjekturen gör saker värre. Under åren 1927–1930 avvecklades hela jordfideikommisset, med att säteriets ägor styckades upp och såldes, och kapitalet efter skuldbetalning blev en penningfideikommiss. Huvudgården förvärvades av ingenjören Paul Toll, uppsatsförfattarens far.[3]

Vad som följde ska ha varit en rad snabba förändringar: 1934–1935 gjordes nötkreaturen tuberkulosfri och hade under 30-talets senare dela dubbelt så stor avkastning som vid sekelskiftet, 1948 kom gårdens första skördetröska, 1954 införde pannmålstorkning med silolagring. Växtodlingen ändrades till träda- höstoljeväxter- höstvete - havre – korn, vilket tillsammans med täckdikning och uppodling av obehövliga markvägar skapat högre skördar och lägre omkostnader.[4] Toll listar även hur arbetsförbrukningen (set i manstimmar per år) stadigt gått ner – från 66 086 tim. 1931 till enbart 3886 tim. 1988 – hur mängden mjölkkor har gått ner samtidigt som mängden mjölk har gått upp mellan 1896-1905, 1936-1939, och 1946-1949, samt hur skörden per hektar har gått upp mellan 1939, 1940 och 1988.

Toll själv tog över skötseln av Fållnäs 1951, och överlämnade denna till sin son Henrik Toll 1989.[5]
[1] Samuelsson & Toll, sid. 47
[2] Samuelsson & Toll, sid. 48
[3] Samuelsson & Toll, sid. 49-51
[4] Samuelsson & Toll, sid. 53
[5] Samuelsson & Toll, sid. 54

Efter denna historiska genomgång presenterar Toll muntliga vittnesbörd från gamla torpare och anställda på Fållnäs han har samlat på sig genom åren.[1] Dessa vittnesbörder, av olika längd sträcker sig över fem sidor.

Efter detta har Toll några avslutande reflektioner, där han tar upp hur omvälvande förändringarna i livsmedelsförsörjning, arbetskraftsbehov för denna, och allmänna levnadsförhållanden är. Gör en jämförelse mellan 1800, 1935, 1950, och 1990, av arbetstiden för att få ihop 105kg råg, pris sättningen på denna mängd, och lönen för 1 timmes jobb.[2] Ger en presentation av orsakerna till dessa förändringar.[3]

Tolls avslutande tankar är runt hur man ska behålla den nuvarande produktionen utan att fortsätta förstöra naturen, och hur man ska finansiera det. Har ger en känga åt de som har idealiserade bilder av lantbruk förr i tiden, och de som överskattar vår förmåga att med vetenskap och teknologi behärska utvecklingen. Tar även upp problemet med att man talar för minskningar på skadegörelse på miljön och förslitning av naturresurserna så vill man inte att de egna ländernas tillväxter ska sjunka eller att befolkningens levnadsstandard ska ”sjunka”. Här tar Toll upp att han anser att utan en lantbrukshistorisk förståelse för var vi har kommit ifrån och de förändringar som skett så är det många debattörer som inte har nog med grund att stå på. Och att han hoppas att hans uppsats gör att läsaren reflekterar över både lantbruksnäringarnas utveckling i sig och om samhällets utveckling i stort, för att (enligt Toll) lantbrukshistoria är en av utgångspunkterna för det tvärvetenskapliga kunnande som behövs för att realistiskt tackla miljöproblemen.[4]

[1] Samuelsson & Toll, sid. 55
[2] Samuelsson & Toll, sid. 61
[3] Samuelsson & Toll, sid. 61-62
[4] Samuelsson & Toll, sid. 64
 
En gårdsfogdes brev av Göran Samuelsson, är en studie av en brevsamling av 67 brev från gårdsfogden Eric Brodin gårdsägaren baron Carl Göran Bonde i slutet av 1700-talet. Breven från Bonde saknas med det ska vara uppenbart att det är en dialog som förs,[1] Samuelsson skriver att större efterforskning om de saknade breven ej företagits, och teoretiserar att de kan finnas bland Bondes
[1] Samuelsson & Toll, sid. 116

personliga korrespondens som (vid tiden för studiens skivande) ej har överlämnat till arkiven.[1] Göran Samuelsson var vid skrivandets stund doktorand vid Historiska institutionen vid Stockholms universitet.[2] Studien undersöker hur ofta och om vad Brodin skriver, hans relation till hans omvärld – där ibland godsets övriga personal, de underlydande bönderna och torparna, kyrkans och kronans ombud, men främst godsägaren – och godsets produktion. Och avslutas med en granskning av ett antal andra godsarkiv för att försöka bestämma frekvensen av den här typen av källmaterial (korrespondens mellan gårdsfogdar och gårdsägare) och dess användbarhet för framtida historieforskning.[3]

De 67 brev som finns bevarade av Erik Brodins hand, från åren 1796–1799 är relativt jämnt fördelade över tid med vissa undantag.[4] Efter en presentation av rådande omständigheter på sätteriet och i allmänhet, samt Brodin själv,[5] så går Samuelsson in på vad breven innehåller, med fokus på Fållnäs produktion och konsumtion. Nästan alla brev är översända samtidigt som varor levererades till försäljning eller för hushållet i staden. Detta, ska enligt Samuelsson, innebära att Fållnäsfogdens vanligast förekommande syssla var att agera skafferiföreståndare. Tillsammans med breven använder sig Samuelsson av de bevarade kassaräkningarna för Fållnäs för att se var dessa stämmer överens och vad som inte nämns i breven.[6]

Samuelsson beskriver vilka produkter som tas upp i breven – smör ska ha funnits med i nästan varje leverans för försäljning i Stockholm, fisk såldes relativt kontinuerligt till Stockholm och Nyköping, men det var spannmålen som stod för de stora inkomsterna – men att det visar sig att kassaräkningen inte har betalningen för spannmål vars betalning sker direkt till baronen Bonde och redovisas aldrig i Fållnäs kassaräkning. Ej heller att Bodin i sina brev redovisar i sina brev inte samtliga försäljningar (ex. noteras mjölkvantiteter endast när de skickas till hushållet i staden, och försäljning via krono skattehemmanet Billsta nämns inte i breven). Detta gör att Samuelsson kommer fram till att det inte är möjligt att bedöma Fållnäs lönsamhet eller dylikt via breven och kassaräkningen.
[1] Samuelsson & Toll, sid. 135
[2] Samuelsson & Toll, sid. 10
[3] Samuelsson & Toll, sid. 117
[4] Samuelsson & Toll, sid. 117
[5] Samuelsson & Toll, sid. 115-117
[6] Samuelsson & Toll, sid. 118

Och för att göra detta behövs troligen Bondes centrala bokföring, vilken måste jämföras med Fållnäs egen och de uppgifter som kan framkomma i fogderapporterna.[1] Vidare görs en presentation av de andra produkter Fållnäs producerar för försäljningen eller leverans till Bonde i staden, bestående av fisk,[2] kött,[3] grönsaker samt frukt och bär, ägg, ull, och järn (ingen egen pr duktion men man köpte för egen produktion och att sälja vidare), och brännvin.[4]

Följt av en presentation av vad sätteriet konsumerar där Samuelsson skriver att det var markant lite inköptes till godset, en del varor kom via baronen som sände över t.ex. krut, brädor, kaffe, vadmal, lärft, vin, salt och tjära. Inköp av järn, fruktträd, och trädgårdsstolar nämns i breven. Inköp av kreatur för uppfödning, medicin åt hästarna, material till byggnaderna (sågade bräder och plank och takplåt). I stort var inköp för själva driften av jordbruket minimala. Övriga varor som figurerar i kassaräkningen var mest för hushållet och köksbestyren. Självhushållet tycks varit långt drivet. Kassaräkningarna visar att breven inte upptar alla inköp.[5]

Samuelsson har även en tabell där han visar Fållnäs inkomster, utgifter, samt kontanta utbetalningar till Bonde från säteriet.[6]

Detta följs av rubriken ”Arbetet och arbetsledningen”, som börjar med en beskrivning av vad som menas med de olika titlar som förekommer i liknande roller – som fogde, gårdsfogde, inspektor, befallningsman och hauptman – och Bodin bärande en av dem.[7] På Fållnäs gård ska Bodin själv ha skött den direkta arbetsledningen och själv deltagit i arbetet på gården, medan för de andra av sätteriets enheter ska han ha delegerat den direkta arbetsledningen till rättarna. Till samman med gårdsdrängar, pigor och liknande hade Brodin dagsverksskyldiga bönder och torpare till sitt förfogande. Dessa verkar ofta ha använts för olika arbeten och uppgifter, ex. torpare ska ha använts för allehanda arbeten jämnt fördelade över året, medan bönderna nyttjades för resor/skjuts, körslor samt åker/ängsdagsverken, och var mer säsongsbetonat. Bonde själv ska sälla ha varit
[1] Samuelsson & Toll, sid. 119
[2] Samuelsson & Toll, sid. 119
[3] Samuelsson & Toll, sid. 120
[4] Samuelsson & Toll, sid. 121
[5] Samuelsson & Toll, sid. 122
[6] Samuelsson & Toll, sid. 122
[7] Samuelsson & Toll, sid. 123

på Fållnäs under brevskrivare perioden.[1] Bodin ska i sina brev endast sporadiskt noterat gårdens personal, vilket gör att Samuelsson fick använda sig av bokföringen, husförhörslängden, och mantalslängden för att få en bättre bild.[2] Samuelsson noterar också att flertalet saker inte nämns i breven, och tror att det är en fråga om att dessa saker ansågs vara så självklara att man inte behövde nämna detta.[3] Samt att man bör vara källkritiskt när det kommer till hur "arbetsfreden" beskrivs eftersom det finns skäl att tro att gårdsförvaltaren ger gynnsam bild av verksamheten i sina rapporter, och endast nämner konflikter när dessa blir konkreta/långvariga.[4] Bodin ska i sin korrespondens be om direktiv vid försäljning och leveranser av kreatur och spannmål till Stockholm, men tycks styra efter eget huvud rörande åker och ängs arbete.

Samuelsson beskriver Bodins ton i breven till Bonde som mycket hovsam och försiktig. Han ska ofta fråga hur han ska handla och när han har uträttat något vill han ofta få det bekräftat att han agerat rätt. Det ska vara en dialog där Bodin har åtgärdats lite utan att ägaren är informerad.[5]

Den här delen avslutas med att ta upp att i gårdsfogdens roll ingick även att vara sin arbetsgivares representant häradsrätten, sockenstämman och kronostämman. Samt ombesörja att präst och klockare fick sina förmåner och delta i husförhören. Här skriver Samuelsson att Bodin ska markerat vid flera tillfällen att han är missnöjd med kronans representanter, bl.a. för att de inte sköter väghållningen som de borde.[6]

Nästa del har rubriken ”Fogden Brodin”, och handlar om Bodin som person. Fogdebreven ska föga spår av Bodin som person utan Samuel ska ha gått till andra källor som Samuelsson använder för att presentera Bodin som person eller göra informerade gissningar runt.[7]

Sista delen av studien har rubriken ”Fogdebrev i arkiven”, som är en redovisning av Samuelssons undersökning om flera godsarkiv har noterbar korrespondens mellan gårdsfogdar och gårdsägare bevarad, och dess användbarhet för
[1] Samuelsson & Toll, sid. 117
[2] Samuelsson & Toll, sid. 124
[3] Samuelsson & Toll, sid. 125
[4] Samuelsson & Toll, sid. 126
[5] Samuelsson & Toll, sid. 126
[6] Samuelsson & Toll, sid. 128
[7] Samuelsson & Toll, sid. 129-131

framtida historieforskning.[1] Han skriver att, vid skrivandes punk, kände han inte till någon historieforskning som hade använt sådant källmaterial, i alla fall inte som en huvudkälla.[2] Samuelsson nämner tre godsarkiv med fogdekorrespondens av intresse: Gäddeholm (Tureholm) 1704-1763, Ängsöarkivet 1728-1754, Bergshammarsamlingen (anger ej tid, men har grevens och grevinnans alla brev tillsammans med fogdens och bildar därigenom en fullständig brevväxling). De äldsta återfunna exemplen (i skrivandet stund och som fanns i arkivsystemet) på fogdebrev är båda från 1650-talet: 1656–1674, ca 80 brev av befallningsmannen Sigge Thorsson i Läckö grevskap till M. G. De la Gardie; samt 1659–1674, 268 brev av Anders Larsson på Orust och Tjörn till sin herre Per Brahe.

På grundval av att denna undersökning endast var ytlig så kan inte Samuelsson uppskatta källtypens totala omfång, men av de undersökta arkiven har de flesta någon typ av fogdebrev. Dock ska brevsamlingar från längre perioder, med 50 eller mer brev, författade av en och samma hand vara lätt räknade. De längre sviter han har hittat ska i huvudsak vara från perioden mellan 1650 och 1750, här teoretiserar Samuelsson om att kan vara för att stora godskomplexen med verksamhet under lång tid är i huvudsak en 1600- och 1700-tals företeelse. Samt, eller alternativt, att under slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet blir godsdriften en aktiv angelägenhet för godsägaren.[3]

Samuelsson skriver att han anser att fogdebrev som källmaterialet hävdar sig mycket väl, även om det kan behöva kompletteras. Samt att det krävs stora arbetsinsatser för att använda materialet och att det innehåller en mängd information som för stunden kommer vara ointressant,[4] men att ” den essens som blir kvar är mer än tillräcklig för att sätta färg och smak på den framtida historieforskningen”.[5]
[1] Samuelsson & Toll, sid. 131
[2] Samuelsson & Toll, sid. 131
[3] Samuelsson & Toll, sid. 131
[4] Samuelsson & Toll, sid. 132
[5] Samuelsson & Toll, sid. 132
 
Gud bevare utsädet! Produktionen på en västsvensk ensädesgård: Djäknebol i Hallands skogsbygd 1760-1865, av Lennart Andersson Palm är en lantbrukshistorisk studie rörande perioden 1760-1865 på klockargården Djäknebol, i nuvarande Hylte kommun, Halland, på den tiden i Torups socken, Halmstads härad, tillhörande Hallands län och Göteborgs stift. Studien bygger på Djäknebols gårdsarkiv med bl.a. räkenskapsböcker, som sträcker sig över hundra år och involverar fyra generationer av klockarfamiljen Ausell, som huvudkälla. I förorden skriver Sven-Uno Skarp, KSLA:s dåvarande Akademisekreterare och VD, det att det finns en överdriven fokus på Östsverige[1] inom lantbrukshistoriken,[2] vilket gör Gud bevare utsädet! intressant ur lantbrukshistorisk synvinkel eftersom den handlar om Västsverige. Palm var vid skrivandets stund civilekonom och filosofie doktor i historiker, och verksam vid Göteborgs universitet.

I bokens Inledning tar Palm upp några av problemen med större delen av det skriftliga källmaterialet som beskriver jordbruket i Väst- och Sydsveriges ensädesområden – bl.a. att mycket av det är tillkomna i beskattningssammanhang, och folk då, likt nu, ofta försökt komma undan statens olika pålagor, vilket gör räkenskapsboken från Djäknebol intressant, den är ej avsedda för skattmasen och problematiken med möjlig underskattning saknas därmed (det ska till och med finnas med bokföring rörande försök till skattesmitning, rörande drängens mantalspengar).[3] Samt tar upp frågan om hur representativt Djäknebol var som jordbruk för området, med påpekning att om det inte vore det skulle gårdsarkivets värde som lantbrukshistorisk källa vara mindre, men skriver att han har kommit fram till att Djäknebol i mångt och mycket var för området ett normalt allmogebruk vilket gör räkenskapen giltig för stora delar av västsvenska ensädesområdet[ab1] .[4]

I Kapitel 1 presenteras vad räkenskapen i Djäknebols gårdsarkiv, som är huvudkällan, innehåller[5] och omfattar, samt att det saknas information om animalieproduktionen och ängsavkastningen, åtminstone det senare ska ha funnits
[1] Här menat inom de nuvarande gränserna, inte Finland som ibland benämns som Östsverige.
[2] Palm, Lennart Andersson, Gud bevare utsädet! : produktionen på en väst-svensk ensädesgård: Djäknebol i Hallands skogsbygd 1760-1865, Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin (KSLA), Stockholm, 1997, sid. 1
[3] Palm, sid. 3, 7
[4] Palm, sid. 4
[5] "huvudsakliga innehåll är följande: 1) årliga tjänstefolksräkningar, specificerade inpå minsta halvsulning åt den piga och dräng som normalt tjänat på gården, 2) anteckningar kring klockarens tjänst (förteckningar på kyrkvärdar, sexmän o s v, viss uppbörd, t ex av smörja till kyrkklockan och uppgifter om klockarens skolverksam het bland socknens barn), 3) förteckningar över utlånade böcker från sockenbiblioteket som klockaren omhänderhaft, 4) vissa privata räkenskaper (kring sönernas skolgång, ett privat husbygge m.m.), 5) förteckningar ·överbrev som klockaren hjälpt till att distribuera, 6) minnesanteckningar kring korn lämnat till mältning och skinn som gått till beredning, samt slutligen 7) räkenskaper över åkerbruket (utsäde, gödsling, sådd och tröske)", Palm, sid. 7


bland räkenskapen så sent som på 1960-talet men i nuläget (i alla fall vid skrivandet stund) var försvunnen.[1] Själva räkenskapen ska vara noggrann och enhetlig rörande åkerbruksbokföringen med bl.a. datum för sådd och tröske, och ska koncentreras på stråsäd, potatis, spånadsväxter, ärter och vicker, medan köksväxter ej bokförs.[2] Att räkenskapen var för privat bruk gör uppgifterna, enligt Palm, mycket pålitliga.[3]

Därefter presenters de fyra generationerna av klockarna Ausell tillsammans med en presentation av vad klockarens uppgifter och skyldigheter i samhället var,[4] och att dess måste ha inneburit konstant kontakter med alla skikt av socknens befolkning.[5] Följt av en diskussion och presentation runt frågan om "Var Djäknebol ett typiskt jordbruk?" och varför han i inledningen skrev att det i huvudsak var så, med bl.a. den nedtecknade noggrann räkenskap som en av skiljesakerna.[6] Detta görs bl.a. genom att jämföra med en typisk gård i Torup vid slutet av 1810-talet beskriven av Sven Petter Bexell.[7]

I kapitel 2 presenteras Hallands och sydsvenskahöglandets skogsbygder som var Djäknebols omgivande geografiska område, både ur ett geografiskt- samt ett jordbruksmässigt perspektiv. Där Halland beskrivs som havande noterbara naturgeografiska skillnader mellan skogsbygd och slätt med följande socioekonomiska skillnader. Där Torups socken, där Djäknebol ligger, var en del av sydsvenska höglandet ensädesområdet, istället för de Hallands kustområdens kulturgeografiska sammanhang.[8] Detta höglandsområde beskrivs som havande magra jordar som var dålig för åkerbruk, djurhållningen var en större del av gårdarnas ekonomi än i andra områden.[9] Palm kommenterar att flera av skildringarna som han refererar till som källor till beskrivningarna ska vara tendensiösa. Med flera av skildrarna fokuserande på enbart åkerbruksdelen av lantbruket som gjorde att de missade dess helhet, där djurhållning och andra sysslor [ab1] var en viktig del av gårdsekonomin.[10] Och gör sedan i kapitel 3 en in zoomning på själva
[1] Palm, sid. 7
[2] Palm, sid. 7
[3] Palm, sid. 7
[4] Palm, sid. 10-12
[5] Palm, sid. 10
[6] Palm, sid. 12-14
[7] Palm, sid. 13
[8] Palm, sid. 15
[9] Palm, sid. 15-16
[10] Palm, sid. 18


Torups socken, som låg i Hallands skogsbygd nära gränsen till Småland.[1] Med en genomgång av åkerarealer,[2] grödor,[3] äng och boskap,[4] befolkning, marknader och tidiga industrier,[5] med hur dessa såg ut innan arbetes tidsfokus och hur de förändrades över tiden med flera beskrivningar av utvecklingen efter arbetes tidsfokus (ex. att 1922 hade konstgödsel och växelbruk gjort åkerbruket praktiskt oberoende av äng och boskap).[6] Rörande marknader och tidiga industrier skriver Palm att Torupsbornas inhandlande av spannmålen och ull visar att den egna produktionen av dessa var för liten för behovet.[7] Man hade även sysselsstningar utanför gårdarna som bl.a. köra foror mellan Småland och Skåne,[8] och säsongsarbeten som tröskare i Skåne.[9]

I kapitel 4 så ger Palm en överblicks presentation av själva klockargården Djäknebol med dess byggnader,[10] åker- och ängar,[11] djurhållningen,[12] utfodring,[13] och binäringar.[14] Med kommentarer rörande vilken information man kan direkt få från räkenskapen (ex. rörande åkerbruket),[15] vilken som saknas (ex. rörande boskapsskötseln),[16] vilken man kan göra informerande antaganden om (ex. att man genom kreatursvakters anställningsperioder kan anta djurens utegångstid och bete på gården).[17] Denna överblicksbild utvecklas rörande lantbruket sedan i följande kapitel.

Kapitel 5 handlar om gårdens arealutveckling och är skriver Palm att räkenskaper ger goda möjligheter att följa viktiga sidor av odlingen på Djäknebol, de ekonomiskt viktigaste - stråsäd, potatis och spånadsväxter - kan följas detaljerat till sina utsädeskvantiteter, stråsäden också till sin avkastning. Och att man ofta kan se varifrån utsädet hämtades, ibland kan man se när nya sorter infördes eller
[1] Palm, sid. 19
[2] Palm, sid. 24
[3] Palm, sid. 25
[4] Palm, sid. 26
[5] Palm, sid. 28
[6] Palm, sid. 26
[7] Palm, sid. 28
[8] Palm, sid. 19, 28
[9] Palm, sid. 28
[10] Palm, sid. 31
[11] Palm, sid. 36
[12] Palm, sid. 43
[13] Palm, sid. 46
[14] Palm, sid. 49
[15] Palm, sid. 43
[16] Palm, sid. 31
[17] Palm, sid. 46

när olika sorter av ett visst sädesslag användes.[1] Palm presenterar hur han beräknar besådd areal,[2] ger diagram över utvecklingen,[3] och vad Diskuterar vad noterbara/plötsliga ökningar/minskningar i areal kan bero på, baserat på räkenskapen och kända historiska utvecklingar.[4] Gör även en jämförelse mellan Djäknebols utveckling med andra gårdar i Halland för att visa att Djäknebols utveckling må ha varit snabb men har flera motsvarigheter i länet.[5]

Kapitel 6 handlar om de grödor som odlades med presentation av dessa, var de odlades, när de såddes, och i de fallen man sådde blandsäd vilka typer av blandningar man gjorde. Att räkenskapen ger en god uppfattning om varifrån utsädet hämtades gör att man får en inblick på det genetiska flödet i växtodlingen.[6] Har diagram som visar utsädets utveckling för de största grödorna 1750-1870,[7] och dito rörande övriga grödor på Djäknebol vars utsäde räkenskapsboken gör att de kan beskrivas kvantitativt.[8] Tar även upp övriga grödor som fanns, i vissa fall med omnämnande om varför vi vet att de odlades där, och vilka vanliga grödor som inte odlades där (ex. tobak).[9] Presentation av de typer av växtförädling man använde sig av – urval på fältet, och urval på logen – under studiens tidsfokus och att det var det senare som användes på Djäknebol.[10]

Kapitel 7 handlar om odlingsteknik, med presentation och diskussion runt brukningsrytm (hur ofta man sådde), växtföljder,[11] gödsling,[12] jordbearbetningsmetoder[13] och såningstidpunkter.[14] Det har tidigare nämnts att Djäknebol tillhörde ensädesområdet (vilket innebar det att man inte lade åkrarna i träda, utan använde dem år efter år) och Palm börjar i praktiken kapitel 7 med en längre presentation av vad detta innebar, varför och hur man gjorde.[15] Även om man senare införde trädor.[16] I diskutionen om växtföljder nämner Palm att om man
bara har tillgång till lantmäterimaterial är det svårt att avgöra vilka växtföljder som har tillämpats,[1] vilket gör den typen av källor som gårdsarkiv är viktiga.
[1] Palm, sid. 51
[2] Palm, sid. 51
[3] Palm, sid. 52
[4] Palm, sid. 52-53
[5] Palm, sid. 54
[6] Palm, sid. 55, 63-64
[7] Palm, sid. 56
[8] Palm, sid. 58
[9] Palm, sid. 60-61
[10] Palm, sid. 64-65
[11] Palm, sid. 76
[12] Palm, sid. 90
[13] Palm, sid. 101
[14] Palm, sid. 105
[15] Palm, sid. 71
[16] Palm, sid. 74
 
Groveda, om en bondgårds ekonomiska historia, 1786-1950 av Ronny Pettersson är en ekonomihistorisk genomgång av gården Groveda, i nuvarande Tjärstad socken, Kinda kommun, i Östergötland, med ett makro/mikro perspektiven. Där makroperspektivet är Sveriges allmänna lantbruksekonomihistoria och mikroperspektivet är gården Grovedas ekonomiska historia. Vid skrivandets stund var Pettersson femte generationens gårdsägare av Groveda, hade sitt egna konsultbolag, var teknologie licentiat i industriell ekonomi, och var tidigare VD för både Länssparbanken i Göteborg och Första Sparbanken (efter varandra).[1]

Anledningen som Pettersson ger till att han valde att fokusera på gårdens ekonomiska historia är två, det första att hans utbildning, erfarenhet och intresse ligger inom ekonomin. Det andra att det, enlighet honom, inte finns i praktiken något troligt alternativ om tidsperspektivet är 150 år.[2] Han lägger till att det är genom ekonomin som vi oftast bäst, enligt honom, kan förstå de händelser och skeenden i en gårds historia eller som kan förklara varför saker utvecklade sig som de gjorde.[3]

Som källmaterial för sitt arbete har han använt sig av gårdsarkivet på Groveda (med dess innehåll av bl.a. urkunder, självdeklarationer, bankhandlingar, dagböcker, kvitton)[4] tillsammans med domböcker (1816) och konkursakter (1859-’63) från Kinda häradsrätt, mantalsprotokoll och husförhörslängder från Kyrkoarkiv för Tjärstad (alla dessa i Landsarkivet i Vadstena), samt mönsterritningar på tält och byggnader, och Andra Livgrenadjärregementet, räkenskaper (1784) (dessa i Krigsarkivet). Pettersson ger i boken ingen samlad presentation av vad Grovedas gårdsarkiv innehåller, men det nämns urkunder,[5] självdeklaration, bankhandlingar, dagböcker, och kvitton.[6] Dessa används uttalat (Petterson är enligt min mening otydlig med att redovisa när han refererar
[1] Pettersson, Karl-Henrik, Groveda : om en bondgårds ekonomiska historia 1786-1950, Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin (KSLA), Stockholm, 2020, sid. 12
[2] Pettersson, sid. 25
[3] Pettersson, sid. 26
[4] Pettersson, sid. 126, 184,
[5] Pettersson, sid. 126
[6] Pettersson, sid. 194, 195

till information han har fått från källmaterialet i den löpande texten eller ta upp om de nämna källorna tillhör en arkivinstitutions samling eller Grovedas gårdsarkiv) i kapitel 7 – då han beskriver Grovedas utveckling under 1880-talet emigrationsvåg till Amerikat och bakomliggande faktorer till detta och uttalat använder sig av urkunder från gårdsarkivet[1] – och i kapitel 10 – där han gör en ekonomis analys och presentation av Grovedas utveckling under andravärldskriget rörande avkastning av jordbruket, arbetskrafts, balansräkning, och gårdens realekonomiska utveckling. Och uttalet använder sig av flera källor från gårdsarkivet.[2] [bör jag ha med en presentation av bokens andra kapitel? Han har också ett kapitel 11 där han diskuterar Grovedas framtid som bondgård] [är inte en undersökning med en tes eller liknande]
[1] ”Utan den stora mängd urkunder som finns på Groveda skulle många av de uppgifter som lämnas inte ha kunnat tas fram, i vart fall inte utan mycket stora ansträngningar. För den aktuella perioden, 1862- 1940, finns i praktiken så gott som alla väsentliga dokument för "Petterssongården" tillgängliga. Det gäller testamenten, bouppteckningar, arvskifteshandlingar, köpe- och arrendekontrakt, auktions- och syneprotokoll och en stor mängd bank- och kredithandlingar. För "Larssongården" finns inte alls samma fullständighet i dokumentationen men det faktum att de båda gårdarna var lika stora och i princip hade samma värde gör att vad som gällde för den ena gården i ekonomiskt avseende ofta också gällde för den andra.” Pettersson, sid. 126
[2] ”Källorna för framställningen är av hög kvalitet. I stort sett finns all den dokumentation som erfordras för att med god säkerhet vad gäller siffermaterialet beskriva gårdens och familjens ekonomi. Följande material har använts:
• självdeklarationerna inklusive rörelsebilagor för Timar Pettersson för samtliga år under 1940-talet;
• samtliga verifikationer (fakturor, kvitton, avräkningsnotor etc) avseende lantbruket för respektive år, dock inte för 1940;
• alla relevanta bankhandlingar som berör 1940-talet (reverser, lagfartsbevis, gravationsbevis etc);
• alla relevanta handlingar i samband med fastighetsförvärven under 1940-talet (köpebrev, kontrakt mm);
• alla övriga, relevanta juridiska dokument (bouppteckningshandlingar, testamenten etc) och andra handlingar (tex auktionsprotokoll); • underlaget för "allmän fastighetsdeklaration vid fastighetstaxering år 1945", dessutom finns motsvarande underlag för fastighetsdeklarationerna 1927, 1938 samt 1952;
• kassajournaler för månaderna januarimaj 1942 med bl a detaljerade uppgifter om hushållets utgifter samt
• Saga Petterssons dagböcker för åren 1940- 45", Pettersson, sid. 184
 
Ni får gärna kommentera innan jag går vidare till storgårdar och godsägare (mark/länsherrar).

La in en kommentar om gårdens folk.

Men undviker att definiera arbetsinsats per (ne), per ”tunna sådd” (harvning, plogning, sådd, resning, skörd och efterarbetning) och slåtter. Då jag bara har ungefärliga och lite osäkra siffror. Har någon en bra källa för dessa tas de emot gladeligen.
 
Det är schmedeltiden … så vad skulle jag tro, lite vendel fram till digerdöden. Det finns ju en hel del utveckling även denna period, så det är ju tendenser titta på och göra uppskattningar efter.
 
🤷‍♂️ japp

Scenariot är som följer. Du har just tittat på gamla Drakar och Demoner Gigant (kanske har du Ivanhoe bredvid?), du fastnar för länsreglerna men tycker de inte riktigt är bra nog.

Du får rådet att kolla in Harn Manor. Om du gillar den så finns ju den redan, du får hoppas att de reglerna har en solid grund.

… men om du vill ha något enklare, men samtidigt ha en solid grund. Något mer än Gigant men inte så omfångsrikt.

Då får man skriva ett (Gigant 2.0) själv.
 
Last edited:
JohanL said:
Värt att ha sätt att modellera det på? Multipeln utsäde till skörd hinner förändras en del (och är redan bättre än den stackars bronsåldern vi är i i RQ där det är 2:1).
Click to expand...

Ja just detta är lite av ett dilemma, men bestämde mig för att landa där skörden hamnar nära korntal 3 eller 4.

Kompromiss, men så gör jag heller ingen skillnad på grödorna här … vilket man borde. Man får se det som en blandsädssådd och att en del ytor har olik sådd. Blunda lite och låta gå.
 
Imponerande. Det jag försökte balansera med mina regler var saker som Hur mycket soldater kan en baron ha, Vad blir befolkningstätheten, Hur många riddare har kungen, etc. Kan ofta bli lite knasiga resultat när man skalar upp.
 
M0n3y5h0t said:
Imponerande. Det jag försökte balansera med mina regler var saker som Hur mycket soldater kan en baron ha, Vad blir befolkningstätheten, Hur många riddare har kungen, etc. Kan ofta bli lite knasiga resultat när man skalar upp.
Click to expand...

Ja, det är nästa problem. Men det handlar om grundekonomin, vilken jag hoppas jag grundar här. Befolkningstäthet är lite knepigt, men kommer ju ur hur den kan födas. Så jag gissar att det kommer att trilla ur systemet sen ...

Tack förresten
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top